» Beskrivning av Ilas mentalitet
Allmänt om Ilas mentalitet
Jag brukar kalla Ila för min "partner in crime". För hon är mer än bara min hund, hon är min partner som är med mig på nästan allt, hela tiden. En riktig drömhund som passar mig som handen i handsken.
En av de egenskaper jag värdesätter mest hos Ila är hennes otroligt bra av och på-knapp. Hon är en högenergisk hund som ger allt om man ber henne om det men är lika bra på att vila och ta det lugnt där emellan. Det gör hon dessutom självmant och i vilken stimmig miljö som helst. Ända sedan hon var en liten valp så trodde många att hon var äldre än vad hon egentligen var för hon hade ett lite "lillgammalt" sätt att vara. Lugn, klok och väldigt mån om att göra rätt och vara till lags. Hon har ett mycket charmigt sätt att bete sig mot människor utan att vara för påträngande. Hon tar ögonkontakt direkt och känner precis hur hon ska bete sig för att charma in sig (och kanske få komma upp i knäet..). Det gör att även mina mindre hundvana, eller rent av lite hundrädda, vänner aldrig har problem med att jag har med mig Ila när jag hälsar på dem.
Koppel har hon ytterst sällan på sig. Det känns liksom lite förnedrande och konstigt att sätta ett snöre runt halsen på Ila. Så det används bara som livlina i t.ex. vältrafikerade miljöer eller för att visa respekt mot andra som förväntar sig att jag ska använda koppel.
Jag är uppväxt med Border collie men Ila är min första egna hund. Därför är jag i stort sett nybörjare inom de flesta hundsporter och tänkte prova på det mesta. I början fastnade jag för klickerträning/shejping. Ila är en mycket klickerklok hund men det visade sig vara en utmaning att hon inte alls är intresserad av godis. Som tur var så har hon stort föremålsintresse och gick lätt att belöna med kamplek. Så småningom kunde vi bygga upp värdet för godis också och nu går det fort att lära henne nya saker med hjälp av klicker. Hon tycker det är jätteroligt! Vi har tränat in några av lydnadsmomenten samt flera trick för skojs skull. Hade jag haft intresset att tävla i lydnad eller rallylydnad så kunde jag inte önska mig en bättre partner än Ila.
Film när Ila tänder och släcker lampan: https://www.facebook.com/FeliciaAspTauni/videos/10202325934489700/
Viltspår är också ett av våra större intressen. I början tyckte Ila att blodet och klöven var lite läskiga, men precis som i allt annat så tycker hon det är så kul att vara till lags och lära sig något nytt att det övervinner allt. Nu tycker hon viltspår är superkul. Hon är en mycket spårnoga hund och dessutom skottfast så jag skulle gärna göra anlagsprov med henne så snart tid finns till det.
Vallning är sedan det som har tagit över det mesta av vår tid och vi har både egna får samt tränar och tävlar så mycket jag hinner. Men mer om hennes vallningsegenskaper kan ni läsa i ett annat inlägg.
Jag har aldrig känt mig begränsad av min hund, hon klarar allt det som jag klarar av.
ILA I EN BETEENDESTUDIE
När man har en matte som är veterinär får man som hund ställa upp som försöksdjur då och då. Mest har hon varit med som frisk hund i kontrollgrupper för olika studier, men ett lite roligare projekt var en beteendestudie där de ville ha Border collie och Tax och skulle undersöka hundens relation till ägaren under några påfrestande moment.
Momenten var:
Visuell överraskning (från BPH)...
Skum främling närmar sig (BPH)
Spöke närmar sig (MH, fast bara ett spöke)
Plötsligt ljud/skrammel (från MH)
Hur hunden beter sig vid separation och återförening med ägaren.
Skum främling närmar sig (BPH)
Spöke närmar sig (MH, fast bara ett spöke)
Plötsligt ljud/skrammel (från MH)
Hur hunden beter sig vid separation och återförening med ägaren.
Visuell överraskning: En träskiva flänger plötsligt upp framför oss när vi är på "promenad". Ila reagerar knappt alls, går fram och nosar på den och ger den sedan inte en enda blick till.
