» Beskrivning av Ilas mentalitet
Allmänt om Ilas mentalitet
Jag brukar kalla Ila för min "partner in crime". För hon är mer än bara min hund, hon är min partner som är med mig på nästan allt, hela tiden. En riktig drömhund som passar mig som handen i handsken.
En av de egenskaper jag värdesätter mest hos Ila är hennes otroligt bra av och på-knapp. Hon är en högenergisk hund som ger allt om man ber henne om det men är lika bra på att vila och ta det lugnt där emellan. Det gör hon dessutom självmant och i vilken stimmig miljö som helst. Ända sedan hon var en liten valp så trodde många att hon var äldre än vad hon egentligen var för hon hade ett lite "lillgammalt" sätt att vara. Lugn, klok och väldigt mån om att göra rätt och vara till lags. Hon har ett mycket charmigt sätt att bete sig mot människor utan att vara för påträngande. Hon tar ögonkontakt direkt och känner precis hur hon ska bete sig för att charma in sig (och kanske få komma upp i knäet..). Det gör att även mina mindre hundvana, eller rent av lite hundrädda, vänner aldrig har problem med att jag har med mig Ila när jag hälsar på dem.
Koppel har hon ytterst sällan på sig. Det känns liksom lite förnedrande och konstigt att sätta ett snöre runt halsen på Ila. Så det används bara som livlina i t.ex. vältrafikerade miljöer eller för att visa respekt mot andra som förväntar sig att jag ska använda koppel.
Jag är uppväxt med Border collie men Ila är min första egna hund. Därför är jag i stort sett nybörjare inom de flesta hundsporter och tänkte prova på det mesta. I början fastnade jag för klickerträning/shejping. Ila är en mycket klickerklok hund men det visade sig vara en utmaning att hon inte alls är intresserad av godis. Som tur var så har hon stort föremålsintresse och gick lätt att belöna med kamplek. Så småningom kunde vi bygga upp värdet för godis också och nu går det fort att lära henne nya saker med hjälp av klicker. Hon tycker det är jätteroligt! Vi har tränat in några av lydnadsmomenten samt flera trick för skojs skull. Hade jag haft intresset att tävla i lydnad eller rallylydnad så kunde jag inte önska mig en bättre partner än Ila.
Film när Ila tänder och släcker lampan: https://www.facebook.com/FeliciaAspTauni/videos/10202325934489700/
Viltspår är också ett av våra större intressen. I början tyckte Ila att blodet och klöven var lite läskiga, men precis som i allt annat så tycker hon det är så kul att vara till lags och lära sig något nytt att det övervinner allt. Nu tycker hon viltspår är superkul. Hon är en mycket spårnoga hund och dessutom skottfast så jag skulle gärna göra anlagsprov med henne så snart tid finns till det.
Vallning är sedan det som har tagit över det mesta av vår tid och vi har både egna får samt tränar och tävlar så mycket jag hinner. Men mer om hennes vallningsegenskaper kan ni läsa i ett annat inlägg.
Jag har aldrig känt mig begränsad av min hund, hon klarar allt det som jag klarar av.
ILA I EN BETEENDESTUDIE
När man har en matte som är veterinär får man som hund ställa upp som försöksdjur då och då. Mest har hon varit med som frisk hund i kontrollgrupper för olika studier, men ett lite roligare projekt var en beteendestudie där de ville ha Border collie och Tax och skulle undersöka hundens relation till ägaren under några påfrestande moment.
Momenten var:
Visuell överraskning (från BPH)...
Skum främling närmar sig (BPH)
Spöke närmar sig (MH, fast bara ett spöke)
Plötsligt ljud/skrammel (från MH)
Hur hunden beter sig vid separation och återförening med ägaren.
Skum främling närmar sig (BPH)
Spöke närmar sig (MH, fast bara ett spöke)
Plötsligt ljud/skrammel (från MH)
Hur hunden beter sig vid separation och återförening med ägaren.
Visuell överraskning: En träskiva flänger plötsligt upp framför oss när vi är på "promenad". Ila reagerar knappt alls, går fram och nosar på den och ger den sedan inte en enda blick till.
Spöke: En människa i vitt lakan närmar sig oss långsamt rakt framifrån och vi är placerade stilla. Ila tittar först på spöket, sedan på mig (som är neutral) och lägger sig sedan lugnt bredvid mig (!). Testledaren sa att hon inte mindes att någon hund lagt sig under momentet tidigare. Ila ligger kvar medan jag sedan går fram till spöket. När jag får kalla på henne så hämtar hon glatt en pinne som hon trycker upp i spökets knä. XD
Främling: En människa i lång rock, solglasögon och hatt gör skrämmande ljud och närmar sig sedan långsamt och "hotfullt". Ila tittar på främlingen och viftar frågande på svansen. När hon inte får gensvar från varken främlingen eller mig så blir hon osäker, men går sedan och nosar på lite fallfrukt och ignorerar oss tills jag fick gå fram till främlingen och ropa på henne. Då kommer hon fram och hälsar trevligt. :D
Plötsligt ljud/skrammel: Ila går bredvid mig när det plötsligt skramlar till bredvid henne, hon skyggar in i mig som snubblar över henne och håller på att ramla. Ila slog sig lite, såg ledsen ut och gick iväg och satte sig bredvid testledaren för att få tröst. När jag ropar på henne så kommer hon fram och nosar på skramlet och avreagerar fort. Hon blev mer skrämd av kollisionen med mig än av ljudet i sig.
Lämnad i främmande rum: Jag lämnar Ila i ett kalt rum med filmkameror. Det enda som händer under de tre minuterna jag är borta är att hon lägger ner hakan och vilar. När jag kommer tillbaka rullar hon över på rygg för att bli kliad på magen.
Spöke: En människa i vitt lakan närmar sig oss långsamt rakt framifrån och vi är placerade stilla. Ila tittar först på spöket, sedan på mig (som är neutral) och lägger sig sedan lugnt bredvid mig (!). Testledaren sa att hon inte mindes att någon hund lagt sig under momentet tidigare. Ila ligger kvar medan jag sedan går fram till spöket. När jag får kalla på henne så hämtar hon glatt en pinne som hon trycker upp i spökets knä. XD
Främling: En människa i lång rock, solglasögon och hatt gör skrämmande ljud och närmar sig sedan långsamt och "hotfullt". Ila tittar på främlingen och viftar frågande på svansen. När hon inte får gensvar från varken främlingen eller mig så blir hon osäker, men går sedan och nosar på lite fallfrukt och ignorerar oss tills jag fick gå fram till främlingen och ropa på henne. Då kommer hon fram och hälsar trevligt. :D
Plötsligt ljud/skrammel: Ila går bredvid mig när det plötsligt skramlar till bredvid henne, hon skyggar in i mig som snubblar över henne och håller på att ramla. Ila slog sig lite, såg ledsen ut och gick iväg och satte sig bredvid testledaren för att få tröst. När jag ropar på henne så kommer hon fram och nosar på skramlet och avreagerar fort. Hon blev mer skrämd av kollisionen med mig än av ljudet i sig.
