Så har fyra till lämnat boet. 

 

Så kom dagen. Idag fyllde valparna åtta veckor. De besiktades, vaccinerades och chipmärktes på förmiddagen. Alla med helt "blanka" papper, utan anmärkning! <3 Fantastiska Ila som fött fram en sådan frisk och stor kull. 

 

Idag på eftermiddagen har redan Swift och Cap åkt till sina nya hem. 

 

Jag vill att de ska växa upp lösa i huset och inte instängda i en valphage, och med tio border collie-valpar innebär det ett heltidsjobb... Så jag har nu tagit ledigt från jobbet fram till leverans. Så nu är mina dagar fyllda med valpaktiviteter. Det innebär mycket torkning av kiss och bajs, bett i hälsenorna, bus, pussar och kärlek! 

 

De sover allt mindre och busar desto mer. Nu rusar de runt i galopp i huset och kommer släpande på diverse "skatter" som de hittat, som tex en handske eller en dammig strumpa. :P De är så fantastiskt glada och busiga hela tiden! Sociala, svansviftande och nyfikna. <3 Valpköparna har börjat komma på besök och hittils verkar de bli lika sålda som jag. :) Tiden rusar iväg och nu har jag bara tre veckor kvar med dem.. Det är tur att lilla Skylark blir kvar här hos oss, annars skulle huset bli väldigt tomt då. Men jag tror och hoppas att valparna komemr få det bra i sina nya hem och det ska bli så kul att följa dem också. De kommer bli talangfulla små vallhundar. <3

 

Dags för nya bilder! Se vad de har växt <3

 

Valparna blev i måndags fyra veckor gamla! Nu har alltså halva tiden gått innan leverans.. :/ 

De är fulla i bus och spring i benen. De kräver mer stimulans och är mycket nyfikna på sin omgivning. Om två dagar går jag på "mammaledighet" och kan spendera hela dagarna med dem. 

 

Valparna får ofta vara med oss i vardagslivet. Tidigare har det bara varit i grupp, men nu låter vi dem även vara med en och en. Det är intressant att se hur de beter sig utanför trygga syskongruppen och ofta är det helt nya sidor av personligheten som visar sig. De växer som individer och får bekanta sig med t.ex. dammsugare, främmande hundar och katten Sonja. De är framåt, nyfikna och sociala och bekantar sig med allt med viftande svans. <3

 

Sedan förra veckan har de även fått komma ut några gånger. Filmer på det finns på instagram. :)

 

Valparna har idag fått valphalsband! Det är Ilas uppfödare, valparnas "kennelmormor" och "kennelmorfar" Paula och Danne på Gårdsbacken som har skickat dem i flödelsedagspresent. <3 <3

 

 

 

 

 

Valparna är idag tre veckor gamla. De har öppna ögon, reagerar när man pratar med dem, busar med varandra, viftar på svansen åt oss och vandrar runt allt stadigare på benen. <3

 

Några "firsts":

Första skallet: Cap

Första morrningen: Sparv (busade med syskon)

Första rymmarna ur lådan: Jack och Sparv

Första att vifta svansen: Sky

Först att komma på lockande: Sky

Första lekinviten till oss: Ozzy och Buzz

Först att brottas med varandra: Magpie och Ozzy

 

Men över huvud taget så är de mycket jämna och även om en är först så är de andra inte sena på att ta efter. 

 

Det var också hög tid för nya individuella bilder:

 

 

Nu har de redan hunnit bli två dygn gamla. Sömnbristen gör att dagarna flyter ihop och jag blir lite dagvill. Det känns i alla fall som att det blivit dags för en presentation av de små liven. 

 

Mitt kennelnamn är Taunila. Det är en fusion av mitt och Ilas namn. 

 

På valpnamnen är det fågeltema. Det blev så av en tillfällighet. Min syster ska ha en valp och är lite av en fågelskådare så hon har varit engagerad med namnen och jag tyckte att det fanns många fina att välja mellan. I den mån det går har vi såklart försökt välja svartvita fåglar. ;) Många av fågelarterna har vi dessutom i närheten där vi bor.

