» Ila är tyvärr inte dräktig...

Två Relaxintest i rad har nu kommit tillbaka negativa. Så Ila är tyvärr inte dräktig. De tecken hon har visat har uppenbarligen bara hört till vanlig skendräktighet.
 
En besvikelse blev det såklart, både för mig och de förväntansfulla valpköparna. Vi var många som trodde på den här kombinationen.
 
 
 
Det är risken man tar när man väljer en så pass oerfaren hane. Mac hade inte riktigt koll på vilken del av parningen som var viktigast och det blev osäker fullbordan och ingen hängning. Men vi hade ändå hopp in i det sista då hans förra tik blev dräktig med tre valpar trots osäker parning även där. Man tar ju på något sätt givet att den naturliga biten bara ska fungera, men det är nog inte helt lätt att vara hundkarl ändå. ;)Sedan går ju 1/5 tikar tomma även vid helt normala parningar så säker kan man aldrig vara.
 
Ila löper bara var 8:e månad och det var det här löpet som passade bäst med både säsong och ålder. Om man parar henne nästa löp så blir det vintervalpar vilket inte känns riktigt lika kul. Å andra sidan har ju valparna då hela våren och sommaren framför sig under sin unghundstid. Jag ska fundera på om vi ska göra det. Troligtvis blir det ett försök till i alla fall, nästa löp eller det därpå. Det gäller ju att hitta en till hane som jag tycker lika mycket om också. :)
 
 
Hälsningar från en skendräktig Ila och en matte som tydligen får börja fundera på en kommande tävlingssäsong i stället.
 
 
 

» Tecken på dräktighet

Jag börjar på allvar tro att Ila är dräktig. Med reservation för att det kan vara önsketänkande.. ;)


Hon är nu på dag 24 efter parning. Spenarna har blivit svullna och rosa. Idag noterade jag även att hon har en liten flytning, vilket är helt normalt om hon är dräktig. 

Hon var dessutom klen i aptiten för ett par dagar sedan och hoppade över några måltider. Det kan de bli när tre veckor har gått, men så kan Ila göra även i vanliga fall så det är inte ett lika säkert tecken.

Inget är gjort för att säkert konstatera dräktighet än, men allt hittils talar för det. :D



» Mac har varit på besök

Fina Ardagh Mac har bott hos oss i två veckor. Då hans matte skulle på semester och Ila precis började löpa då så passade vi på att vara hundvakt under hela resan. Det har bara varit trevligt att få lära känna honom riktigt ordentligt. :)

 
 
 
Mac var väldigt okomplicerad att ha, precis så som jag hade uppfattat att han skulle vara. Han anpassade sig fort och var en i familjen direkt. Lös på promenaderna, lyssnar på allt man säger och glad i alla han träffar. Han var dessutom en riktig gentleman mot Ila under hela löpet. 
 
 
 
Nu återstår att se om Ila har blivit dräktig! 
 
Dessutom så har mitt kennelnamn blivit godkänt!
 
 
 
 
 

» Påbörjat löp - Valpar i mars?

Så, då kom den efterlängtade dagen då Ila började löpa. Jag gick genast upp i spinn och började läsa om alla mina anteckningar från reproduktionskursen, men övriga i familjen här hemma tar det lite mer chill. ;)

Har vi tur så blir det alltså valpar i mars. Men innan det har chansen att bli något med det så är det mycket som ska klaffa med parning, dräktighet och valpning. 
 
 
 

» IGS-normal!

Imerslunds-Gräsbäcks syndrom (IGS) är en sjukdom som kan förekomma hos border collie. Symptomen orsakas av att hundar med sjukdomen inte tar upp vitamin B12 normalt och alltså får brist på vitamin B12.
 
Frekvensen av sjukdomen i rasen är inte hög, men den är relativt lätt att testa för så många väljer ändå att testa de hundar som de avlar på. Testet är ett DNA-test för att se om hunden bär på mutationen. För att en hund ska bli drabbad behöver den bära mutationen i dubbel uppsättning - alltså få den från både mamman och pappan.
 
Ila fick resultatet NORMAL. Hon bär alltså inte på mutationen över huvud taget och ingen av hennes valpar kan bli sjuk i IGS.
 
 

» Ua på ögon!

Ila är ögonlyst med resultat UA. Nu är det fritt fram att börja löpa!


» Halloweenpumpa med finaste motivet

Såklart det var Ila som fick stå modell för årets halloweenpumpa. Hon lyckas till och med se lite läskig ut! :)
 
 

» Beskrivning av Ilas mentalitet

Allmänt om Ilas mentalitet
Jag brukar kalla Ila för min "partner in crime". För hon är mer än bara min hund, hon är min partner som är med mig på nästan allt, hela tiden. En riktig drömhund som passar mig som handen i handsken.
 
En av de egenskaper jag värdesätter mest hos Ila är hennes otroligt bra av och på-knapp. Hon är en högenergisk hund som ger allt om man ber henne om det men är lika bra på att vila och ta det lugnt där emellan. Det gör hon dessutom självmant och i vilken stimmig miljö som helst. Ända sedan hon var en liten valp så trodde många att hon var äldre än vad hon egentligen var för hon hade ett lite "lillgammalt" sätt att vara. Lugn, klok och väldigt mån om att göra rätt och vara till lags. Hon har ett mycket charmigt sätt att bete sig mot människor utan att vara för påträngande. Hon tar ögonkontakt direkt och känner precis hur hon ska bete sig för att charma in sig (och kanske få komma upp i knäet..). Det gör att även mina mindre hundvana, eller rent av lite hundrädda, vänner aldrig har problem med att jag har med mig Ila när jag hälsar på dem.
 