Lämnad i främmande rum: Jag lämnar Ila i ett kalt rum med filmkameror. Det enda som händer under de tre minuterna jag är borta är att hon lägger ner hakan och vilar. När jag kommer tillbaka rullar hon över på rygg för att bli kliad på magen.
Underbara, coola hund! 
» Höstträning
Vackra höst! Oktober kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt.
Vi ägnade helgen till vallningsträning. Sommarens träning på stora ytor med snabba får har varit nyttig men också byggt upp en del spänningar. Våra ryafår är snabbfotade, ger ingenting gratis och sticker om de får en chans. Ila passar utmärkt vid sådana förutsättningar då hon är naturligt snabb och dragkänslig, men jag har märkt att hon blivit ovillig att släppa draget vid närarbete vilket kan behövas ibland, t.ex. vid delningar. Den här helgen passade vi i stället på att träna närarbete och att hon skulle slappna av nära djuren igen.
Jag tror ofta att det är nyttigt att ibland backa tillbaka till "valpträning" och gå igenom grunderna även för den äldre hunden.
Jag provade även att kalla in henne igenom flocken som vid en delning, trots det trånga utrymmet. Det gick bra!
Sedan tragglade vi även med visselsignalerna, men där går det inte lika bra. Ila har gått under muntliga kommandon under hela sitt 3-åriga liv och förstår inte vad jag menar nu när jag försöker vissla. Hon ligger helt passiv och stänger av öronen när jag ger visselsignalen. Det känns som att hon bara väntar på att matte ska sluta med oväsendet och ge det "riktiga" kommandot. Förhoppningsvis lossnar det snart.
» Planer inför den nya säsongen.
2015 var ett händelserikt år som passerade fort. Massor med vallningsträning, dock inga kurser, en Skottlandsresa (med vallning) och ett godkänt vallhundsprov.
Ila är nu en fullt användbar vallhund och börjar dessutom få erfarenhet av olika sorters får. Hon klarar allt arbete med mina får hemma och jag känner också att vi skulle klara att hjälpa andra fårägare med olika arbetsuppgifter.
Ila på besök hos kattkompisen Aslan
Nu har det varit lågsäsong och vintervila men våren börjar kännas i luften och jag känner mig full av inspiration inför den kommande säsongen! Vi är långt ifrån fullärda och det är snarare så att ju mer jag lär mig om vallningsträning desto högre hamnar målen i träningen.
Här är en kompilation av mina favoritklipp 2015. Det är en längre video som är en stilstudie i både fråndrivning, hönsvallning, närarbete och några korta hämt där fåren är klurigt placerade nära eller bakom staketet. Så sätt inställningen på HD och njut av min snygga hund! ;)
Mål 2016:
Under 2016 har vi tre huvudsakliga mål.
- Starta i nästa tävlingsklass i vallning, IK-1. Förhoppningsvis utan att skämma ut oss helt i början av säsongen och förhoppningsvis med känslan av rutin och något hyfsat resultat i slutet av säsongen. ;)
- Visslingskommandon! Just nu känner vi av begränsningen med att bara ha röstkommandon. Vissling ger mer precision och tydlighet på längre avstånd. Men jag vill ha full kontroll över visslan innan jag börjar använda den på hunden och jag är snaart där. Vänsterpipet sitter, fram och stopp funkar för det mesta, men högerpipet har jag en del jobb kvar på.
- Nötvallning! I år ska vi testa nötvallning. Vi har många duktiga nötvallare och snälla "nötter" i min lokalklubb som vi kan få proffsig hjälp av. Om det känns som något som passar mig och Ila så vore det ju kul att testa att göra ett vallningsprov... :)
Ila är en hund som vet hur man kopplar av under lågsäsong
Jag vill verkligen satsa mycket på vallningen i år! Samtidigt får jag inte sätta för stor press på oss för jag vet att jag kommer ha mycket att göra det kommande året. Jag går nu i femte året på Veterinärprogrammet. Tentorna har haglat den senaste tiden men nu börjar man se ljuset i tunneln. På onsdag skriver vi vår sista salstenta! :D Men resten av terminen är det skola från 8-17 varje vardag och en hel del plugg utöver det. För i sommar ska jag få jobba min första sommar som veterinär! Det kommer bli jättekul men innebär också att mer tid och energi kommer gå till jobb i sommar än vad det har gjort tidigare år.
Till hösten ska jag skriva mitt examensarbete och då kommer jag äntligen kunna vara hemma och styra över min egen tid igen.
Vi blickar mot framtiden.
2016 kommer minst sagt bli ett spännande år, både för mig och Ila!
» ILA GODKÄND VALLHUND!
Äntligen så kom dagen. Den största dagen i en Border collies liv.
Ila och jag har ju haft lite otur när det gäller vallhundsprov. När vi startade för ett år sedan så var Ila orutinerad (för att inte tala om matte..) och det var gränsfall i fall hon var redo. Ändå tog vi oss på något sätt igenom hela banan, men poängen räckte inte riktigt hela vägen. När jag ser tillbaka på det så är jag grymt nöjd att vi ändå klarade alla momenten och både jag och Ila behövde det som en erfarenhet. Jag blir ju så sjukt nervös i sådana där sammanhang.
Min fina, fina vallhund. De här bilderna togs i januari.
Nu är hon 2,5 år gammal. Vi tränar hemma på ungefär IK1-nivå, har börjat en del med delning och look back.Vi var i Skottland i sommar och tränade hos Mosse Magnusson där Ila gick riktigt bra på de skotska flyktiga fåren och till och med gjorde ett dolt hämt på 250 meter. Vilken känsla! Men jag har fortfarande inte lärt mig att vissla ordentligt och med muntliga kommandon så blir avstånden begränsade. :(
Ila i Skottland. Det var helt fantastiskt!
(Fåren är av en ras som fäller ullen själva, därav det lustiga utseendet)
Ila gör ett dolt hämt i Skottland. Utan kommandon (eftersom hon ändå inte hör mig på det avståndet :P)
När vi kom hem från Skottland så kände vi oss kaxiga efter alla våra erfarenheter och jag anmälde oss hastigt och lustigt till en IK1 några dagar efter hemkomst. Ila var övertaggad, matte nervös, och från att ha gjort långa hämt i Skottland så verkade inte Ila kunna hämta alls. Jag fick hjärnsläpp och bara stod vid stolpen utan att veta vad jag skulle göra och det slutade med att Ila drev upp fåren i transporten där domaren satt. Vi bröt och jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.. :P
Nu i efterhand så tror jag det kunde bero på en efterreaktion på all den hårda träning hon fick i Skottland, en lång resa och dåligt stöd från mig på tävlingen. Eller bara en dålig dag helt enkelt, vem vet...
