Jag och en kompis gick ut och la spåret i en fin skog som inte var allt för snårig. Vi sparkade upp en "sårlega" som är starten till spåret. Vi droppade blod där och sedan droppade jag några droppar blod var- eller varannan meter i ungefär 40 meter, med tätare i början och slutet. En ganska rak sträcka. Vi drog också en rådjursklöv längs med hela spåret och avslutade med att knyta fast klöven i ett träd så inget vilt skulle sno den innan vi skulle spåra.

 

Vi la också ett spår på 300 meter till min kompis hund, taxen Tila, som är mer erfaren.

 

Ilas spår fick ligga i en timme innan  vi hämtade henne för att spåra. Hon skötte sig riktigt bra tycker jag, men jag har inte heller själv någon erfarenhet av viltspår. Hon plockade upp spåret snabbt och gick duktigt med nosen i backen. Hon blev tveksam när vi kom fram till ett högt blåbärsris så då fick jag visa henne lite, men annars gick hon hela spåret själv.

När hon kom fram till klöven så tyckte hon först den var lite läskig, men när hon fått bära på den ett tag så gnagde hon stolt på den och fick habegär i blicken. När vi gick tillbaka till bilen så smet hon till och med tillbaka mot skogen för att försöka gömma sin klöv.

 

Taxen Tila´s spår fick vila i fyra timmar innan hon gick det och hon spårade också bra. Hon hade tre vinklar och hittade alla utan problem.

 

 

 

 

 Ila gnager stolt på sin väl förtjänade klöv

 

 

Jag tyckte det var riktigt kul så det dröjer nog inte länge innan vi lägger ett nytt spår till Ila. :)