Igår förmiddag hade Ilas progesteron plötsligt stigit till 31 nmol/l. Det hade stigit förvånansvärt kraftigt från de 12 nmol/l som hon hade dagen innan så jag är glad att jag testade om henne så pass snart igen. Man ska också tänka på att progesteronnivåerna kan variera med ca 40% över dygnet.

 

Men 31 nmol är en jättebra nivå och indikerar att Ila är inne i sin fertila period. Som tur var hade jag en snäll kollega som jag kunde byta min jour med så att jag kunde åka iväg till Sid samma kväll.

 

Ila och Sid fattade snabbt tycke för varandra och efter lite flört och bus dröjde det inte länge innan parningen var klar.

 

Efteråt fick de deras sanna "happy ending" på dejten - VALLNING. :D

 

 

 

Brorsan Box skulle också starta men insjuknade tyvärr i Anaplasma dagen innan. Han svarade dock fort på behandlingen och kunde sitta med i publiken i alla fall.

Dessutom startade halvsystern Fay (samma pappa). Hon ägs av Ann-Sofie Englund som också äger Ilas pappa Fox. Ann-Sofie var dessutom otroligt gästvänlig och lät oss bo hos henne under helgen. Det blev mycket goda middagar och trevligt hundsnack. :)

 

¨Tävlingsbanan var superfin, fåren var rörliga och svarade bra på hundarna. Om hunden fick en bra relation och grepp om dem så kunde poängen blir riktigt höga. Helgens svårighet var framdrivningen där en del drag gjorde att en del missade framdrivningsgrinden samt fållan där de annars snälla fåren tog sin chans och kunde utmana. Man hade bäst chans att få in dem på första försöket, missade man då så tog fåren varje chans att ta sig förbi.

 

Med andra ord en mycket välordnad och rolig tävling som fick mitt tävlingssug att så vakna till liv igen. Det har annars legat lite på is den här säsongen.

 

Vi ägnade helgen till vallningsträning. Sommarens träning på stora ytor med snabba får har varit nyttig men också byggt upp en del spänningar. Våra ryafår är snabbfotade, ger ingenting gratis och sticker om de får en chans. Ila passar utmärkt vid sådana förutsättningar då hon är naturligt snabb och dragkänslig, men jag har märkt att hon blivit ovillig att släppa draget vid närarbete vilket kan behövas ibland, t.ex. vid delningar. Den här helgen passade vi i stället på att träna närarbete och att hon skulle slappna av nära djuren igen.

Jag tror ofta att det är nyttigt att ibland backa tillbaka till "valpträning" och gå igenom grunderna även för den äldre hunden.

Jag provade även att kalla in henne igenom flocken som vid en delning, trots det trånga utrymmet. Det gick bra!

 

 

Sedan tragglade vi även med visselsignalerna, men där går det inte lika bra. Ila har gått under muntliga kommandon under hela sitt 3-åriga liv och förstår inte vad jag menar nu när jag försöker vissla. Hon ligger helt passiv och stänger av öronen när jag ger visselsignalen. Det känns som att hon bara väntar på att matte ska sluta med oväsendet och ge det "riktiga" kommandot. Förhoppningsvis lossnar det snart.

 

 

 

 

 

Helgens tävlingar var i Sorunda. Det var nu ganska länge sedan vi startade i en fårtävling. Senast var under försommaren. Då hade vi en formtopp och det gick riktigt bra för oss. Men förutsättningarna den helgen var ganska svåra så poängen räckte bara till ett 3:e-pris.

 

Under sommaren har vi vallat desto mer på nöt eftersom det inte har varit så mycket fårtävlingar på lämpligt avstånd från oss. Det har gått förvånansvärt bra på nöt, men nu när vi återgått till får så har jag kännt att formen inte riktigt är som den har varit. Det lilla fintrimmet på kommandona som krävs inför fårtävling har vi slarvat bort.

 

 

Men vi bestämde oss ändå för att komma igång igen och jag anmälde oss till helgens tävlingar i Sorunda. När vi kom dit på lördagen kände jag direkt att Ila var speedad. Hon var förkomligt överlycklig över att vara tillbaka på fårtävlingsbanan!

Banan och fåren var jättefina men busiga Ila var överengagerad. Hon tog kommandona men gjorde det något överdrivet och fort. På något sätt tog vi oss genom banan och träffade alla grindar men det gick fort och krokigt. Jag fick hålla i bromsen på den glada lilla hunden hela tiden. Lördagens poäng var 60/31, vilket inte ger en bra placering. Första siffran (60) är totalpoängen och där är 100 max. Andra siffran (31) är hämtpoängen och där är 50 max. Maxpoäng är alltså 100/50.