Ila och jag vilade helt från vallningen i två veckor och efter det så kändes hon som sig själv igen.
Ila i somras. Mer vuxen i både kropp och knopp.
I augusti skulle en vän åka i väg och göra ett vallhundsprov med sin hund och eftersom Ila känts fantastiskt fin i träningen under sommaren så vågade vi lämna tryggheten på hemmaplan för att starta igen. Speciellt som vi precis kommit trea i lokalklubbens KM och började få lite självförtroende tillbaka.
Banan var fin, fåren var lite nervösa men gick bra så länge man höll hunden på tillräckligt avstånd. Ila gör ett något tajt hämt men ett bra upptag och resten av banan gick galant. Full poäng på både fösning, drivning och fålla in! :D Jag började pusta ut. Nu skulle fåren bara ut ur fållan.
Det var då det hände... Ila rundar fåren lite snabbt och innan jag hunnit förstå vad som händer så har tre tunga köttrastackor klämt sig förbi mig ut genom grinden och försvinner i galopp. Jag blev paralyserad i vad som kändes som en evighet innan jag hade vett nog att släppa ut hunden från fållan och skicka henne efter de tre rymlingarna som försvann bakom backkrönet. Ila kommer tillbaka med dem och samlar ihop hela flocken men skadan var redan skedd. Fåren hade lämnat banans gräns med några meter vilket innebar en diskning för "tappade djur". Snacka om att snubbla på mållinjen efter något som skulle varit en superrunda! :(
Gårdsbackens Caol Ila utanför "sitt" destilleri i Skottland. :)
Sugna på revansch så anmälde vi oss till ytterligare ett vallhundsprov och tränade noggrant på alla momenten hemma. Nu skulle inga misstag göras!
Vi hade en sen startplats så vi hade möjlighet att se många ekipage innan. Banan var fin men fåren bjöd på en utmaning. De hade starkt drag mot utgången och stack så fort hunden släppte guarden åt det hållet. De kunde också stanna och utmana de mjukare hundarna och många fick problem med att få in dem i fållan. Våran plan var att aldrig släppa sidan mot draget och helst hålla fåren i jämn rörelse hela tiden så de inte fick stanna och få anledning att ifrågasätta hunden.
Ekipage efter ekipage innan oss blev diskade eller fick bryta så jag började få kalla fötter... Eller nej, jag var panikslagen och om det inte vore för att min syster var med och peppade oss så skulle jag strukit oss och åkit hem.
Framme vid startstolpen! Jag skickar Ila åt vänster och hon börjar en fin utgång men buktar sedan bakåt och går åt fel håll. Hon har inte sett fåren! Istället går hon mot där hon senast sett får, vilket var där de förra fåren gått ut. Jag ropar desperat mitt inåt-kommando vilket jag aldrig behövt använda i en kritisk situation förut men som vi som tur var hade tränat på. Ila svarar fint, och efter några fler styrande kommandon så ser hon fåren och kan börja en ny utgång. Men här tappade vi tyvärr 10 poäng. Upptaget gör hon fint (10/10!) och under framdrivningen så håller jag henne mycket på högersidan dit fåren vill dra för här har vi sett flera ekipage tappa fåren. 19/20 poäng på framdrivningen vilket jag är mycket stolt över eftersom jag tidigare haft problem med att styra henne där.
Hon rundar stolpen fint och vi börjar fösningen vilket har varit en av de mest kritiska punkterna då den går mot fårens utgång och flera hundar tappat fåren även här. Jag håller henne strikt på dragsidan men ändå buktar fåren åt höger vilket gör att vi precis missar grinden. Jag väljer att låta henne korsa fårens väg och skickar runt henne åt fel håll vilket kostar oss en del poäng men gör att fåren inte får chansen att sticka.
Drivningen går riktigt bra och vi passerar drivningsgrinden med alla fåren.
Jag springer fram i förväg för att öppna fållan så inte fåren stoppas upp onödigt mycket när Ila kommer med dem. De stannar ändå i grindöppningen och är inte sugna på att gå in. Utan att andas så ger jag Ila många, små styrningar och håller stenkoll på fårens minsta signaler. Framför allt en tacka ser länge ut att tveka och vilja springa bredvid grindöppningen. Hade Ila gjort någon överilad rörelse eller tagit ett steg för mycket här så skulle vi tappat henne men hon skötte sig utmärkt och plötsligt är alla fåren övertygade att gå in i fållan. 10/10 poäng på fålla in!
På filmen ser ni hur lättad jag är när jag stänger grinden! :D
Att fålla ut går fint men jag glömmer först att stänga grinden vilket gör att vi tappar ytterligare några poäng. Klantigt.
Tyvärr så är inte hela provet med då jag hade glömt ladda batteriet i kameran så den stängde av sig hela tiden...
ILA BLEV GODKÄND! Med beröm, från domare Ingela Uhlås.
13/27 hundar blev godkända den här dagen, trots att det var många fina hundar och duktiga förare där. När det gäller vallning är det många faktorer som ska klaffa helt enkelt, och jag tror man behöver en gnutta tur också. ;)
Vi fick poängen 39/72 (39 på hämtet och 72 totalt) och trots att det inte är några jättehöga poäng så var det femte bästa resultatet den dagen! Hade vi inte tappat 10 poäng i utgången för att Ila inte såg fåren så skulle vi hamnat på delad förstaplats! Jag är omåttligt stolt över min hund!
Jag fick dessutom ett bra råd från domaren. Tydligen så stod jag själv och tittade åt helt fel håll vid stolpen innan jag skickade Ila, så jag visade med hela kroppen att fråen var någon annanstans än där de faktiskt var. Något att tänka på.
Nu ska vi bara njuta ett tag och träna hemma. Sedan är det inte omöjligt att vi anmäler oss till en IK1, men jag tror vi ska träna mer på delningar först. Nu var hon ju riktigt styrbar även på bortaplan vilket gör mig väldigt glad! Men hon är fortfarande lite hetare och snabbare än vad hon är hemma så därför vågar jag inte ha henne på benen så mycket utan lägger henne en del.
Närmaste mål:
Lugnare hund på bortaplan.
Delningar även i trånga luckor
Lära oss visslor!
Min guldhund <3
» Våra nya får! Och lite vallningsträning förstås.. ;)
Nu har de efterlängtade flickorna anlänt! Låt mig presentera:
Från vänster: Kerstin, Mona, Ulla och Bälinda.
Otroligt coola tjejer. Under hela den långa färden låg de och idisslade. Så fort de kom in i fårstallet så gjorde de sig hemmastadda och sedan dess har allt gått som på räls. Kerstin är lite sprättig (varför är det alltid en som är sådan? ;)), men de andra är lugna, trygga och kommer fram när man pratar med dem.
