» Valpar planeras hösten 2017, Border collie.

Ila ska paras med Sid, REGV1733/2014 som ägs av Jörgen och Kicki på Nötvallens kennel.
 
Ila
 
Ila
 
Ila är en frisk Border collie som har HD A och väger 18,5 kg. Hon går mycket bra i vallningen och har börjat samla på sig meriter trots att jag som förare är nybörjare, vilket säger en hel del om hennes träningsbarhet. Hon är godkänd vallhund på både får och nöt samt har förstapris och vinst i IK-1 på får. Så snart jag som matte får ordning på visslandet så hoppas jag kunna starta henne även i IK-2. En utförligare beskrivning av hennes vallningsegenskaper finns HÄR.
Bland Ilas kullsyskon är 6/7 godkända vallhundar, tre stycken utöver Ila tävlar IK-1, en tävlar IK-2, en arbetar på en fårgård med 350 tackor och tre stycken tävlar agility klass 3.
Hennes stamtavla innehåller fina, gamla linjer från bl.a. Moel (Moel Tess, Moel Eira och Moel Hugo), Bwlch (Bwlch Hjalmar), Kelliegården, Somollis (Somollis Vicki), och Nisses.
Hennes absolut största styrka är ändå hennes mentalitet. Hon har en fantastisk av-knapp och är lika bra soffhund som hon är arbetshund. Social och stabil, älskar folk och är trygg med barn. Genomsnäll mot både folk och fä. Skottfast. En utförlig beskrivning av Ilas mentalitet (med film) kan ni läsa HÄR.
CEA-fri via sina föräldrar. IGS-normal. MDR-1-normal.
Mer om Ila (med bilder och vallningsfilm) kan ni läsa HÄR.
 
Ilas stamtavla.
 
Sid är en frisk Border collie som har HD B och väger 18-19 kg. Han är importerad från Holland som valp år 2014 av Jörgen Olsson. Pappa är Serge van der Zweeps Gary och mamma Vicki är kullsyster till Caleb. En superstam. :)
Sid tävlas i IK-2 och ska starta SM i fårvallning i år.
Han är en snabb hund, både i vallningen och till vardags utan att för den delen vara stressad. Han har snabba flanker men ändå mjuk drivning framåt och bra tempoväxlingar. Hans snabbhet skrämmer inte fåren då han alltid gör bra flanker. I sättet är han mild, både mot människor och andra djur. Fungerar utmärkt i den stora hundflocken hemma hos Jörgen och Kicki men är också en bra inne- och familjehund som kan koppla av när han inte jobbar.
När jag hälsade på så fångade han mitt tycke som mest när vi satt i kökssoffan och myste tillsammans. När vi var ute så fick vi också höra ett skott vilket han inte alls var berörd av (inte heller Ila). Sid har tre kullar sedan tidigare. Avkommorna är inte så gamla än men än så länge är två röntgade med A-höfter och en är redan godkänd vallhund.
Sid är gentestad CEA-normal och IGS-normal och ögonlyst ua.
Länk till Sid på Nötvallens hemsida: HÄR
 
Sids stamtavla.
 
Inavelsgraden mellan Ila och Sid är 0,0%
 
 
Film där Serge kör Sid för första gången. Det finns fler filmer på Sid på Kickis youtube-konto.
 
Sid
 
 Sid
 
 Sid
 
 Sid
 
 Sid
 (Bilderna på Sid ägs av Sids ägare)
 
Målsättningen med valpkullen är mentalt stabila och sociala vallhundar med mycket samarbetsvilja och naturlighet i vallningen. Snabbhet och intensitet men också möjligheten att dra ner på tempot och en god djurkänsla. Man ska kunna träna hunden utan onödiga konflikter. Sedan är det inte heller kul att ha en bra vallhund utan att det fungerar i vardagen. Och allt detta vill jag ha utan att tumma på kvalitén!
 
 
 
De som är intresserade av en eventuell valp efter Ila och Sid är välkomna att höra av sig, det är inte bindande för varken dig eller mig.
 
feas0001@stud.slu.se

» VINST i IK-1!

Wohooo! Så hände det som vi inte hade vågat hoppas på: Ila kammar hem ett första pris i IK-1 och dessutom en förstaplacering! :D
 
Helgens tävlingar var i Sorunda. Det var nu ganska länge sedan vi startade i en fårtävling. Senast var under försommaren. Då hade vi en formtopp och det gick riktigt bra för oss. Men förutsättningarna den helgen var ganska svåra så poängen räckte bara till ett 3:e-pris.
 
Under sommaren har vi vallat desto mer på nöt eftersom det inte har varit så mycket fårtävlingar på lämpligt avstånd från oss. Det har gått förvånansvärt bra på nöt, men nu när vi återgått till får så har jag kännt att formen inte riktigt är som den har varit. Det lilla fintrimmet på kommandona som krävs inför fårtävling har vi slarvat bort.
 
Ila är laddad.
 
Men vi bestämde oss ändå för att komma igång igen och jag anmälde oss till helgens tävlingar i Sorunda. När vi kom dit på lördagen kände jag direkt att Ila var speedad. Hon var förkomligt överlycklig över att vara tillbaka på fårtävlingsbanan!
Banan och fåren var jättefina men busiga Ila var överengagerad. Hon tog kommandona men gjorde det något överdrivet och fort. På något sätt tog vi oss genom banan och träffade alla grindar men det gick fort och krokigt. Jag fick hålla i bromsen på den glada lilla hunden hela tiden. Lördagens poäng var 60/31, vilket inte ger en bra placering. Första siffran (60) är totalpoängen och där är 100 max. Andra siffran (31) är hämtpoängen och där är 50 max. Maxpoäng är alltså 100/50.
 