 

Jag bestämde mig för att åka dit igen på söndagen för skojs skull, mest för att det var en trevlig bana och fina får.

Ila kändes fortfarande för snabb, men lyssnade betydligt bättre redan vid framdrivningen så idag fungerade bromsen. ;) Vid stolpen tog jag en andningspaus. Flankerade Ila lite fram och tillbaka för att känna att hon tog kommandona som hon skulle så att vi åtminstone skulle få ett bra träningstillfälle av det hela. Sedan körde vi igenom hela banan med någorlunda flyt. Fåren gick lugnt och fint på linjen, men jag fick styra Ila ganska mycket då flankerna fortfarande var lite slarviga. Delningen var lite strulig men gick på första försöket, fast med lite poängtapp. Rännan gick smooth. Jag tyckte det kändes som vi haft bättre kontroll än under gårdagen och fick till ett bra lugn och tempo hos fåren, men Ila var fortfarande inte riktigt på topp. Tji fick jag när sekreteraren sedan kom fram och sa att vi låg i ledning med 89/48!!! Vilket lyft! Ledningen räckte hela vägen trots att många duktiga ekipage var kvar och vi vann! :D

 

 

Minns ni årets tävlingsmål? Det var att vi skulle starta IK-1 med någorlunda resultat, prova på nötvallning, samt prova ett VP på nöt. Nu har vi ett förstapris i IK-1 och fick ett godkänt vallhundsprov på nöt så även målen som jag knappt vågat hoppas på har nåtts! Vi provade t.o.m. nästa tävlingsgren på nöt, NN-1, men det var lite för svårt för oss så vi får träna mer nöt innan vi ger oss på det igen.

 

23 juli startade vi ett vallhundsprov på nöt. Det var alltså ett tag sedan, men jag har inte tagit mig tid att skriva om det förrän nu.

 

Vi efteranmälde oss till VP NÖT i Hjo ganska spontant. Flera från lokalklubben skulle dit och det var brist på fårtävlingar så vi var lite uttråkade. Förhoppningarna var inte höga då det skulle bli Ilas tredje gång som hon vallar på nöt över huvud taget. Vi såg det som en fin dag i trevligt sällskap med bra träning helt enkelt.

 

 

Ett av årets mål har varit att prova på nötvallning. Här i Värmland finns många duktiga nötvallare med fina nybörjardjur så jag är i goda händer. Jag är väldigt rädd (kanske överdrivet) att hunden ska sparkas och skadas så jag ville börja försiktigt med bra vägledning.

 

Ila är bara avlad för att vara fårvallare och hennes släktingar är helt oprovade på nötkreatur. Så jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Igår fick jag åka till en vän i lokalklubben som hade en fin grupp med ungdjur som vi kunde prova på. Själv har hon en duktig Working Kelpie som har vallat in dem. Jag hade en liten farhåga om att Ila kanske skulle vara "för mjuk" för att kunna flytta nötterna med bestämdhet. Enligt F som hade djuren så fick inte hunden visa tveksamhet och till exempel lägga sig vid konfrontation, utan vara bestämd mot dem.

Kor kan man inte be att gå någonstans, hunden behöver ta kommando över dem. De är inte flyktdjur på samma sätt som får utan förlitar sig mer på sin storlek och kraft.

 

 

Det var jätteroligt! Vi började först fösa bort dem och hundarna fick jobba tillsammans. Ila tittade sig till en början omkring som om hon letade efter får men förstod snart att det var de stora, bruna djuren som vi skulle valla på.

Sedan skulle vi prova själva. Först kom alla nötterna fram och stirrade ner Ila. Jag såg att hon blev lite ängslig så jag gick upp bakom henne och stöttade henne med rösten. Sedan flyttade vi dem ihop en bit. Vid nästa konfrontation var hon säkrare på sig själv och när kon gick emot henne så backade hon inte utan hoppade fram och snappade till med käkarna i luften framför mulen på kon för att visa vem det var som bestämde (hon bet alltså i luften, inte i någon komule).

Efter det hade hon och nötterna en bra relation med ömsesidig respekt och hon kunde flytta dem utan några som helst problem, lugnt och fint. Som hon växte av detta! Jag riktigt såg vilket gott självförtroende hon fick, vilket är precis vad hon behöver när hon arbetar med nötter. När hon rör sig med sådant självförtroende så får nötterna inte ens en anledning att ifrågasätta henne och man slipper konfrontationer.

