» Ila parad med Sid!

Igår förmiddag hade Ilas progesteron plötsligt stigit till 31 nmol/l. Det hade stigit förvånansvärt kraftigt från de 12 nmol/l som hon hade dagen innan så jag är glad att jag testade om henne så pass snart igen. Man ska också tänka på att progesteronnivåerna kan variera med ca 40% över dygnet.
 
Men 31 nmol är en jättebra nivå och indikerar att Ila är inne i sin fertila period. Som tur var hade jag en snäll kollega som jag kunde byta min jour med så att jag kunde åka iväg till Sid samma kväll.
 
Ila och Sid fattade snabbt tycke för varandra och efter lite flört och bus dröjde det inte länge innan parningen var klar.
 
Efteråt fick de deras sanna "happy ending" på dejten - VALLNING. :D
 
 
 
 
 
De är så fina ihop! Snarlika i typ och proportioner och ungefär samma storlek, men något olika rörelsemönster. Det är också trevligt att de trivs så bra ihop. Sid var en riktig gentleman som väntade tills Ila var redo utan att vara påstridig. Och när de vallade så var det inga problem att köra en hane och en höglöpande tik ihop utan då var det fåren som var viktigast. Precis som det ska vara hos arbetshundar. :)
 
Sidden tar ett svalkande gyttjebad.
 
Nu håller vi tummarna för att Ila visar tecken på dräktighet om 3-4 veckor!
 
 
 
 
 

» IK-1 tävling i Hudiksvall 11,12,13/8

Den 11-13 augusti åkte vi till Hudiksvall på en tredagars IK-1. Det var en lång bilresa, men vi hade hört mycket gott om tävlingsplatsen och skulle dessutom få träffa Ilas uppfödare och många släktingar till Ila. Danne skulle starta Ilas kullsyster Lime så det var dessutom första gången det var systermöte på tävling.
 
Ila och Lime
 
Brorsan Box skulle också starta men insjuknade tyvärr i Anaplasma dagen innan. Han svarade dock fort på behandlingen och kunde sitta med i publiken i alla fall.
Dessutom startade halvsystern Fay (samma pappa). Hon ägs av Ann-Sofie Englund som också äger Ilas pappa Fox. Ann-Sofie var dessutom otroligt gästvänlig och lät oss bo hos henne under helgen. Det blev mycket goda middagar och trevligt hundsnack. :)
 
Första tävlingsdagen smällde syrrorna till med ett varsitt förstapris på 90 (Fay), 89 (Ila), respektive 85 (Lime) poäng!
¨Tävlingsbanan var superfin, fåren var rörliga och svarade bra på hundarna. Om hunden fick en bra relation och grepp om dem så kunde poängen blir riktigt höga. Helgens svårighet var framdrivningen där en del drag gjorde att en del missade framdrivningsgrinden samt fållan där de annars snälla fåren tog sin chans och kunde utmana. Man hade bäst chans att få in dem på första försöket, missade man då så tog fåren varje chans att ta sig förbi.
 
Med andra ord en mycket välordnad och rolig tävling som fick mitt tävlingssug att så vakna till liv igen. Det har annars legat lite på is den här säsongen.
 
Lime och Ila
 
Dag två kändes Ila trött vilket visade sig i att hon blev springig och okoncentrerad. Vi fick inget bra grepp från fåren och den dåliga känslan höll sig igenom hela banan vilket gjorde att jag bröt efter delningen. Vilket jag tycker var ett bra beslut även i efterhand. Ila somnade som en stock efter sin runda och låg och snarkade mitt bland alla hundar och människor på publikplatsen. <3
Syrrorna fortsatte hålla fanan högt med två finfina rundor. :)
 
Zzzzz...
 
Dag tre fick vi tillbaka den bra känslan. En missad framdrivningsgrind kostade många poäng på hämtet, men i övrigt var rundan lika bra som den första tävlingsdagen. 79/35 blev poängen jämfört med 89/43 som var poängen den första dagen.
 
Rebecca Crosson kom också och hälsade på med fina lillebror Ben. En riktigt charmig och glad snygging som gärna satt i knä. <3
 
Ben, Ila, Box och Lime. Foto: Dan Westman
 
 Ila med Box och Lime i bakgrunden.
 
Sammanfattningsvis en jättetrevlig tävlingshelg där den stora bonusen var det trevliga sällskapet och att få träffa alla Gårdsbackenhundar. De är lika på syskonvis och har så kul ihop, men  man kan ändå se de olika personligheterna. Ila kallades skämtsamt för "Tant Ila" då hon alltid har betett sig lite lillgammalt när hon är med syskonen. Alltid lugn, och strosar runt en del på egen hand när de andra busar. Som tjuren Ferdinand. :)
 

» Höstträning

Vackra höst! Oktober kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt.
Vi ägnade helgen till vallningsträning. Sommarens träning på stora ytor med snabba får har varit nyttig men också byggt upp en del spänningar. Våra ryafår är snabbfotade, ger ingenting gratis och sticker om de får en chans. Ila passar utmärkt vid sådana förutsättningar då hon är naturligt snabb och dragkänslig, men jag har märkt att hon blivit ovillig att släppa draget vid närarbete vilket kan behövas ibland, t.ex. vid delningar. Den här helgen passade vi i stället på att träna närarbete och att hon skulle slappna av nära djuren igen.
Jag tror ofta att det är nyttigt att ibland backa tillbaka till "valpträning" och gå igenom grunderna även för den äldre hunden.
Jag provade även att kalla in henne igenom flocken som vid en delning, trots det trånga utrymmet. Det gick bra!
 
 
Sedan tragglade vi även med visselsignalerna, men där går det inte lika bra. Ila har gått under muntliga kommandon under hela sitt 3-åriga liv och förstår inte vad jag menar nu när jag försöker vissla. Hon ligger helt passiv och stänger av öronen när jag ger visselsignalen. Det känns som att hon bara väntar på att matte ska sluta med oväsendet och ge det "riktiga" kommandot. Förhoppningsvis lossnar det snart.
 
 
 
 

» VINST i IK-1!

Wohooo! Så hände det som vi inte hade vågat hoppas på: Ila kammar hem ett första pris i IK-1 och dessutom en förstaplacering! :D
 
Helgens tävlingar var i Sorunda. Det var nu ganska länge sedan vi startade i en fårtävling. Senast var under försommaren. Då hade vi en formtopp och det gick riktigt bra för oss. Men förutsättningarna den helgen var ganska svåra så poängen räckte bara till ett 3:e-pris.
 
Under sommaren har vi vallat desto mer på nöt eftersom det inte har varit så mycket fårtävlingar på lämpligt avstånd från oss. Det har gått förvånansvärt bra på nöt, men nu när vi återgått till får så har jag kännt att formen inte riktigt är som den har varit. Det lilla fintrimmet på kommandona som krävs inför fårtävling har vi slarvat bort.
 
Ila är laddad.
 
Men vi bestämde oss ändå för att komma igång igen och jag anmälde oss till helgens tävlingar i Sorunda. När vi kom dit på lördagen kände jag direkt att Ila var speedad. Hon var förkomligt överlycklig över att vara tillbaka på fårtävlingsbanan!
Banan och fåren var jättefina men busiga Ila var överengagerad. Hon tog kommandona men gjorde det något överdrivet och fort. På något sätt tog vi oss genom banan och träffade alla grindar men det gick fort och krokigt. Jag fick hålla i bromsen på den glada lilla hunden hela tiden. Lördagens poäng var 60/31, vilket inte ger en bra placering. Första siffran (60) är totalpoängen och där är 100 max. Andra siffran (31) är hämtpoängen och där är 50 max. Maxpoäng är alltså 100/50.
 