Det är fyra, odräktiga ungtackor (födda 2013) av rasen Gotlandsfår. Vi ska snart klippa dem. De kan gå ut och in som de vill i en liten rastningshage och har mirakulöst nog hittat några gröna strån att äta där. Annars så får de såklart foder och vatten inne i stallet. Så småningom så ska de släppas ut på bete.
Eftersom de var så lugna och blev hemmastadda så fort så har vi redan tränat lite vallning på dem.. ;) Fåren blev inte alls stressade, utan verkade bara tänka "Ba! Vilken löjlig, irriterande hund!". De fattade snabbt att de skulle ty sig till mig.
Ila ligger bredvid hagen och har koll på "sina" får.
Då de inte är invallade så tänkte jag passa på att komma igång med fösningsträningen ordentligt. Fösning är när hunden går mellan mig och fåren och föser dem bort från mig. Vi gjorde lite sådan när Ila var mindre, men det var länge sedan nu och sedan dess har vi jobbat så mycket med balansering att jag blev orolig att det skulle bli svårt att träna fösning... Ila är ju så inkörd nu på att ta sig upp till andra sidan fåren gentemot mig.
Svårt blev det också. Vi tragglade ett tag och Ila förstod länge inte alls vad jag ville. Vi har sedan tidigare använt kommandot "Fram" när hon varit på andra sidan fåren och då drivit dem rakt mot mig.
Nu lyckades jag bryta balanserandet med ett "Kom" så att hon kom och la sig bredvid mig och sedan använde kommandot "Fram" för att hon skulle gå rakt mot fåren. Plötsligt lossnade det. Mycket för att fåren tröttnade på oss och började gå därifrån och Ila ville följa efter. Hon fick då mycket beröm och nu har vi lyckats fösa dem fram och tillbaka i hagen och växla med lite höger- och vänsterkommandon. De sitter inte riktigt än, utan Ila rör sig mer beroende på vart jag står än vad jag säger, men det kommer nog. Så fort Ila har förstått vad jag vill så rör hon sig lugnt och fint. Förstår hon inte så blir hon springig.
Här är en film som visar en del av fösningen:
Sedan så funderade jag om någon ville hjälpa mig med en vallningsfundering:
Ila har alltid haft ett väldigt schysst beteende mot fåren. Hon har aldrig farit in i flocken och "jagat" efter dem eller försökt bita dem, trots att det inte är helt ovanligt hos unghundar när pressen på dem blir lite hög.
Men vi har också vallat på ganska svåra får, min pappas tunga, oinvallade köttfår till exempel. Jag har varit ytterst försiktig för att undvika situationer där Ila skulle bli stångad eller skrämd då det skulle kunna förstöra henne och jag vill att hon ska få ett starkt självförtroende. Vilket jag upplevt att hon har.
Bland de här fyra ungtackorna så finns det en som alltid går längst bak närmast Ila när hon driver dem och ibland så vänder hon sig om, stannar och utmanar hunden lite. Så är det nästan alltid med får, den tuffaste tackan kan stanna och visa sitt missnöje för hunden. Nu vet jag att den här situationen är helt ofarlig för Ila. Tackan kommer inte stånga henne och skulle hunden bara ta ett steg framåt och svara tillbaka så skulle tackan springa efter sina kamrater. Så jag har inte lagt mig i, då jag vill att Ila ska gå fram och "vinna" i situationen och har alla möjligheter att göra det. Men så fort tackan stannat så har Ila ställt sig upp (från vallningsposition) och tittat bort mot mig som om hon undrat "Är det inte nu du ska komma och hjälpa mig matte? Hon flyttar ju inte på sig?"" Jag har försökt mana på henne med rösten men hon har bara sett frågande ut.
Missförstå mig inte, jag vill inte att Ila ska bita tackan. Men jag vill att hon ska hoppa fram, då jag vet att hon skulle vinna och tror det skulle vara väldigt givande för hennes självförtroende. Jag hade inte riktigt förväntat mig att hon skulle reagera så här. Uppenbarligen så har hon upplevt mina tidigare avledande manövrar som att jag alltid kommer fram och undsätter när en tacka vänder sig om mot henne. Hur ska jag göra? Kommer det lösa sig med tiden?
Det känns så skönt att ha kommit igång med fösningen i alla fall!
Angående PennHIP-inlägget som ni väntar på så har vi fortfarande inte fått svar på Ilas röntgenbilder! Det var nu en månad sedan vi röntgade och de sa att det skulle ta ett par veckor att få svar... :(
» Vallning i Enköping (igen) och träningstankar
I helgen passade jag på att ta ett litet vallningspass hos pappa i Enköping igen. Sist jag vallade där så filmade jag ju samtidigt så träningen blev inte direkt kvalitativ.. ;) Nu filmade Isak istället, med nya kameran!
Det här träningspasset så hade vi lyckats skilja ut ett riktigt bra gäng med fyra får. Jag har lagt på minnet vilka det var så jag ska försöka få ut dem nästa gång också. Vi är alltså ett team bestående av en grön förare, en grön hund och gröna får... Men vi kämpar på! :)
Pappa har byggt ett bra staket till vinterhagen. Det är hönsnät med träram i stället för det traditionella fårnätet som lätt blir lite hängigt med åren. Dessutom hade lammen kunnat hoppa igenom tidigare.
Jag prioriterade att träna på att hålla igång rörelsen hos Ila. När hon la sig spontant så "schasade" jag på henne för att få mer flyt i hennes rörelser. Egentligen så tycker jag att hon lägger sig vid rätt bra tillfällen, vilket är när hon känner att fåren är hos mig och hon inte behöver trycka på dem. Hon har dessutom aldrig fastnat när hon lagt sig ner, men då hon är en hund med mycket Eye så vill jag försöka träna henne på att vara mer uppe på benen redan från början.
Träningen gick bra. Jag fick vara väldigt aktiv och jagade på henne med ett "Schh..!" när hon la sig ner bakom fåren. Ila var snabbt med på noterna. I början så sprang hon snabbt fram och tillbaka där bakom fåren och hon hamnade också närmare än vad hon brukar. Att lägga sig ner har ju varit lite av hennes sätt att ta avstånd, eftersom det är så vi har tränat. Hon är ju väldigt duktig att lyssna på kommandot "ligg", det är väl därför jag har beslutat mig för att träna mer på hennes svagheter nu i stället och mindre på "ligg"...
Efter ett tag så tyckte jag att hon saktade ner på tempot (började trava mer) och fick mjukare rörelser bakom fåren vilket gjorde att även de tog det lugnare. Det var nog nyttig träning och vi ska helt klart fortsätta så här. Men jag skulle nog önska mig en lite större fålla nu, det blir nog lättare att hålla igång henne då. Nu stoppas ju fåren upp av staketet ganska fort och då vill hon lägga sig ner eftersom hon tycker att vi "har dem".