 

 

 

 

Det slutade med att hon gjorde hämt, fösning och drivning med samma självklarhet som hon gör på får. Hon anpassade snabbt stilen till djurslaget. Jag var alldeles rusig av lycka! Man kan inte ha fått en bättre introduktion till nötvallning. Någon gång ska vi prova att göra ett vallhundsprov på nöt också. Det är verkligen annorlunda än att valla på får men både jag och hunden lär oss av det. Nötterna är mer egensinniga och hunden behöver arbeta mer för att hålla ihop gruppen. Fördelen är att det går betydligt långsammare så man har mer tid på sig att tänka på nästa steg. Det jag hoppas är att Ila fortsatt håller isär djurslagen så att inte nötvallningen påverkar hennes fårvallning negativt nu när hon går så bra där.

 

Helgen 4-5 juni startade vi i IK-1 i Alunda. IK-1 är tävlingsklassen efter vallhundsprovet. Banan består av ett ca 150 meter långt hämt med framdrivningsgrind, 200 meter fösning där fåren ska passera mellan två grindpar, 100 meter drivning, delning och fålla.

Delning (hunden ska dela av två får från gruppen och visa att den kontrollerar dem genom att fösa bort dem en bit från de andra) har vi inte tränat så länge och har aldrig gjort på tävling. De andra momenten känner vi oss mer bekväma med, men i vallningen är det många faktorer som spelar in så vad som helst kan hända. Därför var känslan innan tävlingen att vi främst skulle få rutin och om vi tog oss så långt som till delningen så skulle jag vara jättenöjd.

 

Under veckan innan hade de genomfört den högre tävlingsklassen IK-2 på samma får och tävlingsbana så vi var där och kollade då för att reka lite. Förhållandena var svåra, fåren var snabba och kände sin hage utan och innan så de smet så fort de fick chansen. Därför blev många diskade för "tappade djur" eller bröt självmant helt enkelt. De visade sig dessutom vara svåra att dela även för de erfarna förarna så där hade vi inte stora förhoppningar.

Men jag gillade ändå fåren för de bjöd på en utmaning. De var i fin kondition och "dumsprang" inte utan om hunden fick ett bra "grepp" om dem så lugnade de ner sig och gick fint. Men de krävde både sin hund och förare för slappnade man av så tog fåren chansen att sticka. Ila brukar ändå gå bra på lättfotade får och det ska mycket till för att hon ska tappa djur.

 

 

Tidigare har jag känt mig så sjukligt nervös när vi ska starta. Förra året utvecklades Ila mycket i träning men var fortfarande orutinerad på bortaplan och inte riktigt mogen uppgiften.

Men det här året har hon känts betydligt mer vuxen och har mognat betydligt. Hon har hanterat även främmande får med ett helt nytt lugn och självförtroende.

Så när jag nu gick ut till startstolpen och Ila lugnt la sig bredvid mig med framtassarna i kors så försvann min nervositet nästan helt.

 

Vid utgången fick jag ge henne ett dubbelkommando för att dra in henne eftersom hon tänkte bukta ut på publikplatsen för att få en bra båge. Banan var smal och kuperad. Jag är mycket nöjd över hur väl hon svarade på kommandot men tyvärr får man poängavdrag på utgången för det. Jag har insett att just utgången är mycket smaksak domare emellan hur de vill ha det också.

Upptaget såg jag inte då banan var så kullig. På framdrivningen lyckas jag inte riktigt nå henne på det avståndet utan visslor så hon fick sköta det i stort sett själv. Det gjorde att hon var lite keen och dessutom missade framdrivningsgrinden men eftersom hon är dragkänslig så tappade hon inte djuren där vilket väldigt många gjort innan oss. Hon fick bra grepp om djuren så när de kom fram till mig var de relativt lugna.

Stolpen rundades bra men här klistrade sig fåren lite vid mig så Ila hade det tufft att få iväg dem till fösningen.

Vi träffade första fösningsgrinden men inte andra. Drivningen gick rakt mot draget så det gick bara fort.

Vi delningen så fick vi slut på poäng då jag inte fick någon bra lucka. Jag kunde knappt fatta att vi tagit oss så långt och att jag nådde mina mål redan första dagen. Bästa Ila!

 

 

 

 

 

Ila och jag har ju haft lite otur när det gäller vallhundsprov. När vi startade för ett år sedan så var Ila orutinerad (för att inte tala om matte..) och det var gränsfall i fall hon var redo. Ändå tog vi oss på något sätt igenom hela banan, men poängen räckte inte riktigt hela vägen. När jag ser tillbaka på det så är jag grymt nöjd att vi ändå klarade alla momenten och både jag och Ila behövde det som en erfarenhet. Jag blir ju så sjukt nervös i sådana där sammanhang.