 
Koppel har hon ytterst sällan på sig. Det känns liksom lite förnedrande och konstigt att sätta ett snöre runt halsen på Ila. Så det används bara som livlina i t.ex. vältrafikerade miljöer eller för att visa respekt mot andra som förväntar sig att jag ska använda koppel.

Jag är uppväxt med Border collie men Ila är min första egna hund. Därför är jag i stort sett nybörjare inom de flesta hundsporter och tänkte prova på det mesta. I början fastnade jag för klickerträning/shejping. Ila är en mycket klickerklok hund men det visade sig vara en utmaning att hon inte alls är intresserad av godis. Som tur var så har hon stort föremålsintresse och gick lätt att belöna med kamplek. Så småningom kunde vi bygga upp värdet för godis också och nu går det fort att lära henne nya saker med hjälp av klicker. Hon tycker det är jätteroligt! Vi har tränat in några av lydnadsmomenten samt flera trick för skojs skull. Hade jag haft intresset att tävla i lydnad eller rallylydnad så kunde jag inte önska mig en bättre partner än Ila.

Film när Ila tänder och släcker lampan: https://www.facebook.com/FeliciaAspTauni/videos/10202325934489700/

Viltspår är också ett av våra större intressen. I början tyckte Ila att blodet och klöven var lite läskiga, men precis som i allt annat så tycker hon det är så kul att vara till lags och lära sig något nytt att det övervinner allt. Nu tycker hon viltspår är superkul. Hon är en mycket spårnoga hund och dessutom skottfast så jag skulle gärna göra anlagsprov med henne så snart tid finns till det.

 
Vallning är sedan det som har tagit över det mesta av vår tid och vi har både egna får samt tränar och tävlar så mycket jag hinner. Men mer om hennes vallningsegenskaper kan ni läsa i ett annat inlägg.

Jag har aldrig känt mig begränsad av min hund, hon klarar allt det som jag klarar av.

 

ILA I EN BETEENDESTUDIE

När man har en matte som är veterinär får man som hund ställa upp som försöksdjur då och då. Mest har hon varit med som frisk hund i kontrollgrupper för olika studier, men ett lite roligare projekt var en beteendestudie där de ville ha Border collie och Tax och skulle undersöka hundens relation till ägaren under några påfrestande moment.

Momenten var:
Visuell överraskning (från BPH)...
Skum främling närmar sig (BPH)
Spöke närmar sig (MH, fast bara ett spöke)
Plötsligt ljud/skrammel (från MH)
Hur hunden beter sig vid separation och återförening med ägaren.
 
 
Visuell överraskning: En träskiva flänger plötsligt upp framför oss när vi är på "promenad". Ila reagerar knappt alls, går fram och nosar på den och ger den sedan inte en enda blick till.
Spöke: En människa i vitt lakan närmar sig oss långsamt rakt framifrån och vi är placerade stilla. Ila tittar först på spöket, sedan på mig (som är neutral) och lägger sig sedan lugnt bredvid mig (!). Testledaren sa att hon inte mindes att någon hund lagt sig under momentet tidigare. Ila ligger kvar medan jag sedan går fram till spöket. När jag får kalla på henne så hämtar hon glatt en pinne som hon trycker upp i spökets knä. XD
Främling: En människa i lång rock, solglasögon och hatt gör skrämmande ljud och närmar sig sedan långsamt och "hotfullt". Ila tittar på främlingen och viftar frågande på svansen. När hon inte får gensvar från varken främlingen eller mig så blir hon osäker, men går sedan och nosar på lite fallfrukt och ignorerar oss tills jag fick gå fram till främlingen och ropa på henne. Då kommer hon fram och hälsar trevligt. :D
Plötsligt ljud/skrammel: Ila går bredvid mig när det plötsligt skramlar till bredvid henne, hon skyggar in i mig som snubblar över henne och håller på att ramla. Ila slog sig lite, såg ledsen ut och gick iväg och satte sig bredvid testledaren för att få tröst. När jag ropar på henne så kommer hon fram och nosar på skramlet och avreagerar fort. Hon blev mer skrämd av kollisionen med mig än av ljudet i sig.
Lämnad i främmande rum: Jag lämnar Ila i ett kalt rum med filmkameror. Det enda som händer under de tre minuterna jag är borta är att hon lägger ner hakan och vilar. När jag kommer tillbaka rullar hon över på rygg för att bli kliad på magen.
Underbara, coola hund!

 


» IK-1 i Almunge

Säsongens sista tävling (åtminstone för vår del) gick av stapeln i Almunge, i Uppsala.
 
Det var en endagars IK-1 och Bobby Dalziel var domare vilket kändes extra kul då han är ett stort namn inom vallhundsvärlden internationellt. Tävlingen var på Hagby gårds fantastiska marker och deras rörliga fina gotlandsfår. Men tyvärr så småregnade det och var kallt.
 
Ila var taggad när vi gick ut till stolpen. Utgången och upptaget var näst intill perfekta. På framdrivningen fick vi en liten böj men träffade grinden. Hämtpoängen blev 45 (50 max) vilket är riktigt bra!
Fråndrivningen gick i ett lagom tempo och Ila fick ett fint grepp om djuren trots att det var lite drag. Här slappnade jag av lite väl mycket och lät henne sköta det mesta själv så vi fick någon krok på vägen men träffade även här alla grindar. Drivningen gick också bra, Ila kom med dem på en rak linje. Vid rännan stannade fåren tillfälligt upp men eftersom jag höll ena sidan och Ila den andra så gick de strax igenom (10/10 poäng).
 