Spöke: En människa i vitt lakan närmar sig oss långsamt rakt framifrån och vi är placerade stilla. Ila tittar först på spöket, sedan på mig (som är neutral) och lägger sig sedan lugnt bredvid mig (!). Testledaren sa att hon inte mindes att någon hund lagt sig under momentet tidigare. Ila ligger kvar medan jag sedan går fram till spöket. När jag får kalla på henne så hämtar hon glatt en pinne som hon trycker upp i spökets knä. XD
Främling: En människa i lång rock, solglasögon och hatt gör skrämmande ljud och närmar sig sedan långsamt och "hotfullt". Ila tittar på främlingen och viftar frågande på svansen. När hon inte får gensvar från varken främlingen eller mig så blir hon osäker, men går sedan och nosar på lite fallfrukt och ignorerar oss tills jag fick gå fram till främlingen och ropa på henne. Då kommer hon fram och hälsar trevligt. :D
Plötsligt ljud/skrammel: Ila går bredvid mig när det plötsligt skramlar till bredvid henne, hon skyggar in i mig som snubblar över henne och håller på att ramla. Ila slog sig lite, såg ledsen ut och gick iväg och satte sig bredvid testledaren för att få tröst. När jag ropar på henne så kommer hon fram och nosar på skramlet och avreagerar fort. Hon blev mer skrämd av kollisionen med mig än av ljudet i sig.
Lämnad i främmande rum: Jag lämnar Ila i ett kalt rum med filmkameror. Det enda som händer under de tre minuterna jag är borta är att hon lägger ner hakan och vilar. När jag kommer tillbaka rullar hon över på rygg för att bli kliad på magen.
Spöke: En människa i vitt lakan närmar sig oss långsamt rakt framifrån och vi är placerade stilla. Ila tittar först på spöket, sedan på mig (som är neutral) och lägger sig sedan lugnt bredvid mig (!). Testledaren sa att hon inte mindes att någon hund lagt sig under momentet tidigare. Ila ligger kvar medan jag sedan går fram till spöket. När jag får kalla på henne så hämtar hon glatt en pinne som hon trycker upp i spökets knä. XD
Främling: En människa i lång rock, solglasögon och hatt gör skrämmande ljud och närmar sig sedan långsamt och "hotfullt". Ila tittar på främlingen och viftar frågande på svansen. När hon inte får gensvar från varken främlingen eller mig så blir hon osäker, men går sedan och nosar på lite fallfrukt och ignorerar oss tills jag fick gå fram till främlingen och ropa på henne. Då kommer hon fram och hälsar trevligt. :D
Plötsligt ljud/skrammel: Ila går bredvid mig när det plötsligt skramlar till bredvid henne, hon skyggar in i mig som snubblar över henne och håller på att ramla. Ila slog sig lite, såg ledsen ut och gick iväg och satte sig bredvid testledaren för att få tröst. När jag ropar på henne så kommer hon fram och nosar på skramlet och avreagerar fort. Hon blev mer skrämd av kollisionen med mig än av ljudet i sig.
Lämnad i främmande rum: Jag lämnar Ila i ett kalt rum med filmkameror. Det enda som händer under de tre minuterna jag är borta är att hon lägger ner hakan och vilar. När jag kommer tillbaka rullar hon över på rygg för att bli kliad på magen.
Underbara, coola hund! 
» IK-1 i Almunge
Säsongens sista tävling (åtminstone för vår del) gick av stapeln i Almunge, i Uppsala.
Det var en endagars IK-1 och Bobby Dalziel var domare vilket kändes extra kul då han är ett stort namn inom vallhundsvärlden internationellt. Tävlingen var på Hagby gårds fantastiska marker och deras rörliga fina gotlandsfår. Men tyvärr så småregnade det och var kallt.
Ila var taggad när vi gick ut till stolpen. Utgången och upptaget var näst intill perfekta. På framdrivningen fick vi en liten böj men träffade grinden. Hämtpoängen blev 45 (50 max) vilket är riktigt bra!
Fråndrivningen gick i ett lagom tempo och Ila fick ett fint grepp om djuren trots att det var lite drag. Här slappnade jag av lite väl mycket och lät henne sköta det mesta själv så vi fick någon krok på vägen men träffade även här alla grindar. Drivningen gick också bra, Ila kom med dem på en rak linje. Vid rännan stannade fåren tillfälligt upp men eftersom jag höll ena sidan och Ila den andra så gick de strax igenom (10/10 poäng).
Vid delningen var jag lite nervös då de här fåren hade sett svårdelade ut tidigare under dagen. Men plötsligt fick jag en lucka, kallade in Ila lite väl ivrigt, hon kom in men missuppfattade sedan och sprang ut igen. Som tur var hann jag kalla in henne en andra gång innan luckan var borta och då gjorde hon det bra. Men här förlorade vi flera poäng. Slutsumman blev 78 poäng (100 max) vilket poängmässigt är ett 2:a pris. Ila kändes verkligen görfin och var en fröjd att köra banan med. Hon är i toppform nu så det var lite synd att jag slarvade bort några poäng för oss, men resultatet blev riktigt bra ändå!
Resultatet blev en femteplats med poängen 45/78, bland 25 fina hundar i startfältet. Ila avslutar säsongen med flaggan i topp!
» Beskrivning av Ilas vallningsegenskaper
Djurslag: Hon är framför allt fårhund men vallar även nöt och fjäderfä. Hon anpassar naturligt stil efter djurslaget.
