När jag hämtade Ila så hade jag några dagar kvar på terminen på Veterinärprogrammet. Jag fick henne alltså lagom till instuderingsperioden inför den sista tentan vilket innebar att jag kunde vara hemma med henne, fast jag hade mycket att göra.

 

 

Ila visade sig vara en mycket lätt valp. Jag var mentalt förberedd på alla problem som man kan ha från början, som t.ex. att få valpen rumsren, separationsångest och att valpen är otrygg i den nya miljön. 

 

Men Ila var så trygg i sig själv att hon redan första natten sov lugnt och kunde hålla sig tills morgonpromenaden. Hon ville bara göra sina behov ute så bara vi tog ut henne tillräckligt ofta så skedde inte en enda olycka inne. Ute är hon väldigt följsam, hon går lös och går inte långt från oss. Så fort man pratar med henne så tar hon ögonkontakt och försöker förstå vad man vill. Mycket av detta har jag säkert att tacka hennes uppfödare för. De har varit mycket nogranna med att social- och miljöträna valparna från början. 

 

 

Jag hade från början tänkt ha besöksförbud hemma de första dagarna så att valpen skulle få lära känna oss och bli trygg i hemmet innan hon fick träffa nya människor och hundar. Men den regeln bröt vi mot redan andra dagen och Ila tyckte bara det var kul när vi fick besök eller åkte och hälsade på någon. 

 

 

Hon har en mycket trevlig attityd när hon träffar nya bekantskaper. Hon sänker huvudet, tar ögonkontakt, drar bak öronen och viftar så på svansen så att hela rumpan svänger. Får hon gensvar så springer hon fram och hälsar. Vi har inte heller haft mycket problem med att hon hoppat, utan hon sätter sig vid fötterna på den hon hälsar på och är mycket inställsam. Även när hon träffat andra hundar så har det gått jättebra, men jag har förstås medvetet valt snälla och trevliga hundar så att hon bara ska få positiva erfarenheter. 

 

Nu är jag ledig och hemma med henne ända fram till efter midsommar då jag börjar jobba på Djursjukhuset i Karlstad. Hon ska såklart få följa med till jobbet då.