Jag låter henne hållas då promenaderna är till för hennes rekreation och hon får då göra i stort sett vad hon vill vare sig det nu är att nosa runt eller bära på pinnar. Hon är så stolt över sina pinnar och bär dem med den vita svanstippen högt, högt upp i luften så det är värt krånglet det medför. Med krångel så menar jag till exempel att behöva rensa gräsmattan på pinnar innan vi klipper gräs eller Ilas "fina" samling av pinnar på vår trapp eller i vår hall...

 

Men dagens val av promenadpinne var något särskilt och det medförde att hela promenaden gick ganska långsamt...