Vid delningen var jag lite nervös då de här fåren hade sett svårdelade ut tidigare under dagen. Men plötsligt fick jag en lucka, kallade in Ila lite väl ivrigt, hon kom in men missuppfattade sedan och sprang ut igen. Som tur var hann jag kalla in henne en andra gång innan luckan var borta och då gjorde hon det bra. Men här förlorade vi flera poäng. Slutsumman blev 78 poäng (100 max) vilket poängmässigt är ett 2:a pris. Ila kändes verkligen görfin och var en fröjd att köra banan med. Hon är i toppform nu så det var lite synd att jag slarvade bort några poäng för oss, men resultatet blev riktigt bra ändå!
 
Resultatet blev en femteplats med poängen 45/78, bland 25 fina hundar i startfältet. Ila avslutar säsongen med flaggan i topp!
 
 
 

» Ardagh Mac

Mac är hanhunden som planeras att användas vid parningen våren 2017.
Hans svenska registreringsnummer är REGV1410/2015 och hans ISDS-nummer är 328878.
 
 Foto: Josefine Engman
 
Ardagh Mac är en frisk Border collie som har HD A, väger 23 kg, och är importerad av Jonas Gustafsson från Joe Doherty, Ardagh Sheepdogs i Irland när han var valp. Hans föräldrahundar är P J Dohertys Rock ISDS287545 och J Dohertys Queen ISDS00/314414.
 
Foto: Louise Karlgren
 
Foto: Sanna Krans
 
Mac ägs nu av Sofia Palmqvist som är ny förare inom vallning. Trots det så gjorde hon godkänt vallhundsprov och debuterade i IK-1 inte långt efter att hon köpt honom.
Jag träffade Mac första gången som unghund för flera år sedan på en kurs för Jonas G som då visade honom. Jag la honom direkt på minnet då han var så social och trevlig samt en naturlig talang i fårhagen. En wow-hund! När jag nu såg att han var tillgänglig för parning så kändes han direkt aktuell och jag åkte för att få se honom i vuxen ålder.
 
Mac, 12 v gammal i Irland. En otränad bäbis med vallning i blodet.
 
Mac har precis de egenskaper jag söker hos en Border collie. Han är social, trevlig, stabil, och skottfast. Genomsnäll.
I vallningen är han mjuk och lättränad. Han har från tidig ålder varit cool och lugn, tappar inte huvudet hos fåren. Dessutom så är han en råtalang med djurkänslan i blodet. Han har en lugnande inverkan på djuren och har mjuka, fina rörelser. Enn mycket rolig hund att både träna och ha som arbetskamrat!
Sofia känner att hon alltid kan lita på honom, både i vardagen och i vallningen. Han kan vara med överallt och anpassar sig snabbt, ingen stress och inga rädslor.
 
Mac, 7 månader gammal, tränas av Jonas Gustafsson
 
 
Vallhundsprovet med Sofia
 
Mac är inte använd tidigare men hans kullbror Pete har gjort en del parningar 2016. Mac är gentestad CEA-normal och ögonlyst UA.
 
Macs stamtavla.
 
Det kommer fler filmer på Mac i vuxen ålder.

» Beskrivning av Ilas vallningsegenskaper

Djurslag: Hon är framför allt fårhund men vallar även nöt och fjäderfä. Hon anpassar naturligt stil efter djurslaget.
 
Utgångar: Utgångarna är en av Ilas starkaste sidor. Nu, som vuxen hund, är hon varken för tajt eller för vid. Hon är öppen och tänkande under utgångarna och går lätt att styra om det skulle behövas. Hon följer gärna naturliga gränser när hon söker efter djur och buktar sedan ut till en fin båge för att få ett bra upptag när hon lokaliserar djuren.
 
Upptag: Ila har alltid bra upptag och presenterar sig fint för djuren för att sedan starta dem lugnt. Hon anpassar gärna upptaget efter draget om hon inte blir styrd av föraren.
 
Framdrivning: På snabba får tenderar Ila att kunna bli lite keen då hon ogärna tappar djur. Hon balanserar bra och är mycket dragkänslig. Mycket mån om att ta djuren till föraren.
 
Drivning och Flankering: Jag skulle varken klassificera Ila som en drivande eller flankerande hund då hon som unghund gärna både flankerade och gick in för att flytta djur. Eventuellt att hon är snäppet mer åt det flankerande hållet. Men hon har lätt för båda och gör det man ber henne om helt enkelt.
 
Eye: Ila är en hund som har gott om eye vilket ger henne en härlig stil och koncentration, utan att hon för den delen låser sig.
 
Bett: Ila har mycket långt till bett och gör det ogärna. Som unghund hittade hon ALDRIG på något dumt som att bita eller rusa in i flocken. På kommando kan hon lite halvhjärtat snappa till i luften och hon kan även göra det självmant om djuret går på henne. Det är fullt tillräckligt på får, men när man vallar nöt kan hon vara lite för snäll. Men om hon t.ex. vaktar ett grindhål och ett får gör en rusning för att ta sig förbi henne så gör hon vad som krävs för att stoppa det. Hon håller sin mark.
 
