» Vi har vallat en andra gång
Jag och Ila har vallat för andra gången.
Vi tittar när Dell hämtar fåren och väntar på våran tur.
Jag, mamma, mammas man Kåre och fårägaren Svante.
Jag, mamma, mammas man Kåre och fårägaren Svante.
"Kan jag inte få springa snart matte?"
En kort film på när vi var i fållan. Ila sköter sig fint, men jag själv är lite långsam och står och funderar för mycket. Dessutom så fastnar jag mellan fåren och grindarna en gång... :) Jag tror jag ska våga vända mig mer med ryggen mot fåren nästa gång så hon kan få driva dem efter mig. Det här är så kul!
När Dell tagit ut fåren ur fållan och vi var på väg därifrån så gick Ila lös vid min sida och var ganska trött. Men helt plötsligt så var hon försvunnen och jag vände mig om. Då hade hon dragit järnet efter fåren och rundade dem i hög fart. Jag skrek efter henne men det tog ett litet tag innan jag lyckades kalla tillbaka henne... Busiga hund... Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam eller hålla henne kopplad till och från hagen ;) Men Ila tyckte såklart det var jättekul.
Nästa gång blir i Enköping på pappas får. Det ser vi mycket fram emot!
» Skärgårdsvallaren´s Dell
Ilas idol, förebild och "storasyster".
Efter Cap och under Kelliegårdens Cool Cayenne. Godkänt vallhundsprov på både får och nöt.
Dell är mammas hund så hon är en stor del av Ilas liv. Hon är en ruskigt intelligent och cool hund och det lyser av dyrkan i Ilas ögon när hon träffar henne.
Dessutom så är det en väldigt fin vallhund. Hon har mycket Eye men har ändå aldrig låst sig och vallar på ett så lugnt och tryggt sätt. Hon lyckas få nästan som en hypnos över fåren och kan bestämma takten över de mest springaste får. Även i trånga utrymmen så kan hon flytta på dem lugnt och tryggt. Hon ser direkt vilket får hon behöver trycka lite mer på och om hon behöver så kan hon lyfta lite på läppen, men jag har aldrig sett henne behöva göra något mer för att få fåren i rörelse.
Men i och med att mamma har byggt på sitt hus de senaste åren så har det inte blivit så mycket träning med Dell, utan efter vallhundsproven så har hon bara används hemma på gårdarna i grannskapet. Dessutom så är min mor kanske inte lika lugn hundförare som hennes hund är lugn... ;)
Trots det så är det tydligt att det är en hund med fina kvalitéer när man ser henne valla och jag hoppas att hon kan förmedla mycket av sin djurkänsla till Ila.
Tyvärr så har Dell en höftartros i ena höften. Hon är bara sju år gammal men artrosen är efter en gammal skada hon fick för ett par år sedan. Hon kan valla ett tag, men får inte överansträngas för då får hon numer ont i höften. Det är så synd för hon har så mycket kvar att ge och lever för att arbeta.
Dell är en långbent, korthårig, svartvit Border collie med ståndöron. Ilas raka motsats :)
» Bildbomb!
Ila är fem månader gammal och valpen är sedan länge borta, nu får man kalla henne unghund i stället...
Hon väger drygt 13 kilo och när vi hämtade henne vägde hon sex kilo...
Så mycket som kan hända på en sommar!
Igår var jag hos mamma och passade på att låna hennes kamera för att knäppa lite bilder på unghunden.
Det börjar bli längre päls på svansen och ett öra har tippat fram. Valppälsen är nästan helt utbytt, det är bara lite uppe vid öronen kvar.
"Hej matte!"
Fina Ila på mammas trapp
Skritt med vägvinnande steglängd
Vi kastade lite pinnar i vattnet. Annars så brukar jag inte kasta pinnar åt henne, jag sparar det tills vi ska träna apport.
Svansen hölls högt upp. Ju finare pinne - desto högre är den vita vimpeln hissad ;)
Ila tycker om att bada så länge det inte är några vågor.
Långa ben...
Stolt och glad hund med nyhämtad pinne.
Ila sprudlar av energi och trots att hon redan vallat och sedan badat denna dag så hittade hon en näckrosknopp som hon roade sig med på vägen tillbaka till mammas hus. Hon kastar upp den i luften för att sedan fånga den, nästan så som en katt leker med ett byte.
