» Att sy en egen WP-sele...
Nu när Ila har blivit äldre så skulle jag vilja prova på lite weight pull-träning på vardagsnivå. Då hon har energi så det sprutar ut ur öronen så tror jag hon skulle tycka att det var en kul uppgift under de kortare promenaderna.
Men weight pull-selar måste vara anpassade till den individuella hundens mått för att få rätt dragpunkt och minska skaderisken. Att köpa måttbeställa selar är riktigt dyrt och vi har ju heller inga höga ambitioner inom sporten. Så jag har bestämt mig för att sy en egen! En kompis till mig ska börja med sin korthåriga tax också så jag har beställt hem material åt både Ila och hennes taxkompis.
Nu: Soffhund. Snart: WP-hund!
Jag har åtminstone varit en hyfsad sömmerska och jag har en symaskin som klarar tuffare material, men det var ett bra tag sedan den dammades av och användes... Jag har dessutom gjort lite efterforskning och tycker mig börja få bra koll på hur en WP-sele ska sitta... Så vi får väl se hur det går. ;)
Ila´s ska ha brunt band med guldpasspoal och vara fodrad med svart fleece.
En materialfråga:
"Pinnen" som är längst bak på selen. Vilket material brukar den vara i?
» Fotat i fårhagen
Vi har alltså så smått börjat träna på våra nya får och det går fint. Igår tog jag med kompaktkameran och fotade lite. Jag ville mest få fotot framifrån när hon driver för att visa hennes fina fokus mot fåren.
Träningen gick dessutom riktigt fint igår! Hon är betydligt mer uppe på benen och har hittat ett lugnare, jämnare tempo. Inte lika mycket spring, ligg, spring, ligg som tidigare. Hon är dock närmare fåren i drivningen, tidigare så har hennes sätt att ta avstånd varit att lägga sig ner. Men jag tror hon kommer hitta ett sätt att ta större avstånd med mer rutin. Trots att hon är närmare fåren så gillar jag att hon är mer vänd mot dem och driver dem "på nosen". Tidigare så var det ett mer stressat spring fram och tillbaka bakom fåren. Nu är hon mer reaktiv på deras rörelser. Så fort de drar åt något håll så är hon där.
Träningen gick dessutom riktigt fint igår! Hon är betydligt mer uppe på benen och har hittat ett lugnare, jämnare tempo. Inte lika mycket spring, ligg, spring, ligg som tidigare. Hon är dock närmare fåren i drivningen, tidigare så har hennes sätt att ta avstånd varit att lägga sig ner. Men jag tror hon kommer hitta ett sätt att ta större avstånd med mer rutin. Trots att hon är närmare fåren så gillar jag att hon är mer vänd mot dem och driver dem "på nosen". Tidigare så var det ett mer stressat spring fram och tillbaka bakom fåren. Nu är hon mer reaktiv på deras rörelser. Så fort de drar åt något håll så är hon där.
Flankeringarna varierar mycket. Ibland så tar hon naturligt fina runda svängar och ibland så genar hon i hög fart så att fåren sprätter iväg. Men jag har inte medvetet börjat "trycka ut" henne ännu, det får vänta.
Fösningen (när hon trycker fåren bort från mig) som vi nyligen har börjat med innebär en hel del huvudbry för oss. Om hon är på andra sidan fåren och har tagit dem till mig så kan jag kalla till mig henne vilket gör att hon lägger sig bredvid mig, vänd mot fåren. Sedan på kommandot "Fram" så trycker hon rakt mot fåren och börjar fösa dem bort från mig. Så långt fungerar allt bra. Men här kan fåren vara lite väl springiga så jag tror det ibland blir mer att hon följer efter dem än att hon trycker på dem. Även om jag lägger henne så slutar inte fåren röra sig förrän de är långt bort. Ibland glömmer hon sig och vill runda dem igen och stoppa dem på så sätt.