Träningsbarhet: Mycket god! Hon lär sig fort, är sammarbetsvillig och mjuk. Hon har även mycket lätt för att lära om vilket jag tycker är en stor fördel. Även om jag så har gjort på ett sätt under ett helt års tid så lär sig Ila det nya sättet fort. Även om hon är lyhörd för föraren så släpper hon aldrig sitt fokus på djuren.
 
Allmänt: Ila är en snabb och intensiv vallhund med mycket driv. Hon har hög styrbarhet och reagerar fort på både kommando eller om ett djur sticker. Hon har många växlar och kan naturligt röra sig både mjukt, förtroendeingivande och nära djuren eller med stort tryck på längre avstånd.
Hon är öppen, mjuk och sammarbetsvillig men har också ett stort kontrollbehov över fåren vilket är utmärkt om man kan nyttja det till sin fördel. Som förstahund var hon perfekt eftersom hon gjorde rätt om jag gjorde rätt, men också gärna tog saken i egna tassar om jag gjorde fel vilket utvecklade mig som förare. Hon går som bäst på flyktiga djur då hon brukar få bra grepp om dem och ogärna tappar djur. Utmärkt djurkänsla och balansering. Hon är verkligen en hund som kan läsa får!
 
I arbete: Ila förstår fort sin uppgift och går helhjärtat in för den. Oavsett om det är att vakta ett grindhål, att lasta djur, fålla in, vara utställarhund etc. När hon förstått uppgiften går hon inte bara på kommandon utan kan ta egna initiativ. Hon går inte hem förrän jobbet är gjort. Hon samarbetar även gärna med andra hundar.
 
 
 

» Höstträning

Vackra höst! Oktober kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt.
Vi ägnade helgen till vallningsträning. Sommarens träning på stora ytor med snabba får har varit nyttig men också byggt upp en del spänningar. Våra ryafår är snabbfotade, ger ingenting gratis och sticker om de får en chans. Ila passar utmärkt vid sådana förutsättningar då hon är naturligt snabb och dragkänslig, men jag har märkt att hon blivit ovillig att släppa draget vid närarbete vilket kan behövas ibland, t.ex. vid delningar. Den här helgen passade vi i stället på att träna närarbete och att hon skulle slappna av nära djuren igen.
Jag tror ofta att det är nyttigt att ibland backa tillbaka till "valpträning" och gå igenom grunderna även för den äldre hunden.
Jag provade även att kalla in henne igenom flocken som vid en delning, trots det trånga utrymmet. Det gick bra!
 
 
Sedan tragglade vi även med visselsignalerna, men där går det inte lika bra. Ila har gått under muntliga kommandon under hela sitt 3-åriga liv och förstår inte vad jag menar nu när jag försöker vissla. Hon ligger helt passiv och stänger av öronen när jag ger visselsignalen. Det känns som att hon bara väntar på att matte ska sluta med oväsendet och ge det "riktiga" kommandot. Förhoppningsvis lossnar det snart.
 
 
 
 

» Valpar planeras våren 2017, Border collie.

Edit: Ila blev parad med Ardagh Mac, REGV1410/2015, men gick tyvärr tom. Förhoppningsvis blir det ett nytt försök  vid nästa löp.
 
Ila
 
Ila
 
Ila är en frisk Border collie som har HD A och väger 18 kg. Hon går mycket bra i vallningen och har börjat samla på sig meriter trots att jag som förare är nybörjare, vilket säger en hel del om hennes träningsbarhet. Hon är godkänd vallhund på både får och nöt samt har förstapris och vinst i IK-1 på får. Nästa säsong hoppas vi på att hinna starta IK-2, efter valpkullen. En utförligare beskrivning av hennes vallningsegenskaper finns HÄR.
Bland Ilas kullsyskon är 6/7 godkända vallhundar, tre stycken utöver Ila tävlar IK-1, en tävlar IK-2, en arbetar på en fårgård med 350 tackor och tre stycken tävlar agility klass 3.
Hennes stamtavla innehåller fina, gamla linjer från bl.a. Moel (Moel Tess, Moel Eira och Moel Hugo), Bwlch (Bwlch Hjalmar), Kelliegården, Somollis (Somollis Vicki), och Nisses.
Hennes absolut största styrka är ändå hennes mentalitet. Hon har en fantastisk av-knapp och är lika bra soffhund som hon är arbetshund. Social och stabil, älskar folk och är trygg med barn. Genomsnäll mot både folk och fä. Skottfast. En utförlig beskrivning av Ilas mentalitet (med film) kan ni läsa HÄR.
CEA-fri via sina föräldrar. IGS-normal. MDR-1-normal.
Mer om Ila (med bilder och vallningsfilm) kan ni läsa HÄR.
 
Ilas stamtavla.
 
Ardagh Mac är en frisk Border collie som har HD A och väger 23 kg. Han är importerad av Jonas Gustafsson från Joe Doherty, Ardagh Sheepdogs i Irland när han var valp. Hans föräldrahundar är P J Dohertys Rock ISDS287545 och J Dohertys Queen ISDS00/314414. Mac ägs nu av Sofia Palmqvist som är ny förare inom vallning. Trots det så gjorde hon godkänt vallhundsprov och debuterade i IK-1 inte långt efter att hon köpt honom.
Jag träffade Mac första gången som unghund för flera år sedan på en kurs för Jonas som då visade honom. Jag la honom direkt på minnet då han var så social och trevlig samt en naturlig talang i fårhagen. Mac är inte använd tidigare men hans kullbror Pete har gjort en del parningar 2016. Mac är gentestad CEA-normal och ögonlyst UA.
Mer om Mac, med bilder och filmer, kan ni läsa HÄR.
 
