» Påbörjat löp - Valpar i mars?
Så, då kom den efterlängtade dagen då Ila började löpa. Jag gick genast upp i spinn och började läsa om alla mina anteckningar från reproduktionskursen, men övriga i familjen här hemma tar det lite mer chill. ;)
Har vi tur så blir det alltså valpar i mars. Men innan det har chansen att bli något med det så är det mycket som ska klaffa med parning, dräktighet och valpning.
» Ila har vallat för första gången
Idag har vi vallat med Ila för första gången. Vi har fått låna får av en granne.
När vi var där förra gången och byggde fållan så fick Ila bara titta på när mammas äldre hund vallade och sedan följa med den hunden lite i fårhagen. Då mest rusade hon runt, runt, var allmänt valpig, ville leka med oss, åt fårskit och lyssnade inte alls på vad matte sa. Men hon verkade tycka att det var kul i alla fall och tyckte det var spännande att springa efter när fåren rörde på sig så det var nog en positiv upplevelse tänkte vi.
Därför var vi lite osäkra på hur hon skulle reagera den här gången när vi tänkte prova att ha fåren i fållan. Var hon verkligen redo?
Uppenbarligen så hade det varit en väldigt positiv upplevelse för Ila när vi var där förra gången för hon betedde sig helt annorlunda nu. Det lyste i ögonen på henne och så fort hon kom ur bilen så ställde hon sig utanför fårhagen. "Vart är fåren???" Jag är såå glad att jag valde att ha sele på henne...
Mammas hund Dell fick hämta fåren för att fösa in dem i fållan och under tiden gick jag mot fållan med Ila i koppel och sele. Hon tjöt, ylade och hängde i kopplet. Jag har aldrig sett henne så exalterad förut, det var nästan lite skrämmande ;)
När Dell skulle fösa in fåren i fållan så stod vi nära och tittade på. Jag lyckades få Ila att sitta ner bredvid mig, men hon darrade i hela kroppen och ett jollrande ljud steg ur strupen på henne.
När jag sedan släppte henne och skickade iväg henne så rusade hon i hög fart runt, runt fållan. Jag försökte möta upp henne för att skicka henne åt andra hållet, men de första gångerna fick jag fånga henne i farten i selen innan hon började fundera på vart jag var någonstans. Fåren var ju så spännande.
När hon till slut stannade upp på andra sidan fållan så berömde jag henne, bad henne att ligga och gick runt och klappade om henne.
Mamma öppnade fållan och vi gick in. Det var en större grupp med får än vad jag tänkt mig, ungefär tio stycken, men mamma och jag resonerade som så att fåren troligtvis skulle vara mer stressade om vi delade upp dem. Två tackor var lite äldre och ganska tuffa så först hade jag Ila i koppel för att se hur både fåren och hunden betedde sig när vi var i fållan. Ila hade lugnat ner sig betydligt efter sin rusning på utsidan och gick lugnt och fokuserat bredvid mig i slakt koppel. Även fåren var duktiga så jag bestämde mig för att våga släppa Ila.
Hon stod först kvar bredvid mig. Jag skickade henne åt höger. Sedan gick allt jättebra.
Jag fick en så fin känsla tillsammans med Ila. Hon var koncentrerad, orädd, och höll ihop fåren. Dessutom så höll hon ett bra avstånd från dem. När jag gick mot henne så vek hon därifrån, hon höll koll på mig och det var mycket mer balanserat än det varit på utsidan. När de stannade så stannade hon också och kastade en blick på mig: "Vad ska jag göra nu?" i stället för att rusa framåt för att få fart på dem.
Kontakten och känslan var där så vi avslutade redan efter ett par varv, det hade kanske bara gått några minuter. På "ligg" så la sig Ila ner direkt, jag kunde gå fram till henne, klappa om henne och sedan med ett "Det räcker nu" så gick vi lugnt ut ur fållan.
När Dell sedan skulle flytta ut dem ur fållan så blev Ila "vild och galen" igen men jag tänker leva på de där minutrarna vi fick ihop i fållan. Jag är så fantastiskt nöjd med min lilla hund. Jag har ärligt talat varit lite orolig för att släppa henne i fållan, jag trodde hon skulle vara för ofokuserad på fåren så hon kanske skulle bli påsprungen eller skrämd. Men nu känns det som att hon är tänd och jag kan lita på henne vilket gör att jag kommer vara mycket lugnare inför nästa gång. Polletten verkar ha trillat ner för Ila: Får innebär inte lek och jakt utan det kan faktiskt vara en rolig uppgift jag gör TILLSAMMANS med matte.
Det här är så kul och jag längtar till nästa gång vi har en möjlighet att valla. Tyvärr så ska mamma till Stockholm och jobba nu, men jag kanske får hjälp av någon annan (jag behöver en äldre hund som kan flytta in fåren i fållan). Annars så får jag vänta tills jag kan valla på pappas får i Enköping, det dröjer ju faktiskt inte länge.
Jag har tyvärr inga bilder från vallningen, men jag tog några porträttbilder på Ila och Sonja idag:
Mina fina pälsklingar <3
» Sonja
Jag bara måste publicera en film till på vår fantastiska katt, Sonja.
Här ligger hon på rygg i mitt knä och jag kammar henne på magen vilket inte bekommer henne särskilt mycket...
Sonja var en så kallad sommarkatt. En kattunge som någon skaffade över en sommar och sedan övergav. Hon dök upp på en gård som en vän till mig har, mager och eländig när hon var ungefär fem månader gammal. Det var i början på hösten 2008. Hon följde deras steg överallt och var väldigt social, uppenbarligen så var hon ingen vildkatt utan hade bott hos någon. De försökte schasa bort henne då de inte ville ha främmande katter på sin gård men hon stannade envist kvar och var väldigt glad att hon hade hittat människor.