Jag bestämde mig för att åka dit igen på söndagen för skojs skull, mest för att det var en trevlig bana och fina får.
Ila kändes fortfarande för snabb, men lyssnade betydligt bättre redan vid framdrivningen så idag fungerade bromsen. ;) Vid stolpen tog jag en andningspaus. Flankerade Ila lite fram och tillbaka för att känna att hon tog kommandona som hon skulle så att vi åtminstone skulle få ett bra träningstillfälle av det hela. Sedan körde vi igenom hela banan med någorlunda flyt. Fåren gick lugnt och fint på linjen, men jag fick styra Ila ganska mycket då flankerna fortfarande var lite slarviga. Delningen var lite strulig men gick på första försöket, fast med lite poängtapp. Rännan gick smooth. Jag tyckte det kändes som vi haft bättre kontroll än under gårdagen och fick till ett bra lugn och tempo hos fåren, men Ila var fortfarande inte riktigt på topp. Tji fick jag när sekreteraren sedan kom fram och sa att vi låg i ledning med 89/48!!! Vilket lyft! Ledningen räckte hela vägen trots att många duktiga ekipage var kvar och vi vann! :D
 
Ila struntar fullomligt i prisutdelningen och har bara ögon för fåren.
 
Minns ni årets tävlingsmål? Det var att vi skulle starta IK-1 med någorlunda resultat, prova på nötvallning, samt prova ett VP på nöt. Nu har vi ett förstapris i IK-1 och fick ett godkänt vallhundsprov på nöt så även målen som jag knappt vågat hoppas på har nåtts! Vi provade t.o.m. nästa tävlingsgren på nöt, NN-1, men det var lite för svårt för oss så vi får träna mer nöt innan vi ger oss på det igen.
 
Matte var chockad men hunden hade en mer världsvan attityd och sov på husses fötter inför prisutdelning.
 
 

» GODKÄND VALLHUND PÅ NÖT!

23 juli startade vi ett vallhundsprov på nöt. Det var alltså ett tag sedan, men jag har inte tagit mig tid att skriva om det förrän nu.
 
Vi efteranmälde oss till VP NÖT i Hjo ganska spontant. Flera från lokalklubben skulle dit och det var brist på fårtävlingar så vi var lite uttråkade. Förhoppningarna var inte höga då det skulle bli Ilas tredje gång som hon vallar på nöt över huvud taget. Vi såg det som en fin dag i trevligt sällskap med bra träning helt enkelt.
 
Ila är förväntansfull under sitt parasoll.
 
Dagen visade sig bli en av de varmaste dagarna på hela sommaren. 30 grader varmt! Som tur var hade jag med ett stort paraply som fick agera solparasoll åt Ila.
Precis innan vi skulle gå ut på banan så gick vi förbi hundbadet och jag blötte ner hela henne så hon blev blöt ända in på skinnet. Det var en extra säkerhetsåtgärd, men Ila brukar annars tolerera värme bra. Det är en av fördelarna med hennes färg - en svart päls håller mer värme. Man kan till och med känna skillnaden bara man lägger handen på Ila och jämför med en svart BC när det är soligt ute.
 
Töff nöthönd in action
 
Så går den blöta lilla hunden ut på banan och vallar nöt som om hon inte gjort något annat! Först blev jag riktigt nervös för vi hade en stor, svartvit kviga i gruppen som verkade väldigt egensinnig. Jag och Ila fick stå länge och vänta vid stolpen medan utställarna jobbade som sjutton med att hålla kvigan på plats. De fick kalla in fler och fler funktionärshundar så till slut var det två utställare och fyra hundar som höll gruppen åt oss (!). Draget tillbaka till ladugården var starkt.
 
Då gruppen var spretig så fick Ila jobba mycket för att hålla ihop dem. Vår väg var därför lite vinglig, men vi klarade hela banan! Inklusive att fålla in och fålla ut vilket hon inte gjort på nöt över huvud taget.
 
Ila blev alltså godkänd på nöt, tredje gången hon vallar på nöt över huvud taget. Fantastiska hund!
 
 
 
När vi kom hem den dagen så var det en mycket trött hund och en mycket stolt matte som myste ner sig i soffan tillsammans med katten.
 
 
Tack Skaraborg för ett välordnat arrangemang!
 
 
 

» Första gången på nöt

Ett av årets mål har varit att prova på nötvallning. Här i Värmland finns många duktiga nötvallare med fina nybörjardjur så jag är i goda händer. Jag är väldigt rädd (kanske överdrivet) att hunden ska sparkas och skadas så jag ville börja försiktigt med bra vägledning.
 
Ila är bara avlad för att vara fårvallare och hennes släktingar är helt oprovade på nötkreatur. Så jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Igår fick jag åka till en vän i lokalklubben som hade en fin grupp med ungdjur som vi kunde prova på. Själv har hon en duktig Working Kelpie som har vallat in dem. Jag hade en liten farhåga om att Ila kanske skulle vara "för mjuk" för att kunna flytta nötterna med bestämdhet. Enligt F som hade djuren så fick inte hunden visa tveksamhet och till exempel lägga sig vid konfrontation, utan vara bestämd mot dem.
Kor kan man inte be att gå någonstans, hunden behöver ta kommando över dem. De är inte flyktdjur på samma sätt som får utan förlitar sig mer på sin storlek och kraft.
 
De fina djuren gick på ett idylliskt naturbete intill en sjö. Det var som en vykortsbild.
 
 
Det var jätteroligt! Vi började först fösa bort dem och hundarna fick jobba tillsammans. Ila tittade sig till en början omkring som om hon letade efter får men förstod snart att det var de stora, bruna djuren som vi skulle valla på.
Sedan skulle vi prova själva. Först kom alla nötterna fram och stirrade ner Ila. Jag såg att hon blev lite ängslig så jag gick upp bakom henne och stöttade henne med rösten. Sedan flyttade vi dem ihop en bit. Vid nästa konfrontation var hon säkrare på sig själv och när kon gick emot henne så backade hon inte utan hoppade fram och snappade till med käkarna i luften framför mulen på kon för att visa vem det var som bestämde (hon bet alltså i luften, inte i någon komule).
Efter det hade hon och nötterna en bra relation med ömsesidig respekt och hon kunde flytta dem utan några som helst problem, lugnt och fint. Som hon växte av detta! Jag riktigt såg vilket gott självförtroende hon fick, vilket är precis vad hon behöver när hon arbetar med nötter. När hon rör sig med sådant självförtroende så får nötterna inte ens en anledning att ifrågasätta henne och man slipper konfrontationer.
 
 
 
 
Det slutade med att hon gjorde hämt, fösning och drivning med samma självklarhet som hon gör på får. Hon anpassade snabbt stilen till djurslaget. Jag var alldeles rusig av lycka! Man kan inte ha fått en bättre introduktion till nötvallning. Någon gång ska vi prova att göra ett vallhundsprov på nöt också. Det är verkligen annorlunda än att valla på får men både jag och hunden lär oss av det. Nötterna är mer egensinniga och hunden behöver arbeta mer för att hålla ihop gruppen. Fördelen är att det går betydligt långsammare så man har mer tid på sig att tänka på nästa steg. Det jag hoppas är att Ila fortsatt håller isär djurslagen så att inte nötvallningen påverkar hennes fårvallning negativt nu när hon går så bra där.
 

» Säsongens tävlingsdebut: IK-1 i Alunda

Helgen 4-5 juni startade vi i IK-1 i Alunda. IK-1 är tävlingsklassen efter vallhundsprovet. Banan består av ett ca 150 meter långt hämt med framdrivningsgrind, 200 meter fösning där fåren ska passera mellan två grindpar, 100 meter drivning, delning och fålla.
Delning (hunden ska dela av två får från gruppen och visa att den kontrollerar dem genom att fösa bort dem en bit från de andra) har vi inte tränat så länge och har aldrig gjort på tävling. De andra momenten känner vi oss mer bekväma med, men i vallningen är det många faktorer som spelar in så vad som helst kan hända. Därför var känslan innan tävlingen att vi främst skulle få rutin och om vi tog oss så långt som till delningen så skulle jag vara jättenöjd.
 
Under veckan innan hade de genomfört den högre tävlingsklassen IK-2 på samma får och tävlingsbana så vi var där och kollade då för att reka lite. Förhållandena var svåra, fåren var snabba och kände sin hage utan och innan så de smet så fort de fick chansen. Därför blev många diskade för "tappade djur" eller bröt självmant helt enkelt. De visade sig dessutom vara svåra att dela även för de erfarna förarna så där hade vi inte stora förhoppningar.
Men jag gillade ändå fåren för de bjöd på en utmaning. De var i fin kondition och "dumsprang" inte utan om hunden fick ett bra "grepp" om dem så lugnade de ner sig och gick fint. Men de krävde både sin hund och förare för slappnade man av så tog fåren chansen att sticka. Ila brukar ändå gå bra på lättfotade får och det ska mycket till för att hon ska tappa djur.
 
