» Fyra veckor gamla

Valparna blev i måndags fyra veckor gamla! Nu har alltså halva tiden gått innan leverans.. :/ 
De är fulla i bus och spring i benen. De kräver mer stimulans och är mycket nyfikna på sin omgivning. Om två dagar går jag på "mammaledighet" och kan spendera hela dagarna med dem. 
 
Valparna får ofta vara med oss i vardagslivet. Tidigare har det bara varit i grupp, men nu låter vi dem även vara med en och en. Det är intressant att se hur de beter sig utanför trygga syskongruppen och ofta är det helt nya sidor av personligheten som visar sig. De växer som individer och får bekanta sig med t.ex. dammsugare, främmande hundar och katten Sonja. De är framåt, nyfikna och sociala och bekantar sig med allt med viftande svans. <3
 
Sedan förra veckan har de även fått komma ut några gånger. Filmer på det finns på instagram. :)
 
Valparna har idag fått valphalsband! Det är Ilas uppfödare, valparnas "kennelmormor" och "kennelmorfar" Paula och Danne på Gårdsbacken som har skickat dem i flödelsedagspresent. <3 <3
 
 
 
De ska inte få ha på sig halsbanden utan uppsikt, men när jag har koll på dem så ska de få ha dem på sig så de får vänja sig. Så småningom ska de även få en initial koppelträning. 
 
Jag passade såklart på att göra lite ny porträttfotografering så de fick stila i sina nya halsband. Det visade sig vara en riktigt stor utmaning! Valparna vill INTE sitta stilla, utan det ska pussas, busas och undersökas hela tiden. :P Halsbanden syns nästan inte heller. Menmen, här kommer resultatet: 
 
 
Magpie fick ett RÖTT halsband.
 
 
 
Lilla näpna Buzz fick ett ROSA halsband.
 
 
 
Caillie fick ett LILA halsband. Hon bidrar även med en (av många!) bloopers.
 
 
 
Sparven fick ett BLÅTT halsband. Han är inne i en grävlingsliknande fas just nu och kallas även skämtsamt för Badger. ;)
 
 
Tord fick ett BRUNT halsband. Han bidrar också med en bild från deras första utevistelse.
 
 
 
Cap fick såklart ett SVART halsband. 
 
 
 
Swift fick ett ORANGE halsband. Hon är en av dem med lite tydligare tantecken så det kommer matcha fint. :)
 
 
 
Sky fick ett LJUSLILA halsband med tassar på. 
 
 
 
Jack fick ett GULT halsband. Han har också fina, tydliga tantecken som kommer framhävas fint. :)
 
 
 
Ozzy fick ett halsband i SILVER.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

» Tre veckor gamla!

Valparna är idag tre veckor gamla. De har öppna ögon, reagerar när man pratar med dem, busar med varandra, viftar på svansen åt oss och vandrar runt allt stadigare på benen. <3
 
Några "firsts":
Första skallet: Cap
Första morrningen: Sparv (busade med syskon)
Första rymmarna ur lådan: Jack och Sparv
Första att vifta svansen: Sky
Först att komma på lockande: Sky
Första lekinviten till oss: Ozzy och Buzz
Först att brottas med varandra: Magpie och Ozzy
 
Men över huvud taget så är de mycket jämna och även om en är först så är de andra inte sena på att ta efter. 
 
Det var också hög tid för nya individuella bilder:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lilla Jack ville inte vara still en sekund så det blev många bloopers och få bra bilder idag. ;)
 
 
 
 
 

» Presentation av Ilas valpkull

Nu har de redan hunnit bli två dygn gamla. Sömnbristen gör att dagarna flyter ihop och jag blir lite dagvill. Det känns i alla fall som att det blivit dags för en presentation av de små liven. 
 
Mitt kennelnamn är Taunila. Det är en fusion av mitt och Ilas namn. 
 