Macs stamtavla.
 
Inavelsgraden mellan Ila och Mac är 0%.
 
Mac
 
 Mac. Foto: Josefin Engman
 
 
Målsättningen med valpkullen är mentalt stabila och sociala vallhundar med mycket samarbetsvilja och naturlighet i vallningen. Man ska kunna träna hunden utan onödiga konflikter. Sedan är det inte heller kul att ha en bra vallhund utan att det fungerar i vardagen. Och allt detta vill jag ha utan att tumma på kvalitén!
 
 
 
De som är intresserade av en eventuell valp efter Ila och Mac är välkomna att höra av sig, det är inte bindande för varken dig eller mig.
 
feas0001@stud.slu.s

» VINST i IK-1!

Wohooo! Så hände det som vi inte hade vågat hoppas på: Ila kammar hem ett första pris i IK-1 och dessutom en förstaplacering! :D
 
Helgens tävlingar var i Sorunda. Det var nu ganska länge sedan vi startade i en fårtävling. Senast var under försommaren. Då hade vi en formtopp och det gick riktigt bra för oss. Men förutsättningarna den helgen var ganska svåra så poängen räckte bara till ett 3:e-pris.
 
Under sommaren har vi vallat desto mer på nöt eftersom det inte har varit så mycket fårtävlingar på lämpligt avstånd från oss. Det har gått förvånansvärt bra på nöt, men nu när vi återgått till får så har jag kännt att formen inte riktigt är som den har varit. Det lilla fintrimmet på kommandona som krävs inför fårtävling har vi slarvat bort.
 
Ila är laddad.
 
Men vi bestämde oss ändå för att komma igång igen och jag anmälde oss till helgens tävlingar i Sorunda. När vi kom dit på lördagen kände jag direkt att Ila var speedad. Hon var förkomligt överlycklig över att vara tillbaka på fårtävlingsbanan!
Banan och fåren var jättefina men busiga Ila var överengagerad. Hon tog kommandona men gjorde det något överdrivet och fort. På något sätt tog vi oss genom banan och träffade alla grindar men det gick fort och krokigt. Jag fick hålla i bromsen på den glada lilla hunden hela tiden. Lördagens poäng var 60/31, vilket inte ger en bra placering. Första siffran (60) är totalpoängen och där är 100 max. Andra siffran (31) är hämtpoängen och där är 50 max. Maxpoäng är alltså 100/50.
 
Jag bestämde mig för att åka dit igen på söndagen för skojs skull, mest för att det var en trevlig bana och fina får.
Ila kändes fortfarande för snabb, men lyssnade betydligt bättre redan vid framdrivningen så idag fungerade bromsen. ;) Vid stolpen tog jag en andningspaus. Flankerade Ila lite fram och tillbaka för att känna att hon tog kommandona som hon skulle så att vi åtminstone skulle få ett bra träningstillfälle av det hela. Sedan körde vi igenom hela banan med någorlunda flyt. Fåren gick lugnt och fint på linjen, men jag fick styra Ila ganska mycket då flankerna fortfarande var lite slarviga. Delningen var lite strulig men gick på första försöket, fast med lite poängtapp. Rännan gick smooth. Jag tyckte det kändes som vi haft bättre kontroll än under gårdagen och fick till ett bra lugn och tempo hos fåren, men Ila var fortfarande inte riktigt på topp. Tji fick jag när sekreteraren sedan kom fram och sa att vi låg i ledning med 89/48!!! Vilket lyft! Ledningen räckte hela vägen trots att många duktiga ekipage var kvar och vi vann! :D
 
Ila struntar fullomligt i prisutdelningen och har bara ögon för fåren.
 
Minns ni årets tävlingsmål? Det var att vi skulle starta IK-1 med någorlunda resultat, prova på nötvallning, samt prova ett VP på nöt. Nu har vi ett förstapris i IK-1 och fick ett godkänt vallhundsprov på nöt så även målen som jag knappt vågat hoppas på har nåtts! Vi provade t.o.m. nästa tävlingsgren på nöt, NN-1, men det var lite för svårt för oss så vi får träna mer nöt innan vi ger oss på det igen.
 
Matte var chockad men hunden hade en mer världsvan attityd och sov på husses fötter inför prisutdelning.
 
 

» Några bilder på Ila från Abisko

I sommar har jag jobbat mycket. Men i slutet av sommaren hade jag några dagar semester och då passade vi på att åka upp till Abisko för att hälsa på min syster som har jobbat på fjällhotellet.
 
Det blev bara några korta turer på fjällen innan vi fick åka söderut igen. Men jag tog en del bilder på Ila som jag kan dela med mig av här. Hon håller precis på att fälla så pälsen visar sig tyvärr inte från sin bästa sida, men hon är vacker ändå! <3 Dessutom är de inte av bästa kvalité då jag lämnade den stora systemkameran hemma.
 
 
Lapporten i Abisko
 
 
 
 
Abiskojokka
 
 
 
 
Söt tågluffarhund. (Ila bar alltså inte den packningen undr fjällvandringen)
 
 
 
 
<3
 

» GODKÄND VALLHUND PÅ NÖT!