Nu känns det i alla fall som att namnen har fallit på plats. På en del valpar kändes namnen självklara redan från början konstigt nog. :) Men jag lämnar viss reservation över att namnen kan komma att förändras om jag inte tycker att det passar när valpen växer upp. 

 

Presentationen kommer i den ordningen de föddes. 

 

 

Igår, måndagen den 18:e december klockan 02.00 på natten började krystvärkarna. Ila hade haft ett långt och jobbigt öppningsstadie i över 24 h innan dess. Hon hade ont, sammandragningar och ville varken äta eller dricka. Flåsig, bäddade och ville inte lämna valplådan. Förstagångstikar kan ha långa öppningsstadier, ibland upp till 36 h, men man blir såklart lite orolig ändå. Men tempen var fortsatt låg vilket indikerade att utdrivningsstadiet inte hade börjat än. På söndagkvällen innan vi gick och la oss så matade jag i henne en energiblandning med RC Recovery, äggulor och grädde mm med spruta för att hon skulle få upp blodsockret lite inför valpningen. 

Vid midnatt gick vi till slut och la oss eftersom läget var oförändrat. Min syster skulle ta första kollen klockan 02.00 och sedan skulle vi titta till henne och tempa varannan timme under natten var planen.

 

 

Första valpen tog tid på sig. Den var stor, låg med bakåtslagna framben och Ila hade ordentliga krystningar i över en timme innan den kom ut. Tillräckligt länge för att vi skulle bli oroliga, men eftersom valpen hela tiden kom längre ut så vågade vi ha is i magen. Det var en pigg och vacker tikvalp. Trots de utdragna krystningarna så bröt hon sig loss ur fosterhinnorna på egen hand så fort hon kom ut och begav sig iväg som en målsökande missil mot en spene. Sedan satt hon där som en igel under resten av valpningen. <3 Störst av alla valparna var hon med sina 395 gram.

 

Övriga valpar kom lätt. Man märkte knappt av krystningarna på Ila utan det sa bara "plopp" och så låg det en valp där. Så fort de kom ut så var Ila där och skulle städa bort hinnorna och putsa dem torra. Full koll på vad hon skulle göra. <3 Fem timmar efter att det började så var alla tio valpar ute. Den enda hjälpen Ila fick och behövde var att jag kopplade på henne ett underhållsdropp med vätska som fick gå i under tiden. Hon hade ju inte druckit på över ett dygn och lite fördelar måste man få med en veterinärmatte. :) 

 

 

Fyra tikar och sex hanar blev det! Och alla är otroligt fina och pigga. Det är fantastiskt att Ila kunde föda en så stor kull friska valpar utan några som helst komplikationer. De är relativt jämnstora runt 380-390 gram förutom en lillkille på 320 gram men även han är mycket pigg. 

 

 

När de alla var ute så vågade jag äntligen gå och lägga mig. Husse fick ta över och se till att även de sista fick i sig mat. 

 

Nu de närmsta dygnen är man i ett sorts valprus. Ila gör allt jobb med valparna exemplarisk så jag behöver mest se till att hon själv mår som en prinsessa under tiden. Men det hindrar inte att man ändå vaknar av minsta pip under natten och kontrollerar att allt står rätt till. ;) Trots att jag känner mig lite knäpp av sömnbristen så försöker jag hålla de kära valpintressenterna uppdaterade. De flesta har jag hunnit kontakta individuellt nu men inte riktigt alla.. Ni får ha lite tålamod med mig. ;)

 

Nu ska jag fortsätta mysa med den fantastiska familjen. <3 Några har redan fått individuella namn men inte riktigt alla. Någon gång de närmsta dagarna kommer en presentation av kidsen. 