På valpnamnen är det fågeltema. Det blev så av en tillfällighet. Min syster ska ha en valp och är lite av en fågelskådare så hon har varit engagerad med namnen och jag tyckte att det fanns många fina att välja mellan. I den mån det går har vi såklart försökt välja svartvita fåglar. ;) Många av fågelarterna har vi dessutom i närheten där vi bor.
Nu känns det i alla fall som att namnen har fallit på plats. På en del valpar kändes namnen självklara redan från början konstigt nog. :) Men jag lämnar viss reservation över att namnen kan komma att förändras om jag inte tycker att det passar när valpen växer upp. 
 
Presentationen kommer i den ordningen de föddes. 
 
Låt oss börja med...
 
 
"Magpie"
 
Hon föddes först och var även störst med sina 395 gram. Trots ganska utdragna krystvärkar innan hon kom ut så var hon pigg och hittade målmedvetet en spene mycket fort. Magpie är namnet för vår Skata - en vacker, smart och tuff fågel. 
 
 
Magpie har vitt på frambenen över carpus, strimbläs och en liten vit fläck i nacken. 
 
 
"Buzz"
 
Buzz var den första hanen. Han vägde 390 gram. Buzzard är namnet för Ormvråk - en vacker, lugn och kraftfull fågel som vi ser ofta runt huset. 
 
 
Buzz har vita framben varav mer på höger sida. Han har en medelbred bläs och halvkrage på höger sida. 
 
 
"Caillie" [Käjli]
Caillie var den andra tiken och vägde 390 gram. Capercaillie är namnet för Tjäder - en stor och vacker skogsfågel. Det är inte alls ovanligt att vi ser tjädrar i skogen runt vårt hus och det är alltid en andaktsfull syn. 
 
 
Caillie har lång strumpa vänster fram, halv strumpa höger fram, halv krage på vänster sida och en smal bläs.
 
 
"Sparven"
Sparv var den andra hanen. Minst i kullen med sina 320 gram men ändå mycket pigg och framåt. Till sparvarna hör flera fåglar bl.a. Gråsparv och Pilfink vilket man ofta ser i stora flockar runt fågelborden och i ladugårdar. På tomten har vi en flock sociala pilfinkar som hälsar oss välkomna när vi går ut och matar djuren på mornarna. 
 
 
Sparven har lång strumpa vänster fram, halv strumpa höger fram, halv och lite brokig krage på framför allt höger sida och en bred bläs.
 
 
"Tord"
Tord (eller kanske Bill? ;)) var den tredje hanen. Han vägde 350 gram. Razorbill är namnet för Tordmule - en unik, ovanlig och cool fågel. 
 
 
 Tord har vita framben över carpus, halvkrage på vänster sida och ganska bred bläs.
 
 
"Cap"
Cap var den fjärde hanen som kom ut. Han vägde 356 gram. Blackcap är namnet för Svarthätta och passade Cap eftersom han är mörkast i hela kullen. Svarthättan är en liten fågel som är känd för att vara en mycket skicklig sångare som dessutom har förmågan att lära sig andra fåglars sång och härma dem. 
 
 
Cap har lite vitt på tassarna och liten  bruten strimbläs i ansiktet. Han har ingen krage.
 
 
"Swift"
Swift var den tredje tiken och vägde 380 gram. Hennes krage råkar ha formen av en liten Tornseglare så namnet var självklart direkt. Swift är alltså namnet för Tornseglare. Det är en fågel som är ganska lik svalorna. En elegant, snabb, mörk fågel som är känd för att leva nästan hela sitt liv uppe i luften. Det latinska namnet kan till och med översättas till "Fotlös fotlös". 
 
 
Swift har långa vita strumpor på frambenen, medelbred bläs, och en liten fläck i nacken som formar en fågel.
 
 
"Sky" 
Sky var den sista tiken och vägde 390 gram. Skylark är namnet för Sånglärka - en pigg och nätt, glatt sjungande fågel. 
 
