Den 14 februari klockan 11.00 ska vi röntga Ilas höfter med PennHipmetoden. Det gör vi hos Djurdoktorn i Linköping för det görs bara på några få ställen i Sverige.

 

 

Vid denna röntgenundersökning tar man tre bilder på höften varav en bild är den klassiska utsträckta bilden som man tar vid vanligt höftledsröntgen. Man kan röntga hunden redan från fyra månaders ålder. PennHip tar hänsyn till hundens ras till skillnad mot vanlig höftledsröntgen. Man får svaret i ett Distraction Index-värde där man ser vart ens egen hund ligger på en skala över rasens olika värden. Vid ett avelsurval så ska man välja en hund med ett värde under rasens medelvärde. Ju lägre värde, desto hårdare selektion för rasen.

Man ska få veta sin egen hunds benägenhet att utveckla artros med relativt hög säkerhet. Det ser man inte på den vanliga höftledsbilden.

Röntgenbilderna läses av i USA och bilderna tas av specialutbildad veterinär. Metoden är inte ny utan har använts i 11 år över hela världen med 10 års forskning bakom.

 

 

Jag kommer med största sannolikhet att ta en vanlig höftledsröntgen också när Ila har passerat ett års ålder för att få uppgifter skickade till SKK. Men en vanlig röntgen ger bara en ögonblicksbild av hundens höfter och en PennHip ger mer information än så. Det är i alla fall vad jag har läst.

Jag måste erkänna att en stor anledning till att jag gör det här är för att jag är just en veterinärstudent som är särskilt intresserad av avel och genetik. En nörd helt enkelt som vill använda det bästa på marknaden. Jag kommer vara med och röntga och ser det som ett värdefullt tillfälle att lära mig om metoden.

Många använder det på hundar som har blivit diagnostiserade med höftledsfel vid vanlig röntgen för att få reda på mer om sin hunds höfter. Ett värde på en skala från 0-1 med två decimaler säger mer än en femgradig (A-E) skala som det är vid traditionell höftledsröntgen.

 

 

 Jag är en prylnörd

Det är inte så att jag vill ha väldigt mycket grejer. Men om jag köper någonting så ska det vara riktigt bra, gärna det bästa. Ibland så måste man ju kompromissa med sig själv på grund av ekonomin och det tycker jag inte om.. ;)

 

Det här är de grejer som vi använder absolut mest till Ila. Utöver dessa så är det mest leksaker, tugg och godis.

 

Hurtta Lifeguard Twilight: Jag är supernöjd med denna västen. Orbiloc Pet Safety Light har jag fäst fram på bringan. Den här västen används dagligen. På kvällspromenaden och även vid andra tillfällen. Hon springer obehindrat i den, färgen syns bra i dagsljus och reflexerna reflekterar ordentligt. Orbiloc-lampan är också oslagbar, ingen lampa syns så väl på långt håll inne i den mörka skogen.

 

Ruffwear Roamer Leash: Det här kopplet är multifunktionellt och elastiskt. Går att använda både med vanligt handtag eller runt midjan. Används i kombination med Ilas selar. Antingen vid vanlig promenad eller om jag är ute och springer med henne.  

 

Läderkopplet: Ett vanligt läderkoppel som jag använder antingen med VGW-bältet eller hennes halsband. Smidigt att ha i fickan och koppla på vid behov.

 

VGW-bältet: Har vi haft stor nytta av i våran koppelträning. Man fäster kopplet i D-ringen framme på bringan. Det är ergonomiskt och om Ila drar framåt så tappar hon kraft och vänds mot mig. Ila går mer avslappnat i detta jämfört med halsband och speciellt om vi har det elastiska kopplet runt midjan så är jag mer avslappnad också. Dessutom så springer hon lätt i selen när hon är lös.

 

Trixie Y-sele: Vårt senaste köp, för att ersätta Hurttas Y-sele som vi hade förut och som inte satt så bra över bröstbenet. Tanken är att hon ska ha denna när hon kanske drar, t.ex. om vi springer eller cyklar. Hon är inte en sådan draghund att hon behöver en riktig dragsele, inte än i alla fall. Denna satt helt klart bäst på Ila av de selar som vi provat i affär, men jag hade inte hört talas om den tidigare. Jag kan tänka mig att det mysiga fleecefodret kan innebära en nackdel i stället för neoprenfodring då det borde bli smutsigare.

 

Hurtta Outdoors regntäcke: Används för min egen bekvämlighets skull då det är opraktiskt med en dyblöt hund i ett litet studentrum om det regnar ute. De gånger Ila har varit ute i ösregn så har hon alltid varit torr närmast skinnet på grund av sin päls så jag tror inte hon bryr sig något vidare om regn. Detta täcket rör hon sig helt obehindrat i och hon verkar inte bry sig om att hon har det på sig. Men jag tycker att det prasslar ganska mycket.

 

Hon har ju såklart vanliga halsband också. Jag föredrar halvstryp (utan strypeffekt) som man lätt kan sätta på, men hon är väldigt snygg i sitt läderhalsband också. ;)

 

 

 

 

När hon var valp så åt hon Royal Canin och fungerade bra på det. Royal Canin tycker jag är ett bra foder men då jag själv är noga med att äta svenskt så ville jag hitta ett svenskt hundfoder som höll samma kvalité och liknande sammansättning som Royal Canin. Jag tycker att jag hittat det i Halla. Enda egentliga skillnaden på Ila var att avföringen blev mörkare och hon bajsade mindre. Det är dessutom otroligt prisvärt! Alla svenska foder håller ju generellt lägre pris än de internationella märkena. Jag tror inte att priset alltid har med kvalitétsskillnad att göra (Ibland har det givetvis det. Köp ej Euroshopper...) utan för att märken som Royal Canin lägger betydligt mer krut på marknadsföring (t.ex. till oss veterinärstudenter). Sedan så ska ju det fodret fraktas över halva världen också.

 

Nu funderar jag på att byta till Halla Aktiv som innehåller mer protein. Men det innehåller i stället vete och jag gillar Medium för att det är vetefritt. Så jag har inte bestämt mig än.

 

Som komplement till sitt torrfoder har Ila börjat få Brit Köttkorvar med 95% kött i. Hon får en fjärdedels korv om dagen på kvällsmaten, och lite mindre torrfoder då i stället. Brit köttkorvar är ett helfoder i våt form. Det är dock inte svenskt, vilket gör mig lite motsägelsefull. Men att Ila fungerar bra på fodret är viktigast.

 

I helgen passade jag på att ta ett litet vallningspass hos pappa i Enköping igen. Sist jag vallade där så filmade jag ju samtidigt så träningen blev inte direkt kvalitativ.. ;) Nu filmade Isak istället, med nya kameran!

 

Det här träningspasset så hade vi lyckats skilja ut ett riktigt bra gäng med fyra får. Jag har lagt på minnet vilka det var så jag ska försöka få ut dem nästa gång också. Vi är alltså ett team bestående av en grön förare, en grön hund och gröna får... Men vi kämpar på! :)

 

 

Jag prioriterade att träna på att hålla igång rörelsen hos Ila. När hon la sig spontant så "schasade" jag på henne för att få mer flyt i hennes rörelser. Egentligen så tycker jag att hon lägger sig vid rätt bra tillfällen, vilket är när hon känner att fåren är hos mig och hon inte behöver trycka på dem. Hon har dessutom aldrig fastnat när hon lagt sig ner, men då hon är en hund med mycket Eye så vill jag försöka träna henne på att vara mer uppe på benen redan från början.

 

Träningen gick bra. Jag fick vara väldigt aktiv och jagade på henne med ett "Schh..!" när hon la sig ner bakom fåren. Ila var snabbt med på noterna. I början så sprang hon snabbt fram och tillbaka där bakom fåren och hon hamnade också närmare än vad hon brukar. Att lägga sig ner har ju varit lite av hennes sätt att ta avstånd, eftersom det är så vi har tränat. Hon är ju väldigt duktig att lyssna på kommandot "ligg", det är väl därför jag har beslutat mig för att träna mer på hennes svagheter nu i stället och mindre på "ligg"...

 

Efter ett tag så tyckte jag att hon saktade ner på tempot (började trava mer) och fick mjukare rörelser bakom fåren vilket gjorde att även de tog det lugnare. Det var nog nyttig träning och vi ska helt klart fortsätta så här. Men jag skulle nog önska mig en lite större fålla nu, det blir nog lättare att hålla igång henne då. Nu stoppas ju fåren upp av staketet ganska fort och då vill hon lägga sig ner eftersom hon tycker att vi "har dem".

 

Hon balanserade så bra på slutet att jag på allvar la på kommandon för höger och vänster. Att jag inte har gjort det tidigare har mest berott på att jag inte kunnat besluta mig för vad jag skulle ha. "Höger" och "Vänster" låter så lika tycker jag eftersom de slutar på samma sätt. De engelska kommandona "Come bye" och "Away" är jag inte heller helt bekväm med. Så nu blev det "Hög" och "Vän" för jag såg att Ilas uppfödare hade det och det kändes smart. :)

 

Helgen tillbringade jag i Uppsala och när det var så fint väder så beslöt vi oss för att åka ut till naturreservatet Hågadalen för att gå en långpromenad med hundarna. Det var jag, Isak, en vän och tre hundar. Uppsala har fin natur och många naturreservat som ligger nära till hands.  

 

 

 

Jaktlabradoren Mezzo är en tik som är en av Ilas allra bästa lekkamrater. De älskar varandra och leker väldigt lika. Det blir ofta en tafattlek och de är förvånansvärt jämna i snabbhet. Ila har lite längre ben men Mezzo vinner på mer muskelmassa och explosivitet. Än så länge... ;)

 

 

 

Här är en film när alla tre leker tillsammans och Ila och Mezzo "mobbade" ut lilla Henry. Spela gärna upp den i HD-kvalité så ser ni ordentligt. Han fick som sagt leka med dem en och en senare. Det tyckte han var roligare. :)

 

Akta er för spökhunden som härjar i skogen på Kronåsen! ;)

 

Idag så vallade vi på pappas får i Enköping. De är inte invallade tidigare, men om jag skiljer ut de värsta bråkstakarna så funkar det ganska bra ändå. Man tager vad man haver.. :)

 

Det var länge sedan vi vallade sist och det märks att Ila är äldre nu. Hon har utvecklats till en hund med mycket Eye och stil för sin ålder, Vi ska också men jag har aldrig haft några problem med att hon låst sig. Hon är signalkänslig och reagerar alltid när jag säger någonting. Hon har börjat få ett större lugn och har själv anpassat så hon har större avstånd till fåren utan att vi tränat särskilt på det. Det märks även på fåren att hon har mer pondus för de här ville inte flytta på sig alls när hon var mindre...

 

Jag har klippt ihop en ganska lång snutt där ni får se det mesta av dagen från olika vinklar. Ni borde ju få se vilken skillnad det är på henne nu när hon blivit äldre. Jag rör mig lite för långsamt och hänger ibland inte med i svängarna eftersom jag försöker filma samtidigt. :P Nästa gång ska jag försöka få assistans med det.

 

Vid ingången till fårhuset så har hagen ett litet hörn dit fåren hade en del dragning. Det gjorde mig inte så mycket för då fick Ila upprepade gånger träna på att ta ut dem från det trånga utrymmet. Hon är en modig liten hund. :)

 

Det känns inte som om vi kan göra så mycket mer med de här fåren i den här hagen. Jag skulle nästa gång vilja ha tillgång till en lite större flock väl invallade får och kanske en större fålla så vi kan flytta dem mer fram och tillbaka i stället för bara runt i cirklar. Det känns som om vi är redo för det. Vi ska också fortsätta träna på att hålla igång mer i rörelse men för det vore det också enklare med lite större fålla nu.

 

 

Det är dags för en liten uppdatering från oss känner jag. :)

 

Ila är en vacker dam på 17 härliga kilo och viktkurvan har stannat av där. Hon är nio månader nu och full av energi. Jag tycker hon eventuellt har lite mer "spöken" i huvudet. Hon kan bli osäker och skälla lite på mötande hundar, eller bara ut i mörkret vid altandörren vilket hon inte har gjort tidigare. Jag oroar mig inte särskilt för det för jag tror det går över. Det finns ju något som folk kallar för "spökåldern", kanske är det här det. 

Hon har börjat ta lite väl stora svängar från mig när vi går promenader så jag har fått gömma mig för henne någon gång och låta henne "tappa bort mig" i några sekunder innan jag gett mig till känna. Det har gjort att hon har börjat hålla bättre koll på mig igen och inte försvinna utom synhåll.

 

Hon charmade såklart hela släkten under julhelgen. Nyårsafton tillbringade hon hemma tillsammans med en trygg hundkompis. Det smäller väldigt lite hos oss, vi kunde bara höra några dova smällar i fjärran vid tolvslaget. Ila var helt oberörd och jag var hemma och rastade henne med jämna mellanrum eftersom jag var i närheten.

 

Vi håller på med grundkursen för Klickerklok fortfarande, men det har blivit lite dåligt med träning över jullovet. Vi ska försöka ta igen det nu.

Men träningen fungerar fint. Hennes styrkor är snabba övningar som involverar leksak och att interagera med föremål med sina framtassar eller nos. Det som är svårast är framförallt bakdelskontrollen men också stadgeövningar. Hon håller stadgan så länge jag har en retning (framför allt med leksak), men har svårt när jag är mer passiv. Jag lägger upp ett par träningsfilmer här som vi har skickat till våra tränare.

 

 

 Här är de förste tre träningspassen i bakdelskontroll. Hon ska stå med frambenen på klossen och snurra runt med bakdelen. I sista träningspasset så lossnade det lite och verkade inse att hon hade bakben! ;) Jag är lite oprecis med klickern men jag gillar verkligen hennes attityd i träningen. Nu har jag stora förhoppningar inför nästa träningspass.

 

Jag är så himla taggad på vallningen nu och letar massor med kurser till våren. Nu försöker jag hoppa på en unghundskurs som min klubb håller som en förberedelse för vårens kurser, mest för att få träningstillfällen. Senast vi vallade var i mitten på december. Nu har ju den dumma snön kommit! Fast Ila tycker i och för sig att den är väldigt rolig att leka i. Det ska bli otroligt spännande när vi kommer igång med träningen på riktigt. År 2014 ska helt klart gå i vallningens tecken!

 

 God fortsättning allihopa!