23 juli startade vi ett vallhundsprov på nöt. Det var alltså ett tag sedan, men jag har inte tagit mig tid att skriva om det förrän nu.
 
Vi efteranmälde oss till VP NÖT i Hjo ganska spontant. Flera från lokalklubben skulle dit och det var brist på fårtävlingar så vi var lite uttråkade. Förhoppningarna var inte höga då det skulle bli Ilas tredje gång som hon vallar på nöt över huvud taget. Vi såg det som en fin dag i trevligt sällskap med bra träning helt enkelt.
 
Ila är förväntansfull under sitt parasoll.
 
Dagen visade sig bli en av de varmaste dagarna på hela sommaren. 30 grader varmt! Som tur var hade jag med ett stort paraply som fick agera solparasoll åt Ila.
Precis innan vi skulle gå ut på banan så gick vi förbi hundbadet och jag blötte ner hela henne så hon blev blöt ända in på skinnet. Det var en extra säkerhetsåtgärd, men Ila brukar annars tolerera värme bra. Det är en av fördelarna med hennes färg - en svart päls håller mer värme. Man kan till och med känna skillnaden bara man lägger handen på Ila och jämför med en svart BC när det är soligt ute.
 
Töff nöthönd in action
 
Så går den blöta lilla hunden ut på banan och vallar nöt som om hon inte gjort något annat! Först blev jag riktigt nervös för vi hade en stor, svartvit kviga i gruppen som verkade väldigt egensinnig. Jag och Ila fick stå länge och vänta vid stolpen medan utställarna jobbade som sjutton med att hålla kvigan på plats. De fick kalla in fler och fler funktionärshundar så till slut var det två utställare och fyra hundar som höll gruppen åt oss (!). Draget tillbaka till ladugården var starkt.
 
Då gruppen var spretig så fick Ila jobba mycket för att hålla ihop dem. Vår väg var därför lite vinglig, men vi klarade hela banan! Inklusive att fålla in och fålla ut vilket hon inte gjort på nöt över huvud taget.
 
Ila blev alltså godkänd på nöt, tredje gången hon vallar på nöt över huvud taget. Fantastiska hund!
 
 
 
När vi kom hem den dagen så var det en mycket trött hund och en mycket stolt matte som myste ner sig i soffan tillsammans med katten.
 
 
Tack Skaraborg för ett välordnat arrangemang!
 
 
 

» Första gången på nöt

Ett av årets mål har varit att prova på nötvallning. Här i Värmland finns många duktiga nötvallare med fina nybörjardjur så jag är i goda händer. Jag är väldigt rädd (kanske överdrivet) att hunden ska sparkas och skadas så jag ville börja försiktigt med bra vägledning.
 
Ila är bara avlad för att vara fårvallare och hennes släktingar är helt oprovade på nötkreatur. Så jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Igår fick jag åka till en vän i lokalklubben som hade en fin grupp med ungdjur som vi kunde prova på. Själv har hon en duktig Working Kelpie som har vallat in dem. Jag hade en liten farhåga om att Ila kanske skulle vara "för mjuk" för att kunna flytta nötterna med bestämdhet. Enligt F som hade djuren så fick inte hunden visa tveksamhet och till exempel lägga sig vid konfrontation, utan vara bestämd mot dem.
Kor kan man inte be att gå någonstans, hunden behöver ta kommando över dem. De är inte flyktdjur på samma sätt som får utan förlitar sig mer på sin storlek och kraft.
 
De fina djuren gick på ett idylliskt naturbete intill en sjö. Det var som en vykortsbild.
 
 
Det var jätteroligt! Vi började först fösa bort dem och hundarna fick jobba tillsammans. Ila tittade sig till en början omkring som om hon letade efter får men förstod snart att det var de stora, bruna djuren som vi skulle valla på.
Sedan skulle vi prova själva. Först kom alla nötterna fram och stirrade ner Ila. Jag såg att hon blev lite ängslig så jag gick upp bakom henne och stöttade henne med rösten. Sedan flyttade vi dem ihop en bit. Vid nästa konfrontation var hon säkrare på sig själv och när kon gick emot henne så backade hon inte utan hoppade fram och snappade till med käkarna i luften framför mulen på kon för att visa vem det var som bestämde (hon bet alltså i luften, inte i någon komule).
Efter det hade hon och nötterna en bra relation med ömsesidig respekt och hon kunde flytta dem utan några som helst problem, lugnt och fint. Som hon växte av detta! Jag riktigt såg vilket gott självförtroende hon fick, vilket är precis vad hon behöver när hon arbetar med nötter. När hon rör sig med sådant självförtroende så får nötterna inte ens en anledning att ifrågasätta henne och man slipper konfrontationer.
 
 
 
 
Det slutade med att hon gjorde hämt, fösning och drivning med samma självklarhet som hon gör på får. Hon anpassade snabbt stilen till djurslaget. Jag var alldeles rusig av lycka! Man kan inte ha fått en bättre introduktion till nötvallning. Någon gång ska vi prova att göra ett vallhundsprov på nöt också. Det är verkligen annorlunda än att valla på får men både jag och hunden lär oss av det. Nötterna är mer egensinniga och hunden behöver arbeta mer för att hålla ihop gruppen. Fördelen är att det går betydligt långsammare så man har mer tid på sig att tänka på nästa steg. Det jag hoppas är att Ila fortsatt håller isär djurslagen så att inte nötvallningen påverkar hennes fårvallning negativt nu när hon går så bra där.
 