 

 

Nu är hon 2,5 år gammal. Vi tränar hemma på ungefär IK1-nivå, har börjat en del med delning och look back.Vi var i Skottland i sommar och tränade hos Mosse Magnusson där Ila gick riktigt bra på de skotska flyktiga fåren och till och med gjorde ett dolt hämt på 250 meter. Vilken känsla! Men jag har fortfarande inte lärt mig att vissla ordentligt och med muntliga kommandon så blir avstånden begränsade. :(

 

 

Nu har de efterlängtade flickorna anlänt! Låt mig presentera:

 

 

 

I helgen passade jag på att ta ett litet vallningspass hos pappa i Enköping igen. Sist jag vallade där så filmade jag ju samtidigt så träningen blev inte direkt kvalitativ.. ;) Nu filmade Isak istället, med nya kameran!

 

Det här träningspasset så hade vi lyckats skilja ut ett riktigt bra gäng med fyra får. Jag har lagt på minnet vilka det var så jag ska försöka få ut dem nästa gång också. Vi är alltså ett team bestående av en grön förare, en grön hund och gröna får... Men vi kämpar på! :)

 

 

Jag prioriterade att träna på att hålla igång rörelsen hos Ila. När hon la sig spontant så "schasade" jag på henne för att få mer flyt i hennes rörelser. Egentligen så tycker jag att hon lägger sig vid rätt bra tillfällen, vilket är när hon känner att fåren är hos mig och hon inte behöver trycka på dem. Hon har dessutom aldrig fastnat när hon lagt sig ner, men då hon är en hund med mycket Eye så vill jag försöka träna henne på att vara mer uppe på benen redan från början.

 

Träningen gick bra. Jag fick vara väldigt aktiv och jagade på henne med ett "Schh..!" när hon la sig ner bakom fåren. Ila var snabbt med på noterna. I början så sprang hon snabbt fram och tillbaka där bakom fåren och hon hamnade också närmare än vad hon brukar. Att lägga sig ner har ju varit lite av hennes sätt att ta avstånd, eftersom det är så vi har tränat. Hon är ju väldigt duktig att lyssna på kommandot "ligg", det är väl därför jag har beslutat mig för att träna mer på hennes svagheter nu i stället och mindre på "ligg"...

 

Efter ett tag så tyckte jag att hon saktade ner på tempot (började trava mer) och fick mjukare rörelser bakom fåren vilket gjorde att även de tog det lugnare. Det var nog nyttig träning och vi ska helt klart fortsätta så här. Men jag skulle nog önska mig en lite större fålla nu, det blir nog lättare att hålla igång henne då. Nu stoppas ju fåren upp av staketet ganska fort och då vill hon lägga sig ner eftersom hon tycker att vi "har dem".

 

Hon balanserade så bra på slutet att jag på allvar la på kommandon för höger och vänster. Att jag inte har gjort det tidigare har mest berott på att jag inte kunnat besluta mig för vad jag skulle ha. "Höger" och "Vänster" låter så lika tycker jag eftersom de slutar på samma sätt. De engelska kommandona "Come bye" och "Away" är jag inte heller helt bekväm med. Så nu blev det "Hög" och "Vän" för jag såg att Ilas uppfödare hade det och det kändes smart. :)

 

Idag så vallade vi på pappas får i Enköping. De är inte invallade tidigare, men om jag skiljer ut de värsta bråkstakarna så funkar det ganska bra ändå. Man tager vad man haver.. :)

 

Det var länge sedan vi vallade sist och det märks att Ila är äldre nu. Hon har utvecklats till en hund med mycket Eye och stil för sin ålder, Vi ska också men jag har aldrig haft några problem med att hon låst sig. Hon är signalkänslig och reagerar alltid när jag säger någonting. Hon har börjat få ett större lugn och har själv anpassat så hon har större avstånd till fåren utan att vi tränat särskilt på det. Det märks även på fåren att hon har mer pondus för de här ville inte flytta på sig alls när hon var mindre...

 

Jag har klippt ihop en ganska lång snutt där ni får se det mesta av dagen från olika vinklar. Ni borde ju få se vilken skillnad det är på henne nu när hon blivit äldre. Jag rör mig lite för långsamt och hänger ibland inte med i svängarna eftersom jag försöker filma samtidigt. :P Nästa gång ska jag försöka få assistans med det.