Hon balanserade så bra på slutet att jag på allvar la på kommandon för höger och vänster. Att jag inte har gjort det tidigare har mest berott på att jag inte kunnat besluta mig för vad jag skulle ha. "Höger" och "Vänster" låter så lika tycker jag eftersom de slutar på samma sätt. De engelska kommandona "Come bye" och "Away" är jag inte heller helt bekväm med. Så nu blev det "Hög" och "Vän" för jag såg att Ilas uppfödare hade det och det kändes smart. :)
Duktiga "bääna". :) Jag tycker det går riktigt bra för oss med tanke på att vi vallar på helt oinvallade får vilket egentligen INTE är att rekommendera med en unghund... Nu sköter sig fåren riktigt bra, vilket måste vara ett tecken på att Ila har en hel del pondus.
Film
Kanske inte så inte så rolig film, men för de som är intresserade så ville jag ändå visa träningspasset. Tyvärr så är pappas traktor på i bakgrunden ibland och dränker mina kommandon, men ibland hör man vad jag säger. ;)
Det är så himla bra att filma sig själv när man tränar! Man ser så många saker som man inte ser under själva träningspasset speciellt om man har ryggen mot hunden.
När jag kollar på den här filmen så ser jag en fokuserad och sammarbetsvillig hund. De kommunikationsmissar vi har löser vi ganska snabbt. Vad ser ni?
Summering:
Positivt: Ila rörde sig mer och mjukare. Vi började lägga på fler kommandon. Fåren skötte sig bra. Ila är verkligen jätteduktig på att gå mellan dem och staketet i trånga utrymmen! Lugnt och bestämt tempo då. <3
Negativt: Hon kom närmare fåren än hon brukar, men det tror jag löser sig med tiden. Vid ett tillfälle försökte vi fösa lite men då förstod hon inte alls utan försökte gå runt fåren. Hon har föst bra tidigare så jag tror det bara var svårt för henne att ställa om efter så mycket balansering det här träningspasset. Det tåls att tänka på hur vi ska komma tillbaka till fösningen (vi är inte vana vid att använda lina).
Nu kommer vi inte valla något mer på ett tag då pappas får börjar vara ganska långt gångna i dräktigheten. Men jag längtar så till nästa gång!
» Promenad i Hågadalen
Helgen tillbringade jag i Uppsala och när det var så fint väder så beslöt vi oss för att åka ut till naturreservatet Hågadalen för att gå en långpromenad med hundarna. Det var jag, Isak, en vän och tre hundar. Uppsala har fin natur och många naturreservat som ligger nära till hands.
Min långbenta unghund. Som byggd för att springa :)
Jaktlabradoren Mezzo är en tik som är en av Ilas allra bästa lekkamrater. De älskar varandra och leker väldigt lika. Det blir ofta en tafattlek och de är förvånansvärt jämna i snabbhet. Ila har lite längre ben men Mezzo vinner på mer muskelmassa och explosivitet. Än så länge... ;)
För snabba för kameran...
Jag har köpt en ny kompaktkamera, en Canon Powershot SX240 HS. Jag hade inte råd med en värstingmodell men är än så länge nöjd med denna. Den tar inte så bra bilder på snabba motiv (som ovan) men dess styrka är en superzoom och att den filmar i fin HD-kvalité vilket jag kan använda mig av när jag vallar. :) Jag är dessutom ingen fotonörd så jag skulle inte kunna använda mig av en kamera med mer avancerade funktioner ändå.
Ila lurar på att Mezzo ska springa förbi. Hon gör ganska ofta så i snabba lekar och jag misstänker att det är ett vallningsbeteende, men jag ser också att det bara är lek och inte någon mani eller allvar bakom. Så länge hon leker så lägger jag mig inte i. :)
Även den lilla blandrasen Henry var med. Men eftersom Ila och Mezzo är ett sådant starkt team så blev det lite av en två mot en-situation när Henry skulle vara med och leka. Även om Mezzo och Ila inte var dumma utan bara busade så märkte vi att Henry tyckte det var jobbigt att bli jagad av de två stora hundarna samtidigt. Därför fick han senare leka med dem en och en och då blev det en mer jämn lek.
Här är en film när alla tre leker tillsammans och Ila och Mezzo "mobbade" ut lilla Henry. Spela gärna upp den i HD-kvalité så ser ni ordentligt. Han fick som sagt leka med dem en och en senare. Det tyckte han var roligare. :)
» Vallning i Enköping!
Idag så vallade vi på pappas får i Enköping. De är inte invallade tidigare, men om jag skiljer ut de värsta bråkstakarna så funkar det ganska bra ändå. Man tager vad man haver.. :)
Det var länge sedan vi vallade sist och det märks att Ila är äldre nu. Hon har utvecklats till en hund med mycket Eye och stil för sin ålder, Vi ska också men jag har aldrig haft några problem med att hon låst sig. Hon är signalkänslig och reagerar alltid när jag säger någonting. Hon har börjat få ett större lugn och har själv anpassat så hon har större avstånd till fåren utan att vi tränat särskilt på det. Det märks även på fåren att hon har mer pondus för de här ville inte flytta på sig alls när hon var mindre...
Jag har klippt ihop en ganska lång snutt där ni får se det mesta av dagen från olika vinklar. Ni borde ju få se vilken skillnad det är på henne nu när hon blivit äldre. Jag rör mig lite för långsamt och hänger ibland inte med i svängarna eftersom jag försöker filma samtidigt. :P Nästa gång ska jag försöka få assistans med det.
Vid ingången till fårhuset så har hagen ett litet hörn dit fåren hade en del dragning. Det gjorde mig inte så mycket för då fick Ila upprepade gånger träna på att ta ut dem från det trånga utrymmet. Hon är en modig liten hund. :)
Det känns inte som om vi kan göra så mycket mer med de här fåren i den här hagen. Jag skulle nästa gång vilja ha tillgång till en lite större flock väl invallade får och kanske en större fålla så vi kan flytta dem mer fram och tillbaka i stället för bara runt i cirklar. Det känns som om vi är redo för det. Vi ska också fortsätta träna på att hålla igång mer i rörelse men för det vore det också enklare med lite större fålla nu.
» En uppdatering
Det är dags för en liten uppdatering från oss känner jag. :)
Ila
Ila är en vacker dam på 17 härliga kilo och viktkurvan har stannat av där. Hon är nio månader nu och full av energi. Jag tycker hon eventuellt har lite mer "spöken" i huvudet. Hon kan bli osäker och skälla lite på mötande hundar, eller bara ut i mörkret vid altandörren vilket hon inte har gjort tidigare. Jag oroar mig inte särskilt för det för jag tror det går över. Det finns ju något som folk kallar för "spökåldern", kanske är det här det.