» Säsongens tävlingsdebut: IK-1 i Alunda

Helgen 4-5 juni startade vi i IK-1 i Alunda. IK-1 är tävlingsklassen efter vallhundsprovet. Banan består av ett ca 150 meter långt hämt med framdrivningsgrind, 200 meter fösning där fåren ska passera mellan två grindpar, 100 meter drivning, delning och fålla.
Delning (hunden ska dela av två får från gruppen och visa att den kontrollerar dem genom att fösa bort dem en bit från de andra) har vi inte tränat så länge och har aldrig gjort på tävling. De andra momenten känner vi oss mer bekväma med, men i vallningen är det många faktorer som spelar in så vad som helst kan hända. Därför var känslan innan tävlingen att vi främst skulle få rutin och om vi tog oss så långt som till delningen så skulle jag vara jättenöjd.
 
Under veckan innan hade de genomfört den högre tävlingsklassen IK-2 på samma får och tävlingsbana så vi var där och kollade då för att reka lite. Förhållandena var svåra, fåren var snabba och kände sin hage utan och innan så de smet så fort de fick chansen. Därför blev många diskade för "tappade djur" eller bröt självmant helt enkelt. De visade sig dessutom vara svåra att dela även för de erfarna förarna så där hade vi inte stora förhoppningar.
Men jag gillade ändå fåren för de bjöd på en utmaning. De var i fin kondition och "dumsprang" inte utan om hunden fick ett bra "grepp" om dem så lugnade de ner sig och gick fint. Men de krävde både sin hund och förare för slappnade man av så tog fåren chansen att sticka. Ila brukar ändå gå bra på lättfotade får och det ska mycket till för att hon ska tappa djur.
 
Ila är som vanligt lugnet själv på tävlingsplatsen och passar på att mysa lite. Hon kan till och med ligga lös då jag litar fullständigt på henne. Till och med då fåren vid ett tillfälle rusade upp på publikplatsen 1 meter ifrån henne så rörde hon inte en fena. Hon stänger av vallningen helt när det inte är hennes tur.
 
 
4 juni, lördagen.
Tidigare har jag känt mig så sjukligt nervös när vi ska starta. Förra året utvecklades Ila mycket i träning men var fortfarande orutinerad på bortaplan och inte riktigt mogen uppgiften.
Men det här året har hon känts betydligt mer vuxen och har mognat betydligt. Hon har hanterat även främmande får med ett helt nytt lugn och självförtroende.
Så när jag nu gick ut till startstolpen och Ila lugnt la sig bredvid mig med framtassarna i kors så försvann min nervositet nästan helt.
 
Vid utgången fick jag ge henne ett dubbelkommando för att dra in henne eftersom hon tänkte bukta ut på publikplatsen för att få en bra båge. Banan var smal och kuperad. Jag är mycket nöjd över hur väl hon svarade på kommandot men tyvärr får man poängavdrag på utgången för det. Jag har insett att just utgången är mycket smaksak domare emellan hur de vill ha det också.
Upptaget såg jag inte då banan var så kullig. På framdrivningen lyckas jag inte riktigt nå henne på det avståndet utan visslor så hon fick sköta det i stort sett själv. Det gjorde att hon var lite keen och dessutom missade framdrivningsgrinden men eftersom hon är dragkänslig så tappade hon inte djuren där vilket väldigt många gjort innan oss. Hon fick bra grepp om djuren så när de kom fram till mig var de relativt lugna.
Stolpen rundades bra men här klistrade sig fåren lite vid mig så Ila hade det tufft att få iväg dem till fösningen.
Vi träffade första fösningsgrinden men inte andra. Drivningen gick rakt mot draget så det gick bara fort.
Vi delningen så fick vi slut på poäng då jag inte fick någon bra lucka. Jag kunde knappt fatta att vi tagit oss så långt och att jag nådde mina mål redan första dagen. Bästa Ila!
 
2/3 av startfältet bröt eller diskade sig. Ingen klarade hela banan. Ila var en av få som tog sig fram till delning vilket gav en 9:de plats av 40 startande trots att poängen i stort inte var något att skryta med. Jag var såå glad! :D
 
 
5 juni, söndagen.
 
Den här dagen gick det bättre för de flesta och även för oss.
Tyvärr blev det dubbelkommando igen på utgången, den här gången för att hon stannande upp och tvekade om jag verkligen gav kommandot så jag fick ge det igen.
Hon gjorde återigen hämtet och framdrivningen själv. Missad grind men fick bra grepp om fåren och höll dragsidan. Det gick smidigare att runda stolpen och påbörja fösningen idag. Själva fösningen gick toppen förutom några får som gick utanför sista grinden och gav poängavdrag. Annars var det lugnt och fint och på linjen!
Sedan klarade vi delningen! :D Jag blev så chockad när jag fick lucka att jag nästan missade att kalla in hunden men då gjorde hon det bra! Det var på andra försöket (man har tre försök på sig) så vi fick inte full poäng men jag är sjukt nöjd att vi klarade det.
Vid rännan fick vi slut på poäng. Det var mitt i draget vilket gjorde det svårt. Ila var trött och det gick tyngre och tyngre för henne att hämta dem när vi tappade dem mot draget. Det var bara en som klarade rännan den här dagen.
 
Resultatet gav en 7:de plats av 35! Dessutom fick vi ett tredjepris poängmässigt. Det är i sig inte jätteimponerande men den här helgen gav som bäst ett 2:a pris poängmässigt så jag är verkligen nöjd.
 