Till slut så ringde min vän till mig då hon visste att vi var lite intresserade av att skaffa katt. Jag åkte dit för att titta på henne. Jag fann en omärkt, mager, ung honkatt som var väldigt gosig och hungrig. Vi anmälde det till polisen, men det var ingen som anmält henne saknad. Så hon fick följa med oss hem och i efterhand förstår vi inte att vi hade en sådan tur att vi lyckades snubbla över världens bästa katt på det sättet. :)
När hon var lite äldre så kastrerade och ID-märkte vi henne. Nu har hon bott hos oss i nära fem år och under de åren har hon inte skänkt oss något annat än glädje.
Jag funderar ofta nyfiken på hennes bakgrund. Vem bodde hon hos? Hur såg hennes föräldrar ut? Varifrån kom hon ifrån? Jag tror hon är en korsning med någon/några former av raskatter för hon är större än den vanliga bondkatten och har den ovanliga färgen creme som jag bara sett hos raskatter. För mig är hon finast i världen och jag har mängder av historier på lager då den finurliga katten har hittat på olika bus och konstigheter.
» Sonja är en cool katt
Jag tror att vi har världens coolaste katt. Hon är så tillitsfull och lugn i alla sammanhang. Här ligger hon i husses knä och är maximalt avslappnad trots att vi har besök som spelar Yatzy vid samma bord och har musik i bakgrunden.
Myser
» Ila och Sonja
Ila och Sonja har numera nästan en relation som man skulle kunna kalla.. vänskap?
De är faktiskt riktigt gulliga mot varandra och båda verkar uppskatta den andres sällskap, både inomhus och utomhus. De har hittat ett gemensamt kroppsspråk och börjar förstå den andres intentioner och signaler.
Ibland när Ila är riktigt speedad så gör hon lekinviter mot Sonja och försöker få igång henne som om hon vore en annan hund. Nu när Sonja förstår att Ila inte menar henne illa ens då hon rör sig så snabbt och studsigt så är hon tålmodig och brukar låta henne hålla på. När jag och Ila kommer hem från jobbet och kliver ur bilen så brukar Sonja komma och möta oss och den första hon hälsar på är faktiskt Ila. Det kan vara så fint så jag som matte nästan blir rörd till tårar.
Jag har länge velat få filmbevis på deras fina beteende mot varandra och ikväll så lyckades jag äntligen. Det är inte riktigt den fina "vi kommer hem från jobbet-scenen" men ikväll så träffade vi på Sonja under kvällspromenaden och Ila gick fram för att hälsa.
Det slutade med att Sonja slog följe under resten av promenaden. Jag är så lyckligt lottad som har två så fina djur i mitt liv. Ibland så brukar jag och Isak skämtsamt kalla dem för "gul-djuret" och "brun-djuret". <3
» Soffmys
Ila får varken hoppa upp i eller sova i soffan själv, hon har sin egen bädd i vardagsrummet. Undantaget är att hon får vara i mitt knä om jag lyfter upp henne. Det är ju för att jag tycker det kan vara mysigt med husdjur i knäet när man t.ex. kollar på en film. :)
I början så blev Ila mest obekväm uppe i soffan, tyckte det var varmt och ville hellre ligga på golvet under soffan som vanligt. Nu verkar hon ha funnit sig i situationen och uppskattar också soffmyset. :)
Katten Sonja gillar också att mysa i knäet, men då hon är drottning i huset så är hon i soffan precis hur mycket hon vill, när hon vill. :)
» En bra dag på Helgetorp
Sonja har äntligen "kommit tillbaka"!
Sonja heter vår underbara katt. Hon har i fem års tid varit det centralaste och viktigaste djuret i våra liv. Hon är tillgiven och lojal som en hund, kommer när man ropar, är social och roar våra gäster, kan sitt och vacker tass om hon får skinka, slappar med oss i TV-soffan och sover i vår säng.
Sonja, vår älskade knäppa katt <3
Innan Ila kom så hade vi i förebyggande syfte klippt klorna på Sonja, men hon har träffat hundar förut och det har gått bra så vi var inte alltför oroliga. Hon har snarare varit så cool så en del hundar har varit här på inskolning för att lära sig umgås med katter.
Sedan kom Ila, och Sonja försvann. Vi har inte sett henne bete sig så förut när vi haft hundar här, då har hon varit kvar och visat hundarna vem som bestämmer...
Hon försvann såklart inte helt. Ibland kom hon in genom kattluckan, hälsningsjamade, fick syn på Ila, gav oss en sårad blick och försvann ut igen. Hon sov inte i vår säng och var bara inne för att äta mat. Jag tyckte det var så konstigt, för Ila var inte på långa vägar varken den största eller jobbigaste hunden vi haft här. Det verkade nästan som om Sonja väntade på att det här med hunden skulle "gå över", att hon skulle försvinna som de andra hundarna jag varit hundvakt åt gjorde och livet skulle återgå till det vanliga med henne som drottning i huset.
Nu har vi haft Ila i drygt två veckor och helt plötsligt så är Sonja tillbaka. Det hände över en dag, som om hon helt plötsligt bestämde sig för att acceptera den lilla hunden. Ila är så duktig med Sonja, nyfiken men visar respekt och går gärna en liten omväg runt henne på golvet.
Idag satt vi alla tre på trappen och njöt av vädret.
Sonja är allt lite nyfiken hon också.. :)
Jag är stolt och glad över mina djur idag och vi har haft en lugn och fin dag hemma. :)