Har lyckats knäppa några bilder med mobilkameran när vi vallat de senaste dagarna. De är inte de bästa bilderna, men jag hoppas ändå ni ser skillnaden på Ilas stil. Hon UPPLEVS i alla fall annorlunda i vallningen och enbart till det positiva.

 

Lugnare, lägre, mer fokuserad och intresserad. Hon ser ut som en "riktig" Border collie och inte som en valp längre. När hon närmar sig fåren så börjar hon redan på långt håll sänka kroppen tills hon till slut kryper fram i klassisk "stalking pose". Hon lägger sig gärna och mycket platt mot backen när fåren är stilla. Jag har märkt att även när jag ber henne stanna så lägger hon sig gärna. Jag försöker inte säga mycket alls till henne nu, och tillrättavisar henne inte heller. Däremot så berömmer jag när jag tycker hon är extra duktig. Jag vill att hon ska utveckla en egen och självständig känsla för djuren. Våga ta egna initiativ. Hon ska såklart lyda kommandon, men jag vill inte ha en hund som jag måste styra varje steg på.

 

 

 

 

Det är fortfarande tidigt, men jag tror nog att jag kan beskriva hennes personliga vallningsegenskaper någorlunda. Jag tror hon kommer ha ganska mycket Eye, vilket jag gillar. :)

Hon har redan nu en hel del och Eye kommer också en del med åldern. Hon håller ordentligt avstånd till fåren, men jag tycker inte hon känns osäker. Snarare modig, för hon tvekar inte mycket när det börjar bli trångt och även om någon tacka har sprungit iväg åt hennes håll så har hon inte flyttat en tum. Jag försöker såklart undvika sådana situationer där hon skulle kunna bli skadad eller rädd, men ibland går det fort med djur...

Därför tolkar jag snarare hennes avstånd som att hon redan har en så pass bra djurkänsla. Även när hon ska springa runt fåren så gör hon det i en fin, vid båge för att vara en sådan ung hund tycker jag.

Många unga hundar blir upphetsade och vill få fåren att röra på sig, springer mycket och nära, samt kanske nafsar dem i ullen. Det har Ila faktiskt ALDRIG gjort.

 

Ett exempel på hennes styrka var i den hagen vi håller till i nu som kanske är 15 meter i diameter. Fåren stannade och Ila la sig ner som vanligt. Sen vände en stor tacka, började röra sig mot henne och ställde sig hotande en halv meter från Ila. Ila låg fortfarande platt kvar utan att vika undan och hade ögonkontakt med tackan. Jag var redan på väg fram för jag visste att den tackan kunde vara tuff och ville inte att hon skulle skrämma Ila. Men innan jag kommit hela vägen fram och bara kommit nära så var det tillräckligt med stöd för att Ila långsamt skulle resa sig, fortfarande med tackans blick fixerad, och sedan lika långsamt ta ett steg framåt. Och tackan vek undan! Hur många hundar, även äldre, skulle inte triggas till att hoppa fram eller nypa till tackan vid det tillfället för att hon skulle flytta på sig??

 

Det ska bli så roligt att se hennes utveckling och jag ska göra allt jag kan för att träna henne bra. Jag har äntligen lyckats få tag på Derek Scrimgeors bok: Talking Sheepdogs. Den har slutat säljas på både Bokia och Adlibris, men nu hittade jag den på Ebay. Det ska bli en spännande läsning!