Jag, mamma och Kåre har haft lite planer på att skaffa får igen. Vi har även varit iväg och kollat på en trevlig besättning med Gotlandsfår som vi gillade. Det var en besättning med 23 tackor, en bagge och 14 ungtackor.

 

Tyvärr så lyckas fårägaren och vi inte riktigt komma överens om priset, så det kanske inte blir just den här besättningen. Men vi har fortfarande ögonen öppna efter andra möjligheter.

För visst vore det mysigt med får igen! Bara lukten av får tar mig tillbaka till så många barndomsminnen! Även de två Border collie-tjejerna, Dell och Ila, skulle nog inte tacka nej till en egen grupp får tror jag. ;)

 

 

När jag var liten så hade vi Ryafår. Det var en liten grupp på ungefär 10 tackor och efter några års avel så hade vi verkligen en besättning att vara stolta över. De var en del av familjen och vi barn var mycket i fårhuset. Alla hade personliga namn och var handtama.

Om en tacka fick lamm så döpte vi dem till namn som började på samma bokstav som moderns namn och kunde på så vis lätt följa linjerna. Ullrika, en av våra finaste tackor någonsin, fick till exempel Ulli (min egna tacka), och hennes dotter hette i sin tur Umpa och var vår sista ryatacka som dog förra året, nio år gammal. Nu är det pappa som har fåren i familjen och han är inte intresserad av avel så de är korsningsfår som bara har lite av vår gamla Ryastam i sig.

 

Följa, min systers tacka. Inte den vackraste, men gav alltid så trevliga och lätthanterade lamm.  

 

 

Mamma kommer hem från Thailand om en vecka och då ska vi ha ett nytt möte om får, sedan får vi se hur det blir.

 

Apropå får så ska jag och dogsen åka iväg till pappa nu för att valla på hans tjuriga grupp får. Jag tänkte att Dell skulle få börja valla in dem. Det är ju inget som görs i en handvändning, men bara det förenklar lite för min och Ila´s framtida träning så är jag nöjd. Jag måste ju passa på när jag har händerna på en sådan fin vallhund som Dell. :)