Ila är som vanligt lugnet själv på tävlingsplatsen och passar på att mysa lite. Hon kan till och med ligga lös då jag litar fullständigt på henne. Till och med då fåren vid ett tillfälle rusade upp på publikplatsen 1 meter ifrån henne så rörde hon inte en fena. Hon stänger av vallningen helt när det inte är hennes tur.
 
 
4 juni, lördagen.
Tidigare har jag känt mig så sjukligt nervös när vi ska starta. Förra året utvecklades Ila mycket i träning men var fortfarande orutinerad på bortaplan och inte riktigt mogen uppgiften.
Men det här året har hon känts betydligt mer vuxen och har mognat betydligt. Hon har hanterat även främmande får med ett helt nytt lugn och självförtroende.
Så när jag nu gick ut till startstolpen och Ila lugnt la sig bredvid mig med framtassarna i kors så försvann min nervositet nästan helt.
 
Vid utgången fick jag ge henne ett dubbelkommando för att dra in henne eftersom hon tänkte bukta ut på publikplatsen för att få en bra båge. Banan var smal och kuperad. Jag är mycket nöjd över hur väl hon svarade på kommandot men tyvärr får man poängavdrag på utgången för det. Jag har insett att just utgången är mycket smaksak domare emellan hur de vill ha det också.
Upptaget såg jag inte då banan var så kullig. På framdrivningen lyckas jag inte riktigt nå henne på det avståndet utan visslor så hon fick sköta det i stort sett själv. Det gjorde att hon var lite keen och dessutom missade framdrivningsgrinden men eftersom hon är dragkänslig så tappade hon inte djuren där vilket väldigt många gjort innan oss. Hon fick bra grepp om djuren så när de kom fram till mig var de relativt lugna.
Stolpen rundades bra men här klistrade sig fåren lite vid mig så Ila hade det tufft att få iväg dem till fösningen.
Vi träffade första fösningsgrinden men inte andra. Drivningen gick rakt mot draget så det gick bara fort.
Vi delningen så fick vi slut på poäng då jag inte fick någon bra lucka. Jag kunde knappt fatta att vi tagit oss så långt och att jag nådde mina mål redan första dagen. Bästa Ila!
 
2/3 av startfältet bröt eller diskade sig. Ingen klarade hela banan. Ila var en av få som tog sig fram till delning vilket gav en 9:de plats av 40 startande trots att poängen i stort inte var något att skryta med. Jag var såå glad! :D
 
 
5 juni, söndagen.
 
Den här dagen gick det bättre för de flesta och även för oss.
Tyvärr blev det dubbelkommando igen på utgången, den här gången för att hon stannande upp och tvekade om jag verkligen gav kommandot så jag fick ge det igen.
Hon gjorde återigen hämtet och framdrivningen själv. Missad grind men fick bra grepp om fåren och höll dragsidan. Det gick smidigare att runda stolpen och påbörja fösningen idag. Själva fösningen gick toppen förutom några får som gick utanför sista grinden och gav poängavdrag. Annars var det lugnt och fint och på linjen!
Sedan klarade vi delningen! :D Jag blev så chockad när jag fick lucka att jag nästan missade att kalla in hunden men då gjorde hon det bra! Det var på andra försöket (man har tre försök på sig) så vi fick inte full poäng men jag är sjukt nöjd att vi klarade det.
Vid rännan fick vi slut på poäng. Det var mitt i draget vilket gjorde det svårt. Ila var trött och det gick tyngre och tyngre för henne att hämta dem när vi tappade dem mot draget. Det var bara en som klarade rännan den här dagen.
 
Resultatet gav en 7:de plats av 35! Dessutom fick vi ett tredjepris poängmässigt. Det är i sig inte jätteimponerande men den här helgen gav som bäst ett 2:a pris poängmässigt så jag är verkligen nöjd.
 
 
 
Ila svalkar av sig i relaxavdelningen efter tävlingen. :)
 
 
 

» ILA GODKÄND VALLHUND!

Äntligen så kom dagen. Den största dagen i en Border collies liv. 
 
Ila och jag har ju haft lite otur när det gäller vallhundsprov. När vi startade för ett år sedan så var Ila orutinerad (för att inte tala om matte..) och det var gränsfall i fall hon var redo. Ändå tog vi oss på något sätt igenom hela banan, men poängen räckte inte riktigt hela vägen. När jag ser tillbaka på det så är jag grymt nöjd att vi ändå klarade alla momenten och både jag och Ila behövde det som en erfarenhet. Jag blir ju så sjukt nervös i sådana där sammanhang.
 
Min fina, fina vallhund. De här bilderna togs i januari. 
 
 
Nu är hon 2,5 år gammal. Vi tränar hemma på ungefär IK1-nivå, har börjat en del med delning och look back.Vi var i Skottland i sommar och tränade hos Mosse Magnusson där Ila gick riktigt bra på de skotska flyktiga fåren och till och med gjorde ett dolt hämt på 250 meter. Vilken känsla! Men jag har fortfarande inte lärt mig att vissla ordentligt och med muntliga kommandon så blir avstånden begränsade. :(
 
 Ila i Skottland. Det var helt fantastiskt! 
(Fåren är av en ras som fäller ullen själva, därav det lustiga utseendet)
 
Ila gör ett dolt hämt i Skottland. Utan kommandon (eftersom hon ändå inte hör mig på det avståndet :P)
 
När vi kom hem från Skottland så kände vi oss kaxiga efter alla våra erfarenheter och jag anmälde oss hastigt och lustigt till en IK1 några dagar efter hemkomst. Ila var övertaggad, matte nervös, och från att ha gjort långa hämt i Skottland så verkade inte Ila kunna hämta alls. Jag fick hjärnsläpp och bara stod vid stolpen utan att veta vad jag skulle göra och det slutade med att Ila drev upp fåren i transporten där domaren satt. Vi bröt och jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.. :P 
Nu i efterhand så tror jag det kunde bero på en efterreaktion på all den hårda träning hon fick i Skottland, en lång resa och dåligt stöd från mig på tävlingen. Eller bara en dålig dag helt enkelt, vem vet...
 
Ila och jag vilade helt från vallningen i två veckor och efter det så kändes hon som sig själv igen.
 
Ila i somras. Mer vuxen i både kropp och knopp.
 
I augusti skulle en vän åka i väg och göra ett vallhundsprov med sin hund och eftersom Ila känts fantastiskt fin i träningen under sommaren så vågade vi lämna tryggheten på hemmaplan för att starta igen. Speciellt som vi precis kommit trea i lokalklubbens KM och började få lite självförtroende tillbaka.
Banan var fin, fåren var lite nervösa men gick bra så länge man höll hunden på tillräckligt avstånd. Ila gör ett något tajt hämt men ett bra upptag och resten av banan gick galant. Full poäng på både fösning, drivning och fålla in! :D Jag började pusta ut. Nu skulle fåren bara ut ur fållan.
Det var då det hände... Ila rundar fåren lite snabbt och innan jag hunnit förstå vad som händer så har tre tunga köttrastackor klämt sig förbi mig ut genom grinden och försvinner i galopp. Jag blev paralyserad i vad som kändes som en evighet innan jag hade vett nog att släppa ut hunden från fållan och skicka henne efter de tre rymlingarna som försvann bakom backkrönet. Ila kommer tillbaka med dem och samlar ihop hela flocken men skadan var redan skedd. Fåren hade lämnat banans gräns med några meter vilket innebar en diskning för "tappade djur". Snacka om att snubbla på mållinjen efter något som skulle varit en superrunda! :(
 
Gårdsbackens Caol Ila utanför "sitt" destilleri i Skottland. :)
 
 Sugna på revansch så anmälde vi oss till ytterligare ett vallhundsprov och tränade noggrant på alla momenten hemma. Nu skulle inga misstag göras! 
Vi hade en sen startplats så vi hade möjlighet att se många ekipage innan. Banan var fin men fåren bjöd på en utmaning. De hade starkt drag mot utgången och stack så fort hunden släppte guarden åt det hållet. De kunde också stanna och utmana de mjukare hundarna och många fick problem med att få in dem i fållan. Våran plan var att aldrig släppa sidan mot draget och helst hålla fåren i jämn rörelse hela tiden så de inte fick stanna och få anledning att ifrågasätta hunden. 
Ekipage efter ekipage innan oss blev diskade eller fick bryta så jag började få kalla fötter... Eller nej, jag var panikslagen och om det inte vore för att min syster var med och peppade oss så skulle jag strukit oss och åkit hem. 
 