 

Vid ingången till fårhuset så har hagen ett litet hörn dit fåren hade en del dragning. Det gjorde mig inte så mycket för då fick Ila upprepade gånger träna på att ta ut dem från det trånga utrymmet. Hon är en modig liten hund. :)

 

Det känns inte som om vi kan göra så mycket mer med de här fåren i den här hagen. Jag skulle nästa gång vilja ha tillgång till en lite större flock väl invallade får och kanske en större fålla så vi kan flytta dem mer fram och tillbaka i stället för bara runt i cirklar. Det känns som om vi är redo för det. Vi ska också fortsätta träna på att hålla igång mer i rörelse men för det vore det också enklare med lite större fålla nu.

 

 

För några veckor sedan besökte vi Ilas uppfödare på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik för att träna vallning. De har nu klippt ihop ett videoklipp från träningspassen. Det här är 5-6:e gången Ila vallar och hon är sex månader gammal på filmen.

 

Vi tränade balansering, högersvängar (hon ville gärna bara gå i vänstervarv), att våga gå mellan fåren och grindarna i trånga utrymmen och kunde till och med lägga på lite drivning. Jag är jättenöjd med träningen. Ila var lyhörd för mina signaler, förstod jättefort att hon skulle balansera mot mig och lydde kommandona.

 

Så här i början av en vallhunds träning så lägger jag absolut ingen press på hunden. Det ska vara en positiv upplevelse för dem, man bygger upp deras självförtroende och visar henne grunderna i att använda sina instinkter för att samarbeta med mig. Enda kommandot jag använt som hon måste lyda är ett "stanna" och ett "ligg" men det kunde hon sedan tidigare. När hon sedan balanserar bra så kan man börja lägga på "höger" och "vänster" för att betinga orden men det är inget hon behöver kunna än.

 

 

 

Ila är exalterad och het och som unghund så går det ofta för fort och hon är för nära fåren. Det är sådant man korrigerar sedan när hon är äldre och kan grunderna, vet VAD hon ska göra. Då börjar man ställa krav på HUR hon ska göra det, att hon ska ta större avstånd till fåren när hon rundar dem och röra sig långsammare för att inte stressa dem. Vallningsträning har mycket att göra med att träna in en bra djurkänsla hos hunden. Men om man inte heller styr hunden för mycket i början så har hunden dessutom själv en chans att hitta sin djurkänsla. De behöver såklart lära sig hur fåren reagerar gentemot deras rörelser och att man inte behöver röra sig fort för att kontrollera dem.

 

 

 

"En vallhund föds inte som en färdig vallhund men med instinkten att bli en" skrev Ilas uppfödare Paula Lundberg på deras blogg. Där ser ni också fler bilder från när Ila vallar.

 

På en sådan här ung hund så är det dessutom viktigt att bara träna korta pass och skynda långsamt. Det tar lång tid att få fysiska och mentala orken för att träna vallning på riktigt och man ska ta det försiktigt! Det är även därför vi bara tränar i en liten fålla. Så det blir mer fokus på tekniken och den mentala biten snarare än springet. Det är såklart för fårens skull också. Det är jätteviktigt att vara noggrann med djurskyddet när man tränar vallning. Det är ju för att kunna flytta fåren på ett lugnt och tryggt sätt som vi vill ha vallhundar, men vi måste också vara noggranna vid träningen av hundarna såklart. När man tränar en het unghund så är det bra att ha hundvana, invallade får. De reagerar rätt så att hunden lär sig och vet att hunden inte innebär en fara trots att den är snabb och nära.

 

Ila är en vallhund med mycket Eye vilket jag gillar. Men det måste jag också tänka mycket på i träningen redan från början då hon tenderar att fastna i sitt "Eye" gentemot fåren. Hon är helnöjd bara hon får ligga stilla och stirra på dem. Därför måste jag röra mig fort och se till att hon håller sig i rörelse och inte blir liggande stilla för länge... Än så länge har det gått bra, men jag blir fort alldeles utmattad. Senare ska vi börja träna lugnare.

 

 

 

Se på filmen och kommentera gärna! :)

 

 

Helgen för två veckor sedan så åkte jag, Isak (husse) och Ila till hennes uppfödare som bor utanför Örnsköldsvik. Vi stannade över natten lördag-söndag och tränade massor av vallning. Det blev en jättetrevlig helg med vackert väder, hundbus, god mat och träning!

 

När vi kom dit på lördagen så var Ila snart i full gång med att busa med sin syster och sin mamma. Vi skulle ta en liten promenad ner till sjön så att Ila skulle bli lite varm i kläderna efter den långa bilturen. Hundarna härjade och busade på gärdet när vi promenerade. Sedan så fick Ila syn på fåren... Plötsligt så var hennes syster inte alls intressant längre och Ila smet iväg för att stirra på fåren...