Lina kan säkert vara en lösning för oss och vi har provat lite när vi har varit på stora fältet. Men det är svårt när fåren är så lättfotade, jag får i stort sett kuta bakom Ila för att hänga med. Den lilla hagen är i stället för liten och fåren är snabbt framme vid stängslet på motsatta sidan. Jag skulle behöva en 25:a.. ;)
Sedan vi började fösa så reagerar hon också sämre på "ligg"-kommandot. Hon fuskar ofta och kryper fram ändå. Det är antagligen för att hon känt att hon tappat kontrollen över fåren när jag lagt henne ner. Men jag gillar ändå hennes nya stil, där hon hittat de lägre växlarna och är uppe på benen mer, mycket och hon är en hund som har så lätt för ligg så den lydnaden tror jag kommer komma tillbaka av sig själv när hon känner att hon har kontroll över fåren även när hon föser.
Jag älskar att träna med min vallhund! Hennes typ passar mig som handen i handsken! Hon har en sådan mjukhet, sammarbetsvilja och signalkänslighet att hon är en perfekt förstahund för mig. För trots det så ställer hon höga krav på mig. Hennes högsta motivation är att behålla kontrollen över fåren och så länge jag visar henne att jag hjälper henne kontrollera dem så gynnar det henne att lyssna på mig och hon är världens finaste sammarbetspartner i fårhagen. Jag har hennes fulla förtroende. Men så fort hon känner att jag "tappar" och inte har helt koll på läget så tar hon hellre ett eget initiativ utan att lyssna eller vänta på mig. Men man kan vinna tillbaka hennes förtroende lika snabbt. Det utvecklar mig och får mig att tänka!
Just det, angående mitt lilla "vallningsproblem" som jag rådfrågade om i förra vallningsinlägget: Det löste sig av sig självt! Efter att vi för första gången vallade i en stor hage så fick jag genast mer tryck i henne. Hon blev väl så uppjagad av de större ytorna att ingen tacka vågade säga emot, utan hon tryckte på dem av bara farten. Sedan dess har hon genast ett större självförtroende i sådana situationer även i den lilla hagen och jag har även där sett henne lösa en konfrontation på egen hand utan att fråga mig om hjälp. :D
Ha en bra helg! Själv hoppas jag på sämre väder så att jag kan hålla mig inomhus och jobba på mitt kandidatarbete... Vågar jag säga det? ;)
» Våra nya får! Och lite vallningsträning förstås.. ;)
Nu har de efterlängtade flickorna anlänt! Låt mig presentera:
Från vänster: Kerstin, Mona, Ulla och Bälinda.
Otroligt coola tjejer. Under hela den långa färden låg de och idisslade. Så fort de kom in i fårstallet så gjorde de sig hemmastadda och sedan dess har allt gått som på räls. Kerstin är lite sprättig (varför är det alltid en som är sådan? ;)), men de andra är lugna, trygga och kommer fram när man pratar med dem.
Det är fyra, odräktiga ungtackor (födda 2013) av rasen Gotlandsfår. Vi ska snart klippa dem. De kan gå ut och in som de vill i en liten rastningshage och har mirakulöst nog hittat några gröna strån att äta där. Annars så får de såklart foder och vatten inne i stallet. Så småningom så ska de släppas ut på bete.
Eftersom de var så lugna och blev hemmastadda så fort så har vi redan tränat lite vallning på dem.. ;) Fåren blev inte alls stressade, utan verkade bara tänka "Ba! Vilken löjlig, irriterande hund!". De fattade snabbt att de skulle ty sig till mig.
Ila ligger bredvid hagen och har koll på "sina" får.
Då de inte är invallade så tänkte jag passa på att komma igång med fösningsträningen ordentligt. Fösning är när hunden går mellan mig och fåren och föser dem bort från mig. Vi gjorde lite sådan när Ila var mindre, men det var länge sedan nu och sedan dess har vi jobbat så mycket med balansering att jag blev orolig att det skulle bli svårt att träna fösning... Ila är ju så inkörd nu på att ta sig upp till andra sidan fåren gentemot mig.
Svårt blev det också. Vi tragglade ett tag och Ila förstod länge inte alls vad jag ville. Vi har sedan tidigare använt kommandot "Fram" när hon varit på andra sidan fåren och då drivit dem rakt mot mig.
