» Lek, kontaktövning och ensamträning.

Följ min blogg med Bloglovin
 
Jag är ju i stort sett nybörjare på det här med hundträning då Ila är min första hund. Det jag skriver här på bloggen är mina tankar om vår träning, vilka grundar sig på många källor ihop med sunt förnuft om vad som passar just mig och min hund. Jag tar gärna emot tips och råd!
 
Leka
För Ila och mig är leken viktig, både med leksak och utan. I början så var hon väldigt bra på att busa med leksaker själv, men när jag tog i den för att kampa lite så släppte hon den direkt ungefär som om hon sa: "Jaha, skulle du ha den, då tar jag väl och leker med den här i stället..."
Så detta har vi fått träna lite på och nu tycker hon att det är roligare och roligare att kampa med mig.
 
På promenaderna så brukar hon alltid leta upp en pinne som hon sedan stolt bär i munnen hela promenaden igenom och den kan vi också busa lite med. Fast jag kastar inte utan vi kampar bara. Förut så tog jag alltid pinnen ifrån henne när vi skulle gå in i huset men då började jag plötsligt se att hon tvekade att följa med in eftersom hon visste att jag skulle ta hennes fina pinne ifrån henne. Nu har jag alltid någon leksak i hallen som jag byter med, eftersom jag inte vill ha hennes samling av pinnar i hallen.
 
Men jag tror även det är bra om man kan busa med sin hund helt utan leksaker. Jag blir då en större resurs för hunden. När vi gör det så är jag mycket fysisk med henne, vi jagar varandra och jag bjuder mycket på mig själv genom att t.ex. lägga mig på marken. Det viktigaste här är att det är jag som startar och avslutar leken. Det blir alltså en form av ledarskapsövning genom lek. Ila får aldrig leka igång mig, det är jag som gör inviten till leken, hon hakar uppskattat på och tycker det är jättekul. När vi slutar så rätar jag på mig, går vidare och säger "Lugn, det räcker nu." vilket är ett kommando vi använder även vid andra tillfällen när det är dags att tagga ner. Detta har funkat mycket bra för oss och Ila slutar direkt att leka och börjar istället nosa runt som vanligt.
 
 
Det viktigaste syftet av våra promenader är ändå bara ren rekreation och avslappning. Jag använder sällan kommandon över huvud taget, utan låter henne strosa runt, nosa, bära på sin pinne och bara hänga med. Då är hon bara hund.
 
 
Ila, 10 veckor gammal på promenad. Hon har vuxit en hel del på höjden sedan jag hämtade henne.
 
Kontaktövning
Ila är i grunden väldigt kontaktsökande. Men för att ändå belöna det så har vi lagt in lite "övningar" i vardagen. Detta, liksom ledarskapsövning genom lek, är ett tips som jag snappat upp från hundcoachen Fredrik Steen. Jag tittar mycket på Youtube från hundtränare och tar med mig det jag gillar.
Detta går ut på att hunden ska "fråga om lov" innan hon rusar iväg och gör något som lockar henne. Hon "frågar" genom att ta ögonkontakt och söka efter ett medgivande.
När jag till exempel ställt när matskålen, som är motiverande för henne, så hindrar jag henne fysiskt utan att säga något från att gå fram och äta maten. Med fysiskt så menar jag bara att jag håller fram foten i vägen eller något liknande. När hon sätter sig och tittar upp på mig så säger jag "Varsågod" och hon får gå fram till maten.
Ett annat tillfälle är när hon vill gå ut genom ytterdörren. Bara för att jag öppnat dörren så får hon inte gå ut innan hon "frågat".
De här övningarna förstod Ila mycket snabbt, och jag behöver nu inte hindra henne fysiskt från att göra dessa saker, hon tittar ändå upp på mig och väntar på ett "Varsågod". Förhoppningsvis så kan detta senare användas vid andra situationer, till exempel om Ila vill springa fram och hälsa på en annan hund.
 
Ensamhetsträning
Lika viktigt som det är för mig att ha en hund som kan vara med överallt är det att ha en hund som kan vara ensam. Det är så mycket enklare om man vet att man kan lämna hunden hemma kortare perioder utan att hon är orolig.
Nu när hon är liten så har jag passat på att lämna henne en stund när hon redan är trött, sover, eller är upptagen med att tugga på någonting. Om Ila själv har fått upptäcka att hon är ensam, så har hon inte varit orolig utan hon har ofta legat och sovit när jag kommit tillbaka. När jag kommer tillbaka så har jag inte alls gjort någon affär av det, utan jag har tagit av mig skor och lagt ifrån mig grejer innan jag lugnt har hälsat på henne.
Om jag istället tillfälligt har lämnat henne då hon stått innanför ytterdörren och velat följa med så har hon blivit ledsen och ylat, vilket man kan förstå.
Jag har en leksak som kallas Kong, som jag stoppat leverpastej i och sedan lagt i frysen. Den har jag för "nödsituationer", om jag verkligen behöver lämna henne en stund så har jag gett henne den att pyssla med. Hon brukar då inte märka att jag går.
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback