» Snart två veckor gamla
Valparna växer som bara den! De har mer än dubblat sin födelsevikt och ligger nu runt 800 gram i vikt. De flesta har öppnat sina ögon. Det håller dessutom på att gåtränas för fullt. Jack och Magpie var först ut med att traska några vingliga steg men de andra var inte sena med att haka på.. Det dröjer nog inte länge innan de tar sig ur valplådan och jag får fullt upp här hemma.. ;)
Ni får ursäkta bildernas taskiga kvalité. Eftersom jag har himmelsäng över valplådan så är det mörkt och bilderna är tagna med blixt. På instagram finns det några filmklipp att se. :)
Gott nytt år från valplådan!
» Namnbyte
Japp. Capercaillie och Skylark har bytt namn med varandra. Känslan säger att det passar dem bättre.
Sky och Caillie är de två myssystrarna. De hänger gärna ihop och faller fort till ro och somnar när man lyfter upp dem.
Magpie och Swift har i stället full fart och en iver på att utforska världen. :)
För att minska namnförvirringar så har jag redigerat tidigare inlägg.
» Julbombar lite puppypics
Razorbill, Osprey, Capercaillie, Magpie, Skylark, Buzzard och Sparrow
Swift, Razorbill, Osprey och Blackcap ovanpå
Hela gänget: Jackdaw, Swift, Blackcap, Razorbill, Osprey, Capercaillie, Magpie, Skylark, Buzzard och Sparrow
Jackdaw, Swift, Blackcap, Razorbill och Osprey
Hela gänget: Jackdaw, Swift, Blackcap, Razorbill, Osprey, Capercaillie, Magpie, Skylark, Buzzard och Sparrow
Blackcap, Razorbill och Osprey
Hela gänget
Blackcap, Razorbill, Osprey och Capercaillie
Jackdaw, Swift, Blackcap, Razorbill, Osprey och Capercaillie
» Presentation av Ilas valpkull
Nu har de redan hunnit bli två dygn gamla. Sömnbristen gör att dagarna flyter ihop och jag blir lite dagvill. Det känns i alla fall som att det blivit dags för en presentation av de små liven.
Mitt kennelnamn är Taunila. Det är en fusion av mitt och Ilas namn.
På valpnamnen är det fågeltema. Det blev så av en tillfällighet. Min syster ska ha en valp och är lite av en fågelskådare så hon har varit engagerad med namnen och jag tyckte att det fanns många fina att välja mellan. I den mån det går har vi såklart försökt välja svartvita fåglar. ;) Många av fågelarterna har vi dessutom i närheten där vi bor.
Nu känns det i alla fall som att namnen har fallit på plats. På en del valpar kändes namnen självklara redan från början konstigt nog. :) Men jag lämnar viss reservation över att namnen kan komma att förändras om jag inte tycker att det passar när valpen växer upp.
Presentationen kommer i den ordningen de föddes.
Låt oss börja med...
"Magpie"
Hon föddes först och var även störst med sina 395 gram. Trots ganska utdragna krystvärkar innan hon kom ut så var hon pigg och hittade målmedvetet en spene mycket fort. Magpie är namnet för vår Skata - en vacker, smart och tuff fågel.
Magpie har vitt på frambenen över carpus, strimbläs och en liten vit fläck i nacken.
"Buzz"
Buzz var den första hanen. Han vägde 390 gram. Buzzard är namnet för Ormvråk - en vacker, lugn och kraftfull fågel som vi ser ofta runt huset.
Buzz har vita framben varav mer på höger sida. Han har en medelbred bläs och halvkrage på höger sida.
"Caillie" [Käjli]
Caillie var den andra tiken och vägde 390 gram. Capercaillie är namnet för Tjäder - en stor och vacker skogsfågel. Det är inte alls ovanligt att vi ser tjädrar i skogen runt vårt hus och det är alltid en andaktsfull syn.
Caillie har lång strumpa vänster fram, halv strumpa höger fram, halv krage på vänster sida och en smal bläs.
