Analsäckarna är fyllda med ett väldigt starkt luktande sekret. De ska normalt tömmas av sig själva när hunden bajsar för att sätta en egen doftprägel på avföringen. Många har säkert känt den karaktäriska lukten som inte går att missta för något annat. Antingen från sin egen hund i fall sekretet fastnat i pälsen, eller om hunden har blivit ordentligt skrämd vilket kan få den att oavsiktligt tömma analsäckarna så det plötsligt luktar illa. Om man arbetar inom djursjukvården som jag gör så är man väl bekant med lukten.

 

Många hundar får aldrig något problem med analsäckarna under hela sitt liv. Andra hundar som av någon anledning har svårare att tömma dem kan drabbas av analsäcksinflammation, och detta kan tyvärr ofta vara ett återkommande problem. Analsäcksinflammation är besvärande och smärtsamt. Det klassiska symptomet är att hunden åker kana på rumpan. Analsäckarna kan bli stora som golfbollar och i värsta fall spricka så att hunden får ett öppet sår bredvid analöppningen som det rinner var ur. Får hunden analsäcksinflammation så ska man såklart åka till veterinären som spolar ur dem och eventuellt behandlar med smärtstillande och antibiotika. Har hunden återkommande problem så kan man även operera bort analsäckarna.

 

Men om man har kunskap om analsäckar så kan man reagera mycket tidigare och kanske inte ens behöva åka till veterinären. Man kan lära sig att hjälpa hunden tömma analsäckarna hemma och på så vis förhindra starten till kraftig inflammation. Detta ska man såklart bara göra om hunden inte klarar att tömma dem själva, och BARA om man vet vad man gör. Man ska INTE heller försöka tömma analsäckar som redan är inflammerade för då kan de spricka.

 

För två veckor sedan så var Ila plötsligt besvärad från rumpan efter promenaden. Det var inte så illa att hon åkte kana, men jag märkte att hon inte kom till ro som vanligt utan att något besvärade henne. Och när hon för 120:de gången vred och vände på sig så kände jag plötsligt en svag, svag pust av den karaktäriska lukten som påminner lite om ruttnande fisk...

 

Så jag tog med henne till duschen för att kolla närmare på de där analsäckarna. De sitter ungefär "klockan 3-4 och 8-9"  om analöppningen är klockans mittpunkt och mynnar några millimeter innanför på varsin sida. Om man tar vaselin (och gärna plasthandske) på handen så kan man sedan försiktigt känna på utsidan runt om analöppningen. Man kan behöva klämma åt lite precis bakom analöppningen för att kunna känna de två knölarna. Hunden kan tycka att det är obehagligt och konstigt såklart, men har den förtroende för dig så brukar det inte vara några problem. Om den däremot har ont eller ömmar, så ska du inte tömma utan åka till veterinären då det troligtvis är inflammerat.

 

På Ila var de ungefär ärtstora. Hon stod duktigt och stilla så jag tömde dem snabbt utan problem. När man känner dem mellan fingrarna så kan man ofta bara trycka till lite extra, masserande inifrån och ut. Det kan vara en fördel att vara i duschen så att man kan tvätta sig och hunden direkt efteråt. Det är också bra att hålla ett hushållspapper framför då det kan komma som en stråle och det är inte kul att få på sig.... Ett normalt innehåll kan vara allt från vitgult till brunt och ofta av en mellantjock lite kornig konsistens. Ilas var väldigt mörkbrunt och vattnigt vilket var lite oroväckande. Men efter tömningen så var hon sitt vanliga, glada jag och sedan dess så har vi inte märkt något problem så förhoppningsvis stoppade vi en kommande inflammation.

 

Jag vill poängtera att ni inte ska försöka detta bara utifrån mina instruktioner här, och såklart inte experimentera på en frisk hund utan problem.

Om ni däremot misstänker att er hund har problem med att tömma dem ibland så rekommenderar jag verkligen att be veterinären visa er hur ni ska göra för att tömma dem. Några hundar har analsäckar som sitter lite djupare så man kan behöva stoppa in ett finger för att tömma...

Trots att det är långt ifrån glamoröst utan däremot riktigt äckligt så kan man som ansvarstagande hundägare bespara sin hund många besvär och veterinärbesök om man lär sig att känna på dem och tömma dem om det behövs, så fort hunden visar tecken på att vara besvärad från rumpan och analsäckarna. Har hunden en gång haft en ordentlig analsäcksinflammation så kan det vara omöjligt att sköta det hemifrån sedan då hunden ofta blivit väldigt rädd om sin rumpa och området kan ha ärrvävnad.

 

Om:

Jag hoppas att ni fick ut något från detta inlägg förutom en dålig smak i munnen.. :)

Själv håller jag tummarna att det var en engångsföreteelse för Ila.