» Babyboom på gården!

Nu har vi både kycklingar och nyfödda lamm på gården! I Ilas jobb som vallhund/gårdshund/bonnhund ingår att vara snäll och hjälpa till att ta hand om gårdens små. Och är det något Ila är bra på så är det att vara snäll och tålmodig! Förbered er på bildbomb och sötchock...
 
Lammen
Vi har Ryafår på gården, en svensk utrotningshotad lantras. Det är fyra tackor och de har tillsammans fått nio supersöta lamm!
 
En liten nyfödd, ullig bäboll kikar fram i ladugården..
 
Puss brorsan!
 
 Både Ila och lammet är nyfikna på varandra
 
 
Friden med de nyfödda är dock kortvarig för det dröjer inte många dagar innan det är full fart på lammen. Snart kommer det vara lammrace i full fart runt husknutarna!
 
Blivande busfrö! Snart hänger benen med tillräckligt bra för att rusa fram i krumsprång.
 
Kycklingarna
Kycklingarna är av rasen dvärgwelsumer. Årets kycklingar är inte födda på gården utan köptes när de var två veckor gamla för att tillföra lite nya avelslinjer till oss. Därför har de inte någon hönsmamma utan måste bo inomhus med värmelampa tills de är tillräckligt gamla för att flytta ut till de vuxna hönsen. Den stora, fluffiga värmedynan Ila är mycket uppskattad som vikariehönsmamma.
 
Mys i soffan. Vi passar på att hantera kycklingarna mycket så de blir riktigt tama. :)
 
 Blivande avelstuppen har gosat ner sig bakom örat.
 
 Kycklingar överallt! Ila rör sig mycket försiktigt för att inte råka klämma någon
 
Ila med förra årets kycklingar
 
 
Nu har kycklingarna hunnit bli fem veckor gamla och börjar bete sig som dryga tonåringar. Om en vecka är de tillräckligt stora för att flytta ut. Till och med Ila börjar få ett trött uttryck i ansiktet och tycker de är lite väl påflugna så hon kommer nog tycka att det är ganska skönt.
 
5 veckor gamla. Med trygghet från Ila får de följa med på små turer utomhus.
 
 
Och ett stort GRATTIS till min finaste, klokaste, snällaste Ila som fyller tre år idag!

» Planer inför den nya säsongen.

2015 var ett händelserikt år som passerade fort. Massor med vallningsträning, dock inga kurser, en Skottlandsresa (med vallning) och ett godkänt vallhundsprov.
 
Ila är nu en fullt användbar vallhund och börjar dessutom få erfarenhet av olika sorters får. Hon klarar allt arbete med mina får hemma och jag känner också att vi skulle klara att hjälpa andra fårägare med olika arbetsuppgifter.
 
 
Ila på besök hos kattkompisen Aslan
 
Nu har det varit lågsäsong och vintervila men våren börjar kännas i luften och jag känner mig full av inspiration inför den kommande säsongen! Vi är långt ifrån fullärda och det är snarare så att ju mer jag lär mig om vallningsträning desto högre hamnar målen i träningen.
 
Här är en kompilation av mina favoritklipp 2015. Det är en längre video som är en stilstudie i både fråndrivning, hönsvallning, närarbete och några korta hämt där fåren är klurigt placerade nära eller bakom staketet. Så sätt inställningen på HD och njut av min snygga hund! ;)
 

 
Mål 2016:
Under 2016 har vi tre huvudsakliga mål.
  • Starta i nästa tävlingsklass i vallning, IK-1. Förhoppningsvis utan att skämma ut oss helt i början av säsongen och förhoppningsvis med känslan av rutin och något hyfsat resultat i slutet av säsongen. ;)
  • Visslingskommandon! Just nu känner vi av begränsningen med att bara ha röstkommandon. Vissling ger mer precision och tydlighet på längre avstånd. Men jag vill ha full kontroll över visslan innan jag börjar använda den på hunden och jag är snaart där. Vänsterpipet sitter, fram och stopp funkar för det mesta, men högerpipet har jag en del jobb kvar på.
  • Nötvallning! I år ska vi testa nötvallning. Vi har många duktiga nötvallare och snälla "nötter" i min lokalklubb som vi kan få proffsig hjälp av. Om det känns som något som passar mig och Ila så vore det ju kul att testa att göra ett vallningsprov... :)
Ila är en hund som vet hur man kopplar av under lågsäsong
 
Jag vill verkligen satsa mycket på vallningen i år! Samtidigt får jag inte sätta för stor press på oss för jag vet att jag kommer ha mycket att göra det kommande året. Jag går nu i femte året på Veterinärprogrammet. Tentorna har haglat den senaste tiden men nu börjar man se ljuset i tunneln. På onsdag skriver vi vår sista salstenta! :D Men resten av terminen är det skola från 8-17 varje vardag och en hel del plugg utöver det. För i sommar ska jag få jobba min första sommar som veterinär! Det kommer bli jättekul men innebär också att mer tid och energi kommer gå till jobb i sommar än vad det har gjort tidigare år.
Till hösten ska jag skriva mitt examensarbete och då kommer jag äntligen kunna vara hemma och styra över min egen tid igen.
 