Framme vid startstolpen! Jag skickar Ila åt vänster och hon börjar en fin utgång men buktar sedan bakåt och går åt fel håll. Hon har inte sett fåren! Istället går hon mot där hon senast sett får, vilket var där de förra fåren gått ut. Jag ropar desperat mitt inåt-kommando vilket jag aldrig behövt använda i en kritisk situation förut men som vi som tur var hade tränat på. Ila svarar fint, och efter några fler styrande kommandon så ser hon fåren och kan börja en ny utgång. Men här tappade vi tyvärr 10 poäng. Upptaget gör hon fint (10/10!) och under framdrivningen så håller jag henne mycket på högersidan dit fåren vill dra för här har vi sett flera ekipage tappa fåren. 19/20 poäng på framdrivningen vilket jag är mycket stolt över eftersom jag tidigare haft problem med att styra henne där. 
Hon rundar stolpen fint och vi börjar fösningen vilket har varit en av de mest kritiska punkterna då den går mot fårens utgång och flera hundar tappat fåren även här. Jag håller henne strikt på dragsidan men ändå buktar fåren åt höger vilket gör att vi precis missar grinden. Jag väljer att låta henne korsa fårens väg och skickar runt henne åt fel håll vilket kostar oss en del poäng men gör att fåren inte får chansen att sticka. 
Drivningen går riktigt bra och vi passerar drivningsgrinden med alla fåren. 
Jag springer fram i förväg för att öppna fållan så inte fåren stoppas upp onödigt mycket när Ila kommer med dem. De stannar ändå i grindöppningen och är inte sugna på att gå in. Utan att andas så ger jag Ila många, små styrningar och håller stenkoll på fårens minsta signaler. Framför allt en tacka ser länge ut att tveka och vilja springa bredvid grindöppningen. Hade Ila gjort någon överilad rörelse eller tagit ett steg för mycket här så skulle vi tappat henne men hon skötte sig utmärkt och plötsligt är alla fåren övertygade att gå in i fållan. 10/10 poäng på fålla in!
På filmen ser ni hur lättad jag är när jag stänger grinden! :D
Att fålla ut går fint men jag glömmer först att stänga grinden vilket gör att vi tappar ytterligare några poäng. Klantigt.
 
Tyvärr så är inte hela provet med då jag hade glömt ladda batteriet i kameran så den stängde av sig hela tiden...
 
ILA BLEV GODKÄND! Med beröm, från domare Ingela Uhlås. 
13/27 hundar blev godkända den här dagen, trots att det var många fina hundar och duktiga förare där. När det gäller vallning är det många faktorer som ska klaffa helt enkelt, och jag tror man behöver en gnutta tur också. ;) 
Vi fick poängen 39/72 (39 på hämtet och 72 totalt) och trots att det inte är några jättehöga poäng så var det femte bästa resultatet den dagen! Hade vi inte tappat 10 poäng i utgången för att Ila inte såg fåren så skulle vi hamnat på delad förstaplats! Jag är omåttligt stolt över min hund!
 Jag fick dessutom ett bra råd från domaren. Tydligen så stod jag själv och tittade åt helt fel håll vid stolpen innan jag skickade Ila, så jag visade med hela kroppen att fråen var någon annanstans än där de faktiskt var. Något att tänka på.
 
 
Nu ska vi bara njuta ett tag och träna hemma. Sedan är det inte omöjligt att vi anmäler oss till en IK1, men jag tror vi ska träna mer på delningar först. Nu var hon ju riktigt styrbar även på bortaplan vilket gör mig väldigt glad! Men hon är fortfarande lite hetare och snabbare än vad hon är hemma så därför vågar jag inte ha henne på benen så mycket utan lägger henne en del. 
 
Närmaste mål: 
Lugnare hund på bortaplan. 
Delningar även i trånga luckor
Lära oss visslor!
 
Min guldhund <3
 
 
 
 

» Fotat i fårhagen

Vi har alltså så smått börjat träna på våra nya får och det går fint. Igår tog jag med kompaktkameran och fotade lite. Jag ville mest få fotot framifrån när hon driver för att visa hennes fina fokus mot fåren.
 
 
 
 
 
 

Träningen gick dessutom riktigt fint igår! Hon är betydligt mer uppe på benen och har hittat ett lugnare, jämnare tempo. Inte lika mycket spring, ligg, spring, ligg som tidigare. Hon är dock närmare fåren i drivningen, tidigare så har hennes sätt att ta avstånd varit att lägga sig ner. Men jag tror hon kommer hitta ett sätt att ta större avstånd med mer rutin. Trots att hon är närmare fåren så gillar jag att hon är mer vänd mot dem och driver dem "på nosen". Tidigare så var det ett mer stressat spring fram och tillbaka bakom fåren. Nu är hon mer reaktiv på deras rörelser. Så fort de drar åt något håll så är hon där.
 
Flankeringarna varierar mycket. Ibland så tar hon naturligt fina runda svängar och ibland så genar hon i hög fart så att fåren sprätter iväg. Men jag har inte medvetet börjat "trycka ut" henne ännu, det får vänta.
 
Fösningen (när hon trycker fåren bort från mig) som vi nyligen har börjat med innebär en hel del huvudbry för oss. Om hon är på andra sidan fåren och har tagit dem till mig så kan jag kalla till mig henne vilket gör att hon lägger sig bredvid mig, vänd mot fåren. Sedan på kommandot "Fram" så trycker hon rakt mot fåren och börjar fösa dem bort från mig. Så långt fungerar allt bra. Men här kan fåren vara lite väl springiga så jag tror det ibland blir mer att hon följer efter dem än att hon trycker på dem. Även om jag lägger henne så slutar inte fåren röra sig förrän de är långt bort. Ibland glömmer hon sig och vill runda dem igen och stoppa dem på så sätt.
Lina kan säkert vara en lösning för oss och vi har provat lite när vi har varit på stora fältet. Men det är svårt när fåren är så lättfotade, jag får i stort sett kuta bakom Ila för att hänga med. Den lilla hagen är i stället för liten och fåren är snabbt framme vid stängslet på motsatta sidan. Jag skulle behöva en 25:a.. ;)
 
Sedan vi började fösa så reagerar hon också sämre på "ligg"-kommandot. Hon fuskar ofta och kryper fram ändå. Det är antagligen för att hon känt att hon tappat kontrollen över fåren när jag lagt henne ner. Men jag gillar ändå hennes nya stil, där hon hittat de lägre växlarna och är uppe på benen mer, mycket och hon är en hund som har så lätt för ligg så den lydnaden tror jag kommer komma tillbaka av sig själv när hon känner att hon har kontroll över fåren även när hon föser.
 
Jag älskar att träna med min vallhund! Hennes typ passar mig som handen i handsken! Hon har en sådan mjukhet, sammarbetsvilja och signalkänslighet att hon är en perfekt förstahund för mig. För trots det så ställer hon höga krav på mig. Hennes högsta motivation är att behålla kontrollen över fåren och så länge jag visar henne att jag hjälper henne kontrollera dem så gynnar det henne att lyssna på mig och hon är världens finaste sammarbetspartner i fårhagen. Jag har hennes fulla förtroende. Men så fort hon känner att jag "tappar" och inte har helt koll på läget så tar hon hellre ett eget initiativ utan att lyssna eller vänta på mig. Men man kan vinna tillbaka hennes förtroende lika snabbt. Det utvecklar mig och får mig att tänka!
 
