» Bildbomb!
Ila är fem månader gammal och valpen är sedan länge borta, nu får man kalla henne unghund i stället...
Hon väger drygt 13 kilo och när vi hämtade henne vägde hon sex kilo...
Så mycket som kan hända på en sommar!
Igår var jag hos mamma och passade på att låna hennes kamera för att knäppa lite bilder på unghunden.
Det börjar bli längre päls på svansen och ett öra har tippat fram. Valppälsen är nästan helt utbytt, det är bara lite uppe vid öronen kvar.
"Hej matte!"
Fina Ila på mammas trapp
Skritt med vägvinnande steglängd
Vi kastade lite pinnar i vattnet. Annars så brukar jag inte kasta pinnar åt henne, jag sparar det tills vi ska träna apport.
Svansen hölls högt upp. Ju finare pinne - desto högre är den vita vimpeln hissad ;)
Ila tycker om att bada så länge det inte är några vågor.
Långa ben...
Stolt och glad hund med nyhämtad pinne.
Ila sprudlar av energi och trots att hon redan vallat och sedan badat denna dag så hittade hon en näckrosknopp som hon roade sig med på vägen tillbaka till mammas hus. Hon kastar upp den i luften för att sedan fånga den, nästan så som en katt leker med ett byte.
I vanliga fall så är jag försiktig för att hon inte ska överanstränga sig. Vi går inga promenader för motionens skull, utan bara för rastning och rekreation. Unga Border collie´s kan få en sjukdom som heter osteokondros OCD, i bogleden om man överanstränger dem när de växer mycket. Det är till en viss del arvbart och Ila har inte sjukdomen i släkten vad jag vet, men den är också mycket beroende av hur mycket man tränar hunden och om man ger ett bra foder. Nyckeln är att inte träna den unga hunden för muskler och konditions skull och inte ge ett foder som gör att den växer för fort. Det kan vänta tills hunden är ett år och lederna är färdiga för att belastas mer.
Men leka måste hon få göra ändå. :)
Min underbara, vilda, glada hund!
» Ila har vallat för första gången
Idag har vi vallat med Ila för första gången. Vi har fått låna får av en granne.
När vi var där förra gången och byggde fållan så fick Ila bara titta på när mammas äldre hund vallade och sedan följa med den hunden lite i fårhagen. Då mest rusade hon runt, runt, var allmänt valpig, ville leka med oss, åt fårskit och lyssnade inte alls på vad matte sa. Men hon verkade tycka att det var kul i alla fall och tyckte det var spännande att springa efter när fåren rörde på sig så det var nog en positiv upplevelse tänkte vi.
Därför var vi lite osäkra på hur hon skulle reagera den här gången när vi tänkte prova att ha fåren i fållan. Var hon verkligen redo?
Uppenbarligen så hade det varit en väldigt positiv upplevelse för Ila när vi var där förra gången för hon betedde sig helt annorlunda nu. Det lyste i ögonen på henne och så fort hon kom ur bilen så ställde hon sig utanför fårhagen. "Vart är fåren???" Jag är såå glad att jag valde att ha sele på henne...
Mammas hund Dell fick hämta fåren för att fösa in dem i fållan och under tiden gick jag mot fållan med Ila i koppel och sele. Hon tjöt, ylade och hängde i kopplet. Jag har aldrig sett henne så exalterad förut, det var nästan lite skrämmande ;)
När Dell skulle fösa in fåren i fållan så stod vi nära och tittade på. Jag lyckades få Ila att sitta ner bredvid mig, men hon darrade i hela kroppen och ett jollrande ljud steg ur strupen på henne.
När jag sedan släppte henne och skickade iväg henne så rusade hon i hög fart runt, runt fållan. Jag försökte möta upp henne för att skicka henne åt andra hållet, men de första gångerna fick jag fånga henne i farten i selen innan hon började fundera på vart jag var någonstans. Fåren var ju så spännande.
När hon till slut stannade upp på andra sidan fållan så berömde jag henne, bad henne att ligga och gick runt och klappade om henne.
Mamma öppnade fållan och vi gick in. Det var en större grupp med får än vad jag tänkt mig, ungefär tio stycken, men mamma och jag resonerade som så att fåren troligtvis skulle vara mer stressade om vi delade upp dem. Två tackor var lite äldre och ganska tuffa så först hade jag Ila i koppel för att se hur både fåren och hunden betedde sig när vi var i fållan. Ila hade lugnat ner sig betydligt efter sin rusning på utsidan och gick lugnt och fokuserat bredvid mig i slakt koppel. Även fåren var duktiga så jag bestämde mig för att våga släppa Ila.