 

Ila väger nu 24,5 kg. Hon har gått upp ytterligare 0,9 kg sedan förra veckan och har totalt gått upp 6 kg (!) från sin ursprungsvikt.. Det är en tredjedel av sin kroppsvikt. :P

 

För att ge perspektiv på det så kan jag jämföra med mig själv och mina 64 kg. För mig skulle det alltså innebära att jag skulle gå upp ca 20 kg på en månads tid. :P

 

 

Trots det så känns hon faktiskt lite piggare den här veckan. Jag tror buken har sjunkit så pass att valparna inte trycker lika mycket på bröstorganen. Hon galopperar runt en del på promenaderna och kan ibland hämta en leksak för att kampa lite.

 

Valparna är superpigga och har rajtan-tajtan varje kväll i Ilas mage. Man kan på långt håll se tydliga fosterrörelser och sparkar. Det är som i filmen Alien fast gånger 10... ;)

 

Ila äter nu Royal Canin Starter blandat med RC Recovery. Hon är i perfekt hull och jag vill att valparna ska ha tillräckligt med energi så vi förhoppningsvis klarar alla inför valpningen. Hon äter även en del köttben för att ha något att pyssla med, men de vill hon helst bara gräva ner och spara åt valparna..

 

Jag har också börjat tempa henne några gånger om dagen. Valpningen närmar sig med stormsteg.. :D

 

 

Då har vi gått in i sjunde veckan och dagen D närmar sig med stormsteg... 

 

Ila väger nu 23,6 kg och har alltså gått upp ytterligare 1,6 kg sedan förra veckan och totalt 5,1 kg från orginalvikten... Buken växer mer och mer och börjar nästan se skrattretande stor ut till de slanka benen. 

 

 

Ila är trött och flåsig. Jag började bli lite orolig över att viktökningskurvan aldrig verkade stagnera så igår åkte jag iväg och gjorde en dräktighetsröntgen för att se hur många valpar hon bär.

 

 

I måndags gick vi in på sjätte veckan i dräktigheten och idag är vi på dag 44. 

 

Jag vägde Ila igår och tänkte skriva detta inlägget då. Men när jag räknade på viktuppgången så blev jag osäker på om jag verkligen sett rätt så jag vägde henne igen idag... Och vikten stämde. Ila väger nu 22 kg och har alltså gått upp ytterligare 1,9 kg senaste veckan. :O Totalt har hon gått upp 3,5 kg i vikt från sina ursprungliga 18,5 kg. Hon är också synbart större och tyngre och magen är inte lika jämnt spolformad utan hänger längre ner. 

 

 

Ilas uppfödare på Gårdsbacken säger att Ilas mor och mormor gick upp ungefär 0,5 kg/valp under dräktigheten. Om Ila följer samma mall så betyder det att hon redan gått upp sju valpar i vikt... Det ska bli oerhört spännande att se hur det ser ut på röntgen den 4/12. Danne och Paula på Gårdsbacken är också i väntans tider med Ilas kullsyster Lime som blev parad bara några dagar senare än Ila. Teoretiskt sett så kan det alltså födas kusiner på samma dag! :D Det är jättekul att ha en jämngammal närbesläktad kull att följa. 

 

Ilas uppfödare är min stora inspirationskälla när det gäller hur en valpkull ska födas upp. De är ytterst noga med socialiseringen och miljöträningen av valparna och jag tror också man har allt att vinna på det. Valparnas hjärnor utvecklas i en rasande takt de första veckorna och jag vill att de ska vara så väl anpassade till sina nya liv som möjligt innan de lämnar gården. Att växa upp som en del av det vanliga familjelivet i stället för instängda i en anpassad miljö i en valphage. Att vara med på promenader i olika miljöer, åka bil, få positiva upplevelser med olika typer av folk osv. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att ge valparna en så trygg och positiv grund som möjligt innan de får åka till sina nya hem. :)

 

 

Nu har dräktigheten gått in i vecka 5. Idag är det 36 dagar sedan Ila parades och mer än halva tiden av dräktigheten har gått!

 

På senaste tiden har magen vuxit fooort! Jag börjar nästan fundera på om Ila planerar en ny film med titeln "Ila och de 101 border colliesarna"... 

 

Nu väger hon 20,1 kg. Hon har alltså gått upp ett kilo i vikt på en vecka (!) och totalt 1,6 kg. Det är en ganska markant ökning för att vara så pass tidigt i dräktigheten. Förhoppningsvis stagnerar kurvan lite nu. 