Just det, angående mitt lilla "vallningsproblem" som jag rådfrågade om i förra vallningsinlägget: Det löste sig av sig självt! Efter att vi för första gången vallade i en stor hage så fick jag genast mer tryck i henne. Hon blev väl så uppjagad av de större ytorna att ingen tacka vågade säga emot, utan hon tryckte på dem av bara farten. Sedan dess har hon genast ett större självförtroende i sådana situationer även i den lilla hagen och jag har även där sett henne lösa en konfrontation på egen hand utan att fråga mig om hjälp. :D
 
Ha en bra helg! Själv hoppas jag på sämre väder så att jag kan hålla mig inomhus och jobba på mitt kandidatarbete... Vågar jag säga det? ;)
 
 
 
 
 
 
 

» Våra nya får! Och lite vallningsträning förstås.. ;)

Nu har de efterlängtade flickorna anlänt! Låt mig presentera:
 
 
Från vänster: Kerstin, Mona, Ulla och Bälinda.
 
Otroligt coola tjejer. Under hela den långa färden låg de och idisslade. Så fort de kom in i fårstallet så gjorde de sig hemmastadda och sedan dess har allt gått som på räls. Kerstin är lite sprättig (varför är det alltid en som är sådan? ;)), men de andra är lugna, trygga och kommer fram när man pratar med dem.
 
Det är fyra, odräktiga ungtackor (födda 2013) av rasen Gotlandsfår. Vi ska snart klippa dem. De kan gå ut och in som de vill i en liten rastningshage och har mirakulöst nog hittat några gröna strån att äta där. Annars så får de såklart foder och vatten inne i stallet. Så småningom så ska de släppas ut på bete.
 
Eftersom de var så lugna och blev hemmastadda så fort så har vi redan tränat lite vallning på dem.. ;) Fåren blev inte alls stressade, utan verkade bara tänka "Ba! Vilken löjlig, irriterande hund!". De fattade snabbt att de skulle ty sig till mig.
 
Ila ligger bredvid hagen och har koll på "sina" får.
 
Då de inte är invallade så tänkte jag passa på att komma igång med fösningsträningen ordentligt. Fösning är när hunden går mellan mig och fåren och föser dem bort från mig. Vi gjorde lite sådan när Ila var mindre, men det var länge sedan nu och sedan dess har vi jobbat så mycket med balansering att jag blev orolig att det skulle bli svårt att träna fösning... Ila är ju så inkörd nu på att ta sig upp till andra sidan fåren gentemot mig.
 
Svårt blev det också. Vi tragglade ett tag och Ila förstod länge inte alls vad jag ville. Vi har sedan tidigare använt kommandot "Fram" när hon varit på andra sidan fåren och då drivit dem rakt mot mig.
Nu lyckades jag bryta balanserandet med ett "Kom" så att hon kom och la sig bredvid mig och sedan använde kommandot "Fram" för att hon skulle gå rakt mot fåren. Plötsligt lossnade det. Mycket för att fåren tröttnade på oss och började gå därifrån och Ila ville följa efter. Hon fick då mycket beröm och nu har vi lyckats fösa dem fram och tillbaka i hagen och växla med lite höger- och vänsterkommandon. De sitter inte riktigt än, utan Ila rör sig mer beroende på vart jag står än vad jag säger, men det kommer nog. Så fort Ila har förstått vad jag vill så rör hon sig lugnt och fint. Förstår hon inte så blir hon springig.
 
Här är en film som visar en del av fösningen:
 
 
 
Sedan så funderade jag om någon ville hjälpa mig med en vallningsfundering:
Ila har alltid haft ett väldigt schysst beteende mot fåren. Hon har aldrig farit in i flocken och "jagat" efter dem eller försökt bita dem, trots att det inte är helt ovanligt hos unghundar när pressen på dem blir lite hög.
Men vi har också vallat på ganska svåra får, min pappas tunga, oinvallade köttfår till exempel. Jag har varit ytterst försiktig för att undvika situationer där Ila skulle bli stångad eller skrämd då det skulle kunna förstöra henne och jag vill att hon ska få ett starkt självförtroende. Vilket jag upplevt att hon har.
 
Bland de här fyra ungtackorna så finns det en som alltid går längst bak närmast Ila när hon driver dem och ibland så vänder hon sig om, stannar och utmanar hunden lite. Så är det nästan alltid med får, den tuffaste tackan kan stanna och visa sitt missnöje för hunden. Nu vet jag att den här situationen är helt ofarlig för Ila. Tackan kommer inte stånga henne och skulle hunden bara ta ett steg framåt och svara tillbaka så skulle tackan springa efter sina kamrater. Så jag har inte lagt mig i, då jag vill att Ila ska gå fram och "vinna" i situationen och har alla möjligheter att göra det. Men så fort tackan stannat så har Ila ställt sig upp (från vallningsposition) och tittat bort mot mig som om hon undrat "Är det inte nu du ska komma och hjälpa mig matte? Hon flyttar ju inte på sig?"" Jag har försökt mana på henne med rösten men hon har bara sett frågande ut.
 
Missförstå mig inte, jag vill inte att Ila ska bita tackan. Men jag vill att hon ska hoppa fram, då jag vet att hon skulle vinna och tror det skulle vara väldigt givande för hennes självförtroende. Jag hade inte riktigt förväntat mig att hon skulle reagera så här. Uppenbarligen så har hon upplevt mina tidigare avledande manövrar som att jag alltid kommer fram och undsätter när en tacka vänder sig om mot henne. Hur ska jag göra? Kommer det lösa sig med tiden?
 
Det känns så skönt att ha kommit igång med fösningen i alla fall!
 
 Angående PennHIP-inlägget som ni väntar på så har vi fortfarande inte fått svar på Ilas röntgenbilder! Det var nu en månad sedan vi röntgade och de sa att det skulle ta ett par veckor att få svar... :(
 

» Vallning i Enköping (igen) och träningstankar

I helgen passade jag på att ta ett litet vallningspass hos pappa i Enköping igen. Sist jag vallade där så filmade jag ju samtidigt så träningen blev inte direkt kvalitativ.. ;) Nu filmade Isak istället, med nya kameran!
 
Det här träningspasset så hade vi lyckats skilja ut ett riktigt bra gäng med fyra får. Jag har lagt på minnet vilka det var så jag ska försöka få ut dem nästa gång också. Vi är alltså ett team bestående av en grön förare, en grön hund och gröna får... Men vi kämpar på! :)
 
Pappa har byggt ett bra staket till vinterhagen. Det är hönsnät med träram i stället för det traditionella fårnätet som lätt blir lite hängigt med åren. Dessutom hade lammen kunnat hoppa igenom tidigare.
 
Jag prioriterade att träna på att hålla igång rörelsen hos Ila. När hon la sig spontant så "schasade" jag på henne för att få mer flyt i hennes rörelser. Egentligen så tycker jag att hon lägger sig vid rätt bra tillfällen, vilket är när hon känner att fåren är hos mig och hon inte behöver trycka på dem. Hon har dessutom aldrig fastnat när hon lagt sig ner, men då hon är en hund med mycket Eye så vill jag försöka träna henne på att vara mer uppe på benen redan från början.
 
 
Träningen gick bra. Jag fick vara väldigt aktiv och jagade på henne med ett "Schh..!" när hon la sig ner bakom fåren. Ila var snabbt med på noterna. I början så sprang hon snabbt fram och tillbaka där bakom fåren och hon hamnade också närmare än vad hon brukar. Att lägga sig ner har ju varit lite av hennes sätt att ta avstånd, eftersom det är så vi har tränat. Hon är ju väldigt duktig att lyssna på kommandot "ligg", det är väl därför jag har beslutat mig för att träna mer på hennes svagheter nu i stället och mindre på "ligg"...
 

 
Efter ett tag så tyckte jag att hon saktade ner på tempot (började trava mer) och fick mjukare rörelser bakom fåren vilket gjorde att även de tog det lugnare. Det var nog nyttig träning och vi ska helt klart fortsätta så här. Men jag skulle nog önska mig en lite större fålla nu, det blir nog lättare att hålla igång henne då. Nu stoppas ju fåren upp av staketet ganska fort och då vill hon lägga sig ner eftersom hon tycker att vi "har dem".
 