I vanliga fall så är jag försiktig för att hon inte ska överanstränga sig. Vi går inga promenader för motionens skull, utan bara för rastning och rekreation. Unga Border collie´s kan få en sjukdom som heter osteokondros OCD, i bogleden om man överanstränger dem när de växer mycket. Det är till en viss del arvbart och Ila har inte sjukdomen i släkten vad jag vet, men den är också mycket beroende av hur mycket man tränar hunden och om man ger ett bra foder. Nyckeln är att inte träna den unga hunden för muskler och konditions skull och inte ge ett foder som gör att den växer för fort. Det kan vänta tills hunden är ett år och lederna är färdiga för att belastas mer.
Men leka måste hon få göra ändå. :)
Min underbara, vilda, glada hund!
» Ila har vallat för första gången
Idag har vi vallat med Ila för första gången. Vi har fått låna får av en granne.
När vi var där förra gången och byggde fållan så fick Ila bara titta på när mammas äldre hund vallade och sedan följa med den hunden lite i fårhagen. Då mest rusade hon runt, runt, var allmänt valpig, ville leka med oss, åt fårskit och lyssnade inte alls på vad matte sa. Men hon verkade tycka att det var kul i alla fall och tyckte det var spännande att springa efter när fåren rörde på sig så det var nog en positiv upplevelse tänkte vi.
Därför var vi lite osäkra på hur hon skulle reagera den här gången när vi tänkte prova att ha fåren i fållan. Var hon verkligen redo?
Uppenbarligen så hade det varit en väldigt positiv upplevelse för Ila när vi var där förra gången för hon betedde sig helt annorlunda nu. Det lyste i ögonen på henne och så fort hon kom ur bilen så ställde hon sig utanför fårhagen. "Vart är fåren???" Jag är såå glad att jag valde att ha sele på henne...
Mammas hund Dell fick hämta fåren för att fösa in dem i fållan och under tiden gick jag mot fållan med Ila i koppel och sele. Hon tjöt, ylade och hängde i kopplet. Jag har aldrig sett henne så exalterad förut, det var nästan lite skrämmande ;)
När Dell skulle fösa in fåren i fållan så stod vi nära och tittade på. Jag lyckades få Ila att sitta ner bredvid mig, men hon darrade i hela kroppen och ett jollrande ljud steg ur strupen på henne.
När jag sedan släppte henne och skickade iväg henne så rusade hon i hög fart runt, runt fållan. Jag försökte möta upp henne för att skicka henne åt andra hållet, men de första gångerna fick jag fånga henne i farten i selen innan hon började fundera på vart jag var någonstans. Fåren var ju så spännande.
När hon till slut stannade upp på andra sidan fållan så berömde jag henne, bad henne att ligga och gick runt och klappade om henne.
Mamma öppnade fållan och vi gick in. Det var en större grupp med får än vad jag tänkt mig, ungefär tio stycken, men mamma och jag resonerade som så att fåren troligtvis skulle vara mer stressade om vi delade upp dem. Två tackor var lite äldre och ganska tuffa så först hade jag Ila i koppel för att se hur både fåren och hunden betedde sig när vi var i fållan. Ila hade lugnat ner sig betydligt efter sin rusning på utsidan och gick lugnt och fokuserat bredvid mig i slakt koppel. Även fåren var duktiga så jag bestämde mig för att våga släppa Ila.
Hon stod först kvar bredvid mig. Jag skickade henne åt höger. Sedan gick allt jättebra.
Jag fick en så fin känsla tillsammans med Ila. Hon var koncentrerad, orädd, och höll ihop fåren. Dessutom så höll hon ett bra avstånd från dem. När jag gick mot henne så vek hon därifrån, hon höll koll på mig och det var mycket mer balanserat än det varit på utsidan. När de stannade så stannade hon också och kastade en blick på mig: "Vad ska jag göra nu?" i stället för att rusa framåt för att få fart på dem.
Kontakten och känslan var där så vi avslutade redan efter ett par varv, det hade kanske bara gått några minuter. På "ligg" så la sig Ila ner direkt, jag kunde gå fram till henne, klappa om henne och sedan med ett "Det räcker nu" så gick vi lugnt ut ur fållan.
När Dell sedan skulle flytta ut dem ur fållan så blev Ila "vild och galen" igen men jag tänker leva på de där minutrarna vi fick ihop i fållan. Jag är så fantastiskt nöjd med min lilla hund. Jag har ärligt talat varit lite orolig för att släppa henne i fållan, jag trodde hon skulle vara för ofokuserad på fåren så hon kanske skulle bli påsprungen eller skrämd. Men nu känns det som att hon är tänd och jag kan lita på henne vilket gör att jag kommer vara mycket lugnare inför nästa gång. Polletten verkar ha trillat ner för Ila: Får innebär inte lek och jakt utan det kan faktiskt vara en rolig uppgift jag gör TILLSAMMANS med matte.