"Sparven"
Sparv var den andra hanen. Minst i kullen med sina 320 gram men ändå mycket pigg och framåt. Till sparvarna hör flera fåglar bl.a. Gråsparv och Pilfink vilket man ofta ser i stora flockar runt fågelborden och i ladugårdar. På tomten har vi en flock sociala pilfinkar som hälsar oss välkomna när vi går ut och matar djuren på mornarna.
Sparven har lång strumpa vänster fram, halv strumpa höger fram, halv och lite brokig krage på framför allt höger sida och en bred bläs.
"Tord"
Tord (eller kanske Bill? ;)) var den tredje hanen. Han vägde 350 gram. Razorbill är namnet för Tordmule - en unik, ovanlig och cool fågel.
Tord har vita framben över carpus, halvkrage på vänster sida och ganska bred bläs.
"Cap"
Cap var den fjärde hanen som kom ut. Han vägde 356 gram. Blackcap är namnet för Svarthätta och passade Cap eftersom han är mörkast i hela kullen. Svarthättan är en liten fågel som är känd för att vara en mycket skicklig sångare som dessutom har förmågan att lära sig andra fåglars sång och härma dem.
Cap har lite vitt på tassarna och liten bruten strimbläs i ansiktet. Han har ingen krage.
"Swift"
Swift var den tredje tiken och vägde 380 gram. Hennes krage råkar ha formen av en liten Tornseglare så namnet var självklart direkt. Swift är alltså namnet för Tornseglare. Det är en fågel som är ganska lik svalorna. En elegant, snabb, mörk fågel som är känd för att leva nästan hela sitt liv uppe i luften. Det latinska namnet kan till och med översättas till "Fotlös fotlös".
Swift har långa vita strumpor på frambenen, medelbred bläs, och en liten fläck i nacken som formar en fågel.
"Sky"
Sky var den sista tiken och vägde 390 gram. Skylark är namnet för Sånglärka - en pigg och nätt, glatt sjungande fågel.
Sky har långa vita strumpor på frantassarna, en smal bläs och en smal halvkrage på höger sida.
"Jack"
Jack var den femte hanen och vägde 375 gram. Jackdaw är namnet för Kaja - en smart och modig fågel med intensiva ögon som alla känner till.
Jack har höga vita strumpor på frambenen, jämn helkrage och ganska smal bläs.
"Ozzy"
Ozzy var sist ut och alltså den sjätte hanen. Han vägde 338 gram. Osprey är namnet för Fiskgjuse - en vacker och kraftfull fågel som är mästare på det den gör. Fiskgjuse är också en fågel vi ser här hemma ibland.
Ozzy har lång strumpa på höger fram och kort strumpa på vänster fram. Han har en mellanbred bläs och hel, smal krage.
Visst är de fantastiskt fina! :D Vi får se om namnen sitter ända fram till registrering eller om något hinner ändras. Särskilt syrrorna Sky och Caillie är så pass lika varandra i både utseende och sätt i nuläget så risken finns att de byter namn när personligheterna utvecklas mer senare.
» Valparna har kommit!
Igår, måndagen den 18:e december klockan 02.00 på natten började krystvärkarna. Ila hade haft ett långt och jobbigt öppningsstadie i över 24 h innan dess. Hon hade ont, sammandragningar och ville varken äta eller dricka. Flåsig, bäddade och ville inte lämna valplådan. Förstagångstikar kan ha långa öppningsstadier, ibland upp till 36 h, men man blir såklart lite orolig ändå. Men tempen var fortsatt låg vilket indikerade att utdrivningsstadiet inte hade börjat än. På söndagkvällen innan vi gick och la oss så matade jag i henne en energiblandning med RC Recovery, äggulor och grädde mm med spruta för att hon skulle få upp blodsockret lite inför valpningen.
Vid midnatt gick vi till slut och la oss eftersom läget var oförändrat. Min syster skulle ta första kollen klockan 02.00 och sedan skulle vi titta till henne och tempa varannan timme under natten var planen.
Klockan 02:05 väckte syrran mig och berättade att vattnet hade gått. Utdrivningsstadiet var igång!
Första valpen tog tid på sig. Den var stor, låg med bakåtslagna framben och Ila hade ordentliga krystningar i över en timme innan den kom ut. Tillräckligt länge för att vi skulle bli oroliga, men eftersom valpen hela tiden kom längre ut så vågade vi ha is i magen. Det var en pigg och vacker tikvalp. Trots de utdragna krystningarna så bröt hon sig loss ur fosterhinnorna på egen hand så fort hon kom ut och begav sig iväg som en målsökande missil mot en spene. Sedan satt hon där som en igel under resten av valpningen. <3 Störst av alla valparna var hon med sina 395 gram.
Övriga valpar kom lätt. Man märkte knappt av krystningarna på Ila utan det sa bara "plopp" och så låg det en valp där. Så fort de kom ut så var Ila där och skulle städa bort hinnorna och putsa dem torra. Full koll på vad hon skulle göra. <3 Fem timmar efter att det började så var alla tio valpar ute. Den enda hjälpen Ila fick och behövde var att jag kopplade på henne ett underhållsdropp med vätska som fick gå i under tiden. Hon hade ju inte druckit på över ett dygn och lite fördelar måste man få med en veterinärmatte. :)
Medtagen Ila tar en paus i valpningen.
Fyra tikar och sex hanar blev det! Och alla är otroligt fina och pigga. Det är fantastiskt att Ila kunde föda en så stor kull friska valpar utan några som helst komplikationer. De är relativt jämnstora runt 380-390 gram förutom en lillkille på 320 gram men även han är mycket pigg.
Trött och rödögd <3
Så fantastiskt fina.
När de alla var ute så vågade jag äntligen gå och lägga mig. Husse fick ta över och se till att även de sista fick i sig mat.
Nu de närmsta dygnen är man i ett sorts valprus. Ila gör allt jobb med valparna exemplarisk så jag behöver mest se till att hon själv mår som en prinsessa under tiden. Men det hindrar inte att man ändå vaknar av minsta pip under natten och kontrollerar att allt står rätt till. ;) Trots att jag känner mig lite knäpp av sömnbristen så försöker jag hålla de kära valpintressenterna uppdaterade. De flesta har jag hunnit kontakta individuellt nu men inte riktigt alla.. Ni får ha lite tålamod med mig. ;)
Nu ska jag fortsätta mysa med den fantastiska familjen. <3 Några har redan fått individuella namn men inte riktigt alla. Någon gång de närmsta dagarna kommer en presentation av kidsen.
» Valpningen är nära förestående...
Ila fick temperatursänkning igår kväll vilket antyder början av öppningsstadiet. Idag är temperaturen fortfarande låg: 36,3. Hon bäddar i valplådan och är orolig. Det glädjer mig att hon tycker valplådan duger. Hon har valt det allra mörkaste hörnet och
jag har dragit för himmelsängsgardinerna helt.
Hon är fortfarande i öppningsstadiet men nu handlar det om timmar innan valpningen börjar. Jag kommer antagligen liverapportera lite på sociala medier. Och sedan när allt är klart och har lugnat sig så kontaktar jag valpintressenterna individuellt
för att ge alla detaljer. Håll nu tummarna att allt går bra!
» Vecka 8 (dag 57). Sista dagarna innan valpning...
Ila väger nu 24,5 kg. Hon har gått upp ytterligare 0,9 kg sedan förra veckan och har totalt gått upp 6 kg (!) från sin ursprungsvikt.. Det är en tredjedel av sin kroppsvikt. :P
För att ge perspektiv på det så kan jag jämföra med mig själv och mina 64 kg. För mig skulle det alltså innebära att jag skulle gå upp ca 20 kg på en månads tid. :P
Trots det så känns hon faktiskt lite piggare den här veckan. Jag tror buken har sjunkit så pass att valparna inte trycker lika mycket på bröstorganen. Hon galopperar runt en del på promenaderna och kan ibland hämta en leksak för att kampa lite.