Hon balanserade så bra på slutet att jag på allvar la på kommandon för höger och vänster. Att jag inte har gjort det tidigare har mest berott på att jag inte kunnat besluta mig för vad jag skulle ha. "Höger" och "Vänster" låter så lika tycker jag eftersom de slutar på samma sätt. De engelska kommandona "Come bye" och "Away" är jag inte heller helt bekväm med. Så nu blev det "Hög" och "Vän" för jag såg att Ilas uppfödare hade det och det kändes smart. :)
 
Duktiga "bääna". :) Jag tycker det går riktigt bra för oss med tanke på att vi vallar på helt oinvallade får vilket egentligen INTE är att rekommendera med en unghund... Nu sköter sig fåren riktigt bra, vilket måste vara ett tecken på att Ila har en hel del pondus.
 
Film
Kanske inte så inte så rolig film, men för de som är intresserade så ville jag ändå visa träningspasset. Tyvärr så är pappas traktor på i bakgrunden ibland och dränker mina kommandon, men ibland hör man vad jag säger. ;)
Det är så himla bra att filma sig själv när man tränar! Man ser så många saker som man inte ser under själva träningspasset speciellt om man har ryggen mot hunden.
När jag kollar på den här filmen så ser jag en fokuserad och sammarbetsvillig hund. De kommunikationsmissar vi har löser vi ganska snabbt. Vad ser ni?
 
 
 
 
 
Summering:
Positivt: Ila rörde sig mer och mjukare. Vi började lägga på fler kommandon. Fåren skötte sig bra. Ila är verkligen jätteduktig på att gå mellan dem och staketet i trånga utrymmen! Lugnt och bestämt tempo då. <3 
 
Negativt: Hon kom närmare fåren än hon brukar, men det tror jag löser sig med tiden. Vid ett tillfälle försökte vi fösa lite men då förstod hon inte alls utan försökte gå runt fåren. Hon har föst bra tidigare så jag tror det bara var svårt för henne att ställa om efter så mycket balansering det här träningspasset. Det tåls att tänka på hur vi ska komma tillbaka till  fösningen (vi är inte vana vid att använda lina).
 
Nu kommer vi inte valla något mer på ett tag då pappas får börjar vara ganska långt gångna i dräktigheten. Men jag längtar så till nästa gång!
 
 

» Vallning i Enköping!

Idag så vallade vi på pappas får i Enköping. De är inte invallade tidigare, men om jag skiljer ut de värsta bråkstakarna så funkar det ganska bra ändå. Man tager vad man haver.. :)
 
Det var länge sedan vi vallade sist och det märks att Ila är äldre nu. Hon har utvecklats till en hund med mycket Eye och stil för sin ålder, Vi ska också men jag har aldrig haft några problem med att hon låst sig. Hon är signalkänslig och reagerar alltid när jag säger någonting. Hon har börjat få ett större lugn och har själv anpassat så hon har större avstånd till fåren utan att vi tränat särskilt på det. Det märks även på fåren att hon har mer pondus för de här ville inte flytta på sig alls när hon var mindre...
 
Jag har klippt ihop en ganska lång snutt där ni får se det mesta av dagen från olika vinklar. Ni borde ju få se vilken skillnad det är på henne nu när hon blivit äldre. Jag rör mig lite för långsamt och hänger ibland inte med i svängarna eftersom jag försöker filma samtidigt. :P Nästa gång ska jag försöka få assistans med det.
 
Vid ingången till fårhuset så har hagen ett litet hörn dit fåren hade en del dragning. Det gjorde mig inte så mycket för då fick Ila upprepade gånger träna på att ta ut dem från det trånga utrymmet. Hon är en modig liten hund. :)
 
Det känns inte som om vi kan göra så mycket mer med de här fåren i den här hagen. Jag skulle nästa gång vilja ha tillgång till en lite större flock väl invallade får och kanske en större fålla så vi kan flytta dem mer fram och tillbaka i stället för bara runt i cirklar. Det känns som om vi är redo för det. Vi ska också fortsätta träna på att hålla igång mer i rörelse men för det vore det också enklare med lite större fålla nu.
 
 

» Ila vallar på Gårdsbacken

För några veckor sedan besökte vi Ilas uppfödare på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik för att träna vallning. De har nu klippt ihop ett videoklipp från träningspassen. Det här är 5-6:e gången Ila vallar och hon är sex månader gammal på filmen.
 
Vi tränade balansering, högersvängar (hon ville gärna bara gå i vänstervarv), att våga gå mellan fåren och grindarna i trånga utrymmen och kunde till och med lägga på lite drivning. Jag är jättenöjd med träningen. Ila var lyhörd för mina signaler, förstod jättefort att hon skulle balansera mot mig och lydde kommandona.
 
Så här i början av en vallhunds träning så lägger jag absolut ingen press på hunden. Det ska vara en positiv upplevelse för dem, man bygger upp deras självförtroende och visar henne grunderna i att använda sina instinkter för att samarbeta med mig. Enda kommandot jag använt som hon måste lyda är ett "stanna" och ett "ligg" men det kunde hon sedan tidigare. När hon sedan balanserar bra så kan man börja lägga på "höger" och "vänster" för att betinga orden men det är inget hon behöver kunna än.
 
 
I en mindre fålla tränade vi på att våga vara nära djuren och att gå mellan dem och grindarna från båda håll. Bilden är lånad från Gårdsbackens blogg.
 
Ila är exalterad och het och som unghund så går det ofta för fort och hon är för nära fåren. Det är sådant man korrigerar sedan när hon är äldre och kan grunderna, vet VAD hon ska göra. Då börjar man ställa krav på HUR hon ska göra det, att hon ska ta större avstånd till fåren när hon rundar dem och röra sig långsammare för att inte stressa dem. Vallningsträning har mycket att göra med att träna in en bra djurkänsla hos hunden. Men om man inte heller styr hunden för mycket i början så har hunden dessutom själv en chans att hitta sin djurkänsla. De behöver såklart lära sig hur fåren reagerar gentemot deras rörelser och att man inte behöver röra sig fort för att kontrollera dem.
 
 
Dan Westman provar att valla med Ila. En sådan fin bild tycker jag. Bilden är lånad från Gårdsbackens blogg.
 
"En vallhund föds inte som en färdig vallhund men med instinkten att bli en" skrev Ilas uppfödare Paula Lundberg på deras blogg. Där ser ni också fler bilder från när Ila vallar.
 
På en sådan här ung hund så är det dessutom viktigt att bara träna korta pass och skynda långsamt. Det tar lång tid att få fysiska och mentala orken för att träna vallning på riktigt och man ska ta det försiktigt! Det är även därför vi bara tränar i en liten fålla. Så det blir mer fokus på tekniken och den mentala biten snarare än springet. Det är såklart för fårens skull också. Det är jätteviktigt att vara noggrann med djurskyddet när man tränar vallning. Det är ju för att kunna flytta fåren på ett lugnt och tryggt sätt som vi vill ha vallhundar, men vi måste också vara noggranna vid träningen av hundarna såklart. När man tränar en het unghund så är det bra att ha hundvana, invallade får. De reagerar rätt så att hunden lär sig och vet att hunden inte innebär en fara trots att den är snabb och nära.
 
Ila är en vallhund med mycket Eye vilket jag gillar. Men det måste jag också tänka mycket på i träningen redan från början då hon tenderar att fastna i sitt "Eye" gentemot fåren. Hon är helnöjd bara hon får ligga stilla och stirra på dem. Därför måste jag röra mig fort och se till att hon håller sig i rörelse och inte blir liggande stilla för länge... Än så länge har det gått bra, men jag blir fort alldeles utmattad. Senare ska vi börja träna lugnare.
 
 
 
Se på filmen och kommentera gärna! :)
 
 

» Vallningsträning i Örnsköldsvik

Helgen för två veckor sedan så åkte jag, Isak (husse) och Ila till hennes uppfödare som bor utanför Örnsköldsvik. Vi stannade över natten lördag-söndag och tränade massor av vallning. Det blev en jättetrevlig helg med vackert väder, hundbus, god mat och träning!
 