Hon stod först kvar bredvid mig. Jag skickade henne åt höger. Sedan gick allt jättebra.
Jag fick en så fin känsla tillsammans med Ila. Hon var koncentrerad, orädd, och höll ihop fåren. Dessutom så höll hon ett bra avstånd från dem. När jag gick mot henne så vek hon därifrån, hon höll koll på mig och det var mycket mer balanserat än det varit på utsidan. När de stannade så stannade hon också och kastade en blick på mig: "Vad ska jag göra nu?" i stället för att rusa framåt för att få fart på dem.
Kontakten och känslan var där så vi avslutade redan efter ett par varv, det hade kanske bara gått några minuter. På "ligg" så la sig Ila ner direkt, jag kunde gå fram till henne, klappa om henne och sedan med ett "Det räcker nu" så gick vi lugnt ut ur fållan.
När Dell sedan skulle flytta ut dem ur fållan så blev Ila "vild och galen" igen men jag tänker leva på de där minutrarna vi fick ihop i fållan. Jag är så fantastiskt nöjd med min lilla hund. Jag har ärligt talat varit lite orolig för att släppa henne i fållan, jag trodde hon skulle vara för ofokuserad på fåren så hon kanske skulle bli påsprungen eller skrämd. Men nu känns det som att hon är tänd och jag kan lita på henne vilket gör att jag kommer vara mycket lugnare inför nästa gång. Polletten verkar ha trillat ner för Ila: Får innebär inte lek och jakt utan det kan faktiskt vara en rolig uppgift jag gör TILLSAMMANS med matte.
Det här är så kul och jag längtar till nästa gång vi har en möjlighet att valla. Tyvärr så ska mamma till Stockholm och jobba nu, men jag kanske får hjälp av någon annan (jag behöver en äldre hund som kan flytta in fåren i fållan). Annars så får jag vänta tills jag kan valla på pappas får i Enköping, det dröjer ju faktiskt inte länge.
Jag har tyvärr inga bilder från vallningen, men jag tog några porträttbilder på Ila och Sonja idag:
Mina fina pälsklingar <3
» Nya, fina halsband
Nu har äntligen Ilas nya, fina och lite roliga halsband kommit. Jag har beställt dem från Definity.se. Det är en tjej som syr upp halsbanden måttbeställt efter din hund.
Jag valde halsband med Border collie-teman. Ett med får mot rosa fodring och ett med vallande Border collies mot svart fodring. De är av modellen halvstryp vilket jag gillar bäst. Jag har så stora halsband att det inte blir någon strypeffekt när de spänns utan att de sitter som ett vanligt halsband då. Fördelarna är att de är lätta att ta på och av samt att de hänger avslappnat kring halsen på hunden när man inte använder dem.
Ila får såklart sitta modell med sina nya halsband:
Rosa med får :)
Vallande BC med svart fodring.
Så här ser det ut. Man får såklart välja dekorband och färg på fodringen själv när man beställer.
» En weekend till Norge
I helgen så tog jag, Isak och Ila en kort semester till vårt kära grannland Norge.
Vi åkte på fredag eftermiddag och hade en husvagn med oss, utan någon egentlig plan annat än att vi skulle på en trevlig road trip.
Men något mål måste man ha så man vet åt vilket håll man ska styra. Vårat mål var staden Lillehammer, ett tips från en kär norsk vän. Det låg lagom långt borta för en två dagar lång resa.
Ilas smile, som taget ur en Colgate-reklam ;)
Ila somnade direkt i bilen i en lite lustig ställning med öppen mun så jag passade på att ta denna smickrande bild på henne. Nu ser man även att hon har tappat sin första mjölktand! I underkäken mellan de små hörntänderna ska det sitta sex stycken små tänder, men jag kan bara räkna till fem... Hennes andra mjölktänder sitter dock fortfarande som berget och verkar inte ha några planer på att lossna. Jag antar att det en dag bara kommer att rassla till så rasar de ur allihopa. :)
Varning för... Får?
Det absolut bästa med Norge enligt oss alla tre var absolut alla får. Just det; får. När vi först såg första varningsskylten för får så skrattade jag och Isak lite som att det vore ett skämt då vi åkte på E:6an som är en stor väg för att vara i Norge. Men strax efter så satte vi skrattet i halsen när denna syn mötte oss:
Får på motorvägen? Tydligen en helt vanlig syn.
