Det är dags för en liten uppdatering från oss känner jag. :)

 

Ila är en vacker dam på 17 härliga kilo och viktkurvan har stannat av där. Hon är nio månader nu och full av energi. Jag tycker hon eventuellt har lite mer "spöken" i huvudet. Hon kan bli osäker och skälla lite på mötande hundar, eller bara ut i mörkret vid altandörren vilket hon inte har gjort tidigare. Jag oroar mig inte särskilt för det för jag tror det går över. Det finns ju något som folk kallar för "spökåldern", kanske är det här det. 

Hon har börjat ta lite väl stora svängar från mig när vi går promenader så jag har fått gömma mig för henne någon gång och låta henne "tappa bort mig" i några sekunder innan jag gett mig till känna. Det har gjort att hon har börjat hålla bättre koll på mig igen och inte försvinna utom synhåll.

 

Hon charmade såklart hela släkten under julhelgen. Nyårsafton tillbringade hon hemma tillsammans med en trygg hundkompis. Det smäller väldigt lite hos oss, vi kunde bara höra några dova smällar i fjärran vid tolvslaget. Ila var helt oberörd och jag var hemma och rastade henne med jämna mellanrum eftersom jag var i närheten.

 

Vi håller på med grundkursen för Klickerklok fortfarande, men det har blivit lite dåligt med träning över jullovet. Vi ska försöka ta igen det nu.

Men träningen fungerar fint. Hennes styrkor är snabba övningar som involverar leksak och att interagera med föremål med sina framtassar eller nos. Det som är svårast är framförallt bakdelskontrollen men också stadgeövningar. Hon håller stadgan så länge jag har en retning (framför allt med leksak), men har svårt när jag är mer passiv. Jag lägger upp ett par träningsfilmer här som vi har skickat till våra tränare.

 

 

 Här är de förste tre träningspassen i bakdelskontroll. Hon ska stå med frambenen på klossen och snurra runt med bakdelen. I sista träningspasset så lossnade det lite och verkade inse att hon hade bakben! ;) Jag är lite oprecis med klickern men jag gillar verkligen hennes attityd i träningen. Nu har jag stora förhoppningar inför nästa träningspass.

 

Jag är så himla taggad på vallningen nu och letar massor med kurser till våren. Nu försöker jag hoppa på en unghundskurs som min klubb håller som en förberedelse för vårens kurser, mest för att få träningstillfällen. Senast vi vallade var i mitten på december. Nu har ju den dumma snön kommit! Fast Ila tycker i och för sig att den är väldigt rolig att leka i. Det ska bli otroligt spännande när vi kommer igång med träningen på riktigt. År 2014 ska helt klart gå i vallningens tecken!

 

 God fortsättning allihopa!

 

I första lektionen i grundkursen så var hemläxan:

 

Det här är bra förkunskaper till både agility- och lydnadsmoment. Ila och jag har ju tjuvstartat då vi både gjort stationsträning, nosduttar och utvecklat en bra lek tidigare.

 

Så här ser vår träning ut nu:

 

 

 

Stationsträning: Det vi ska utveckla är farten in i buren. När hon kan kommandot ska jag försöka lära henne halsbandsgreppet vilket kan vara en bra kunskap både i agility samt framåtsändande i lydnaden. Jag ska alltså hålla henne i halsbandet och då ska hon ladda upp sig och vara beredd på att springa i full fart framåt utan att se sig om när jag släpper.

Vi ska också träna på att vara passiv i buren även när jag är helt passiv utanför. Nu retar jag henne mycket med leksaken innan hon får Fri-kommandot.

 

Lek: Leken fungerar bra tycker jag. Att byta leksak var nytt för oss och har inte fungerat så bra då hon ofta favoriserar en leksak. Så vi ska börja träna med två precis likadana.

 

Nosduttar: Har vi gjort förr. Det vi ska utveckla är min belöningsplacering så det blir lättare att träna in nosfrys sedan. Nu är Ila väldigt snabb att titta efter godisen efter att hon duttat. Nosfrys är en bra förkunskap för t.ex. apportavlämning samt vittringsmarkering.