Midjan är i stort sett borta. Hon rör sig också tyngre på promenaderna. Aptiten har stigit markant och hon vill mest äta hela tiden. Hon får ännu inte fri tillgång utan mat ca 3 gånger per dag.

 

 

Att magen har vuxit så fort har gjort mig nyfiken på hur många valpar det kan vara. Är det många valpar eller bara en glupsk tjockis? ;) Därför har jag bokat tid för dräktighetsröntgen 4/12 kl 18.00. Det känns bra att veta inför valpningen ungefär hur många valpar man kan förvänta sig. 

 

 

 

Jag har varit lite försiktig med uppdaterandet här på bloggen då jag inte velat ge mig själv för stora förhoppningar innan jag visste säkert. Men nu blir det ändring på den fronten!

 

Idag är hon på dag 30. Hon har röda, svullna spenar. Midjan börjar onekligen se mer stinn ut. Från sidan blir hon nästan lite limpformad. ;) Hon har även haft dålig aptit i flera dagar. Särskilt på morgonen, då går inte ens blötmaten ner. På eftermiddagen kan hon i stället vara hungrig som en varg och kasta i sig maten. Hon har också gått upp 6 hekto i vikt och väger nu 19,1 kg. 

 

Idag fick jag svar på ett Relaxintest vilket var positivt. Relaxin är ett dräktighetsspecifikt hormon för hundar och utsöndras av valparnas moderkaka. Eftersom hundar blir skendräktiga så kan man inte testa Progesteron som man kan göra på människor. Det hormonet blir högt hos hundar oavsett om de är dräktiga eller inte. 

 

Ila äter nu Royal Canins HT42d som grund. Det är ett dräktighetsfoder som tikar ska äta fram till dag 42 i dräktigheten. På det får hon Bozita naturals blötmat som topping för att hjälpa aptiten. Hon får även lite matrester vid tillfälle då det finns studier som visar att det är bra med en varierad kost hos den dräktiga tiken då det minskar risken för att valparna blir överkänsliga/allergiska. 

 

Ila har också fått första vaccinsprutan mot Herpes i samband med parningen. Hon ska få en till spruta 1-2 veckor innan valpning. Skulle hon bli infekterad av herpes under dräktigheten så är det knappt märkbart på tiken men kan bli fatalt för valparna som föds svaga eller döda. Så jag tar det säkra före det osäkra och vaccinerar, särkilt som Ila är med mig på jobbet där det är en del hundtrafik. Det ska jag givetvis försöka undvika mer ju längre in i dräktigheten vi kommer. 

 

Intresset för kullen har visat sig vara relativt stort vilket glädjer mig mycket! Det betyder att det är fler än jag som tror på kombinationen. :) Jag har inget kö- eller tingningssystem utan tar emot alla intresseanmälningar. Först när valparna är födda och jag ser antal och könsfördelning börjar jobbet med att hitta rätt hem till de olika valparna. 

 

Vid intresse, maila: [email protected]

 

Igår förmiddag hade Ilas progesteron plötsligt stigit till 31 nmol/l. Det hade stigit förvånansvärt kraftigt från de 12 nmol/l som hon hade dagen innan så jag är glad att jag testade om henne så pass snart igen. Man ska också tänka på att progesteronnivåerna kan variera med ca 40% över dygnet.

 

Men 31 nmol är en jättebra nivå och indikerar att Ila är inne i sin fertila period. Som tur var hade jag en snäll kollega som jag kunde byta min jour med så att jag kunde åka iväg till Sid samma kväll.

 

Ila och Sid fattade snabbt tycke för varandra och efter lite flört och bus dröjde det inte länge innan parningen var klar.

 

Efteråt fick de deras sanna "happy ending" på dejten - VALLNING. :D

 

Idag (möjligtvis redan igår) började Ila att löpa! Förra gången blev hon parningsvillig dag 11 så hon borde komma in i höglöp ungefär då även den här gången.

