Träningen gick dessutom riktigt fint igår! Hon är betydligt mer uppe på benen och har hittat ett lugnare, jämnare tempo. Inte lika mycket spring, ligg, spring, ligg som tidigare. Hon är dock närmare fåren i drivningen, tidigare så har hennes sätt att ta avstånd varit att lägga sig ner. Men jag tror hon kommer hitta ett sätt att ta större avstånd med mer rutin. Trots att hon är närmare fåren så gillar jag att hon är mer vänd mot dem och driver dem "på nosen". Tidigare så var det ett mer stressat spring fram och tillbaka bakom fåren. Nu är hon mer reaktiv på deras rörelser. Så fort de drar åt något håll så är hon där.

 

Flankeringarna varierar mycket. Ibland så tar hon naturligt fina runda svängar och ibland så genar hon i hög fart så att fåren sprätter iväg. Men jag har inte medvetet börjat "trycka ut" henne ännu, det får vänta.

 

Fösningen (när hon trycker fåren bort från mig) som vi nyligen har börjat med innebär en hel del huvudbry för oss. Om hon är på andra sidan fåren och har tagit dem till mig så kan jag kalla till mig henne vilket gör att hon lägger sig bredvid mig, vänd mot fåren. Sedan på kommandot "Fram" så trycker hon rakt mot fåren och börjar fösa dem bort från mig. Så långt fungerar allt bra. Men här kan fåren vara lite väl springiga så jag tror det ibland blir mer att hon följer efter dem än att hon trycker på dem. Även om jag lägger henne så slutar inte fåren röra sig förrän de är långt bort. Ibland glömmer hon sig och vill runda dem igen och stoppa dem på så sätt.

Lina kan säkert vara en lösning för oss och vi har provat lite när vi har varit på stora fältet. Men det är svårt när fåren är så lättfotade, jag får i stort sett kuta bakom Ila för att hänga med. Den lilla hagen är i stället för liten och fåren är snabbt framme vid stängslet på motsatta sidan. Jag skulle behöva en 25:a.. ;)

 

Sedan vi började fösa så reagerar hon också sämre på "ligg"-kommandot. Hon fuskar ofta och kryper fram ändå. Det är antagligen för att hon känt att hon tappat kontrollen över fåren när jag lagt henne ner. Men jag gillar ändå hennes nya stil, där hon hittat de lägre växlarna och är uppe på benen mer, mycket och hon är en hund som har så lätt för ligg så den lydnaden tror jag kommer komma tillbaka av sig själv när hon känner att hon har kontroll över fåren även när hon föser.

 

Jag älskar att träna med min vallhund! Hennes typ passar mig som handen i handsken! Hon har en sådan mjukhet, sammarbetsvilja och signalkänslighet att hon är en perfekt förstahund för mig. För trots det så ställer hon höga krav på mig. Hennes högsta motivation är att behålla kontrollen över fåren och så länge jag visar henne att jag hjälper henne kontrollera dem så gynnar det henne att lyssna på mig och hon är världens finaste sammarbetspartner i fårhagen. Jag har hennes fulla förtroende. Men så fort hon känner att jag "tappar" och inte har helt koll på läget så tar hon hellre ett eget initiativ utan att lyssna eller vänta på mig. Men man kan vinna tillbaka hennes förtroende lika snabbt. Det utvecklar mig och får mig att tänka!

 

Just det, angående mitt lilla "vallningsproblem" som jag rådfrågade om i förra vallningsinlägget: Det löste sig av sig självt! Efter att vi för första gången vallade i en stor hage så fick jag genast mer tryck i henne. Hon blev väl så uppjagad av de större ytorna att ingen tacka vågade säga emot, utan hon tryckte på dem av bara farten. Sedan dess har hon genast ett större självförtroende i sådana situationer även i den lilla hagen och jag har även där sett henne lösa en konfrontation på egen hand utan att fråga mig om hjälp. :D

 

Ha en bra helg! Själv hoppas jag på sämre väder så att jag kan hålla mig inomhus och jobba på mitt kandidatarbete... Vågar jag säga det? ;)