 

Det var en trevlig mjukstart på kursen och vi får mycket bra, konstruktiv kritik från tränarna så att vi kan utveckla det vidare. Det ska bli så kul att se vad de har planerat nästa lektion!

 

 

Nu när jag pluggar så hamnar bloggen på efterkälken... Så nu var det dags att ge er en liten "Catch up" tyckte jag. :)

 

Vi har fortsatt med våran klickerträning som kallas för shaping. Här är en film där Ila tänder och släcker lampan för några veckor sedan. Träningsmetoden är fantastisk för sådana här ändamål och Ila lärde sig det här på en dag, uppdelat på fyra korta träningspass. Sedan dess har vi tränat någon gång mer och nu gör hon det ännu bättre så snart kan vi sätta kommando på det. Jag har filmat mer när vi tränat och tänkte klippa ihop en liten guide om hur man lär hunden detta när hon väl gör uppgiften fullfjädrat. :)

 

 

 

 

Sådana här saker är Ilas styrka inom trickträning: Att interagera med saker med hjälp av sin nos eller framtassar.

 

Vi har nu börjat träna backning och att backa upp på saker. Det låter enkelt men har visat sig vara en betydligt större utmaning för Ila än att tända och släcka lampan. ;)

 

Den 20:de november börjar vi en Grundkurs online hos Fanny Gott och Thomas Stokke på Klickerklok. Det är de som har skrivit boken om Shaping som jag har utgått mycket från när jag tränat Ila. Detta ser vi mycket fram emot!

 

En Border collie behöver hållas sysselsatt. Det är typ omöjligt (och inte så nyttigt för en ung hund) att trötta ut dem fysiskt. Vill man ha lugn och ro hemma så behöver man stimulera dem psykiskt. Vallningen är såklart det bästa. När jag har vallat med Ila så är hon harmonisk i flera dagar. Men däremellan så behöver vi Shaping-träningen. Det är den enda träningsform där Ila tänker så mycket att hon faktiskt blir trött. För efter fem minuters träning så är hon så trött att hon bara vill gå och lägga sig sedan. Dessutom så främjar det till en bra kontakt och kommunikation mellan henne och mig. Vi har kul tillsammans. Fantastiskt, eller hur? :)

 

 

Det som motiverar Ila bäst i träning är helt klart leken. Vi har lyckats få upp intresset för godis också, men det är bara för att hon vet att snaart så kommer leken.

 

Vi har tränat på bra kamplek sedan Ila var en liten valp. Med "bra" kamplek så menar jag att det sker under kontrollerade former. Vi har startsignal "Ta den!" och stoppsignal "Det räcker.". Vi använder oss också av "Loss" då hon släpper den (jag byter mot en godis så hon släpper snabbt). Det är också viktigt att hundarna belastar kroppen rätt i kamplek, med bra vikt i bakdelen. För att träna det så har Ila fått vinna leksaken när hon har belastat rätt. Att hon får vinna leksaken ibland har också ökat hennes engagemang i leken.

 

Under valptiden så har vi fått prova oss fram med olika leksaker. I början så släppte hon leksaken direkt när jag tog i den. Efter ett tips så använde jag längre leksaker så att hon kom längre bort ifrån mig och då vågade hon kampa mer. Den leksaken som alltid gick hem var en helt vanlig frottéhandduk i mindre format. Den var snäll mot hennes mjölktänder, hon fick ett bra grepp och tyckte det var jättekul! Dock så var den inte helt smidig att ha med sig för mig, den trasslade fast sig i fickor och bälten och var mycket skrymmande.

 

Nu så har vi äntligen hittat en leksak som både jag och Ila tycker slår frottéhandduken!

 

Vi har börjat träna en del med metoden shaping. Om ni kanske minns så publicerade jag ett tidigare inlägg om den boken som vi utgår ifrån. Den kan jag verkligen rekommendera!