 
 
Sky har långa vita strumpor på frantassarna, en smal bläs och en smal halvkrage på höger sida. 
 
 
"Jack"
Jack var den femte hanen och vägde 375 gram. Jackdaw är namnet för Kaja - en smart och modig fågel med intensiva ögon som alla känner till. 
 
 
Jack har höga vita strumpor på frambenen, jämn helkrage och ganska smal bläs.
 
 
"Ozzy"
Ozzy var sist ut och alltså den sjätte hanen. Han vägde 338 gram. Osprey är namnet för Fiskgjuse - en vacker och kraftfull fågel som är mästare på det den gör. Fiskgjuse är också en fågel vi ser här hemma ibland. 
 
 
Ozzy har lång strumpa på höger fram och kort strumpa på vänster fram. Han har en mellanbred bläs och hel, smal krage. 
 
Visst är de fantastiskt fina! :D Vi får se om namnen sitter ända fram till registrering eller om något hinner ändras. Särskilt syrrorna Sky och Caillie är så pass lika varandra i både utseende och sätt i nuläget så risken finns att de byter namn när personligheterna utvecklas mer senare. 
 

» Valparna har kommit!

Igår, måndagen den 18:e december klockan 02.00 på natten började krystvärkarna. Ila hade haft ett långt och jobbigt öppningsstadie i över 24 h innan dess. Hon hade ont, sammandragningar och ville varken äta eller dricka. Flåsig, bäddade och ville inte lämna valplådan. Förstagångstikar kan ha långa öppningsstadier, ibland upp till 36 h, men man blir såklart lite orolig ändå. Men tempen var fortsatt låg vilket indikerade att utdrivningsstadiet inte hade börjat än. På söndagkvällen innan vi gick och la oss så matade jag i henne en energiblandning med RC Recovery, äggulor och grädde mm med spruta för att hon skulle få upp blodsockret lite inför valpningen. 
Vid midnatt gick vi till slut och la oss eftersom läget var oförändrat. Min syster skulle ta första kollen klockan 02.00 och sedan skulle vi titta till henne och tempa varannan timme under natten var planen.
 
Klockan 02:05 väckte syrran mig och berättade att vattnet hade gått. Utdrivningsstadiet var igång! 
 
Första valpen tog tid på sig. Den var stor, låg med bakåtslagna framben och Ila hade ordentliga krystningar i över en timme innan den kom ut. Tillräckligt länge för att vi skulle bli oroliga, men eftersom valpen hela tiden kom längre ut så vågade vi ha is i magen. Det var en pigg och vacker tikvalp. Trots de utdragna krystningarna så bröt hon sig loss ur fosterhinnorna på egen hand så fort hon kom ut och begav sig iväg som en målsökande missil mot en spene. Sedan satt hon där som en igel under resten av valpningen. <3 Störst av alla valparna var hon med sina 395 gram.
 
Övriga valpar kom lätt. Man märkte knappt av krystningarna på Ila utan det sa bara "plopp" och så låg det en valp där. Så fort de kom ut så var Ila där och skulle städa bort hinnorna och putsa dem torra. Full koll på vad hon skulle göra. <3 Fem timmar efter att det började så var alla tio valpar ute. Den enda hjälpen Ila fick och behövde var att jag kopplade på henne ett underhållsdropp med vätska som fick gå i under tiden. Hon hade ju inte druckit på över ett dygn och lite fördelar måste man få med en veterinärmatte. :) 
 
Medtagen Ila tar en paus i valpningen.
 
Fyra tikar och sex hanar blev det! Och alla är otroligt fina och pigga. Det är fantastiskt att Ila kunde föda en så stor kull friska valpar utan några som helst komplikationer. De är relativt jämnstora runt 380-390 gram förutom en lillkille på 320 gram men även han är mycket pigg. 
 
 
Trött och rödögd <3
 
Så fantastiskt fina.
 
När de alla var ute så vågade jag äntligen gå och lägga mig. Husse fick ta över och se till att även de sista fick i sig mat. 
 
