De är faktiskt riktigt gulliga mot varandra och båda verkar uppskatta den andres sällskap, både inomhus och utomhus. De har hittat ett gemensamt kroppsspråk och börjar förstå den andres intentioner och signaler.

 

Ibland när Ila är riktigt speedad så gör hon lekinviter mot Sonja och försöker få igång henne som om hon vore en annan hund. Nu när Sonja förstår att Ila inte menar henne illa ens då hon rör sig så snabbt och studsigt så är hon tålmodig och brukar låta henne hålla på. När jag och Ila kommer hem från jobbet och kliver ur bilen så brukar Sonja komma och möta oss och den första hon hälsar på är faktiskt Ila. Det kan vara så fint så jag som matte nästan blir rörd till tårar.

 

Jag har länge velat få filmbevis på deras fina beteende mot varandra och ikväll så lyckades jag äntligen. Det är inte riktigt den fina "vi kommer hem från jobbet-scenen" men ikväll så träffade vi på Sonja under kvällspromenaden och Ila gick fram för att hälsa.

 

 

 

 

Det slutade med att Sonja slog följe under resten av promenaden. Jag är så lyckligt lottad som har två så fina djur i mitt liv. Ibland så brukar jag och Isak skämtsamt kalla dem för "gul-djuret" och "brun-djuret". <3