Det verkade vara helt vanligt i Norge för vart vi än åkte sedan så var det får. På stora vägar som små. På de små vägarna så var det vanligt med så kallade färister, vilket är som ett galler på vägen som man kör över med rullande stänger. Det är för att fåren inte vågar gå över där så det är som ett staket som man kan köra över med bil. Det var vanligt förr i Sverige också.
Ila fick för ovanlighetens skull sitta i mitt knä. Hon ville ju inte missa denna fårsafari. :)
På fredag kväll så hann vi med lite turistande i den mysiga staden Kongsvinger. Vi tittade bland annat på den stora fästningen de har där.
Första natten sov vi i husvagnen vid en glänta nära en sjö. Ila anpassade sig snabbt till husvagnslivet, kröp under sängen som vanligt och somnade. På lördag morgon så tog vi ett dopp i sjön innan vi åkte vidare mot Lillehammer. Under lördagen så både regnade och åskade det så vi var inte jättesugna på en till natt i husvagnen utan tog faktiskt in på ett hotell när vi kom fram till Lillehammer. Det var ett trevligt hotell som låg naturnära så det var inga problem att gå lite mysiga hundpromenader med Ila lös. Hon rastar sig inte ordentligt i koppel då hon gärna vill gå in i ett buskage och gömma sig lite för att göra sina behov...
På söndagen var det varmt och vi hade en ganska lång biltur framför oss då vi skulle hela vägen hem. Men det flöt på bra, vi stannade en gång på en rastplats och simmade så Ila blev ordentligt svalkad för den fortsatta bilturen. Det var en trevlig weekend men ändå väldigt skönt att komma hem. Borta bra, men hemma bäst. :)
Om ni ska åka med hunden till Norge så vill jag påminna om de nya reglerna som kräver att hunden har ett hundpass med intygan från veterinär att man har avmaskat mot Echinococcus, rävens dvärgbandmask. Man måste avmaska mellan 24-48 h innan inresa så det är lite krångligt och man måste planera väl.
Jag bifogar även en bild från i måndags då jag och Ila var tillbaka på jobbet igen. Det är från Ila och Indras box där de förvånansvärt nog trivs jättebra. Vi har den minst mysiga boxen med ett stort ventilationsrör i då vi båda bara är sommarvikarier men Ila och Indra tycker det är latjolajban att bo i ihop där ändå.
Roomies <3
» En promenad på åkern
I fredags var det en sådan härligt ljummen sommarkväll så jag, Ila och Isak tog en lite längre promenad längs med en åker som tillhör våra hyresvärdar. Vi tänkte kolla efter ogräs som t.ex. flyghavre men det var en sådan skön kväll för en promenad så vi busade mest runt i de höga grödorna. Antagligen så gjorde vi mer skada än nytta. ;)
Crazy, happy dog!
Här kommer en liten film från promenaden. Här ser man ser hur duktig Ila är att ha med sig lös. Det är väldigt skönt med henne. Hon är hela tiden nära och har koll på vart vi är någonstans. När hon inte tappar bort sig i det höga gräset... ;)
» Ytterligare en dag på sjön
Så fort det är bra väder så försöker vi komma ut på sjön. Den här gången följde Ila och jag med mamma i hennes båt och vi lade ankar vid en mysig liten ö.
Ila är numer en rutinerad skeppshund. Hon vill gärna hoppa i och ur båten själv men där litar jag inte riktigt på hennes koordination och omdöme om hala klippor och bryggor... Så vi lyfter henne i och ur båten.
Det här var i själva verket för en vecka sedan men jag har inte hunnit lägga ut bilderna på bloggen. Bättre sent än aldrig. :) Ila var så lycklig den här dagen för vi var BÅDE ute på sjön och hennes idol och "storasyster" Dell var med.
Ila och Dell i båten. Skönt med en båt med hytt tyckte de.
Ila filosoferar
Ila ser mycket upp till Dell och försöker vara väldigt inställsam
En kort film på lite bus
» Bildbomb
Indras matte sommarjobbar inte bara på mitt jobb utan hon går också i samma klass som mig på Veterinärhögskolan. Vi bor numer också på samma bostadsområde nära skolan. Så vår tanke är att valparna även i höst ska få bo ihop under dagtid när vi är i skolan. Det blir roligare för dem än att sitta själva.