Det här är så kul och jag längtar till nästa gång vi har en möjlighet att valla. Tyvärr så ska mamma till Stockholm och jobba nu, men jag kanske får hjälp av någon annan (jag behöver en äldre hund som kan flytta in fåren i fållan). Annars så får jag vänta tills jag kan valla på pappas får i Enköping, det dröjer ju faktiskt inte länge.
Jag har tyvärr inga bilder från vallningen, men jag tog några porträttbilder på Ila och Sonja idag:
Mina fina pälsklingar <3
» Viltspår
Ila har provat att spåra sitt första viltspår.
Jag och en kompis gick ut och la spåret i en fin skog som inte var allt för snårig. Vi sparkade upp en "sårlega" som är starten till spåret. Vi droppade blod där och sedan droppade jag några droppar blod var- eller varannan meter i ungefär 40 meter, med tätare i början och slutet. En ganska rak sträcka. Vi drog också en rådjursklöv längs med hela spåret och avslutade med att knyta fast klöven i ett träd så inget vilt skulle sno den innan vi skulle spåra.
Vi la också ett spår på 300 meter till min kompis hund, taxen Tila, som är mer erfaren.
Ilas spår fick ligga i en timme innan vi hämtade henne för att spåra. Hon skötte sig riktigt bra tycker jag, men jag har inte heller själv någon erfarenhet av viltspår. Hon plockade upp spåret snabbt och gick duktigt med nosen i backen. Hon blev tveksam när vi kom fram till ett högt blåbärsris så då fick jag visa henne lite, men annars gick hon hela spåret själv.
När hon kom fram till klöven så tyckte hon först den var lite läskig, men när hon fått bära på den ett tag så gnagde hon stolt på den och fick habegär i blicken. När vi gick tillbaka till bilen så smet hon till och med tillbaka mot skogen för att försöka gömma sin klöv.
Taxen Tila´s spår fick vila i fyra timmar innan hon gick det och hon spårade också bra. Hon hade tre vinklar och hittade alla utan problem.
Hela spåret är inte med för kameramannen filmade mest marken ;)
Ila gnager stolt på sin väl förtjänade klöv
Jag tyckte det var riktigt kul så det dröjer nog inte länge innan vi lägger ett nytt spår till Ila. :)
» Nya, fina halsband
Nu har äntligen Ilas nya, fina och lite roliga halsband kommit. Jag har beställt dem från Definity.se. Det är en tjej som syr upp halsbanden måttbeställt efter din hund.
Jag valde halsband med Border collie-teman. Ett med får mot rosa fodring och ett med vallande Border collies mot svart fodring. De är av modellen halvstryp vilket jag gillar bäst. Jag har så stora halsband att det inte blir någon strypeffekt när de spänns utan att de sitter som ett vanligt halsband då. Fördelarna är att de är lätta att ta på och av samt att de hänger avslappnat kring halsen på hunden när man inte använder dem.
Ila får såklart sitta modell med sina nya halsband:
Rosa med får :)
Vallande BC med svart fodring.
Så här ser det ut. Man får såklart välja dekorband och färg på fodringen själv när man beställer.
» Ila tränar "Buren"
Vi har börjat träna en del med metoden shaping. Om ni kanske minns så publicerade jag ett tidigare inlägg om den boken som vi utgår ifrån. Den kan jag verkligen rekommendera!
Än så länge har vi shejpat att hon ska gå och ställa sig med frambenen på en låda, att hon ska lägga sig platt med huvudet mot marken och nosdutta en post-it lapp... Tyvärr så har jag varit jättedålig på att filma våra träningspass.
Här tränar jag och Ila "Buren". Målet är att när jag säger "Buren" så ska hon söka upp den och gå in i den. När jag säger "Fri" så får hon gå ut. Anledningen till denna träningslek är att jag vill att hon ska tycka buren är ett jätteroligt ställe att gå till och vara i. För man kan ju ganska lätt få hunden att gå in i buren, men då innebär det oftast något tråkigt och att träningspasset är över...