Nu lyckades jag bryta balanserandet med ett "Kom" så att hon kom och la sig bredvid mig och sedan använde kommandot "Fram" för att hon skulle gå rakt mot fåren. Plötsligt lossnade det. Mycket för att fåren tröttnade på oss och började gå därifrån och Ila ville följa efter. Hon fick då mycket beröm och nu har vi lyckats fösa dem fram och tillbaka i hagen och växla med lite höger- och vänsterkommandon. De sitter inte riktigt än, utan Ila rör sig mer beroende på vart jag står än vad jag säger, men det kommer nog. Så fort Ila har förstått vad jag vill så rör hon sig lugnt och fint. Förstår hon inte så blir hon springig.
Här är en film som visar en del av fösningen:
Sedan så funderade jag om någon ville hjälpa mig med en vallningsfundering:
Ila har alltid haft ett väldigt schysst beteende mot fåren. Hon har aldrig farit in i flocken och "jagat" efter dem eller försökt bita dem, trots att det inte är helt ovanligt hos unghundar när pressen på dem blir lite hög.
Men vi har också vallat på ganska svåra får, min pappas tunga, oinvallade köttfår till exempel. Jag har varit ytterst försiktig för att undvika situationer där Ila skulle bli stångad eller skrämd då det skulle kunna förstöra henne och jag vill att hon ska få ett starkt självförtroende. Vilket jag upplevt att hon har.
Bland de här fyra ungtackorna så finns det en som alltid går längst bak närmast Ila när hon driver dem och ibland så vänder hon sig om, stannar och utmanar hunden lite. Så är det nästan alltid med får, den tuffaste tackan kan stanna och visa sitt missnöje för hunden. Nu vet jag att den här situationen är helt ofarlig för Ila. Tackan kommer inte stånga henne och skulle hunden bara ta ett steg framåt och svara tillbaka så skulle tackan springa efter sina kamrater. Så jag har inte lagt mig i, då jag vill att Ila ska gå fram och "vinna" i situationen och har alla möjligheter att göra det. Men så fort tackan stannat så har Ila ställt sig upp (från vallningsposition) och tittat bort mot mig som om hon undrat "Är det inte nu du ska komma och hjälpa mig matte? Hon flyttar ju inte på sig?"" Jag har försökt mana på henne med rösten men hon har bara sett frågande ut.
Missförstå mig inte, jag vill inte att Ila ska bita tackan. Men jag vill att hon ska hoppa fram, då jag vet att hon skulle vinna och tror det skulle vara väldigt givande för hennes självförtroende. Jag hade inte riktigt förväntat mig att hon skulle reagera så här. Uppenbarligen så har hon upplevt mina tidigare avledande manövrar som att jag alltid kommer fram och undsätter när en tacka vänder sig om mot henne. Hur ska jag göra? Kommer det lösa sig med tiden?
Det känns så skönt att ha kommit igång med fösningen i alla fall!
Angående PennHIP-inlägget som ni väntar på så har vi fortfarande inte fått svar på Ilas röntgenbilder! Det var nu en månad sedan vi röntgade och de sa att det skulle ta ett par veckor att få svar... :(
» Bokat tid för PennHip - höftledsröntgen
Den 14 februari klockan 11.00 ska vi röntga Ilas höfter med PennHipmetoden. Det gör vi hos Djurdoktorn i Linköping för det görs bara på några få ställen i Sverige.
Mitt lilla hjärta.
Kort om PennHip
Vid denna röntgenundersökning tar man tre bilder på höften varav en bild är den klassiska utsträckta bilden som man tar vid vanligt höftledsröntgen. Man kan röntga hunden redan från fyra månaders ålder. PennHip tar hänsyn till hundens ras till skillnad mot vanlig höftledsröntgen. Man får svaret i ett Distraction Index-värde där man ser vart ens egen hund ligger på en skala över rasens olika värden. Vid ett avelsurval så ska man välja en hund med ett värde under rasens medelvärde. Ju lägre värde, desto hårdare selektion för rasen.