Vi blickar mot framtiden.
 
2016 kommer minst sagt bli ett spännande år, både för mig och Ila!
 

» ILA GODKÄND VALLHUND!

Äntligen så kom dagen. Den största dagen i en Border collies liv. 
 
Ila och jag har ju haft lite otur när det gäller vallhundsprov. När vi startade för ett år sedan så var Ila orutinerad (för att inte tala om matte..) och det var gränsfall i fall hon var redo. Ändå tog vi oss på något sätt igenom hela banan, men poängen räckte inte riktigt hela vägen. När jag ser tillbaka på det så är jag grymt nöjd att vi ändå klarade alla momenten och både jag och Ila behövde det som en erfarenhet. Jag blir ju så sjukt nervös i sådana där sammanhang.
 
Min fina, fina vallhund. De här bilderna togs i januari. 
 
 
Nu är hon 2,5 år gammal. Vi tränar hemma på ungefär IK1-nivå, har börjat en del med delning och look back.Vi var i Skottland i sommar och tränade hos Mosse Magnusson där Ila gick riktigt bra på de skotska flyktiga fåren och till och med gjorde ett dolt hämt på 250 meter. Vilken känsla! Men jag har fortfarande inte lärt mig att vissla ordentligt och med muntliga kommandon så blir avstånden begränsade. :(
 
 Ila i Skottland. Det var helt fantastiskt! 
(Fåren är av en ras som fäller ullen själva, därav det lustiga utseendet)
 
Ila gör ett dolt hämt i Skottland. Utan kommandon (eftersom hon ändå inte hör mig på det avståndet :P)
 
När vi kom hem från Skottland så kände vi oss kaxiga efter alla våra erfarenheter och jag anmälde oss hastigt och lustigt till en IK1 några dagar efter hemkomst. Ila var övertaggad, matte nervös, och från att ha gjort långa hämt i Skottland så verkade inte Ila kunna hämta alls. Jag fick hjärnsläpp och bara stod vid stolpen utan att veta vad jag skulle göra och det slutade med att Ila drev upp fåren i transporten där domaren satt. Vi bröt och jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.. :P 
Nu i efterhand så tror jag det kunde bero på en efterreaktion på all den hårda träning hon fick i Skottland, en lång resa och dåligt stöd från mig på tävlingen. Eller bara en dålig dag helt enkelt, vem vet...
 
Ila och jag vilade helt från vallningen i två veckor och efter det så kändes hon som sig själv igen.
 
Ila i somras. Mer vuxen i både kropp och knopp.
 
I augusti skulle en vän åka i väg och göra ett vallhundsprov med sin hund och eftersom Ila känts fantastiskt fin i träningen under sommaren så vågade vi lämna tryggheten på hemmaplan för att starta igen. Speciellt som vi precis kommit trea i lokalklubbens KM och började få lite självförtroende tillbaka.
Banan var fin, fåren var lite nervösa men gick bra så länge man höll hunden på tillräckligt avstånd. Ila gör ett något tajt hämt men ett bra upptag och resten av banan gick galant. Full poäng på både fösning, drivning och fålla in! :D Jag började pusta ut. Nu skulle fåren bara ut ur fållan.
Det var då det hände... Ila rundar fåren lite snabbt och innan jag hunnit förstå vad som händer så har tre tunga köttrastackor klämt sig förbi mig ut genom grinden och försvinner i galopp. Jag blev paralyserad i vad som kändes som en evighet innan jag hade vett nog att släppa ut hunden från fållan och skicka henne efter de tre rymlingarna som försvann bakom backkrönet. Ila kommer tillbaka med dem och samlar ihop hela flocken men skadan var redan skedd. Fåren hade lämnat banans gräns med några meter vilket innebar en diskning för "tappade djur". Snacka om att snubbla på mållinjen efter något som skulle varit en superrunda! :(
 
Gårdsbackens Caol Ila utanför "sitt" destilleri i Skottland. :)
 