Förvånansvärt nog så kan de ta det lugnt när de sitter ihop i boxen. Vi var lite rädda för att de skulle vara så glada i varandra att de skulle härja och busa hela dagen. Någon enstaka gång har de lyckats få in grannens filt genom dörrspringan och strimlat den... En annan gång har Indra klätt av Ila hennes halsband och sedan har de kampat om det tills det gick sönder.... Men det hör faktiskt till ovanligheterna, för det mesta så vilar de bara ihop.
Vi brukar gå lunchpromenader ihop men Indras matte vågar inte ha henne lös så nära bebyggelsen. Så det blir inte mycket bus dem emellan då heller.
Därför beslöt vi oss för att ta med dem till ett riktigt smultronställe efter jobbet en dag. Det är en liten sandö som ligger ute i Klarälven, tio minuter från jobbet. Det är ett naturreservat, inte många skyltar och man måste vada lite för att komma dit. Därför så är man nästan alltid ensam där och hundarna kan springa fritt och vilt utan att störa någon. :)
Indras matte hade med sin systemkamera så jag tänkte bjuda på en bildbomb från valparnas "after work" :)
Bästisar <3
Har hittat något spännande i sanden...
Ila vill gärna ha Indras pinne
"Jag ska ta dig!"
Det gick mycket fort när de sprang så det var inte helt lätt att fota dem. Ila är redan grövre och tyngre än Indra som är två månader äldre men vi blev förvånade över att hon var nästan lika snabb. Hon accelererade inte lika fort och hängde inte med i vändningarna men kom upp i samma hastighet på raksträckorna. :) Då gick det fort, fort fram längs med sandstranden.
Här kom Indra ifatt Ila. Det ser ut som om hon ska döda henne men det är bara lek. :)
Gummiankan var en åtråvärd leksak.. :)
När Ila äntligen fått tag i ankan tänkte hon inte släppa den ifrån sig...
Inte så valpig längre.
Jag och de små dogsen
Vem hinner först fram? :)
Lika häftigt som det är att se en duktig vallhund valla är det att se en whippet springa.
Jag och finaste hunden
Ila posar fint för kameran förutom att hon håller något äckligt sjögräs i munnen...
<3
Fotograf: Frida Zetterström.
Efter att ha varit vackert och stekhett väder en hel vecka så mulnade det så klart den dagen vi skulle ut till detta smultronställe. Fördelen var att hundarna inte blev trötta så fort, nackdelen var att det varken blev sol eller bad för oss tvåfotade. När det dessutom började regna lite så åkte vi hemåt med två valpar som sov gott både hemma och i boxen dagen därpå. :)
NJUT av sommaren och det fina vädret kära vänner för det gör vi!
» Vi njuter av sommaren!
Lägger upp lite bilder från när vi var ute med båten på en ö i söndags... Fina Ila är nu fyra månader gammal. :)
Snygga tjejen
Fast här vet jag inte vad hon ser ut som...
Glad hund utforskar ön precis efter att vi kommit iland.
"Ska vi verkligen bada igen matte? Det var lite kallt i vattnet..."
Underbara sommar!
» På ridtur
Jag tar hand om en häst just nu då hans ägare är bortresta en vecka. Det var med både lite nervositet och stor förtjusning som jag satte mig på hästryggen igen efter ett längre uppehåll.
Först så tänkte jag låta Ila vara hos mamma ett par timmar medan jag red men jag bestämde mig i sista sekund för att ta med henne ändå. Dels för att mamma var lite upptagen och dels för att jag kände på mig att det skulle gå bra.
Det är ju mycket som skulle kunna gå dåligt: Ila skulle kunna vara rädd för hästen och inte våga följa med, eller så skulle hon kanske inte förstå att det var jag som faktiskt satt där uppe på det stora djuret, eller så skulle hon gå för nära och springa bakom hasorna på hästen som många Border collies tenderar att vilja göra...
Ila och Macklin
Men det gick alldeles utmärkt! Ila verkade bara tänka "Jaha matte, sitter du där uppe idag. Men då går vi då!"
Macklin som hästen heter är en äldre, välskolad herre på 21 års ålder. Han är mycket van vid att ha hundar med på ridturerna och risken att han skulle lyfta en hov mot dem är minimal även i fall de skulle springa mellan benen på honom. Hade det inte varit Macklin jag red så skulle jag inte ha vågat ha med mig Ila.
Ila kutade med, höll sig framför hästen precis som hon är framför mig när vi är ute på en vanlig promenad. Vi red ju bara en kort tur i skritt då hon är alldeles för liten för några längre turer i högre tempo. Men trots det så var hon riktigt trött sedan. Det var ju lite mer motion än hon var van vid, speciellt då även miljön var ny för henne.