Man ska få veta sin egen hunds benägenhet att utveckla artros med relativt hög säkerhet. Det ser man inte på den vanliga höftledsbilden.
Röntgenbilderna läses av i USA och bilderna tas av specialutbildad veterinär. Metoden är inte ny utan har använts i 11 år över hela världen med 10 års forskning bakom.
Den bruna vargen
Varför gör jag det här?
Jag kommer med största sannolikhet att ta en vanlig höftledsröntgen också när Ila har passerat ett års ålder för att få uppgifter skickade till SKK. Men en vanlig röntgen ger bara en ögonblicksbild av hundens höfter och en PennHip ger mer information än så. Det är i alla fall vad jag har läst.
Jag måste erkänna att en stor anledning till att jag gör det här är för att jag är just en veterinärstudent som är särskilt intresserad av avel och genetik. En nörd helt enkelt som vill använda det bästa på marknaden. Jag kommer vara med och röntga och ser det som ett värdefullt tillfälle att lära mig om metoden.
Många använder det på hundar som har blivit diagnostiserade med höftledsfel vid vanlig röntgen för att få reda på mer om sin hunds höfter. Ett värde på en skala från 0-1 med två decimaler säger mer än en femgradig (A-E) skala som det är vid traditionell höftledsröntgen.
När röntgen är gjord och vi får resultat så kommer jag förklara mer om PennHip samt publicera Ila´s bilder och resultat med förklaringar.
» Vallning i Enköping (igen) och träningstankar
I helgen passade jag på att ta ett litet vallningspass hos pappa i Enköping igen. Sist jag vallade där så filmade jag ju samtidigt så träningen blev inte direkt kvalitativ.. ;) Nu filmade Isak istället, med nya kameran!
Det här träningspasset så hade vi lyckats skilja ut ett riktigt bra gäng med fyra får. Jag har lagt på minnet vilka det var så jag ska försöka få ut dem nästa gång också. Vi är alltså ett team bestående av en grön förare, en grön hund och gröna får... Men vi kämpar på! :)
Pappa har byggt ett bra staket till vinterhagen. Det är hönsnät med träram i stället för det traditionella fårnätet som lätt blir lite hängigt med åren. Dessutom hade lammen kunnat hoppa igenom tidigare.
Jag prioriterade att träna på att hålla igång rörelsen hos Ila. När hon la sig spontant så "schasade" jag på henne för att få mer flyt i hennes rörelser. Egentligen så tycker jag att hon lägger sig vid rätt bra tillfällen, vilket är när hon känner att fåren är hos mig och hon inte behöver trycka på dem. Hon har dessutom aldrig fastnat när hon lagt sig ner, men då hon är en hund med mycket Eye så vill jag försöka träna henne på att vara mer uppe på benen redan från början.
Träningen gick bra. Jag fick vara väldigt aktiv och jagade på henne med ett "Schh..!" när hon la sig ner bakom fåren. Ila var snabbt med på noterna. I början så sprang hon snabbt fram och tillbaka där bakom fåren och hon hamnade också närmare än vad hon brukar. Att lägga sig ner har ju varit lite av hennes sätt att ta avstånd, eftersom det är så vi har tränat. Hon är ju väldigt duktig att lyssna på kommandot "ligg", det är väl därför jag har beslutat mig för att träna mer på hennes svagheter nu i stället och mindre på "ligg"...
Efter ett tag så tyckte jag att hon saktade ner på tempot (började trava mer) och fick mjukare rörelser bakom fåren vilket gjorde att även de tog det lugnare. Det var nog nyttig träning och vi ska helt klart fortsätta så här. Men jag skulle nog önska mig en lite större fålla nu, det blir nog lättare att hålla igång henne då. Nu stoppas ju fåren upp av staketet ganska fort och då vill hon lägga sig ner eftersom hon tycker att vi "har dem".
