Jag är ju i stort sett nybörjare på det här med hundträning då Ila är min första hund. Det jag skriver här på bloggen är mina tankar om vår träning, vilka grundar sig på många källor ihop med sunt förnuft om vad som passar just mig och min hund. Jag tar gärna emot tips och råd!

 

För Ila och mig är leken viktig, både med leksak och utan. I början så var hon väldigt bra på att busa med leksaker själv, men när jag tog i den för att kampa lite så släppte hon den direkt ungefär som om hon sa: "Jaha, skulle du ha den, då tar jag väl och leker med den här i stället..."

Så detta har vi fått träna lite på och nu tycker hon att det är roligare och roligare att kampa med mig.

 

På promenaderna så brukar hon alltid leta upp en pinne som hon sedan stolt bär i munnen hela promenaden igenom och den kan vi också busa lite med. Fast jag kastar inte utan vi kampar bara. Förut så tog jag alltid pinnen ifrån henne när vi skulle gå in i huset men då började jag plötsligt se att hon tvekade att följa med in eftersom hon visste att jag skulle ta hennes fina pinne ifrån henne. Nu har jag alltid någon leksak i hallen som jag byter med, eftersom jag inte vill ha hennes samling av pinnar i hallen.

 

Men jag tror även det är bra om man kan busa med sin hund helt utan leksaker. Jag blir då en större resurs för hunden. När vi gör det så är jag mycket fysisk med henne, vi jagar varandra och jag bjuder mycket på mig själv genom att t.ex. lägga mig på marken. Det viktigaste här är att det är jag som startar och avslutar leken. Det blir alltså en form av ledarskapsövning genom lek. Ila får aldrig leka igång mig, det är jag som gör inviten till leken, hon hakar uppskattat på och tycker det är jättekul. När vi slutar så rätar jag på mig, går vidare och säger "Lugn, det räcker nu." vilket är ett kommando vi använder även vid andra tillfällen när det är dags att tagga ner. Detta har funkat mycket bra för oss och Ila slutar direkt att leka och börjar istället nosa runt som vanligt.