Nu de närmsta dygnen är man i ett sorts valprus. Ila gör allt jobb med valparna exemplarisk så jag behöver mest se till att hon själv mår som en prinsessa under tiden. Men det hindrar inte att man ändå vaknar av minsta pip under natten och kontrollerar att allt står rätt till. ;) Trots att jag känner mig lite knäpp av sömnbristen så försöker jag hålla de kära valpintressenterna uppdaterade. De flesta har jag hunnit kontakta individuellt nu men inte riktigt alla.. Ni får ha lite tålamod med mig. ;)
 
 
Nu ska jag fortsätta mysa med den fantastiska familjen. <3 Några har redan fått individuella namn men inte riktigt alla. Någon gång de närmsta dagarna kommer en presentation av kidsen. 
 

» Vecka 8 (dag 57). Sista dagarna innan valpning...

Ila väger nu 24,5 kg. Hon har gått upp ytterligare 0,9 kg sedan förra veckan och har totalt gått upp 6 kg (!) från sin ursprungsvikt.. Det är en tredjedel av sin kroppsvikt. :P
 
För att ge perspektiv på det så kan jag jämföra med mig själv och mina 64 kg. För mig skulle det alltså innebära att jag skulle gå upp ca 20 kg på en månads tid. :P
 
 
 
 
Trots det så känns hon faktiskt lite piggare den här veckan. Jag tror buken har sjunkit så pass att valparna inte trycker lika mycket på bröstorganen. Hon galopperar runt en del på promenaderna och kan ibland hämta en leksak för att kampa lite.
 
Valparna är superpigga och har rajtan-tajtan varje kväll i Ilas mage. Man kan på långt håll se tydliga fosterrörelser och sparkar. Det är som i filmen Alien fast gånger 10... ;)
 
Ila äter nu Royal Canin Starter blandat med RC Recovery. Hon är i perfekt hull och jag vill att valparna ska ha tillräckligt med energi så vi förhoppningsvis klarar alla inför valpningen. Hon äter även en del köttben för att ha något att pyssla med, men de vill hon helst bara gräva ner och spara åt valparna..
 
Jag har också börjat tempa henne några gånger om dagen. Valpningen närmar sig med stormsteg.. :D
 
 

» Vecka 7 (Dag 50) och dräktighetsröntgen!

Då har vi gått in i sjunde veckan och dagen D närmar sig med stormsteg... 
 
Ila väger nu 23,6 kg och har alltså gått upp ytterligare 1,6 kg sedan förra veckan och totalt 5,1 kg från orginalvikten... Buken växer mer och mer och börjar nästan se skrattretande stor ut till de slanka benen. 
 
Djup och tung buk. Obefintlig midja. 
 
 
Ila börjar växa ur korgen på jobbet...
 
 
 
Ila är trött och flåsig. Jag började bli lite orolig över att viktökningskurvan aldrig verkade stagnera så igår åkte jag iväg och gjorde en dräktighetsröntgen för att se hur många valpar hon bär.
 
 
Och röntgen visade 9-10 valpar! Många (inkl jag) tycker de ser 10, men en ligger lite trångt och är något osäker. Men i alla fall garanterat 9 stycken... Kan ni se alla? ;) 
 
Det ser redan trångt ut där inne och jag förstår att Ila inte känner sig helt hundra. Valparna tar upp hela bukhålan och har tryckt upp hennes andra organ in i brösthålan vilket förklarar den tunga andningen och de sura uppstötningarna. Hennes hunger har också lugnat sig och hon vill hellre äta lite och ofta. Troligtvis för att valparna helt enkelt trycker på magsäcken. Hon behöver även kissa oftare än vanligt. 
 