Hon balanserade så bra på slutet att jag på allvar la på kommandon för höger och vänster. Att jag inte har gjort det tidigare har mest berott på att jag inte kunnat besluta mig för vad jag skulle ha. "Höger" och "Vänster" låter så lika tycker jag eftersom de slutar på samma sätt. De engelska kommandona "Come bye" och "Away" är jag inte heller helt bekväm med. Så nu blev det "Hög" och "Vän" för jag såg att Ilas uppfödare hade det och det kändes smart. :)
Duktiga "bääna". :) Jag tycker det går riktigt bra för oss med tanke på att vi vallar på helt oinvallade får vilket egentligen INTE är att rekommendera med en unghund... Nu sköter sig fåren riktigt bra, vilket måste vara ett tecken på att Ila har en hel del pondus.
Film
Kanske inte så inte så rolig film, men för de som är intresserade så ville jag ändå visa träningspasset. Tyvärr så är pappas traktor på i bakgrunden ibland och dränker mina kommandon, men ibland hör man vad jag säger. ;)
Det är så himla bra att filma sig själv när man tränar! Man ser så många saker som man inte ser under själva träningspasset speciellt om man har ryggen mot hunden.
När jag kollar på den här filmen så ser jag en fokuserad och sammarbetsvillig hund. De kommunikationsmissar vi har löser vi ganska snabbt. Vad ser ni?
Summering:
Positivt: Ila rörde sig mer och mjukare. Vi började lägga på fler kommandon. Fåren skötte sig bra. Ila är verkligen jätteduktig på att gå mellan dem och staketet i trånga utrymmen! Lugnt och bestämt tempo då. <3
Negativt: Hon kom närmare fåren än hon brukar, men det tror jag löser sig med tiden. Vid ett tillfälle försökte vi fösa lite men då förstod hon inte alls utan försökte gå runt fåren. Hon har föst bra tidigare så jag tror det bara var svårt för henne att ställa om efter så mycket balansering det här träningspasset. Det tåls att tänka på hur vi ska komma tillbaka till fösningen (vi är inte vana vid att använda lina).
Nu kommer vi inte valla något mer på ett tag då pappas får börjar vara ganska långt gångna i dräktigheten. Men jag längtar så till nästa gång!
» Promenad i Hågadalen
Helgen tillbringade jag i Uppsala och när det var så fint väder så beslöt vi oss för att åka ut till naturreservatet Hågadalen för att gå en långpromenad med hundarna. Det var jag, Isak, en vän och tre hundar. Uppsala har fin natur och många naturreservat som ligger nära till hands.
Min långbenta unghund. Som byggd för att springa :)
Jaktlabradoren Mezzo är en tik som är en av Ilas allra bästa lekkamrater. De älskar varandra och leker väldigt lika. Det blir ofta en tafattlek och de är förvånansvärt jämna i snabbhet. Ila har lite längre ben men Mezzo vinner på mer muskelmassa och explosivitet. Än så länge... ;)
För snabba för kameran...
Jag har köpt en ny kompaktkamera, en Canon Powershot SX240 HS. Jag hade inte råd med en värstingmodell men är än så länge nöjd med denna. Den tar inte så bra bilder på snabba motiv (som ovan) men dess styrka är en superzoom och att den filmar i fin HD-kvalité vilket jag kan använda mig av när jag vallar. :) Jag är dessutom ingen fotonörd så jag skulle inte kunna använda mig av en kamera med mer avancerade funktioner ändå.
Ila lurar på att Mezzo ska springa förbi. Hon gör ganska ofta så i snabba lekar och jag misstänker att det är ett vallningsbeteende, men jag ser också att det bara är lek och inte någon mani eller allvar bakom. Så länge hon leker så lägger jag mig inte i. :)
Även den lilla blandrasen Henry var med. Men eftersom Ila och Mezzo är ett sådant starkt team så blev det lite av en två mot en-situation när Henry skulle vara med och leka. Även om Mezzo och Ila inte var dumma utan bara busade så märkte vi att Henry tyckte det var jobbigt att bli jagad av de två stora hundarna samtidigt. Därför fick han senare leka med dem en och en och då blev det en mer jämn lek.