 
 
Ila svalkar av sig i relaxavdelningen efter tävlingen. :)
 
 
 

» Babyboom på gården!

Nu har vi både kycklingar och nyfödda lamm på gården! I Ilas jobb som vallhund/gårdshund/bonnhund ingår att vara snäll och hjälpa till att ta hand om gårdens små. Och är det något Ila är bra på så är det att vara snäll och tålmodig! Förbered er på bildbomb och sötchock...
 
Lammen
Vi har Ryafår på gården, en svensk utrotningshotad lantras. Det är fyra tackor och de har tillsammans fått nio supersöta lamm!
 
En liten nyfödd, ullig bäboll kikar fram i ladugården..
 
Puss brorsan!
 
 Både Ila och lammet är nyfikna på varandra
 
 
Friden med de nyfödda är dock kortvarig för det dröjer inte många dagar innan det är full fart på lammen. Snart kommer det vara lammrace i full fart runt husknutarna!
 
Blivande busfrö! Snart hänger benen med tillräckligt bra för att rusa fram i krumsprång.
 
Kycklingarna
Kycklingarna är av rasen dvärgwelsumer. Årets kycklingar är inte födda på gården utan köptes när de var två veckor gamla för att tillföra lite nya avelslinjer till oss. Därför har de inte någon hönsmamma utan måste bo inomhus med värmelampa tills de är tillräckligt gamla för att flytta ut till de vuxna hönsen. Den stora, fluffiga värmedynan Ila är mycket uppskattad som vikariehönsmamma.
 
Mys i soffan. Vi passar på att hantera kycklingarna mycket så de blir riktigt tama. :)
 
 Blivande avelstuppen har gosat ner sig bakom örat.
 
 Kycklingar överallt! Ila rör sig mycket försiktigt för att inte råka klämma någon
 
Ila med förra årets kycklingar
 
 
Nu har kycklingarna hunnit bli fem veckor gamla och börjar bete sig som dryga tonåringar. Om en vecka är de tillräckligt stora för att flytta ut. Till och med Ila börjar få ett trött uttryck i ansiktet och tycker de är lite väl påflugna så hon kommer nog tycka att det är ganska skönt.
 
5 veckor gamla. Med trygghet från Ila får de följa med på små turer utomhus.
 
 
Och ett stort GRATTIS till min finaste, klokaste, snällaste Ila som fyller tre år idag!

» Planer inför den nya säsongen.

2015 var ett händelserikt år som passerade fort. Massor med vallningsträning, dock inga kurser, en Skottlandsresa (med vallning) och ett godkänt vallhundsprov.
 
Ila är nu en fullt användbar vallhund och börjar dessutom få erfarenhet av olika sorters får. Hon klarar allt arbete med mina får hemma och jag känner också att vi skulle klara att hjälpa andra fårägare med olika arbetsuppgifter.
 
 
Ila på besök hos kattkompisen Aslan
 
Nu har det varit lågsäsong och vintervila men våren börjar kännas i luften och jag känner mig full av inspiration inför den kommande säsongen! Vi är långt ifrån fullärda och det är snarare så att ju mer jag lär mig om vallningsträning desto högre hamnar målen i träningen.
 
Här är en kompilation av mina favoritklipp 2015. Det är en längre video som är en stilstudie i både fråndrivning, hönsvallning, närarbete och några korta hämt där fåren är klurigt placerade nära eller bakom staketet. Så sätt inställningen på HD och njut av min snygga hund! ;)
 

 
Mål 2016:
Under 2016 har vi tre huvudsakliga mål.
  • Starta i nästa tävlingsklass i vallning, IK-1. Förhoppningsvis utan att skämma ut oss helt i början av säsongen och förhoppningsvis med känslan av rutin och något hyfsat resultat i slutet av säsongen. ;)
  • Visslingskommandon! Just nu känner vi av begränsningen med att bara ha röstkommandon. Vissling ger mer precision och tydlighet på längre avstånd. Men jag vill ha full kontroll över visslan innan jag börjar använda den på hunden och jag är snaart där. Vänsterpipet sitter, fram och stopp funkar för det mesta, men högerpipet har jag en del jobb kvar på.
  • Nötvallning! I år ska vi testa nötvallning. Vi har många duktiga nötvallare och snälla "nötter" i min lokalklubb som vi kan få proffsig hjälp av. Om det känns som något som passar mig och Ila så vore det ju kul att testa att göra ett vallningsprov... :)
Ila är en hund som vet hur man kopplar av under lågsäsong
 
Jag vill verkligen satsa mycket på vallningen i år! Samtidigt får jag inte sätta för stor press på oss för jag vet att jag kommer ha mycket att göra det kommande året. Jag går nu i femte året på Veterinärprogrammet. Tentorna har haglat den senaste tiden men nu börjar man se ljuset i tunneln. På onsdag skriver vi vår sista salstenta! :D Men resten av terminen är det skola från 8-17 varje vardag och en hel del plugg utöver det. För i sommar ska jag få jobba min första sommar som veterinär! Det kommer bli jättekul men innebär också att mer tid och energi kommer gå till jobb i sommar än vad det har gjort tidigare år.
Till hösten ska jag skriva mitt examensarbete och då kommer jag äntligen kunna vara hemma och styra över min egen tid igen.
 
Vi blickar mot framtiden.
 
2016 kommer minst sagt bli ett spännande år, både för mig och Ila!
 

Tidigare inlägg