 Sugna på revansch så anmälde vi oss till ytterligare ett vallhundsprov och tränade noggrant på alla momenten hemma. Nu skulle inga misstag göras! 
Vi hade en sen startplats så vi hade möjlighet att se många ekipage innan. Banan var fin men fåren bjöd på en utmaning. De hade starkt drag mot utgången och stack så fort hunden släppte guarden åt det hållet. De kunde också stanna och utmana de mjukare hundarna och många fick problem med att få in dem i fållan. Våran plan var att aldrig släppa sidan mot draget och helst hålla fåren i jämn rörelse hela tiden så de inte fick stanna och få anledning att ifrågasätta hunden. 
Ekipage efter ekipage innan oss blev diskade eller fick bryta så jag började få kalla fötter... Eller nej, jag var panikslagen och om det inte vore för att min syster var med och peppade oss så skulle jag strukit oss och åkit hem. 
 
Framme vid startstolpen! Jag skickar Ila åt vänster och hon börjar en fin utgång men buktar sedan bakåt och går åt fel håll. Hon har inte sett fåren! Istället går hon mot där hon senast sett får, vilket var där de förra fåren gått ut. Jag ropar desperat mitt inåt-kommando vilket jag aldrig behövt använda i en kritisk situation förut men som vi som tur var hade tränat på. Ila svarar fint, och efter några fler styrande kommandon så ser hon fåren och kan börja en ny utgång. Men här tappade vi tyvärr 10 poäng. Upptaget gör hon fint (10/10!) och under framdrivningen så håller jag henne mycket på högersidan dit fåren vill dra för här har vi sett flera ekipage tappa fåren. 19/20 poäng på framdrivningen vilket jag är mycket stolt över eftersom jag tidigare haft problem med att styra henne där. 
Hon rundar stolpen fint och vi börjar fösningen vilket har varit en av de mest kritiska punkterna då den går mot fårens utgång och flera hundar tappat fåren även här. Jag håller henne strikt på dragsidan men ändå buktar fåren åt höger vilket gör att vi precis missar grinden. Jag väljer att låta henne korsa fårens väg och skickar runt henne åt fel håll vilket kostar oss en del poäng men gör att fåren inte får chansen att sticka. 
Drivningen går riktigt bra och vi passerar drivningsgrinden med alla fåren. 
Jag springer fram i förväg för att öppna fållan så inte fåren stoppas upp onödigt mycket när Ila kommer med dem. De stannar ändå i grindöppningen och är inte sugna på att gå in. Utan att andas så ger jag Ila många, små styrningar och håller stenkoll på fårens minsta signaler. Framför allt en tacka ser länge ut att tveka och vilja springa bredvid grindöppningen. Hade Ila gjort någon överilad rörelse eller tagit ett steg för mycket här så skulle vi tappat henne men hon skötte sig utmärkt och plötsligt är alla fåren övertygade att gå in i fållan. 10/10 poäng på fålla in!
På filmen ser ni hur lättad jag är när jag stänger grinden! :D
Att fålla ut går fint men jag glömmer först att stänga grinden vilket gör att vi tappar ytterligare några poäng. Klantigt.
 
Tyvärr så är inte hela provet med då jag hade glömt ladda batteriet i kameran så den stängde av sig hela tiden...
 
ILA BLEV GODKÄND! Med beröm, från domare Ingela Uhlås. 
13/27 hundar blev godkända den här dagen, trots att det var många fina hundar och duktiga förare där. När det gäller vallning är det många faktorer som ska klaffa helt enkelt, och jag tror man behöver en gnutta tur också. ;) 
Vi fick poängen 39/72 (39 på hämtet och 72 totalt) och trots att det inte är några jättehöga poäng så var det femte bästa resultatet den dagen! Hade vi inte tappat 10 poäng i utgången för att Ila inte såg fåren så skulle vi hamnat på delad förstaplats! Jag är omåttligt stolt över min hund!
 Jag fick dessutom ett bra råd från domaren. Tydligen så stod jag själv och tittade åt helt fel håll vid stolpen innan jag skickade Ila, så jag visade med hela kroppen att fråen var någon annanstans än där de faktiskt var. Något att tänka på.
 
 
Nu ska vi bara njuta ett tag och träna hemma. Sedan är det inte omöjligt att vi anmäler oss till en IK1, men jag tror vi ska träna mer på delningar först. Nu var hon ju riktigt styrbar även på bortaplan vilket gör mig väldigt glad! Men hon är fortfarande lite hetare och snabbare än vad hon är hemma så därför vågar jag inte ha henne på benen så mycket utan lägger henne en del. 
 
Närmaste mål: 
Lugnare hund på bortaplan. 
Delningar även i trånga luckor
Lära oss visslor!
 
Min guldhund <3