Här är en film när alla tre leker tillsammans och Ila och Mezzo "mobbade" ut lilla Henry. Spela gärna upp den i HD-kvalité så ser ni ordentligt. Han fick som sagt leka med dem en och en senare. Det tyckte han var roligare. :)
» Sista dagen med Dell
I morgon kommer mamma hem från Thailand och ska hämta sin hund. Det känns lite vemodigt, jag har snabbt vant mig vid att ha två hundar. Dell är ett trevligt sällskap till Ila och en lätt hund att ha och göra med. För det mesta. Hennes stora nackdel är att hon ibland drar iväg och jagar rådjur på promenaden. Det går inte att lita på henne helt, vilket är ovant för mig med Ila som har noll viltintresse.
Ila och Dell tigger grisklövar som jag hade med mig från Hundmässan.
Dell är väldigt bra på att gå i koppel och det har nog varit nyttigt för Ila att gå som en parhäst bredvid henne. Det har nog blivit mer koppelträning än någonsin nu när jag varit hundvakt.
Sedan så är ju Dell en ganska bortskämd hund också så det har automatiskt blivit mer tid i soffan, godare mat, mindre regler och lite andra friheter för båda hundarna under den här tiden... ;)
Söta BC-brudar
Ila HOPPAR på min vän Frida. I bakgrunden Dell och Frida´s whippet Indra.
Ila har aldrig varit en hoppig hund och den ovanan försvann fort redan som liten valp. Hon hoppar nästan ALDRIG på folk utan brukar hälsa ståendes på alla fyra tassarna.
Men min stackars vän Frida har hon hoppat på sedan hon var liten valp. Bara Frida. Det är ju ett glatt och lekfullt hoppande, men ganska jobbigt såklart.
Jag undrar varför det är så? Även Frida säger att det inte bara är Ila som hoppar mot henne utan de flesta hundar. Kan det vara något med kroppsspråket?
» Ilas första snö!
Igår kom stormen Sven till Uppsala och idag tog han även med sig.. SNÖN! Det är faktiskt den första snön som Ila ser förutom lite frost en del morgonar.
Så jag var tvungen att fota lite, men det var inte de bästa förutsättningarna. Snön var blöt, det blåste och var mulet och jag fotade med mobilen. Så det blev både suddiga och mörka bilder. Men jag publicerar dem ändå, det är ju ändå Ilas första snö!
Snö!
Täcket har hon bara på sig i Uppsala när det regnar/snöar mycket. Det är enbart för min egen bekvämlighets skull, Ila skulle inte bry sig ett skvatt om hon blev blöt. Det är för att det är så opraktiskt med en blöt långhårshund när man bor i ett litet studentrum. Hon hinner knappt torka innan det är dags att gå ut igen.
Täcket är från Hurtta och sitter riktigt bra på henne. Hon springer lika ohämmat med det som om hon vore utan. Dessutom så är det bra reflexer på det.
En långsvansad rumpa på bild..?
Reflexvargen.
Dell lånade Ilas reflexväst då jag ville ha någon reflex på båda hundarna. Den västen är jag riktigt nöjd med, Ila använder den i stort sett dagligen! Färgen lyser upp bra, den reflekterar jättebra och jag har dessutom fäst en grön lampa fram på bröstet som är utmärkt att tända när Ila går lös i skogen under de mörka kvällarna.
Suddiga busungar
» Den senaste veckan..
Efter att ha skrivit terminens största tenta i ämnet farmakologi och toxikologi så tyckte jag att jag förtjänade lite ledigt. Så jag har tillbringat senaste veckan hemma i Värmland tillsammans med pojkvännen och djuren. Det är ju ändå där som både Ila och jag trivs som bäst. :)
En stolt BC som ibland får sitta i förarstolen i traktorn när husse matar korna.
Vädret har varit kallt men fint så det har blivit mycket pyssel utomhus och långa hundpromenader. Bland annat så tog jag hand om trädgården för att få bort alla löven inför vintern. Jag vet att jag är lite sent ute, men det är bara så mycket löv!