 

Vi lyckades i alla fall få med oss alla hundarna ner till sjön, drack kaffe och hundarna busade vilt igen. Sedan så märkte vi att Ila saknades igen... Jag gick upp mot fårhagen för att hämta den busiga hunden och märkte inte att Ilas mamma Fame följde med. När en nöjd Ila tillslut kom emot oss med svansen högt i vädret så kom Fame fram, slängde ner Ila på backen och röt åt henne. "Man tjuvvallar minsann INTE på fåren!"

Det var så häftigt att se och det var tydligt att Fame hade förstått vad Ila hade gjort och att skulle uppfostra sin valp. Efter det så gick Ila inte till fåren utan lov längre. :)

 

 

 

 

Vi vallade två gånger den dagen och två gånger dagen därpå innan vi åkte hem. Så det var ett riktigt bootcamp. :)

Däremellan så blev vi instruerade i teori med hjälp av små hund- och fårfigurer på matbordet. Det var mycket givande och Ila gjorde stora framsteg på kort tid. I slutet så balanserade hon så bra att vi kunde börja lägga på lite Höger- och Vänsterkommandon samt några steg i drivning. Det var så KUL och häftigt att få jobba med min hund på det sättet!

 

Länk till Ilas uppfödares blogg där de berättar om vårat besök: Gårdsbackens blogg

 

Danne och Paula filmade och fotade lite när vi vallade och vi väntar på att få film och lite bilder. Det vore så kul att se bilder på sin hund i action! :)

Har lyckats knäppa några bilder med mobilkameran när vi vallat de senaste dagarna. De är inte de bästa bilderna, men jag hoppas ändå ni ser skillnaden på Ilas stil. Hon UPPLEVS i alla fall annorlunda i vallningen och enbart till det positiva.

 

Lugnare, lägre, mer fokuserad och intresserad. Hon ser ut som en "riktig" Border collie och inte som en valp längre. När hon närmar sig fåren så börjar hon redan på långt håll sänka kroppen tills hon till slut kryper fram i klassisk "stalking pose". Hon lägger sig gärna och mycket platt mot backen när fåren är stilla. Jag har märkt att även när jag ber henne stanna så lägger hon sig gärna. Jag försöker inte säga mycket alls till henne nu, och tillrättavisar henne inte heller. Däremot så berömmer jag när jag tycker hon är extra duktig. Jag vill att hon ska utveckla en egen och självständig känsla för djuren. Våga ta egna initiativ. Hon ska såklart lyda kommandon, men jag vill inte ha en hund som jag måste styra varje steg på.

 

 

 

 

Det är fortfarande tidigt, men jag tror nog att jag kan beskriva hennes personliga vallningsegenskaper någorlunda. Jag tror hon kommer ha ganska mycket Eye, vilket jag gillar. :)

Hon har redan nu en hel del och Eye kommer också en del med åldern. Hon håller ordentligt avstånd till fåren, men jag tycker inte hon känns osäker. Snarare modig, för hon tvekar inte mycket när det börjar bli trångt och även om någon tacka har sprungit iväg åt hennes håll så har hon inte flyttat en tum. Jag försöker såklart undvika sådana situationer där hon skulle kunna bli skadad eller rädd, men ibland går det fort med djur...

Därför tolkar jag snarare hennes avstånd som att hon redan har en så pass bra djurkänsla. Även när hon ska springa runt fåren så gör hon det i en fin, vid båge för att vara en sådan ung hund tycker jag.

Många unga hundar blir upphetsade och vill få fåren att röra på sig, springer mycket och nära, samt kanske nafsar dem i ullen. Det har Ila faktiskt ALDRIG gjort.

 

Ett exempel på hennes styrka var i den hagen vi håller till i nu som kanske är 15 meter i diameter. Fåren stannade och Ila la sig ner som vanligt. Sen vände en stor tacka, började röra sig mot henne och ställde sig hotande en halv meter från Ila. Ila låg fortfarande platt kvar utan att vika undan och hade ögonkontakt med tackan. Jag var redan på väg fram för jag visste att den tackan kunde vara tuff och ville inte att hon skulle skrämma Ila. Men innan jag kommit hela vägen fram och bara kommit nära så var det tillräckligt med stöd för att Ila långsamt skulle resa sig, fortfarande med tackans blick fixerad, och sedan lika långsamt ta ett steg framåt. Och tackan vek undan! Hur många hundar, även äldre, skulle inte triggas till att hoppa fram eller nypa till tackan vid det tillfället för att hon skulle flytta på sig??