10 stycken är ovanligt många för att vara border collie och förstagångsvalpare. Jag hoppas att det är ett tecken på att Ila och Sid är väldigt kompatibla för varandra. :) När de är så många finns riskerna att någon är lite klenare än de andra men jag ska göra mitt bästa för att få fram 10 starka och friska valpar. En större kull innebär också risken att livmodern inte orkar dra ihop sig ordentligt inför valpningen så jag ska vara extra uppmärksam på om hon behöver hjälp. Förhoppningsvis går allt lätt och smidigt! Det känns ändå skönt att veta ungefär hur många jag har att förvänta mig inför valpningen. Och hur fantastiskt är det inte med 10 border collie-valpar! :D <3
 
 

» Vecka 6. (Dag 44)

I måndags gick vi in på sjätte veckan i dräktigheten och idag är vi på dag 44. 
 
Jag vägde Ila igår och tänkte skriva detta inlägget då. Men när jag räknade på viktuppgången så blev jag osäker på om jag verkligen sett rätt så jag vägde henne igen idag... Och vikten stämde. Ila väger nu 22 kg och har alltså gått upp ytterligare 1,9 kg senaste veckan. :O Totalt har hon gått upp 3,5 kg i vikt från sina ursprungliga 18,5 kg. Hon är också synbart större och tyngre och magen är inte lika jämnt spolformad utan hänger längre ner. 
 
Ursäkta den dåliga bildkvalitén. Men här ser man hur oformlig den tidigare så atletiska fröken Ila börjar bli.
 
 
 
Ilas uppfödare på Gårdsbacken säger att Ilas mor och mormor gick upp ungefär 0,5 kg/valp under dräktigheten. Om Ila följer samma mall så betyder det att hon redan gått upp sju valpar i vikt... Det ska bli oerhört spännande att se hur det ser ut på röntgen den 4/12. Danne och Paula på Gårdsbacken är också i väntans tider med Ilas kullsyster Lime som blev parad bara några dagar senare än Ila. Teoretiskt sett så kan det alltså födas kusiner på samma dag! :D Det är jättekul att ha en jämngammal närbesläktad kull att följa. 
 
Ilas uppfödare är min stora inspirationskälla när det gäller hur en valpkull ska födas upp. De är ytterst noga med socialiseringen och miljöträningen av valparna och jag tror också man har allt att vinna på det. Valparnas hjärnor utvecklas i en rasande takt de första veckorna och jag vill att de ska vara så väl anpassade till sina nya liv som möjligt innan de lämnar gården. Att växa upp som en del av det vanliga familjelivet i stället för instängda i en anpassad miljö i en valphage. Att vara med på promenader i olika miljöer, åka bil, få positiva upplevelser med olika typer av folk osv. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att ge valparna en så trygg och positiv grund som möjligt innan de får åka till sina nya hem. :)
 
Den blivande mamman tillbringar helst sina dagar i soffan numera. 
 
Ila har nu gått över till att äta Royal Canin Starter tre gånger om dagen. På det får hon fortfarande Bozita blötmat och köttkorvar av olika märken. Hon äter även en del råa lammben från gården som jag vet håller god hygien och kvalité. 
Ilas hunger är nämligen helt omättlig nu. För mig känns det väldigt ovant då hon tidigare varit en hund med lagom aptit som i stort sett kunnat ha torrfoder på fri tillgång och aldrig tigger något mer än det. 
Nu är det som att instinkerna har tagit över och hon födosöker hela tiden och äter allt hon kommer över. Hon har till och med stulit en ost från soffbordet (!) och hon har aldrig stulit någon mat i hela sitt liv tidigare. :O
Ute knaprar hon gärna fryst ankbajs från gårdsplanen. Hon verkar ha förstått det där med att det är bra med en varierad kost när man är dräktig i alla fall. :p
 
Snart ska jag ladda upp bilder så ni får se hur fin valplådan har blivit. :)
 
 

» Vecka 5. (Dag 36)

Nu har dräktigheten gått in i vecka 5. Idag är det 36 dagar sedan Ila parades och mer än halva tiden av dräktigheten har gått!
 