Utgångar: Utgångarna är en av Ilas starkaste sidor. Nu, som vuxen hund, är hon varken för tajt eller för vid. Hon är öppen och tänkande under utgångarna och går lätt att styra om det skulle behövas. Hon följer gärna naturliga gränser när hon söker efter djur och buktar sedan ut till en fin båge för att få ett bra upptag när hon lokaliserar djuren.
Upptag: Ila har alltid bra upptag och presenterar sig fint för djuren för att sedan starta dem lugnt. Hon anpassar gärna upptaget efter draget om hon inte blir styrd av föraren.
Framdrivning: På snabba får tenderar Ila att kunna bli lite keen då hon ogärna tappar djur. Hon balanserar bra och är mycket dragkänslig. Mycket mån om att ta djuren till föraren.
Drivning och Flankering: Jag skulle varken klassificera Ila som en drivande eller flankerande hund då hon som unghund gärna både flankerade och gick in för att flytta djur. Eventuellt att hon är snäppet mer åt det flankerande hållet. Men hon har lätt för båda och gör det man ber henne om helt enkelt.
Eye: Ila är en hund som har gott om eye vilket ger henne en härlig stil och koncentration, utan att hon för den delen låser sig.
Bett: Ila har mycket långt till bett och gör det ogärna. Som unghund hittade hon ALDRIG på något dumt som att bita eller rusa in i flocken. På kommando kan hon lite halvhjärtat snappa till i luften och hon kan även göra det självmant om djuret går på henne. Det är fullt tillräckligt på får, men när man vallar nöt kan hon vara lite för snäll. Men om hon t.ex. vaktar ett grindhål och ett får gör en rusning för att ta sig förbi henne så gör hon vad som krävs för att stoppa det. Hon håller sin mark.
Träningsbarhet: Mycket god! Hon lär sig fort, är sammarbetsvillig och mjuk. Hon har även mycket lätt för att lära om vilket jag tycker är en stor fördel. Även om jag så har gjort på ett sätt under ett helt års tid så lär sig Ila det nya sättet fort. Även om hon är lyhörd för föraren så släpper hon aldrig sitt fokus på djuren.
Allmänt: Ila är en snabb och intensiv vallhund med mycket driv. Hon har hög styrbarhet och reagerar fort på både kommando eller om ett djur sticker. Hon har många växlar och kan naturligt röra sig både mjukt, förtroendeingivande och nära djuren eller med stort tryck på längre avstånd.
Hon är öppen, mjuk och sammarbetsvillig men har också ett stort kontrollbehov över fåren vilket är utmärkt om man kan nyttja det till sin fördel. Som förstahund var hon perfekt eftersom hon gjorde rätt om jag gjorde rätt, men också gärna tog saken i egna tassar om jag gjorde fel vilket utvecklade mig som förare. Hon går som bäst på flyktiga djur då hon brukar få bra grepp om dem och ogärna tappar djur. Utmärkt djurkänsla och balansering. Hon är verkligen en hund som kan läsa får!
I arbete: Ila förstår fort sin uppgift och går helhjärtat in för den. Oavsett om det är att vakta ett grindhål, att lasta djur, fålla in, vara utställarhund etc. När hon förstått uppgiften går hon inte bara på kommandon utan kan ta egna initiativ. Hon går inte hem förrän jobbet är gjort. Hon samarbetar även gärna med andra hundar.
» Höstträning
Vackra höst! Oktober kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt.
Vi ägnade helgen till vallningsträning. Sommarens träning på stora ytor med snabba får har varit nyttig men också byggt upp en del spänningar. Våra ryafår är snabbfotade, ger ingenting gratis och sticker om de får en chans. Ila passar utmärkt vid sådana förutsättningar då hon är naturligt snabb och dragkänslig, men jag har märkt att hon blivit ovillig att släppa draget vid närarbete vilket kan behövas ibland, t.ex. vid delningar. Den här helgen passade vi i stället på att träna närarbete och att hon skulle slappna av nära djuren igen.
Jag tror ofta att det är nyttigt att ibland backa tillbaka till "valpträning" och gå igenom grunderna även för den äldre hunden.
Jag provade även att kalla in henne igenom flocken som vid en delning, trots det trånga utrymmet. Det gick bra!
Sedan tragglade vi även med visselsignalerna, men där går det inte lika bra. Ila har gått under muntliga kommandon under hela sitt 3-åriga liv och förstår inte vad jag menar nu när jag försöker vissla. Hon ligger helt passiv och stänger av öronen när jag ger visselsignalen. Det känns som att hon bara väntar på att matte ska sluta med oväsendet och ge det "riktiga" kommandot. Förhoppningsvis lossnar det snart.