Otroligt coola tjejer. Under hela den långa färden låg de och idisslade. Så fort de kom in i fårstallet så gjorde de sig hemmastadda och sedan dess har allt gått som på räls. Kerstin är lite sprättig (varför är det alltid en som är sådan? ;)), men de andra är lugna, trygga och kommer fram när man pratar med dem.

 

Det är fyra, odräktiga ungtackor (födda 2013) av rasen Gotlandsfår. Vi ska snart klippa dem. De kan gå ut och in som de vill i en liten rastningshage och har mirakulöst nog hittat några gröna strån att äta där. Annars så får de såklart foder och vatten inne i stallet. Så småningom så ska de släppas ut på bete.

 

Eftersom de var så lugna och blev hemmastadda så fort så har vi redan tränat lite vallning på dem.. ;) Fåren blev inte alls stressade, utan verkade bara tänka "Ba! Vilken löjlig, irriterande hund!". De fattade snabbt att de skulle ty sig till mig.

 

 

Då de inte är invallade så tänkte jag passa på att komma igång med fösningsträningen ordentligt. Fösning är när hunden går mellan mig och fåren och föser dem bort från mig. Vi gjorde lite sådan när Ila var mindre, men det var länge sedan nu och sedan dess har vi jobbat så mycket med balansering att jag blev orolig att det skulle bli svårt att träna fösning... Ila är ju så inkörd nu på att ta sig upp till andra sidan fåren gentemot mig.

 

Svårt blev det också. Vi tragglade ett tag och Ila förstod länge inte alls vad jag ville. Vi har sedan tidigare använt kommandot "Fram" när hon varit på andra sidan fåren och då drivit dem rakt mot mig.

Nu lyckades jag bryta balanserandet med ett "Kom" så att hon kom och la sig bredvid mig och sedan använde kommandot "Fram" för att hon skulle gå rakt mot fåren. Plötsligt lossnade det. Mycket för att fåren tröttnade på oss och började gå därifrån och Ila ville följa efter. Hon fick då mycket beröm och nu har vi lyckats fösa dem fram och tillbaka i hagen och växla med lite höger- och vänsterkommandon. De sitter inte riktigt än, utan Ila rör sig mer beroende på vart jag står än vad jag säger, men det kommer nog. Så fort Ila har förstått vad jag vill så rör hon sig lugnt och fint. Förstår hon inte så blir hon springig.

 

Här är en film som visar en del av fösningen:

 

 

 

Ila har alltid haft ett väldigt schysst beteende mot fåren. Hon har aldrig farit in i flocken och "jagat" efter dem eller försökt bita dem, trots att det inte är helt ovanligt hos unghundar när pressen på dem blir lite hög.

Men vi har också vallat på ganska svåra får, min pappas tunga, oinvallade köttfår till exempel. Jag har varit ytterst försiktig för att undvika situationer där Ila skulle bli stångad eller skrämd då det skulle kunna förstöra henne och jag vill att hon ska få ett starkt självförtroende. Vilket jag upplevt att hon har.

 

Bland de här fyra ungtackorna så finns det en som alltid går längst bak närmast Ila när hon driver dem och ibland så vänder hon sig om, stannar och utmanar hunden lite. Så är det nästan alltid med får, den tuffaste tackan kan stanna och visa sitt missnöje för hunden. Nu vet jag att den här situationen är helt ofarlig för Ila. Tackan kommer inte stånga henne och skulle hunden bara ta ett steg framåt och svara tillbaka så skulle tackan springa efter sina kamrater. Så jag har inte lagt mig i, då jag vill att Ila ska gå fram och "vinna" i situationen och har alla möjligheter att göra det. Men så fort tackan stannat så har Ila ställt sig upp (från vallningsposition) och tittat bort mot mig som om hon undrat "Är det inte nu du ska komma och hjälpa mig matte? Hon flyttar ju inte på sig?"" Jag har försökt mana på henne med rösten men hon har bara sett frågande ut.

 

Missförstå mig inte, jag vill inte att Ila ska bita tackan. Men jag vill att hon ska hoppa fram, då jag vet att hon skulle vinna och tror det skulle vara väldigt givande för hennes självförtroende. Jag hade inte riktigt förväntat mig att hon skulle reagera så här. Uppenbarligen så har hon upplevt mina tidigare avledande manövrar som att jag alltid kommer fram och undsätter när en tacka vänder sig om mot henne. Hur ska jag göra? Kommer det lösa sig med tiden?

 

 

 Angående PennHIP-inlägget som ni väntar på så har vi fortfarande inte fått svar på Ilas röntgenbilder! Det var nu en månad sedan vi röntgade och de sa att det skulle ta ett par veckor att få svar... :(