Jag måste även bifoga den här fulsöta bilden på min lilla hund i bilen på väg till stallet: :)
Fina lilla älsklingen ;)
Tungan har alltid tenderat att slinka ut lite ibland, speciellt när Ila har lite bråttom eller är exalterad. Men sedan vi tog bort den ena hörntanden på höger sida så kan den åka ut ännu mer... :) Dock så lyckades jag ta bilden vid ett ganska extremt tillfälle. Är hon inte söt? <3
» Träff med Goy och Jamie
Idag har Ila träffat två kullsyskon, brorsorna Gårdsbackens Glengoyne "Goy" och Gårdsbackens Bowmore "Jamie".
Karlstad brukshundsklubb har årligen landets största agilitytävling, Värmlandsrallyt. Då Annelie och Lisa som äger Goy och Jamie skulle dit och tävla med sina andra hundar så kände vi att vi var tvungna att träffas. Ilas syskon är spridda över landet från norr till söder så man måste passa på när man får en sådan här fin tillfällighet att träffas.
Kramkalas. Närmast ser ni Jamie, Goy sitter bakom Ila som håller på att trilla baklänges.
Ila kände säkert igen sina brorsor, men det var samtidigt första gången hon var på en sådan här plats med så många andra hundar. 1900 startande var det på Värmlandsrallyt de här dagarna. Det var som en liten by med tält och fullt med duktiga hundar och folk så Ila blev helt tagen och lite förskräckt. Hon hade låg hållning på svansen och var ganska svår att få kontakt med då hon skulle titta på allt samtidigt.
Därför dröjde det lite innan hon slappnade av så pass att hon kunde hänge sig åt att leka med Jamie och Goy.
Jamie och Ila tittar intresserat mot agilitybanan.
Pussades lite gjorde de också. Eller så kände Jamie att han var tvungen att rätta till Ilas öron som var särskilt flygiga idag. ;)
Det var jättekul att få träffa Annelie och Lisa. Jag fick också en hel del tips då de båda är erfarna hundtränare. I alla fall ur min synvinkel. ;) Ila skötte sig generellt bra. Det var så mycket rörelse på tävlingsplatsen så hon glömde bort sin koppelträning lite grann, men det är skönt att hon är så cool och bara lägger sig när vi sitter stilla. Då stressar hon inte. Länge så satt hon bara och tittade skeptiskt på brorsornas lite vildare lek.
Ilas trick för att brotta ner två kilo tyngre Jamie var att helt sonika sätta sig på honom.
Ila och Jamie.
Tillslut så busade de lite grann i alla fall, men inte alls så mycket som Ila brukar kunna göra. Men det hade nog mycket med miljön och värmen att göra. Goy och Jamie var betydligt mer avslappnade där då de redan hade varit där ett tag och fått sova i sina burar. Hade de tre träffats ensamma på en lite lugnare plats så hade nog leken gått vildare till. Jamie och Goy är också så vana vid att leka tillsammans så de glömde nog bort sin lite lugnare lillasyster ibland. :)
Som sagt, Ilas öron var väldigt flygiga idag... :)
Det var svårt att ta bilder med mobil på tre vilda valpar som inte var stilla länge åt gången. Jag hoppas på att jag kanske får lite bilder av Goy´s matte Annelie som tog bilder med sin systemkamera. Vi lyckades till och med ta någon gruppbild då alla tre satt stilla bredvid varandra. De tittade åt helt olika håll, men ändå. :)
Ni kan också titta in på Annelie och Goy´s blogg: http://tillyonelmi.blogspot.com om ni vill läsa om Ilas bror Goy, den lilla hunden med det stora hjärtat.
Tack för idag Annelie och Lisa! Jag hade mycket trevligt i värmeböljan och hoppas att vi kommer hålla kontakten i framtiden.
» Ilas förändring
Ila är nu lite mer än tretton veckor gammal. Tiden går så fort!
Matte Felicia har jobbat ganska mycket den senaste veckan. Den här veckan jobbar jag kvällsjourer och då får Ila stanna hos min mamma fram tills jag slutar klockan 22.00. Det är mycket roligare för henne än att sitta själv i boxen på jobbet. Min mamma har semester nu så det passar henne utmärkt att ta hand om en extra hund på kvällarna.