Tyvärr så missade jag att filma det första träningspasset. Då stod jag helt tyst bredvid buren och använde bara klickern för att få henne att förstå att hon skulle gå in i den. Jag klickade först för att hon tittade mot den, sedan för att hon tog några steg i det hållet, sedan för att hon tog ett steg in och tillslut så klickar jag när hon har alla fyra tassarna i buren. Då Ila har börjat förstå hur hon ska tänka med shaping så tog det inte många klick innan hon gick in i buren. :)
Det är svårare att få henne att förstå att hon inte ska gå ut förrän jag säger "Fri". Då använder vi oss av så kallat omvänt lockande för att lära henne stadga. Det är första gången vi har börjat med det och det märks tydligt i videon då vi missuppfattar varandra och jag gör lite fel och ger henne godis vid fel tillfälle... Men vi lär oss. :)
Det jag fuskade med var att jag hindrade henne fysiskt när hon skulle gå ut genom att instinktivt sätta upp en hand. Egentligen så skulle jag bara tyst låtit henne gå ut, låtit belöning utebli och väntat på att hon skulle gått in i buren för att prova igen... I allmänhet så använder jag för mycket kroppsspråk i stället för att låta henne tänka mer själv, antagligen för att jag vill "skynda på" inlärningen... Men det tränar jag på och i slutet av filmen gick det riktigt bra och då står jag bara helt rakt och stilla (även om det inte syns då jag hamnat ur bild).
Vi ser inte så proffsiga ut (jag i röda träskor och magväska), men det bjuder vi på! Vi har kul ihop när vi tränar våra små pass. Då vi är nybörjare så försöker jag välja prestigelösa mål så det inte är en sådan big deal om vi skulle misslyckas. Efteråt så brukar Ila vara väldigt trött så det märks att hon tänker.
» Sonja
Jag bara måste publicera en film till på vår fantastiska katt, Sonja.
Här ligger hon på rygg i mitt knä och jag kammar henne på magen vilket inte bekommer henne särskilt mycket...
Sonja var en så kallad sommarkatt. En kattunge som någon skaffade över en sommar och sedan övergav. Hon dök upp på en gård som en vän till mig har, mager och eländig när hon var ungefär fem månader gammal. Det var i början på hösten 2008. Hon följde deras steg överallt och var väldigt social, uppenbarligen så var hon ingen vildkatt utan hade bott hos någon. De försökte schasa bort henne då de inte ville ha främmande katter på sin gård men hon stannade envist kvar och var väldigt glad att hon hade hittat människor.
Till slut så ringde min vän till mig då hon visste att vi var lite intresserade av att skaffa katt. Jag åkte dit för att titta på henne. Jag fann en omärkt, mager, ung honkatt som var väldigt gosig och hungrig. Vi anmälde det till polisen, men det var ingen som anmält henne saknad. Så hon fick följa med oss hem och i efterhand förstår vi inte att vi hade en sådan tur att vi lyckades snubbla över världens bästa katt på det sättet. :)
När hon var lite äldre så kastrerade och ID-märkte vi henne. Nu har hon bott hos oss i nära fem år och under de åren har hon inte skänkt oss något annat än glädje.
Jag funderar ofta nyfiken på hennes bakgrund. Vem bodde hon hos? Hur såg hennes föräldrar ut? Varifrån kom hon ifrån? Jag tror hon är en korsning med någon/några former av raskatter för hon är större än den vanliga bondkatten och har den ovanliga färgen creme som jag bara sett hos raskatter. För mig är hon finast i världen och jag har mängder av historier på lager då den finurliga katten har hittat på olika bus och konstigheter.
» En weekend till Norge
I helgen så tog jag, Isak och Ila en kort semester till vårt kära grannland Norge.
Vi åkte på fredag eftermiddag och hade en husvagn med oss, utan någon egentlig plan annat än att vi skulle på en trevlig road trip.
Men något mål måste man ha så man vet åt vilket håll man ska styra. Vårat mål var staden Lillehammer, ett tips från en kär norsk vän. Det låg lagom långt borta för en två dagar lång resa.
Ilas smile, som taget ur en Colgate-reklam ;)
Ila somnade direkt i bilen i en lite lustig ställning med öppen mun så jag passade på att ta denna smickrande bild på henne. Nu ser man även att hon har tappat sin första mjölktand! I underkäken mellan de små hörntänderna ska det sitta sex stycken små tänder, men jag kan bara räkna till fem... Hennes andra mjölktänder sitter dock fortfarande som berget och verkar inte ha några planer på att lossna. Jag antar att det en dag bara kommer att rassla till så rasar de ur allihopa. :)
Varning för... Får?