 

Det ska bli så roligt att se hennes utveckling och jag ska göra allt jag kan för att träna henne bra. Jag har äntligen lyckats få tag på Derek Scrimgeors bok: Talking Sheepdogs. Den har slutat säljas på både Bokia och Adlibris, men nu hittade jag den på Ebay. Det ska bli en spännande läsning!

 

 

 

 

Vi är nöjda med tränaren i kursen, men jag hade nog underskattat mig och Ila lite grann för det mesta som de tar upp har vi rätt bra koll på redan. Men vi ser det som en träning att göra samma saker i en grupp med andra hundar, det är nog det vi behöver mest. Ila verkar gilla att åka till hundkursen. Hon blir väldigt speedad, och när det är vår tur att göra någonting så visar hon sig alltid från sin bästa sida och briljerar uppgiften. Hon gör det mycket bättre där än vad hon gör hemma ;)

Däremot mellan uppgifterna när vi tittar på något annat ekipage så har vi problem med att hon blir frustrerad, piper och hoppar. Hon vill hålla på heela tiden. Så är hon absolut inte hemma, jag har varit väldigt noggrann med passivitetsträning så hemma går hon bara och lägger sig när vi är klara med träningen. Vi får se om hon lugnar sig efter några fler kurstillfällen.

 

Just nu bor vi hos pappa i Enköping. Han har nu åkt till Kroatien på semester så jag och Ila är djur- och husvakt åt honom. Det innebär en gård med två andra hundar, två katter, en flock får, höns och tre hästar... Ila är i extas och tycker det är jättekul. Hon får dessutom lära sig mycket.

 

Bland annat har hon fått lära sig att fungera i ett "pack" med andra hundar. Det var inga problem förstås, Ila har alltid varit duktig med andra hundar.

Dessutom så går hönsen lösa på gården under dagen och dem får man absolut inte stressa eller springa efter... Det lärde hon sig också snabbt.

Men det som hon tycker är absolut roligast är ju fåren. Varje kväll så tar jag in dem från sommarhagen till vinterhagen och fårhuset då de ska bli utfodrade. Det börjar bli dåligt med bete i sommarhagen. Sedan på morgonen så flyttar jag tillbaka dem igen. Så fort vi går ner mot hagarna så sänker Ila sin kroppshållning och kollar vart fåren är någonstans... När hon hittar dem så lägger hon sig platt och håller stenkoll på dem.

Nu när vi håller på med får dagligen så blir det inte lika stor grej för henne, så hon beter sig redan mer lugnt och vuxet i närheten av dem. Hon lyssnar mycket bättre på mina instruktioner och jag kan tala med lugn och låg röst.

För att passera mellan hagarna så springer fåren över en väg och nu kan jag till exempel lägga Ila på vägen för att vakta så de inte springer åt det hållet. Hon ligger då kvar trots att fåren springer fort förbi henne. Duktiga tjejen <3

Dessutom så får hon också fösa bakom dem, när jag går framför till nya hagen. I själva verket så vet fåren väldigt väl vart de ska någonstans, men Ila kan ju i alla fall få tro att det är hon som föser dem.. ;)

 

 

 

 

 

När vi var där förra gången och byggde fållan så fick Ila bara titta på när mammas äldre hund vallade och sedan följa med den hunden lite i fårhagen. Då mest rusade hon runt, runt, var allmänt valpig, ville leka med oss, åt fårskit och lyssnade inte alls på vad matte sa. Men hon verkade tycka att det var kul i alla fall och tyckte det var spännande att springa efter när fåren rörde på sig så det var nog en positiv upplevelse tänkte vi.

 

Därför var vi lite osäkra på hur hon skulle reagera den här gången när vi tänkte prova att ha fåren i fållan. Var hon verkligen redo?

Uppenbarligen så hade det varit en väldigt positiv upplevelse för Ila när vi var där förra gången för hon betedde sig helt annorlunda nu. Det lyste i ögonen på henne och så fort hon kom ur bilen så ställde hon sig utanför fårhagen. "Vart är fåren???" Jag är såå glad att jag valde att ha sele på henne...

 

Mammas hund Dell fick hämta fåren för att fösa in dem i fållan och under tiden gick jag mot fållan med Ila i koppel och sele. Hon tjöt, ylade och hängde i kopplet. Jag har aldrig sett henne så exalterad förut, det var nästan lite skrämmande ;)

 

När Dell skulle fösa in fåren i fållan så stod vi nära och tittade på. Jag lyckades få Ila att sitta ner bredvid mig, men hon darrade i hela kroppen och ett jollrande ljud steg ur strupen på henne.