När vi kom dit på lördagen så var Ila snart i full gång med att busa med sin syster och sin mamma. Vi skulle ta en liten promenad ner till sjön så att Ila skulle bli lite varm i kläderna efter den långa bilturen. Hundarna härjade och busade på gärdet när vi promenerade. Sedan så fick Ila syn på fåren... Plötsligt så var hennes syster inte alls intressant längre och Ila smet iväg för att stirra på fåren...
 
Vi lyckades i alla fall få med oss alla hundarna ner till sjön, drack kaffe och hundarna busade vilt igen. Sedan så märkte vi att Ila saknades igen... Jag gick upp mot fårhagen för att hämta den busiga hunden och märkte inte att Ilas mamma Fame följde med. När en nöjd Ila tillslut kom emot oss med svansen högt i vädret så kom Fame fram, slängde ner Ila på backen och röt åt henne. "Man tjuvvallar minsann INTE på fåren!"
Det var så häftigt att se och det var tydligt att Fame hade förstått vad Ila hade gjort och att skulle uppfostra sin valp. Efter det så gick Ila inte till fåren utan lov längre. :)
 
 
"Är det inte vår tur snart?" Ila väntar på att få valla.
 
 
Vi vallade två gånger den dagen och två gånger dagen därpå innan vi åkte hem. Så det var ett riktigt bootcamp. :)
Däremellan så blev vi instruerade i teori med hjälp av små hund- och fårfigurer på matbordet. Det var mycket givande och Ila gjorde stora framsteg på kort tid. I slutet så balanserade hon så bra att vi kunde börja lägga på lite Höger- och Vänsterkommandon samt några steg i drivning. Det var så KUL och häftigt att få jobba med min hund på det sättet!
 
Länk till Ilas uppfödares blogg där de berättar om vårat besök: Gårdsbackens blogg
 
Danne och Paula filmade och fotade lite när vi vallade och vi väntar på att få film och lite bilder. Det vore så kul att se bilder på sin hund i action! :)

» Stilstudie vallning

Har lyckats knäppa några bilder med mobilkameran när vi vallat de senaste dagarna. De är inte de bästa bilderna, men jag hoppas ändå ni ser skillnaden på Ilas stil. Hon UPPLEVS i alla fall annorlunda i vallningen och enbart till det positiva.
 
Lugnare, lägre, mer fokuserad och intresserad. Hon ser ut som en "riktig" Border collie och inte som en valp längre. När hon närmar sig fåren så börjar hon redan på långt håll sänka kroppen tills hon till slut kryper fram i klassisk "stalking pose". Hon lägger sig gärna och mycket platt mot backen när fåren är stilla. Jag har märkt att även när jag ber henne stanna så lägger hon sig gärna. Jag försöker inte säga mycket alls till henne nu, och tillrättavisar henne inte heller. Däremot så berömmer jag när jag tycker hon är extra duktig. Jag vill att hon ska utveckla en egen och självständig känsla för djuren. Våga ta egna initiativ. Hon ska såklart lyda kommandon, men jag vill inte ha en hund som jag måste styra varje steg på.
 
 
 Ila. Sex månader gammal.
 
 
Det är fortfarande tidigt, men jag tror nog att jag kan beskriva hennes personliga vallningsegenskaper någorlunda. Jag tror hon kommer ha ganska mycket Eye, vilket jag gillar. :)
Hon har redan nu en hel del och Eye kommer också en del med åldern. Hon håller ordentligt avstånd till fåren, men jag tycker inte hon känns osäker. Snarare modig, för hon tvekar inte mycket när det börjar bli trångt och även om någon tacka har sprungit iväg åt hennes håll så har hon inte flyttat en tum. Jag försöker såklart undvika sådana situationer där hon skulle kunna bli skadad eller rädd, men ibland går det fort med djur...
Därför tolkar jag snarare hennes avstånd som att hon redan har en så pass bra djurkänsla. Även när hon ska springa runt fåren så gör hon det i en fin, vid båge för att vara en sådan ung hund tycker jag.
Många unga hundar blir upphetsade och vill få fåren att röra på sig, springer mycket och nära, samt kanske nafsar dem i ullen. Det har Ila faktiskt ALDRIG gjort.
 
Ett exempel på hennes styrka var i den hagen vi håller till i nu som kanske är 15 meter i diameter. Fåren stannade och Ila la sig ner som vanligt. Sen vände en stor tacka, började röra sig mot henne och ställde sig hotande en halv meter från Ila. Ila låg fortfarande platt kvar utan att vika undan och hade ögonkontakt med tackan. Jag var redan på väg fram för jag visste att den tackan kunde vara tuff och ville inte att hon skulle skrämma Ila. Men innan jag kommit hela vägen fram och bara kommit nära så var det tillräckligt med stöd för att Ila långsamt skulle resa sig, fortfarande med tackans blick fixerad, och sedan lika långsamt ta ett steg framåt. Och tackan vek undan! Hur många hundar, även äldre, skulle inte triggas till att hoppa fram eller nypa till tackan vid det tillfället för att hon skulle flytta på sig??
 
Det ska bli så roligt att se hennes utveckling och jag ska göra allt jag kan för att träna henne bra. Jag har äntligen lyckats få tag på Derek Scrimgeors bok: Talking Sheepdogs. Den har slutat säljas på både Bokia och Adlibris, men nu hittade jag den på Ebay. Det ska bli en spännande läsning!
 
 
 
 

» Ila och matte har börjat skolan

Anledningen till det långa uppehållet i uppdatering är att jag började min femte termin på Veterinärprogrammet i Uppsala den andra september. Samma dag började även Ila sin första kurs: Kontakt och Vardagslydnad 1.
 
Vi är nöjda med tränaren i kursen, men jag hade nog underskattat mig och Ila lite grann för det mesta som de tar upp har vi rätt bra koll på redan. Men vi ser det som en träning att göra samma saker i en grupp med andra hundar, det är nog det vi behöver mest. Ila verkar gilla att åka till hundkursen. Hon blir väldigt speedad, och när det är vår tur att göra någonting så visar hon sig alltid från sin bästa sida och briljerar uppgiften. Hon gör det mycket bättre där än vad hon gör hemma ;)
Däremot mellan uppgifterna när vi tittar på något annat ekipage så har vi problem med att hon blir frustrerad, piper och hoppar. Hon vill hålla på heela tiden. Så är hon absolut inte hemma, jag har varit väldigt noggrann med passivitetsträning så hemma går hon bara och lägger sig när vi är klara med träningen. Vi får se om hon lugnar sig efter några fler kurstillfällen.
 
Just nu bor vi hos pappa i Enköping. Han har nu åkt till Kroatien på semester så jag och Ila är djur- och husvakt åt honom. Det innebär en gård med två andra hundar, två katter, en flock får, höns och tre hästar... Ila är i extas och tycker det är jättekul. Hon får dessutom lära sig mycket.
 
Bland annat har hon fått lära sig att fungera i ett "pack" med andra hundar. Det var inga problem förstås, Ila har alltid varit duktig med andra hundar.
Dessutom så går hönsen lösa på gården under dagen och dem får man absolut inte stressa eller springa efter... Det lärde hon sig också snabbt.
Men det som hon tycker är absolut roligast är ju fåren. Varje kväll så tar jag in dem från sommarhagen till vinterhagen och fårhuset då de ska bli utfodrade. Det börjar bli dåligt med bete i sommarhagen. Sedan på morgonen så flyttar jag tillbaka dem igen. Så fort vi går ner mot hagarna så sänker Ila sin kroppshållning och kollar vart fåren är någonstans... När hon hittar dem så lägger hon sig platt och håller stenkoll på dem.
Nu när vi håller på med får dagligen så blir det inte lika stor grej för henne, så hon beter sig redan mer lugnt och vuxet i närheten av dem. Hon lyssnar mycket bättre på mina instruktioner och jag kan tala med lugn och låg röst.
För att passera mellan hagarna så springer fåren över en väg och nu kan jag till exempel lägga Ila på vägen för att vakta så de inte springer åt det hållet. Hon ligger då kvar trots att fåren springer fort förbi henne. Duktiga tjejen <3
Dessutom så får hon också fösa bakom dem, när jag går framför till nya hagen. I själva verket så vet fåren väldigt väl vart de ska någonstans, men Ila kan ju i alla fall få tro att det är hon som föser dem.. ;)
 
Ila håller stenkoll på "bäbollarna".
Ila fick också vara med en gång när jag körde den lilla ponnyn Nöten. Hon fick sitta med uppe på kärran. En mycket märklig idé tyckte Ila som mest såg förbryllad ut. Men som vanligt så ställer hon upp på alla mina påhitt utan att tveka. <3 Bästa vännen.
 