Det absolut bästa med Norge enligt oss alla tre var absolut alla får. Just det; får. När vi först såg första varningsskylten för får så skrattade jag och Isak lite som att det vore ett skämt då vi åkte på E:6an som är en stor väg för att vara i Norge. Men strax efter så satte vi skrattet i halsen när denna syn mötte oss:
Får på motorvägen? Tydligen en helt vanlig syn.
Det verkade vara helt vanligt i Norge för vart vi än åkte sedan så var det får. På stora vägar som små. På de små vägarna så var det vanligt med så kallade färister, vilket är som ett galler på vägen som man kör över med rullande stänger. Det är för att fåren inte vågar gå över där så det är som ett staket som man kan köra över med bil. Det var vanligt förr i Sverige också.
Ila fick för ovanlighetens skull sitta i mitt knä. Hon ville ju inte missa denna fårsafari. :)
På fredag kväll så hann vi med lite turistande i den mysiga staden Kongsvinger. Vi tittade bland annat på den stora fästningen de har där.
Första natten sov vi i husvagnen vid en glänta nära en sjö. Ila anpassade sig snabbt till husvagnslivet, kröp under sängen som vanligt och somnade. På lördag morgon så tog vi ett dopp i sjön innan vi åkte vidare mot Lillehammer. Under lördagen så både regnade och åskade det så vi var inte jättesugna på en till natt i husvagnen utan tog faktiskt in på ett hotell när vi kom fram till Lillehammer. Det var ett trevligt hotell som låg naturnära så det var inga problem att gå lite mysiga hundpromenader med Ila lös. Hon rastar sig inte ordentligt i koppel då hon gärna vill gå in i ett buskage och gömma sig lite för att göra sina behov...
På söndagen var det varmt och vi hade en ganska lång biltur framför oss då vi skulle hela vägen hem. Men det flöt på bra, vi stannade en gång på en rastplats och simmade så Ila blev ordentligt svalkad för den fortsatta bilturen. Det var en trevlig weekend men ändå väldigt skönt att komma hem. Borta bra, men hemma bäst. :)
Om ni ska åka med hunden till Norge så vill jag påminna om de nya reglerna som kräver att hunden har ett hundpass med intygan från veterinär att man har avmaskat mot Echinococcus, rävens dvärgbandmask. Man måste avmaska mellan 24-48 h innan inresa så det är lite krångligt och man måste planera väl.
Jag bifogar även en bild från i måndags då jag och Ila var tillbaka på jobbet igen. Det är från Ila och Indras box där de förvånansvärt nog trivs jättebra. Vi har den minst mysiga boxen med ett stort ventilationsrör i då vi båda bara är sommarvikarier men Ila och Indra tycker det är latjolajban att bo i ihop där ändå.
Roomies <3
» En promenad på åkern
I fredags var det en sådan härligt ljummen sommarkväll så jag, Ila och Isak tog en lite längre promenad längs med en åker som tillhör våra hyresvärdar. Vi tänkte kolla efter ogräs som t.ex. flyghavre men det var en sådan skön kväll för en promenad så vi busade mest runt i de höga grödorna. Antagligen så gjorde vi mer skada än nytta. ;)
Crazy, happy dog!
Här kommer en liten film från promenaden. Här ser man ser hur duktig Ila är att ha med sig lös. Det är väldigt skönt med henne. Hon är hela tiden nära och har koll på vart vi är någonstans. När hon inte tappar bort sig i det höga gräset... ;)
» Sonja är en cool katt
Jag tror att vi har världens coolaste katt. Hon är så tillitsfull och lugn i alla sammanhang. Här ligger hon i husses knä och är maximalt avslappnad trots att vi har besök som spelar Yatzy vid samma bord och har musik i bakgrunden.
Myser
» Ytterligare en dag på sjön
Så fort det är bra väder så försöker vi komma ut på sjön. Den här gången följde Ila och jag med mamma i hennes båt och vi lade ankar vid en mysig liten ö.
Ila är numer en rutinerad skeppshund. Hon vill gärna hoppa i och ur båten själv men där litar jag inte riktigt på hennes koordination och omdöme om hala klippor och bryggor... Så vi lyfter henne i och ur båten.
Det här var i själva verket för en vecka sedan men jag har inte hunnit lägga ut bilderna på bloggen. Bättre sent än aldrig. :) Ila var så lycklig den här dagen för vi var BÅDE ute på sjön och hennes idol och "storasyster" Dell var med.
Ila och Dell i båten. Skönt med en båt med hytt tyckte de.
Ila filosoferar
Ila ser mycket upp till Dell och försöker vara väldigt inställsam
En kort film på lite bus