När jag sedan släppte henne och skickade iväg henne så rusade hon i hög fart runt, runt fållan. Jag försökte möta upp henne för att skicka henne åt andra hållet, men de första gångerna fick jag fånga henne i farten i selen innan hon började fundera på vart jag var någonstans. Fåren var ju så spännande.

När hon till slut stannade upp på andra sidan fållan så berömde jag henne, bad henne att ligga och gick runt och klappade om henne.

 

Mamma öppnade fållan och vi gick in. Det var en större grupp med får än vad jag tänkt mig, ungefär tio stycken, men mamma och jag resonerade som så att fåren troligtvis skulle vara mer stressade om vi delade upp dem. Två tackor var lite äldre och ganska tuffa så först hade jag Ila i koppel för att se hur både fåren och hunden betedde sig när vi var i fållan. Ila hade lugnat ner sig betydligt efter sin rusning på utsidan och gick lugnt och fokuserat bredvid mig i slakt koppel. Även fåren var duktiga så jag bestämde mig för att våga släppa Ila.

Hon stod först kvar bredvid mig. Jag skickade henne åt höger. Sedan gick allt jättebra.

 

Jag fick en så fin känsla tillsammans med Ila. Hon var koncentrerad, orädd, och höll ihop fåren. Dessutom så höll hon ett bra avstånd från dem. När jag gick mot henne så vek hon därifrån, hon höll koll på mig och det var mycket mer balanserat än det varit på utsidan. När de stannade så stannade hon också och kastade en blick på mig: "Vad ska jag göra nu?" i stället för att rusa framåt för att få fart på dem.

Kontakten och känslan var där så vi avslutade redan efter ett par varv, det hade kanske bara gått några minuter. På "ligg" så la sig Ila ner direkt, jag kunde gå fram till henne, klappa om henne och sedan med ett "Det räcker nu" så gick vi lugnt ut ur fållan.

 

När Dell sedan skulle flytta ut dem ur fållan så blev Ila "vild och galen" igen men jag tänker leva på de där minutrarna vi fick ihop i fållan. Jag är så fantastiskt nöjd med min lilla hund. Jag har ärligt talat varit lite orolig för att släppa henne i fållan, jag trodde hon skulle vara för ofokuserad på fåren så hon kanske skulle bli påsprungen eller skrämd. Men nu känns det som att hon är tänd och jag kan lita på henne vilket gör att jag kommer vara mycket lugnare inför nästa gång. Polletten verkar ha trillat ner för Ila: Får innebär inte lek och jakt utan det kan faktiskt vara en rolig uppgift jag gör TILLSAMMANS med matte.

 

Det här är så kul och jag längtar till nästa gång vi har en möjlighet att valla. Tyvärr så ska mamma till Stockholm och jobba nu, men jag kanske får hjälp av någon annan (jag behöver en äldre hund som kan flytta in fåren i fållan). Annars så får jag vänta tills jag kan valla på pappas får i Enköping, det dröjer ju faktiskt inte länge.

 

Jag har tyvärr inga bilder från vallningen, men jag tog några porträttbilder på Ila och Sonja idag:

 

 

 

 

 

Det var bra miljöträning för Ila och hon hade dessutom mammas hund med som stöd. Fast hon tittade ändå mer på fåren än på de andra hundarna. :)

 

 

När kursen var över och fåren var i en mindre fålla så lät vi Ila titta lite närmare på dem då kursledaren tyckte det. Mammas hund Dell fick valla dem lite lätt och Ila hängde på, samt åt en hel del fårbajs. Hon vet inte vad hon ska göra med dem, men har i alla fall koll på fåren och blir inte orolig om de kommer nära. Duktig hund. :)

 

 

Eftersom det var en hel del lösa hundar varav en del lite griniga tikar så lät jag Ila sitta i koppel under kvällen. Det är bra att hon lär sig att man inte måste hälsa på alla hundar hela tiden...

 

Hon skötte sig faktiskt jättebra. Ibland så tyckte hon det var tråkigt att sitta i koppel, men hon drog inte utan sysselsatte sig med att gräva i marken eller tugga på en pinne i stället. Senare kom det dit en del barn som hon lekte med, hon älskar barn och vill springa fram till dem direkt! Det var en hel del kursdeltagare som trodde att hon var en Aussie på grund av hennes färger...

 

När vi åkte hem senare så var det med en mycket trött och nöjd liten valp...