Ila och Nöten.
 

» Vi har vallat en andra gång

 
 Jag och Ila har vallat för andra gången.
 
 
 
Vi tittar när Dell hämtar fåren och väntar på våran tur.
Jag, mamma, mammas man Kåre och fårägaren Svante.
 
"Kan jag inte få springa snart matte?"
 
En kort film på när vi var i fållan. Ila sköter sig fint, men jag själv är lite långsam och står och funderar för mycket. Dessutom så fastnar jag mellan fåren och grindarna en gång... :) Jag tror jag ska våga vända mig mer med ryggen mot fåren nästa gång så hon kan få driva dem efter mig. Det här är så kul!
 
 
 
 
 
När Dell tagit ut fåren ur fållan och vi var på väg därifrån så gick Ila lös vid min sida och var ganska trött. Men helt plötsligt så var hon försvunnen och jag vände mig om. Då hade hon dragit järnet efter fåren och rundade dem i hög fart. Jag skrek efter henne men det tog ett litet tag innan jag lyckades kalla tillbaka henne... Busiga hund... Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam eller hålla henne kopplad till och från hagen ;) Men Ila tyckte såklart det var jättekul.
 
Nästa gång blir i Enköping på pappas får. Det ser vi mycket fram emot!
 

» Ila har vallat för första gången

Idag har vi vallat med Ila för första gången. Vi har fått låna får av en granne.
 
När vi var där förra gången och byggde fållan så fick Ila bara titta på när mammas äldre hund vallade och sedan följa med den hunden lite i fårhagen. Då mest rusade hon runt, runt, var allmänt valpig, ville leka med oss, åt fårskit och lyssnade inte alls på vad matte sa. Men hon verkade tycka att det var kul i alla fall och tyckte det var spännande att springa efter när fåren rörde på sig så det var nog en positiv upplevelse tänkte vi.
 
Därför var vi lite osäkra på hur hon skulle reagera den här gången när vi tänkte prova att ha fåren i fållan. Var hon verkligen redo?
Uppenbarligen så hade det varit en väldigt positiv upplevelse för Ila när vi var där förra gången för hon betedde sig helt annorlunda nu. Det lyste i ögonen på henne och så fort hon kom ur bilen så ställde hon sig utanför fårhagen. "Vart är fåren???" Jag är såå glad att jag valde att ha sele på henne...
 
Mammas hund Dell fick hämta fåren för att fösa in dem i fållan och under tiden gick jag mot fållan med Ila i koppel och sele. Hon tjöt, ylade och hängde i kopplet. Jag har aldrig sett henne så exalterad förut, det var nästan lite skrämmande ;)
 
När Dell skulle fösa in fåren i fållan så stod vi nära och tittade på. Jag lyckades få Ila att sitta ner bredvid mig, men hon darrade i hela kroppen och ett jollrande ljud steg ur strupen på henne.
När jag sedan släppte henne och skickade iväg henne så rusade hon i hög fart runt, runt fållan. Jag försökte möta upp henne för att skicka henne åt andra hållet, men de första gångerna fick jag fånga henne i farten i selen innan hon började fundera på vart jag var någonstans. Fåren var ju så spännande.
När hon till slut stannade upp på andra sidan fållan så berömde jag henne, bad henne att ligga och gick runt och klappade om henne.
 
Mamma öppnade fållan och vi gick in. Det var en större grupp med får än vad jag tänkt mig, ungefär tio stycken, men mamma och jag resonerade som så att fåren troligtvis skulle vara mer stressade om vi delade upp dem. Två tackor var lite äldre och ganska tuffa så först hade jag Ila i koppel för att se hur både fåren och hunden betedde sig när vi var i fållan. Ila hade lugnat ner sig betydligt efter sin rusning på utsidan och gick lugnt och fokuserat bredvid mig i slakt koppel. Även fåren var duktiga så jag bestämde mig för att våga släppa Ila.
Hon stod först kvar bredvid mig. Jag skickade henne åt höger. Sedan gick allt jättebra.
 
Jag fick en så fin känsla tillsammans med Ila. Hon var koncentrerad, orädd, och höll ihop fåren. Dessutom så höll hon ett bra avstånd från dem. När jag gick mot henne så vek hon därifrån, hon höll koll på mig och det var mycket mer balanserat än det varit på utsidan. När de stannade så stannade hon också och kastade en blick på mig: "Vad ska jag göra nu?" i stället för att rusa framåt för att få fart på dem.
Kontakten och känslan var där så vi avslutade redan efter ett par varv, det hade kanske bara gått några minuter. På "ligg" så la sig Ila ner direkt, jag kunde gå fram till henne, klappa om henne och sedan med ett "Det räcker nu" så gick vi lugnt ut ur fållan.
 
När Dell sedan skulle flytta ut dem ur fållan så blev Ila "vild och galen" igen men jag tänker leva på de där minutrarna vi fick ihop i fållan. Jag är så fantastiskt nöjd med min lilla hund. Jag har ärligt talat varit lite orolig för att släppa henne i fållan, jag trodde hon skulle vara för ofokuserad på fåren så hon kanske skulle bli påsprungen eller skrämd. Men nu känns det som att hon är tänd och jag kan lita på henne vilket gör att jag kommer vara mycket lugnare inför nästa gång. Polletten verkar ha trillat ner för Ila: Får innebär inte lek och jakt utan det kan faktiskt vara en rolig uppgift jag gör TILLSAMMANS med matte.
 
Det här är så kul och jag längtar till nästa gång vi har en möjlighet att valla. Tyvärr så ska mamma till Stockholm och jobba nu, men jag kanske får hjälp av någon annan (jag behöver en äldre hund som kan flytta in fåren i fållan). Annars så får jag vänta tills jag kan valla på pappas får i Enköping, det dröjer ju faktiskt inte länge.
 
Jag har tyvärr inga bilder från vallningen, men jag tog några porträttbilder på Ila och Sonja idag:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mina fina pälsklingar <3
 
 

» Vallhundsträning för Peter Helen

Igår så besökte vi en vallhundsträning för Peter Helen i Mossberga med Bergslagens VK. Jag åkte dit med mamma och hennes hund, men ingen av oss deltog i kursen utan vi ville bara titta lite och sedan ha samkväm och grillning med de andra vallningsintresserade deltagarna och åskådarna.
 
Det var bra miljöträning för Ila och hon hade dessutom mammas hund med som stöd. Fast hon tittade ändå mer på fåren än på de andra hundarna. :)
 
Ila följer intresserat fåren med blicken. Man ser dem som vita prickar längst bort.
 
När kursen var över och fåren var i en mindre fålla så lät vi Ila titta lite närmare på dem då kursledaren tyckte det. Mammas hund Dell fick valla dem lite lätt och Ila hängde på, samt åt en hel del fårbajs. Hon vet inte vad hon ska göra med dem, men har i alla fall koll på fåren och blir inte orolig om de kommer nära. Duktig hund. :)
 
Det är gott att äta fårbajs...
 "Dell" (Skärgårdsvallaren´s Dell) vallar och Ila ser ut att tänka: "Har jag missat något? Ska vi göra något här?"
 
Eftersom det var en hel del lösa hundar varav en del lite griniga tikar så lät jag Ila sitta i koppel under kvällen. Det är bra att hon lär sig att man inte måste hälsa på alla hundar hela tiden...
 
Hon skötte sig faktiskt jättebra. Ibland så tyckte hon det var tråkigt att sitta i koppel, men hon drog inte utan sysselsatte sig med att gräva i marken eller tugga på en pinne i stället. Senare kom det dit en del barn som hon lekte med, hon älskar barn och vill springa fram till dem direkt! Det var en hel del kursdeltagare som trodde att hon var en Aussie på grund av hennes färger...
 
När vi åkte hem senare så var det med en mycket trött och nöjd liten valp...