På senaste tiden har magen vuxit fooort! Jag börjar nästan fundera på om Ila planerar en ny film med titeln "Ila och de 101 border colliesarna"... 
 
Nu väger hon 20,1 kg. Hon har alltså gått upp ett kilo i vikt på en vecka (!) och totalt 1,6 kg. Det är en ganska markant ökning för att vara så pass tidigt i dräktigheten. Förhoppningsvis stagnerar kurvan lite nu. 
Midjan är i stort sett borta. Hon rör sig också tyngre på promenaderna. Aptiten har stigit markant och hon vill mest äta hela tiden. Hon får ännu inte fri tillgång utan mat ca 3 gånger per dag.
 
Hund som var opepp på att modella och ser allmänt lidande ut. :P
 
 
 
Att magen har vuxit så fort har gjort mig nyfiken på hur många valpar det kan vara. Är det många valpar eller bara en glupsk tjockis? ;) Därför har jag bokat tid för dräktighetsröntgen 4/12 kl 18.00. Det känns bra att veta inför valpningen ungefär hur många valpar man kan förvänta sig. 
 
 
 

» Ila är dräktig! Vecka 4.

Ila är konstaterat dräktig! :D
 
Jag har varit lite försiktig med uppdaterandet här på bloggen då jag inte velat ge mig själv för stora förhoppningar innan jag visste säkert. Men nu blir det ändring på den fronten!
 
Idag är hon på dag 30. Hon har röda, svullna spenar. Midjan börjar onekligen se mer stinn ut. Från sidan blir hon nästan lite limpformad. ;) Hon har även haft dålig aptit i flera dagar. Särskilt på morgonen, då går inte ens blötmaten ner. På eftermiddagen kan hon i stället vara hungrig som en varg och kasta i sig maten. Hon har också gått upp 6 hekto i vikt och väger nu 19,1 kg. 
 
Idag fick jag svar på ett Relaxintest vilket var positivt. Relaxin är ett dräktighetsspecifikt hormon för hundar och utsöndras av valparnas moderkaka. Eftersom hundar blir skendräktiga så kan man inte testa Progesteron som man kan göra på människor. Det hormonet blir högt hos hundar oavsett om de är dräktiga eller inte. 
 
 
 
Ila äter nu Royal Canins HT42d som grund. Det är ett dräktighetsfoder som tikar ska äta fram till dag 42 i dräktigheten. På det får hon Bozita naturals blötmat som topping för att hjälpa aptiten. Hon får även lite matrester vid tillfälle då det finns studier som visar att det är bra med en varierad kost hos den dräktiga tiken då det minskar risken för att valparna blir överkänsliga/allergiska. 
 
Ila har också fått första vaccinsprutan mot Herpes i samband med parningen. Hon ska få en till spruta 1-2 veckor innan valpning. Skulle hon bli infekterad av herpes under dräktigheten så är det knappt märkbart på tiken men kan bli fatalt för valparna som föds svaga eller döda. Så jag tar det säkra före det osäkra och vaccinerar, särkilt som Ila är med mig på jobbet där det är en del hundtrafik. Det ska jag givetvis försöka undvika mer ju längre in i dräktigheten vi kommer. 
 
Intresset för kullen har visat sig vara relativt stort vilket glädjer mig mycket! Det betyder att det är fler än jag som tror på kombinationen. :) Jag har inget kö- eller tingningssystem utan tar emot alla intresseanmälningar. Först när valparna är födda och jag ser antal och könsfördelning börjar jobbet med att hitta rätt hem till de olika valparna. 
 
Vid intresse, maila: feas0001@stud.slu.se
 

» Ila parad med Sid!

Igår förmiddag hade Ilas progesteron plötsligt stigit till 31 nmol/l. Det hade stigit förvånansvärt kraftigt från de 12 nmol/l som hon hade dagen innan så jag är glad att jag testade om henne så pass snart igen. Man ska också tänka på att progesteronnivåerna kan variera med ca 40% över dygnet.
 