Hon har börjat ta lite väl stora svängar från mig när vi går promenader så jag har fått gömma mig för henne någon gång och låta henne "tappa bort mig" i några sekunder innan jag gett mig till känna. Det har gjort att hon har börjat hålla bättre koll på mig igen och inte försvinna utom synhåll.
Jul och nyår
Hon charmade såklart hela släkten under julhelgen. Nyårsafton tillbringade hon hemma tillsammans med en trygg hundkompis. Det smäller väldigt lite hos oss, vi kunde bara höra några dova smällar i fjärran vid tolvslaget. Ila var helt oberörd och jag var hemma och rastade henne med jämna mellanrum eftersom jag var i närheten.
Träning
Vi håller på med grundkursen för Klickerklok fortfarande, men det har blivit lite dåligt med träning över jullovet. Vi ska försöka ta igen det nu.
Men träningen fungerar fint. Hennes styrkor är snabba övningar som involverar leksak och att interagera med föremål med sina framtassar eller nos. Det som är svårast är framförallt bakdelskontrollen men också stadgeövningar. Hon håller stadgan så länge jag har en retning (framför allt med leksak), men har svårt när jag är mer passiv. Jag lägger upp ett par träningsfilmer här som vi har skickat till våra tränare.
Vår senaste träningsfilm. Här ska Ila vända om tvärt på kommando mitt i en inkallning.
Här tränar vi stadga i sitt, ligg och stå. Lite vingligt. ;)
Här är de förste tre träningspassen i bakdelskontroll. Hon ska stå med frambenen på klossen och snurra runt med bakdelen. I sista träningspasset så lossnade det lite och verkade inse att hon hade bakben! ;) Jag är lite oprecis med klickern men jag gillar verkligen hennes attityd i träningen. Nu har jag stora förhoppningar inför nästa träningspass.
Vallning
Jag är så himla taggad på vallningen nu och letar massor med kurser till våren. Nu försöker jag hoppa på en unghundskurs som min klubb håller som en förberedelse för vårens kurser, mest för att få träningstillfällen. Senast vi vallade var i mitten på december. Nu har ju den dumma snön kommit! Fast Ila tycker i och för sig att den är väldigt rolig att leka i. Det ska bli otroligt spännande när vi kommer igång med träningen på riktigt. År 2014 ska helt klart gå i vallningens tecken!
God fortsättning allihopa!
» Ilas första snö!
Igår kom stormen Sven till Uppsala och idag tog han även med sig.. SNÖN! Det är faktiskt den första snön som Ila ser förutom lite frost en del morgonar.
Så jag var tvungen att fota lite, men det var inte de bästa förutsättningarna. Snön var blöt, det blåste och var mulet och jag fotade med mobilen. Så det blev både suddiga och mörka bilder. Men jag publicerar dem ändå, det är ju ändå Ilas första snö!
Snö!
Täcket har hon bara på sig i Uppsala när det regnar/snöar mycket. Det är enbart för min egen bekvämlighets skull, Ila skulle inte bry sig ett skvatt om hon blev blöt. Det är för att det är så opraktiskt med en blöt långhårshund när man bor i ett litet studentrum. Hon hinner knappt torka innan det är dags att gå ut igen.
Täcket är från Hurtta och sitter riktigt bra på henne. Hon springer lika ohämmat med det som om hon vore utan. Dessutom så är det bra reflexer på det.
En långsvansad rumpa på bild..?
Reflexvargen.
Dell lånade Ilas reflexväst då jag ville ha någon reflex på båda hundarna. Den västen är jag riktigt nöjd med, Ila använder den i stort sett dagligen! Färgen lyser upp bra, den reflekterar jättebra och jag har dessutom fäst en grön lampa fram på bröstet som är utmärkt att tända när Ila går lös i skogen under de mörka kvällarna.
Suddiga busungar
» Den senaste veckan..
Efter att ha skrivit terminens största tenta i ämnet farmakologi och toxikologi så tyckte jag att jag förtjänade lite ledigt. Så jag har tillbringat senaste veckan hemma i Värmland tillsammans med pojkvännen och djuren. Det är ju ändå där som både Ila och jag trivs som bäst. :)
En stolt BC som ibland får sitta i förarstolen i traktorn när husse matar korna.
Vädret har varit kallt men fint så det har blivit mycket pyssel utomhus och långa hundpromenader. Bland annat så tog jag hand om trädgården för att få bort alla löven inför vintern. Jag vet att jag är lite sent ute, men det är bara så mycket löv!
På sommaren så älskar jag våra stora lönnar men på hösten är det inte lika kul. I vanliga fall brukar vi ta hjälp och vara ganska många som krattar i ett par dagar, men i år var jag den enda som kunde så då använde jag faktiskt den nyligen införskaffade lövblåsen. Det fungerade fint och jag kunde faktiskt få bort löven från åtminstone halva trädgården innan det blev mörkt. Ila tyckte det var buskul med lövblåsen och fick "eld i brallan" som vi säger här i Värmland. ;)
Ila busar galet i löven. Speciellt en minut in i filmen undrar man vad hon tänker...
Nu är jag hundvakt åt mammas hund Dell i tio dagar då hennes matte har åkt till Thailand. Dell är Ilas stora idol och sent omsider så har Dell faktiskt börjat tycka att Ila är ganska kul också. Så de leker riktigt bra tillsammans och Dell är ett lugnt och trevligt sällskap till Ila.
"Det är ekorrar i trädet!"
Det har varit sådana härliga dagar men nu är det dags att återgå till verkligheten, åka tillbaka till Uppsala och ta igen det jag missat i skolan. Men helt tråkigt ska vi inte ha, för nu när jag har Dell till hjälp så tänkte jag passa på att åka förbi pappa några gånger och valla in hans får så att det ska bli lättare för Ila att träna där. Det ser både jag och BC-brudarna mycket fram emot!
Ett suddigt bildbevis på att flickorna till och med delar bädd.
» Första lektionen i grundkursen
I första lektionen i grundkursen så var hemläxan:
- Stationsträning: Att shejpa hunden till en station där den ska vara passiv
- Leka med hunden: Byta leksak på kommando, samt bra viktförskjutning
- Nosduttar i handen
Det här är bra förkunskaper till både agility- och lydnadsmoment. Ila och jag har ju tjuvstartat då vi både gjort stationsträning, nosduttar och utvecklat en bra lek tidigare.
Så här ser vår träning ut nu:
Stationsträning: Det vi ska utveckla är farten in i buren. När hon kan kommandot ska jag försöka lära henne halsbandsgreppet vilket kan vara en bra kunskap både i agility samt framåtsändande i lydnaden. Jag ska alltså hålla henne i halsbandet och då ska hon ladda upp sig och vara beredd på att springa i full fart framåt utan att se sig om när jag släpper.