Jag bestämde mig för att åka dit igen på söndagen för skojs skull, mest för att det var en trevlig bana och fina får.
Ila kändes fortfarande för snabb, men lyssnade betydligt bättre redan vid framdrivningen så idag fungerade bromsen. ;) Vid stolpen tog jag en andningspaus. Flankerade Ila lite fram och tillbaka för att känna att hon tog kommandona som hon skulle så att vi åtminstone skulle få ett bra träningstillfälle av det hela. Sedan körde vi igenom hela banan med någorlunda flyt. Fåren gick lugnt och fint på linjen, men jag fick styra Ila ganska mycket då flankerna fortfarande var lite slarviga. Delningen var lite strulig men gick på första försöket, fast med lite poängtapp. Rännan gick smooth. Jag tyckte det kändes som vi haft bättre kontroll än under gårdagen och fick till ett bra lugn och tempo hos fåren, men Ila var fortfarande inte riktigt på topp. Tji fick jag när sekreteraren sedan kom fram och sa att vi låg i ledning med 89/48!!! Vilket lyft! Ledningen räckte hela vägen trots att många duktiga ekipage var kvar och vi vann! :D
 
Ila struntar fullomligt i prisutdelningen och har bara ögon för fåren.
 
Minns ni årets tävlingsmål? Det var att vi skulle starta IK-1 med någorlunda resultat, prova på nötvallning, samt prova ett VP på nöt. Nu har vi ett förstapris i IK-1 och fick ett godkänt vallhundsprov på nöt så även målen som jag knappt vågat hoppas på har nåtts! Vi provade t.o.m. nästa tävlingsgren på nöt, NN-1, men det var lite för svårt för oss så vi får träna mer nöt innan vi ger oss på det igen.
 
Matte var chockad men hunden hade en mer världsvan attityd och sov på husses fötter inför prisutdelning.
 
 

» Några bilder på Ila från Abisko

I sommar har jag jobbat mycket. Men i slutet av sommaren hade jag några dagar semester och då passade vi på att åka upp till Abisko för att hälsa på min syster som har jobbat på fjällhotellet.
 
Det blev bara några korta turer på fjällen innan vi fick åka söderut igen. Men jag tog en del bilder på Ila som jag kan dela med mig av här. Hon håller precis på att fälla så pälsen visar sig tyvärr inte från sin bästa sida, men hon är vacker ändå! <3 Dessutom är de inte av bästa kvalité då jag lämnade den stora systemkameran hemma.
 
 
Lapporten i Abisko
 
 
 
 
Abiskojokka
 
 
 
 
Söt tågluffarhund. (Ila bar alltså inte den packningen undr fjällvandringen)
 
 
 
 
<3
 

» GODKÄND VALLHUND PÅ NÖT!

23 juli startade vi ett vallhundsprov på nöt. Det var alltså ett tag sedan, men jag har inte tagit mig tid att skriva om det förrän nu.
 
Vi efteranmälde oss till VP NÖT i Hjo ganska spontant. Flera från lokalklubben skulle dit och det var brist på fårtävlingar så vi var lite uttråkade. Förhoppningarna var inte höga då det skulle bli Ilas tredje gång som hon vallar på nöt över huvud taget. Vi såg det som en fin dag i trevligt sällskap med bra träning helt enkelt.
 
Ila är förväntansfull under sitt parasoll.
 
Dagen visade sig bli en av de varmaste dagarna på hela sommaren. 30 grader varmt! Som tur var hade jag med ett stort paraply som fick agera solparasoll åt Ila.
Precis innan vi skulle gå ut på banan så gick vi förbi hundbadet och jag blötte ner hela henne så hon blev blöt ända in på skinnet. Det var en extra säkerhetsåtgärd, men Ila brukar annars tolerera värme bra. Det är en av fördelarna med hennes färg - en svart päls håller mer värme. Man kan till och med känna skillnaden bara man lägger handen på Ila och jämför med en svart BC när det är soligt ute.
 
Töff nöthönd in action
 
Så går den blöta lilla hunden ut på banan och vallar nöt som om hon inte gjort något annat! Först blev jag riktigt nervös för vi hade en stor, svartvit kviga i gruppen som verkade väldigt egensinnig. Jag och Ila fick stå länge och vänta vid stolpen medan utställarna jobbade som sjutton med att hålla kvigan på plats. De fick kalla in fler och fler funktionärshundar så till slut var det två utställare och fyra hundar som höll gruppen åt oss (!). Draget tillbaka till ladugården var starkt.
 
Då gruppen var spretig så fick Ila jobba mycket för att hålla ihop dem. Vår väg var därför lite vinglig, men vi klarade hela banan! Inklusive att fålla in och fålla ut vilket hon inte gjort på nöt över huvud taget.
 
Ila blev alltså godkänd på nöt, tredje gången hon vallar på nöt över huvud taget. Fantastiska hund!
 
 
 
När vi kom hem den dagen så var det en mycket trött hund och en mycket stolt matte som myste ner sig i soffan tillsammans med katten.
 
 
Tack Skaraborg för ett välordnat arrangemang!