Men 31 nmol är en jättebra nivå och indikerar att Ila är inne i sin fertila period. Som tur var hade jag en snäll kollega som jag kunde byta min jour med så att jag kunde åka iväg till Sid samma kväll.
 
Ila och Sid fattade snabbt tycke för varandra och efter lite flört och bus dröjde det inte länge innan parningen var klar.
 
Efteråt fick de deras sanna "happy ending" på dejten - VALLNING. :D
 
 
 
 
 
De är så fina ihop! Snarlika i typ och proportioner och ungefär samma storlek, men något olika rörelsemönster. Det är också trevligt att de trivs så bra ihop. Sid var en riktig gentleman som väntade tills Ila var redo utan att vara påstridig. Och när de vallade så var det inga problem att köra en hane och en höglöpande tik ihop utan då var det fåren som var viktigast. Precis som det ska vara hos arbetshundar. :)
 
Sidden tar ett svalkande gyttjebad.
 
Nu håller vi tummarna för att Ila visar tecken på dräktighet om 3-4 veckor!
 
 
 
 
 

» Ila har börjat löpa!

Idag (möjligtvis redan igår) började Ila att löpa! Förra gången blev hon parningsvillig dag 11 så hon borde komma in i höglöp ungefär då även den här gången.
 
Men jag ska ta progesteronprov när det närmar sig för säkerhets skull. Spännande! :D
Selfie
 

» Planerad valpkull hösten 2017

Ila ska paras med Jörgen Olssons SID vid nästa löp. Kolla under fliken "Gårdsbackens Caol Ila" och klicka på "Planerad valpkull" för att läsa mer. Valparna borde bli leveransklara tidig vår 2018.
 
 

» Mac har varit på besök

Fina Ardagh Mac har bott hos oss i två veckor. Då hans matte skulle på semester och Ila precis började löpa då så passade vi på att vara hundvakt under hela resan. Det har bara varit trevligt att få lära känna honom riktigt ordentligt. :)

 
 
 
Mac var väldigt okomplicerad att ha, precis så som jag hade uppfattat att han skulle vara. Han anpassade sig fort och var en i familjen direkt. Lös på promenaderna, lyssnar på allt man säger och glad i alla han träffar. Han var dessutom en riktig gentleman mot Ila under hela löpet. 
 
 
 
Nu återstår att se om Ila har blivit dräktig! 
 
Dessutom så har mitt kennelnamn blivit godkänt!
 
 
 
 
 

» Påbörjat löp - Valpar i mars?

Så, då kom den efterlängtade dagen då Ila började löpa. Jag gick genast upp i spinn och började läsa om alla mina anteckningar från reproduktionskursen, men övriga i familjen här hemma tar det lite mer chill. ;)

Har vi tur så blir det alltså valpar i mars. Men innan det har chansen att bli något med det så är det mycket som ska klaffa med parning, dräktighet och valpning. 
 
 
 

» IGS-normal!

Imerslunds-Gräsbäcks syndrom (IGS) är en sjukdom som kan förekomma hos border collie. Symptomen orsakas av att hundar med sjukdomen inte tar upp vitamin B12 normalt och alltså får brist på vitamin B12.
 
Frekvensen av sjukdomen i rasen är inte hög, men den är relativt lätt att testa för så många väljer ändå att testa de hundar som de avlar på. Testet är ett DNA-test för att se om hunden bär på mutationen. För att en hund ska bli drabbad behöver den bära mutationen i dubbel uppsättning - alltså få den från både mamman och pappan.
 
Ila fick resultatet NORMAL. Hon bär alltså inte på mutationen över huvud taget och ingen av hennes valpar kan bli sjuk i IGS.
 
 

» Valpar planeras hösten 2017, Border collie.

Ila är parad 16/10-2017 med Sid, REGV1733/2014 som ägs av Jörgen och Kicki på Nötvallens kennel.
 