 

Än så länge har vi shejpat att hon ska gå och ställa sig med frambenen på en låda, att hon ska lägga sig platt med huvudet mot marken och nosdutta en post-it lapp... Tyvärr så har jag varit jättedålig på att filma våra träningspass.

 

Här tränar jag och Ila "Buren". Målet är att när jag säger "Buren" så ska hon söka upp den och gå in i den. När jag säger "Fri" så får hon gå ut. Anledningen till denna träningslek är att jag vill att hon ska tycka buren är ett jätteroligt ställe att gå till och vara i. För man kan ju ganska lätt få hunden att gå in i buren, men då innebär det oftast något tråkigt och att träningspasset är över...

 

Tyvärr så missade jag att filma det första träningspasset. Då stod jag helt tyst bredvid buren och använde bara klickern för att få henne att förstå att hon skulle gå in i den. Jag klickade först för att hon tittade mot den, sedan för att hon tog några steg i det hållet, sedan för att hon tog ett steg in och tillslut så klickar jag när hon har alla fyra tassarna i buren. Då Ila har börjat förstå hur hon ska tänka med shaping så tog det inte många klick innan hon gick in i buren. :)

 

Det är svårare att få henne att förstå att hon inte ska gå ut förrän jag säger "Fri". Då använder vi oss av så kallat omvänt lockande för att lära henne stadga. Det är första gången vi har börjat med det och det märks tydligt i videon då vi missuppfattar varandra och jag gör lite fel och ger henne godis vid fel tillfälle... Men vi lär oss. :)

 

Det jag fuskade med var att jag hindrade henne fysiskt när hon skulle gå ut genom att instinktivt sätta upp en hand. Egentligen så skulle jag bara tyst låtit henne gå ut, låtit belöning utebli och väntat på att hon skulle gått in i buren för att prova igen... I allmänhet så använder jag för mycket kroppsspråk i stället för att låta henne tänka mer själv, antagligen för att jag vill "skynda på" inlärningen... Men det tränar jag på och i slutet av filmen gick det riktigt bra och då står jag bara helt rakt och stilla (även om det inte syns då jag hamnat ur bild).

 

Vi ser inte så proffsiga ut (jag i röda träskor och magväska), men det bjuder vi på! Vi har kul ihop när vi tränar våra små pass. Då vi är nybörjare så försöker jag välja prestigelösa mål så det inte är en sådan big deal om vi skulle misslyckas. Efteråt så brukar Ila vara väldigt trött så det märks att hon tänker.

 

 

 

 

 

 

När jag läste om klickerträning och kollade på Youtube-filmer om det så stötte jag ofta på uttrycket "Shaping" eller "Frishejping" vilket tydligen är en träningsform där man använder sig av klicker.

 

Instruktionsfilmerna om klickerträning där jag först stötte på uttrycket "Frishejping":

 

Jag blev nyfiken och började leta efter mer information. Tanken med Shaping är att man genom enbart positiv förstärkning formar ett beteende (t.ex. ett trick) genom hundens egna initiativ. Hunden måste tänka själv och lista ut vad det är man vill i stället för det traditionella att man "visar" hunden hur den ska göra genom att t.ex. locka med en godis. För att kunna göra detta så måste man dela upp beteendet i mindre delar som hunden ska klara av innan man till slut når målet. Resultatet kan vara ett ganska avancerat beteende och en mer mentalt aktiverad hund än vid traditionell hundträning. Även i fall det lät svårt så gillade jag verkligen idén och började läsa på bloggar och kolla på fler demonstrationer på Youtube, t.ex. de här två:

 

 

 

Jag kände mig fortfarande för osäker och okunnig för att börja med det själv, jag vill ju verkligen göra rätt från början. Dessutom så vet jag inte om Ila fortfarande är för ung för den här träningsformen.

Därför blev jag så glad när jag såg att två svenska hundtränare hade skrivit en bok som de använde som kursmaterial för sin shapingkurs. Jag beställde boken HÄR.

 

Det är den boken jag har fått hem nu.