På dagarna fram till att jag börjar jobba klockan 14.00 så har vi passat på att träna och finslipa "sitt", "ligg" och "stanna". Ila kan också "platt" då hon ska ligga helt platt mot marken med också huvudet nertryckt. Det har vi shejpat fram vilket vi är extra stolta över. :)
Vi har lite "problem" med att när hon får ett "sitt" och sedan ett "stanna" så lägger hon sig direkt ner. Men hon är väldigt duktig på att stanna kvar då så jag vet inte riktigt hur jag ska korrigera det. Jag tror det hänger ihop med att jag tränat mycket "stanna" från liggande position.
Man måste belöna mycket med lek och gärna vara utomhus med Ila, för tränar jag inomhus med bara godis så tröttnar hon snabbt och gör allting väldigt långsamt.
Ila med gårdagens val av promenadpinne...
Därför har det också varit ganska dåligt uppdaterat här i bloggen, men nu tänkte jag ta chansen och lägga upp lite bilder på Ilas senaste förändring. Hon är betydligt större, jag tycker att hon vuxit framför allt på längden och grovleken den senaste veckan. Det börjar bli tungt nu om man ska lyfta upp henne i sitt knä. Jag har dessutom flera gånger fått "rädda" henne från den ena soffan som hon tidigare med lätthet krupit under. Nu kommer hon ibland in, men inte ut och ligger där och gnäller tills vi lyfter på soffan och "räddar" henne... Ett tag kunde hon också utnyttja kattluckan när hon ville ut, det skulle aldrig gå nu...
Helt plötsligt så står oftast båda öronen upp under promenaden
Jag har alltid varit ganska säker på att Ila skulle få vikta öron. Visst, ibland så har något öra "lättat" men det har mer varit tillfälligheter och hon hade nästan alltid prydligt vikta öron även när hon lystrade.
Men senaste veckan så kom förändringen på bara en dag. Nu så är det mer regel än undantag att båda öronen står upp under promenaden. Ibland så lutar de till och med mot varandra mitt uppe på huvudet.
Jag har ingenting emot stående öron, våra tidigare hundar har haft det, men då öronen förändrar det allmänna utrycket hos en hund mycket så känns det lite som att jag har en "ny" Ila. Helt plötsligt riktigt lik stiliga pappa Fox. :)
"Jag skulle väl aldrig bita dig i fötterna matte..."
Ila väntar på trappen och vill komma in med dagens promenadpinne. Här står bara ett öra upp :)
» Första båtturen
Pappa skulle åka och lägga ut nät så jag och Isak bestämde oss för att hälsa på honom och följa med i båten då det var en sådan fin kväll. Ila skulle också med förstås.
Jag hade köpt en begagnad flytväst åt Ila som hon ska kunna ha i sommar. Hon simmar som en fisk, men flytvästarna till hundar är så bra för de har ett handtag på ryggen. För att få upp en blöt och sprattlande hund från vattnet upp i en båt är inte helt lätt annars...
Detta fick vi erfara ungefär 60 sekunder efter att jag hade satt på Ila hennes nya flytväst. Hon sprang först runt på stranden en sväng innan hon nyfiket kom upp på bryggan för att se vad vi gjorde när vi lastade ner grejer i båten. Plums, så hade hon trillat ner från bryggan. Det var ett par meter ner till vattnet och vi såg henne försvinna ner under ytan innan hon med ett bubblande kom upp igen. Hon försökte pipande komma upp men det var en hög kant av stockar så hon kunde inte.
Då var det bra att hon hade flytvästen på så att vi kunde lyfta upp henne i handtaget. :)
Ofrivilligt blöt hund tröstar sig med en pinne
Båtturen tyckte hon var spännande, men hon frös lite i vinddraget på vägen ut eftersom hon var så blöt så hon fick låna Isaks tröja.
Spännande och mycket att titta på
Pappa fiskar och Isak ror. På vägen ut har vi motor, men när vi lägger i nätet så ror vi.
Sötaste båthunden!
Matte Felicia jobbar en hel del nu så det blir inte lika flitigt uppdaterat i bloggen om vi inte hittar på något särskilt. Men Ila sköter sig i alla fall väldigt bra på jobbet, det är bra att hon tar det så lugnt i boxen och ofta sover. Hon vänjer sig också vid att ta det lugnt fast det är en del rörelse ut och in, och att inte bli rädd fast det kan vara hundar som skäller. Mycket koppelträning blir det på köpet men på lunchrasterna får hon gå lös uppe i skogen. Att gå i koppel går jättebra så länge man inte har någon annan hund med för då vill hon gärna till den... Vi jobbar på det.
Ha en bra kväll!