Vi ska också träna på att vara passiv i buren även när jag är helt passiv utanför. Nu retar jag henne mycket med leksaken innan hon får Fri-kommandot.
Lek: Leken fungerar bra tycker jag. Att byta leksak var nytt för oss och har inte fungerat så bra då hon ofta favoriserar en leksak. Så vi ska börja träna med två precis likadana.
Nosduttar: Har vi gjort förr. Det vi ska utveckla är min belöningsplacering så det blir lättare att träna in nosfrys sedan. Nu är Ila väldigt snabb att titta efter godisen efter att hon duttat. Nosfrys är en bra förkunskap för t.ex. apportavlämning samt vittringsmarkering.
Det var en trevlig mjukstart på kursen och vi får mycket bra, konstruktiv kritik från tränarna så att vi kan utveckla det vidare. Det ska bli så kul att se vad de har planerat nästa lektion!
» Ila vallar på Gårdsbacken
För några veckor sedan besökte vi Ilas uppfödare på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik för att träna vallning. De har nu klippt ihop ett videoklipp från träningspassen. Det här är 5-6:e gången Ila vallar och hon är sex månader gammal på filmen.
Vi tränade balansering, högersvängar (hon ville gärna bara gå i vänstervarv), att våga gå mellan fåren och grindarna i trånga utrymmen och kunde till och med lägga på lite drivning. Jag är jättenöjd med träningen. Ila var lyhörd för mina signaler, förstod jättefort att hon skulle balansera mot mig och lydde kommandona.
Så här i början av en vallhunds träning så lägger jag absolut ingen press på hunden. Det ska vara en positiv upplevelse för dem, man bygger upp deras självförtroende och visar henne grunderna i att använda sina instinkter för att samarbeta med mig. Enda kommandot jag använt som hon måste lyda är ett "stanna" och ett "ligg" men det kunde hon sedan tidigare. När hon sedan balanserar bra så kan man börja lägga på "höger" och "vänster" för att betinga orden men det är inget hon behöver kunna än.
I en mindre fålla tränade vi på att våga vara nära djuren och att gå mellan dem och grindarna från båda håll. Bilden är lånad från Gårdsbackens blogg.
Ila är exalterad och het och som unghund så går det ofta för fort och hon är för nära fåren. Det är sådant man korrigerar sedan när hon är äldre och kan grunderna, vet VAD hon ska göra. Då börjar man ställa krav på HUR hon ska göra det, att hon ska ta större avstånd till fåren när hon rundar dem och röra sig långsammare för att inte stressa dem. Vallningsträning har mycket att göra med att träna in en bra djurkänsla hos hunden. Men om man inte heller styr hunden för mycket i början så har hunden dessutom själv en chans att hitta sin djurkänsla. De behöver såklart lära sig hur fåren reagerar gentemot deras rörelser och att man inte behöver röra sig fort för att kontrollera dem.
Dan Westman provar att valla med Ila. En sådan fin bild tycker jag. Bilden är lånad från Gårdsbackens blogg.
"En vallhund föds inte som en färdig vallhund men med instinkten att bli en" skrev Ilas uppfödare Paula Lundberg på deras blogg. Där ser ni också fler bilder från när Ila vallar.
På en sådan här ung hund så är det dessutom viktigt att bara träna korta pass och skynda långsamt. Det tar lång tid att få fysiska och mentala orken för att träna vallning på riktigt och man ska ta det försiktigt! Det är även därför vi bara tränar i en liten fålla. Så det blir mer fokus på tekniken och den mentala biten snarare än springet. Det är såklart för fårens skull också. Det är jätteviktigt att vara noggrann med djurskyddet när man tränar vallning. Det är ju för att kunna flytta fåren på ett lugnt och tryggt sätt som vi vill ha vallhundar, men vi måste också vara noggranna vid träningen av hundarna såklart. När man tränar en het unghund så är det bra att ha hundvana, invallade får. De reagerar rätt så att hunden lär sig och vet att hunden inte innebär en fara trots att den är snabb och nära.
Ila är en vallhund med mycket Eye vilket jag gillar. Men det måste jag också tänka mycket på i träningen redan från början då hon tenderar att fastna i sitt "Eye" gentemot fåren. Hon är helnöjd bara hon får ligga stilla och stirra på dem. Därför måste jag röra mig fort och se till att hon håller sig i rörelse och inte blir liggande stilla för länge... Än så länge har det gått bra, men jag blir fort alldeles utmattad. Senare ska vi börja träna lugnare.
Se på filmen och kommentera gärna! :)
» Ila tänder och släcker lampan
Nu när jag pluggar så hamnar bloggen på efterkälken... Så nu var det dags att ge er en liten "Catch up" tyckte jag. :)
Vi har fortsatt med våran klickerträning som kallas för shaping. Här är en film där Ila tänder och släcker lampan för några veckor sedan. Träningsmetoden är fantastisk för sådana här ändamål och Ila lärde sig det här på en dag, uppdelat på fyra korta träningspass. Sedan dess har vi tränat någon gång mer och nu gör hon det ännu bättre så snart kan vi sätta kommando på det. Jag har filmat mer när vi tränat och tänkte klippa ihop en liten guide om hur man lär hunden detta när hon väl gör uppgiften fullfjädrat. :)
Sådana här saker är Ilas styrka inom trickträning: Att interagera med saker med hjälp av sin nos eller framtassar.
Vi har nu börjat träna backning och att backa upp på saker. Det låter enkelt men har visat sig vara en betydligt större utmaning för Ila än att tända och släcka lampan. ;)
Den 20:de november börjar vi en Grundkurs online hos Fanny Gott och Thomas Stokke på Klickerklok. Det är de som har skrivit boken om Shaping som jag har utgått mycket från när jag tränat Ila. Detta ser vi mycket fram emot!
En Border collie behöver hållas sysselsatt. Det är typ omöjligt (och inte så nyttigt för en ung hund) att trötta ut dem fysiskt. Vill man ha lugn och ro hemma så behöver man stimulera dem psykiskt. Vallningen är såklart det bästa. När jag har vallat med Ila så är hon harmonisk i flera dagar. Men däremellan så behöver vi Shaping-träningen. Det är den enda träningsform där Ila tänker så mycket att hon faktiskt blir trött. För efter fem minuters träning så är hon så trött att hon bara vill gå och lägga sig sedan. Dessutom så främjar det till en bra kontakt och kommunikation mellan henne och mig. Vi har kul tillsammans. Fantastiskt, eller hur? :)
» Ila tränar "Buren"
Vi har börjat träna en del med metoden shaping. Om ni kanske minns så publicerade jag ett tidigare inlägg om den boken som vi utgår ifrån. Den kan jag verkligen rekommendera!
Än så länge har vi shejpat att hon ska gå och ställa sig med frambenen på en låda, att hon ska lägga sig platt med huvudet mot marken och nosdutta en post-it lapp... Tyvärr så har jag varit jättedålig på att filma våra träningspass.