Valparna är superpigga och har rajtan-tajtan varje kväll i Ilas mage. Man kan på långt håll se tydliga fosterrörelser och sparkar. Det är som i filmen Alien fast gånger 10... ;)
Ila äter nu Royal Canin Starter blandat med RC Recovery. Hon är i perfekt hull och jag vill att valparna ska ha tillräckligt med energi så vi förhoppningsvis klarar alla inför valpningen. Hon äter även en del köttben för att ha något att pyssla med, men de vill hon helst bara gräva ner och spara åt valparna..
Jag har också börjat tempa henne några gånger om dagen. Valpningen närmar sig med stormsteg.. :D
» En valplåda värdig prinsessan Ila
Vårat valplådeprojekt kan ha spårat ur lite...
Lådan är rymlig med höga kanter så inte valparna tar sig ut i första taget. I början ska Ila kunna lämna dem där för att pausa från digivningen.
Botten är täckt med tjock skumgummimadrass som sedan är klädd med marinblått galontyg/skinnimitation liknande det som är på Bia-bäddar. Det är vattentätt och lätt att torka av utan att vara klistrigt.
Men bara det dök inte åt prinsessan. Hon tyckte inte den var tillräckligt mysig och trivdes inte riktigt. Ila vill gärna ligga under sängar och bord och gillar att sova lite skyddat så jag anade att hon ville ha ett tak på "lyan".
Därför slängde vi ihop en himmelsäng med hjälp av några ikea-lakan. Rosetten fick bli pricken över i. ;)
Och vips så tyckte prinsessan att den dög.
Lådan har fått flytta in i vardagsrummet eftersom hon vill vara nära oss. Där ska den få vara de första veckorna av valparnas liv.
Nu är Ila så stor och tung så vi ska börja sova med henne på en madrass på undervåningen, nära lådan. Då får hon chansen att vänja sig vid sin valplåda och vi undviker att hon går i den branta, otrevliga trappen till övervåningen vilket hon annars gör när hon vill sova med oss på sin vanliga plats i sovrummet... Det vore hemskt om hon ramlade i trappen nu när hon inte är så smidig längre...
Valpningsdagen närmar sig fort, och tur är det för Ila har det ganska jobbigt med sin stora mage nu stackarn.:/
» Vecka 7 (Dag 50) och dräktighetsröntgen!
Då har vi gått in i sjunde veckan och dagen D närmar sig med stormsteg...
Ila väger nu 23,6 kg och har alltså gått upp ytterligare 1,6 kg sedan förra veckan och totalt 5,1 kg från orginalvikten... Buken växer mer och mer och börjar nästan se skrattretande stor ut till de slanka benen.
Djup och tung buk. Obefintlig midja.
Ila börjar växa ur korgen på jobbet...
Ila är trött och flåsig. Jag började bli lite orolig över att viktökningskurvan aldrig verkade stagnera så igår åkte jag iväg och gjorde en dräktighetsröntgen för att se hur många valpar hon bär.
Och röntgen visade 9-10 valpar! Många (inkl jag) tycker de ser 10, men en ligger lite trångt och är något osäker. Men i alla fall garanterat 9 stycken... Kan ni se alla? ;)
Det ser redan trångt ut där inne och jag förstår att Ila inte känner sig helt hundra. Valparna tar upp hela bukhålan och har tryckt upp hennes andra organ in i brösthålan vilket förklarar den tunga andningen och de sura uppstötningarna. Hennes hunger har också lugnat sig och hon vill hellre äta lite och ofta. Troligtvis för att valparna helt enkelt trycker på magsäcken. Hon behöver även kissa oftare än vanligt.
10 stycken är ovanligt många för att vara border collie och förstagångsvalpare. Jag hoppas att det är ett tecken på att Ila och Sid är väldigt kompatibla för varandra. :) När de är så många finns riskerna att någon är lite klenare än de andra men jag ska göra mitt bästa för att få fram 10 starka och friska valpar. En större kull innebär också risken att livmodern inte orkar dra ihop sig ordentligt inför valpningen så jag ska vara extra uppmärksam på om hon behöver hjälp. Förhoppningsvis går allt lätt och smidigt! Det känns ändå skönt att veta ungefär hur många jag har att förvänta mig inför valpningen. Och hur fantastiskt är det inte med 10 border collie-valpar! :D <3