Ila
 
Ila
 
Ila är en frisk Border collie som har HD A och väger 18,5 kg. Hon går mycket bra i vallningen och har börjat samla på sig meriter trots att jag som förare är nybörjare, vilket säger en hel del om hennes träningsbarhet. Hon är godkänd vallhund på både får och nöt samt har förstapris och vinst i IK-1 på får. Så snart jag som matte får ordning på visslandet så hoppas jag kunna starta henne även i IK-2. En utförligare beskrivning av hennes vallningsegenskaper finns HÄR.
Bland Ilas kullsyskon är 6/7 godkända vallhundar, tre stycken utöver Ila tävlar IK-1, en tävlar IK-2, en arbetar på en fårgård med 350 tackor och tre stycken tävlar agility klass 3.
Hennes stamtavla innehåller fina, gamla linjer från bl.a. Moel (Moel Tess, Moel Eira och Moel Hugo), Bwlch (Bwlch Hjalmar), Kelliegården, Somollis (Somollis Vicki), och Nisses.
Hennes absolut största styrka är ändå hennes mentalitet. Hon har en fantastisk av-knapp och är lika bra soffhund som hon är arbetshund. Social och stabil, älskar folk och är trygg med barn. Genomsnäll mot både folk och fä. Skottfast. En utförlig beskrivning av Ilas mentalitet (med film) kan ni läsa HÄR.
CEA-fri via sina föräldrar. IGS-normal. MDR-1-normal.
Mer om Ila (med bilder och vallningsfilm) kan ni läsa HÄR.
 
Ilas stamtavla.
 
Sid är en frisk Border collie som har HD B och väger 18-19 kg. Han är importerad från Holland som valp år 2014 av Jörgen Olsson. Pappa är Serge van der Zweeps Gary och mamma Vicki är kullsyster till Caleb. En superstam. :)
Sid tävlas i IK-2 och har deltagit i SM-kval i fårvallning i år.
Han är en snabb hund, både i vallningen och till vardags utan att för den delen vara stressad. Han har snabba flanker men ändå mjuk drivning framåt och bra tempoväxlingar. Hans snabbhet skrämmer inte fåren då han alltid gör bra flanker. I sättet är han mild, både mot människor och andra djur. Fungerar utmärkt i den stora hundflocken hemma hos Jörgen och Kicki men är också en bra inne- och familjehund som kan koppla av när han inte jobbar.
När jag hälsade på så fångade han mitt tycke som mest när vi satt i kökssoffan och myste tillsammans. När vi var ute så fick vi också höra ett skott vilket han inte alls var berörd av (inte heller Ila). Sid har tre kullar sedan tidigare. Avkommorna är inte så gamla än men än så länge är två röntgade med A-höfter och två redan är godkända vallhundar och tävlar i IK-1.
Sid är gentestad CEA-normal och IGS-normal och ögonlyst ua.
Länk till Sid på Nötvallens hemsida: HÄR
 
Sids stamtavla.
 
Inavelsgraden mellan Ila och Sid är 0,0%
 
 
Film där Serge kör Sid för första gången. Det finns fler filmer på Sid på Kickis youtube-konto.
 
Sid
 
 Sid
 
 Sid
 
 Sid
 
 Sid
 (Bilderna på Sid ägs av Sids ägare)
 
Målsättningen med valpkullen är mentalt stabila och sociala vallhundar med mycket samarbetsvilja och naturlighet i vallningen. Snabbhet och intensitet men också möjligheten att dra ner på tempot och en god djurkänsla. Man ska kunna träna hunden utan onödiga konflikter. Sedan är det inte heller kul att ha en bra vallhund utan att det fungerar i vardagen. Och allt detta vill jag ha utan att tumma på kvalitén!
 
 
 
De som är intresserade av en eventuell valp efter Ila och Sid är välkomna att höra av sig, det är inte bindande för varken dig eller mig.
 
feas0001@stud.slu.se