Här tränar jag och Ila "Buren". Målet är att när jag säger "Buren" så ska hon söka upp den och gå in i den. När jag säger "Fri" så får hon gå ut. Anledningen till denna träningslek är att jag vill att hon ska tycka buren är ett jätteroligt ställe att gå till och vara i. För man kan ju ganska lätt få hunden att gå in i buren, men då innebär det oftast något tråkigt och att träningspasset är över...
Tyvärr så missade jag att filma det första träningspasset. Då stod jag helt tyst bredvid buren och använde bara klickern för att få henne att förstå att hon skulle gå in i den. Jag klickade först för att hon tittade mot den, sedan för att hon tog några steg i det hållet, sedan för att hon tog ett steg in och tillslut så klickar jag när hon har alla fyra tassarna i buren. Då Ila har börjat förstå hur hon ska tänka med shaping så tog det inte många klick innan hon gick in i buren. :)
Det är svårare att få henne att förstå att hon inte ska gå ut förrän jag säger "Fri". Då använder vi oss av så kallat omvänt lockande för att lära henne stadga. Det är första gången vi har börjat med det och det märks tydligt i videon då vi missuppfattar varandra och jag gör lite fel och ger henne godis vid fel tillfälle... Men vi lär oss. :)
Det jag fuskade med var att jag hindrade henne fysiskt när hon skulle gå ut genom att instinktivt sätta upp en hand. Egentligen så skulle jag bara tyst låtit henne gå ut, låtit belöning utebli och väntat på att hon skulle gått in i buren för att prova igen... I allmänhet så använder jag för mycket kroppsspråk i stället för att låta henne tänka mer själv, antagligen för att jag vill "skynda på" inlärningen... Men det tränar jag på och i slutet av filmen gick det riktigt bra och då står jag bara helt rakt och stilla (även om det inte syns då jag hamnat ur bild).
Vi ser inte så proffsiga ut (jag i röda träskor och magväska), men det bjuder vi på! Vi har kul ihop när vi tränar våra små pass. Då vi är nybörjare så försöker jag välja prestigelösa mål så det inte är en sådan big deal om vi skulle misslyckas. Efteråt så brukar Ila vara väldigt trött så det märks att hon tänker.
» Sonja
Jag bara måste publicera en film till på vår fantastiska katt, Sonja.
Här ligger hon på rygg i mitt knä och jag kammar henne på magen vilket inte bekommer henne särskilt mycket...
Sonja var en så kallad sommarkatt. En kattunge som någon skaffade över en sommar och sedan övergav. Hon dök upp på en gård som en vän till mig har, mager och eländig när hon var ungefär fem månader gammal. Det var i början på hösten 2008. Hon följde deras steg överallt och var väldigt social, uppenbarligen så var hon ingen vildkatt utan hade bott hos någon. De försökte schasa bort henne då de inte ville ha främmande katter på sin gård men hon stannade envist kvar och var väldigt glad att hon hade hittat människor.
Till slut så ringde min vän till mig då hon visste att vi var lite intresserade av att skaffa katt. Jag åkte dit för att titta på henne. Jag fann en omärkt, mager, ung honkatt som var väldigt gosig och hungrig. Vi anmälde det till polisen, men det var ingen som anmält henne saknad. Så hon fick följa med oss hem och i efterhand förstår vi inte att vi hade en sådan tur att vi lyckades snubbla över världens bästa katt på det sättet. :)
När hon var lite äldre så kastrerade och ID-märkte vi henne. Nu har hon bott hos oss i nära fem år och under de åren har hon inte skänkt oss något annat än glädje.
Jag funderar ofta nyfiken på hennes bakgrund. Vem bodde hon hos? Hur såg hennes föräldrar ut? Varifrån kom hon ifrån? Jag tror hon är en korsning med någon/några former av raskatter för hon är större än den vanliga bondkatten och har den ovanliga färgen creme som jag bara sett hos raskatter. För mig är hon finast i världen och jag har mängder av historier på lager då den finurliga katten har hittat på olika bus och konstigheter.
» En promenad på åkern
I fredags var det en sådan härligt ljummen sommarkväll så jag, Ila och Isak tog en lite längre promenad längs med en åker som tillhör våra hyresvärdar. Vi tänkte kolla efter ogräs som t.ex. flyghavre men det var en sådan skön kväll för en promenad så vi busade mest runt i de höga grödorna. Antagligen så gjorde vi mer skada än nytta. ;)
Crazy, happy dog!
Här kommer en liten film från promenaden. Här ser man ser hur duktig Ila är att ha med sig lös. Det är väldigt skönt med henne. Hon är hela tiden nära och har koll på vart vi är någonstans. När hon inte tappar bort sig i det höga gräset... ;)
» Sonja är en cool katt
Jag tror att vi har världens coolaste katt. Hon är så tillitsfull och lugn i alla sammanhang. Här ligger hon i husses knä och är maximalt avslappnad trots att vi har besök som spelar Yatzy vid samma bord och har musik i bakgrunden.
Myser
» Ytterligare en dag på sjön
Så fort det är bra väder så försöker vi komma ut på sjön. Den här gången följde Ila och jag med mamma i hennes båt och vi lade ankar vid en mysig liten ö.
Ila är numer en rutinerad skeppshund. Hon vill gärna hoppa i och ur båten själv men där litar jag inte riktigt på hennes koordination och omdöme om hala klippor och bryggor... Så vi lyfter henne i och ur båten.
Det här var i själva verket för en vecka sedan men jag har inte hunnit lägga ut bilderna på bloggen. Bättre sent än aldrig. :) Ila var så lycklig den här dagen för vi var BÅDE ute på sjön och hennes idol och "storasyster" Dell var med.
Ila och Dell i båten. Skönt med en båt med hytt tyckte de.
Ila filosoferar
Ila ser mycket upp till Dell och försöker vara väldigt inställsam
En kort film på lite bus
» Dagens val av promenadpinne
Varje kvällspromenad så väljer Ila en pinne som hon sedan vill ta med sig hela promenaden. Enda gångerna hon lämnar den är när hon ska göra sina behov eller om hon hittar en ännu finare pinne.
Jag låter henne hållas då promenaderna är till för hennes rekreation och hon får då göra i stort sett vad hon vill vare sig det nu är att nosa runt eller bära på pinnar. Hon är så stolt över sina pinnar och bär dem med den vita svanstippen högt, högt upp i luften så det är värt krånglet det medför. Med krångel så menar jag till exempel att behöva rensa gräsmattan på pinnar innan vi klipper gräs eller Ilas "fina" samling av pinnar på vår trapp eller i vår hall...
Men dagens val av promenadpinne var något särskilt och det medförde att hela promenaden gick ganska långsamt...