På sommaren så älskar jag våra stora lönnar men på hösten är det inte lika kul. I vanliga fall brukar vi ta hjälp och vara ganska många som krattar i ett par dagar, men i år var jag den enda som kunde så då använde jag faktiskt den nyligen införskaffade lövblåsen. Det fungerade fint och jag kunde faktiskt få bort löven från åtminstone halva trädgården innan det blev mörkt. Ila tyckte det var buskul med lövblåsen och fick "eld i brallan" som vi säger här i Värmland. ;)
Ila busar galet i löven. Speciellt en minut in i filmen undrar man vad hon tänker...
Nu är jag hundvakt åt mammas hund Dell i tio dagar då hennes matte har åkt till Thailand. Dell är Ilas stora idol och sent omsider så har Dell faktiskt börjat tycka att Ila är ganska kul också. Så de leker riktigt bra tillsammans och Dell är ett lugnt och trevligt sällskap till Ila.
"Det är ekorrar i trädet!"
Det har varit sådana härliga dagar men nu är det dags att återgå till verkligheten, åka tillbaka till Uppsala och ta igen det jag missat i skolan. Men helt tråkigt ska vi inte ha, för nu när jag har Dell till hjälp så tänkte jag passa på att åka förbi pappa några gånger och valla in hans får så att det ska bli lättare för Ila att träna där. Det ser både jag och BC-brudarna mycket fram emot!
Ett suddigt bildbevis på att flickorna till och med delar bädd.
» Sex månader gammal
Jag försökte ta lite finare bilder på min gängliga unghund med mobilen på en höstpromenad. Om man ändå hade en systemkamera... Detta är resultatet:
» Stilstudie vallning
Har lyckats knäppa några bilder med mobilkameran när vi vallat de senaste dagarna. De är inte de bästa bilderna, men jag hoppas ändå ni ser skillnaden på Ilas stil. Hon UPPLEVS i alla fall annorlunda i vallningen och enbart till det positiva.
Lugnare, lägre, mer fokuserad och intresserad. Hon ser ut som en "riktig" Border collie och inte som en valp längre. När hon närmar sig fåren så börjar hon redan på långt håll sänka kroppen tills hon till slut kryper fram i klassisk "stalking pose". Hon lägger sig gärna och mycket platt mot backen när fåren är stilla. Jag har märkt att även när jag ber henne stanna så lägger hon sig gärna. Jag försöker inte säga mycket alls till henne nu, och tillrättavisar henne inte heller. Däremot så berömmer jag när jag tycker hon är extra duktig. Jag vill att hon ska utveckla en egen och självständig känsla för djuren. Våga ta egna initiativ. Hon ska såklart lyda kommandon, men jag vill inte ha en hund som jag måste styra varje steg på.
Ila. Sex månader gammal.
Det är fortfarande tidigt, men jag tror nog att jag kan beskriva hennes personliga vallningsegenskaper någorlunda. Jag tror hon kommer ha ganska mycket Eye, vilket jag gillar. :)
Hon har redan nu en hel del och Eye kommer också en del med åldern. Hon håller ordentligt avstånd till fåren, men jag tycker inte hon känns osäker. Snarare modig, för hon tvekar inte mycket när det börjar bli trångt och även om någon tacka har sprungit iväg åt hennes håll så har hon inte flyttat en tum. Jag försöker såklart undvika sådana situationer där hon skulle kunna bli skadad eller rädd, men ibland går det fort med djur...
Därför tolkar jag snarare hennes avstånd som att hon redan har en så pass bra djurkänsla. Även när hon ska springa runt fåren så gör hon det i en fin, vid båge för att vara en sådan ung hund tycker jag.
Många unga hundar blir upphetsade och vill få fåren att röra på sig, springer mycket och nära, samt kanske nafsar dem i ullen. Det har Ila faktiskt ALDRIG gjort.
Ett exempel på hennes styrka var i den hagen vi håller till i nu som kanske är 15 meter i diameter. Fåren stannade och Ila la sig ner som vanligt. Sen vände en stor tacka, började röra sig mot henne och ställde sig hotande en halv meter från Ila. Ila låg fortfarande platt kvar utan att vika undan och hade ögonkontakt med tackan. Jag var redan på väg fram för jag visste att den tackan kunde vara tuff och ville inte att hon skulle skrämma Ila. Men innan jag kommit hela vägen fram och bara kommit nära så var det tillräckligt med stöd för att Ila långsamt skulle resa sig, fortfarande med tackans blick fixerad, och sedan lika långsamt ta ett steg framåt. Och tackan vek undan! Hur många hundar, även äldre, skulle inte triggas till att hoppa fram eller nypa till tackan vid det tillfället för att hon skulle flytta på sig??