 

Men jag ska ta progesteronprov när det närmar sig för säkerhets skull. Spännande! :D

Ila ska paras med Jörgen Olssons SID vid nästa löp. Kolla under fliken "Gårdsbackens Caol Ila" och klicka på "Planerad valpkull" för att läsa mer. Valparna borde bli leveransklara tidig vår 2018.

 

 

 

Mac var väldigt okomplicerad att ha, precis så som jag hade uppfattat att han skulle vara. Han anpassade sig fort och var en i familjen direkt. Lös på promenaderna, lyssnar på allt man säger och glad i alla han träffar. Han var dessutom en riktig gentleman mot Ila under hela löpet. 

 

 

 

 

 

 

Har vi tur så blir det alltså valpar i mars. Men innan det har chansen att bli något med det så är det mycket som ska klaffa med parning, dräktighet och valpning. 

 

 

 

Imerslunds-Gräsbäcks syndrom (IGS) är en sjukdom som kan förekomma hos border collie. Symptomen orsakas av att hundar med sjukdomen inte tar upp vitamin B12 normalt och alltså får brist på vitamin B12.

 

Frekvensen av sjukdomen i rasen är inte hög, men den är relativt lätt att testa för så många väljer ändå att testa de hundar som de avlar på. Testet är ett DNA-test för att se om hunden bär på mutationen. För att en hund ska bli drabbad behöver den bära mutationen i dubbel uppsättning - alltså få den från både mamman och pappan.

 

 

Ila är parad 16/10-2017 med Sid, REGV1733/2014 som ägs av Jörgen och Kicki på Nötvallens kennel.

 

 

Hennes absolut största styrka är ändå hennes mentalitet. Hon har en fantastisk av-knapp och är lika bra soffhund som hon är arbetshund. Social och stabil, älskar folk och är trygg med barn. Genomsnäll mot både folk och fä. Skottfast. En utförlig beskrivning av Ilas mentalitet (med film) kan ni läsa HÄR.

 

Ilas stamtavla.

 

Sid är en frisk Border collie som har HD B och väger 18-19 kg. Han är importerad från Holland som valp år 2014 av Jörgen Olsson. Pappa är Serge van der Zweeps Gary och mamma Vicki är kullsyster till Caleb. En superstam. :)

Sid tävlas i IK-2 och har deltagit i SM-kval i fårvallning i år.

Han är en snabb hund, både i vallningen och till vardags utan att för den delen vara stressad. Han har snabba flanker men ändå mjuk drivning framåt och bra tempoväxlingar. Hans snabbhet skrämmer inte fåren då han alltid gör bra flanker. I sättet är han mild, både mot människor och andra djur. Fungerar utmärkt i den stora hundflocken hemma hos Jörgen och Kicki men är också en bra inne- och familjehund som kan koppla av när han inte jobbar.

När jag hälsade på så fångade han mitt tycke som mest när vi satt i kökssoffan och myste tillsammans. När vi var ute så fick vi också höra ett skott vilket han inte alls var berörd av (inte heller Ila). Sid har tre kullar sedan tidigare. Avkommorna är inte så gamla än men än så länge är två röntgade med A-höfter och två redan är godkända vallhundar och tävlar i IK-1.

Sid är gentestad CEA-normal och IGS-normal och ögonlyst ua.

Länk till Sid på Nötvallens hemsida: HÄR

 

Sids stamtavla.

 

Inavelsgraden mellan Ila och Sid är 0,0%

 

 

 

 

Målsättningen med valpkullen är mentalt stabila och sociala vallhundar med mycket samarbetsvilja och naturlighet i vallningen. Snabbhet och intensitet men också möjligheten att dra ner på tempot och en god djurkänsla. Man ska kunna träna hunden utan onödiga konflikter. Sedan är det inte heller kul att ha en bra vallhund utan att det fungerar i vardagen. Och allt detta vill jag ha utan att tumma på kvalitén!

 

 

De som är intresserade av en eventuell valp efter Ila och Sid är välkomna att höra av sig, det är inte bindande för varken dig eller mig.