Det ska bli så roligt att se hennes utveckling och jag ska göra allt jag kan för att träna henne bra. Jag har äntligen lyckats få tag på Derek Scrimgeors bok: Talking Sheepdogs. Den har slutat säljas på både Bokia och Adlibris, men nu hittade jag den på Ebay. Det ska bli en spännande läsning!
» Ila och matte har börjat skolan
Anledningen till det långa uppehållet i uppdatering är att jag började min femte termin på Veterinärprogrammet i Uppsala den andra september. Samma dag började även Ila sin första kurs: Kontakt och Vardagslydnad 1.
Vi är nöjda med tränaren i kursen, men jag hade nog underskattat mig och Ila lite grann för det mesta som de tar upp har vi rätt bra koll på redan. Men vi ser det som en träning att göra samma saker i en grupp med andra hundar, det är nog det vi behöver mest. Ila verkar gilla att åka till hundkursen. Hon blir väldigt speedad, och när det är vår tur att göra någonting så visar hon sig alltid från sin bästa sida och briljerar uppgiften. Hon gör det mycket bättre där än vad hon gör hemma ;)
Däremot mellan uppgifterna när vi tittar på något annat ekipage så har vi problem med att hon blir frustrerad, piper och hoppar. Hon vill hålla på heela tiden. Så är hon absolut inte hemma, jag har varit väldigt noggrann med passivitetsträning så hemma går hon bara och lägger sig när vi är klara med träningen. Vi får se om hon lugnar sig efter några fler kurstillfällen.
Just nu bor vi hos pappa i Enköping. Han har nu åkt till Kroatien på semester så jag och Ila är djur- och husvakt åt honom. Det innebär en gård med två andra hundar, två katter, en flock får, höns och tre hästar... Ila är i extas och tycker det är jättekul. Hon får dessutom lära sig mycket.
Bland annat har hon fått lära sig att fungera i ett "pack" med andra hundar. Det var inga problem förstås, Ila har alltid varit duktig med andra hundar.
Dessutom så går hönsen lösa på gården under dagen och dem får man absolut inte stressa eller springa efter... Det lärde hon sig också snabbt.
Men det som hon tycker är absolut roligast är ju fåren. Varje kväll så tar jag in dem från sommarhagen till vinterhagen och fårhuset då de ska bli utfodrade. Det börjar bli dåligt med bete i sommarhagen. Sedan på morgonen så flyttar jag tillbaka dem igen. Så fort vi går ner mot hagarna så sänker Ila sin kroppshållning och kollar vart fåren är någonstans... När hon hittar dem så lägger hon sig platt och håller stenkoll på dem.
Nu när vi håller på med får dagligen så blir det inte lika stor grej för henne, så hon beter sig redan mer lugnt och vuxet i närheten av dem. Hon lyssnar mycket bättre på mina instruktioner och jag kan tala med lugn och låg röst.
För att passera mellan hagarna så springer fåren över en väg och nu kan jag till exempel lägga Ila på vägen för att vakta så de inte springer åt det hållet. Hon ligger då kvar trots att fåren springer fort förbi henne. Duktiga tjejen <3
Dessutom så får hon också fösa bakom dem, när jag går framför till nya hagen. I själva verket så vet fåren väldigt väl vart de ska någonstans, men Ila kan ju i alla fall få tro att det är hon som föser dem.. ;)
Ila håller stenkoll på "bäbollarna".
Ila fick också vara med en gång när jag körde den lilla ponnyn Nöten. Hon fick sitta med uppe på kärran. En mycket märklig idé tyckte Ila som mest såg förbryllad ut. Men som vanligt så ställer hon upp på alla mina påhitt utan att tveka. <3 Bästa vännen.
Ila och Nöten.