» ILA GODKÄND VALLHUND!
Äntligen så kom dagen. Den största dagen i en Border collies liv.
Ila och jag har ju haft lite otur när det gäller vallhundsprov. När vi startade för ett år sedan så var Ila orutinerad (för att inte tala om matte..) och det var gränsfall i fall hon var redo. Ändå tog vi oss på något sätt igenom hela banan, men poängen räckte inte riktigt hela vägen. När jag ser tillbaka på det så är jag grymt nöjd att vi ändå klarade alla momenten och både jag och Ila behövde det som en erfarenhet. Jag blir ju så sjukt nervös i sådana där sammanhang.
Min fina, fina vallhund. De här bilderna togs i januari.
Nu är hon 2,5 år gammal. Vi tränar hemma på ungefär IK1-nivå, har börjat en del med delning och look back.Vi var i Skottland i sommar och tränade hos Mosse Magnusson där Ila gick riktigt bra på de skotska flyktiga fåren och till och med gjorde ett dolt hämt på 250 meter. Vilken känsla! Men jag har fortfarande inte lärt mig att vissla ordentligt och med muntliga kommandon så blir avstånden begränsade. :(
Ila i Skottland. Det var helt fantastiskt!
(Fåren är av en ras som fäller ullen själva, därav det lustiga utseendet)
Ila gör ett dolt hämt i Skottland. Utan kommandon (eftersom hon ändå inte hör mig på det avståndet :P)
När vi kom hem från Skottland så kände vi oss kaxiga efter alla våra erfarenheter och jag anmälde oss hastigt och lustigt till en IK1 några dagar efter hemkomst. Ila var övertaggad, matte nervös, och från att ha gjort långa hämt i Skottland så verkade inte Ila kunna hämta alls. Jag fick hjärnsläpp och bara stod vid stolpen utan att veta vad jag skulle göra och det slutade med att Ila drev upp fåren i transporten där domaren satt. Vi bröt och jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.. :P
Nu i efterhand så tror jag det kunde bero på en efterreaktion på all den hårda träning hon fick i Skottland, en lång resa och dåligt stöd från mig på tävlingen. Eller bara en dålig dag helt enkelt, vem vet...
Ila och jag vilade helt från vallningen i två veckor och efter det så kändes hon som sig själv igen.
Ila i somras. Mer vuxen i både kropp och knopp.
I augusti skulle en vän åka i väg och göra ett vallhundsprov med sin hund och eftersom Ila känts fantastiskt fin i träningen under sommaren så vågade vi lämna tryggheten på hemmaplan för att starta igen. Speciellt som vi precis kommit trea i lokalklubbens KM och började få lite självförtroende tillbaka.
Banan var fin, fåren var lite nervösa men gick bra så länge man höll hunden på tillräckligt avstånd. Ila gör ett något tajt hämt men ett bra upptag och resten av banan gick galant. Full poäng på både fösning, drivning och fålla in! :D Jag började pusta ut. Nu skulle fåren bara ut ur fållan.
Det var då det hände... Ila rundar fåren lite snabbt och innan jag hunnit förstå vad som händer så har tre tunga köttrastackor klämt sig förbi mig ut genom grinden och försvinner i galopp. Jag blev paralyserad i vad som kändes som en evighet innan jag hade vett nog att släppa ut hunden från fållan och skicka henne efter de tre rymlingarna som försvann bakom backkrönet. Ila kommer tillbaka med dem och samlar ihop hela flocken men skadan var redan skedd. Fåren hade lämnat banans gräns med några meter vilket innebar en diskning för "tappade djur". Snacka om att snubbla på mållinjen efter något som skulle varit en superrunda! :(
Gårdsbackens Caol Ila utanför "sitt" destilleri i Skottland. :)
Sugna på revansch så anmälde vi oss till ytterligare ett vallhundsprov och tränade noggrant på alla momenten hemma. Nu skulle inga misstag göras!
Vi hade en sen startplats så vi hade möjlighet att se många ekipage innan. Banan var fin men fåren bjöd på en utmaning. De hade starkt drag mot utgången och stack så fort hunden släppte guarden åt det hållet. De kunde också stanna och utmana de mjukare hundarna och många fick problem med att få in dem i fållan. Våran plan var att aldrig släppa sidan mot draget och helst hålla fåren i jämn rörelse hela tiden så de inte fick stanna och få anledning att ifrågasätta hunden.
Ekipage efter ekipage innan oss blev diskade eller fick bryta så jag började få kalla fötter... Eller nej, jag var panikslagen och om det inte vore för att min syster var med och peppade oss så skulle jag strukit oss och åkit hem.
Framme vid startstolpen! Jag skickar Ila åt vänster och hon börjar en fin utgång men buktar sedan bakåt och går åt fel håll. Hon har inte sett fåren! Istället går hon mot där hon senast sett får, vilket var där de förra fåren gått ut. Jag ropar desperat mitt inåt-kommando vilket jag aldrig behövt använda i en kritisk situation förut men som vi som tur var hade tränat på. Ila svarar fint, och efter några fler styrande kommandon så ser hon fåren och kan börja en ny utgång. Men här tappade vi tyvärr 10 poäng. Upptaget gör hon fint (10/10!) och under framdrivningen så håller jag henne mycket på högersidan dit fåren vill dra för här har vi sett flera ekipage tappa fåren. 19/20 poäng på framdrivningen vilket jag är mycket stolt över eftersom jag tidigare haft problem med att styra henne där.
Hon rundar stolpen fint och vi börjar fösningen vilket har varit en av de mest kritiska punkterna då den går mot fårens utgång och flera hundar tappat fåren även här. Jag håller henne strikt på dragsidan men ändå buktar fåren åt höger vilket gör att vi precis missar grinden. Jag väljer att låta henne korsa fårens väg och skickar runt henne åt fel håll vilket kostar oss en del poäng men gör att fåren inte får chansen att sticka.
Drivningen går riktigt bra och vi passerar drivningsgrinden med alla fåren.
Jag springer fram i förväg för att öppna fållan så inte fåren stoppas upp onödigt mycket när Ila kommer med dem. De stannar ändå i grindöppningen och är inte sugna på att gå in. Utan att andas så ger jag Ila många, små styrningar och håller stenkoll på fårens minsta signaler. Framför allt en tacka ser länge ut att tveka och vilja springa bredvid grindöppningen. Hade Ila gjort någon överilad rörelse eller tagit ett steg för mycket här så skulle vi tappat henne men hon skötte sig utmärkt och plötsligt är alla fåren övertygade att gå in i fållan. 10/10 poäng på fålla in!
På filmen ser ni hur lättad jag är när jag stänger grinden! :D
Att fålla ut går fint men jag glömmer först att stänga grinden vilket gör att vi tappar ytterligare några poäng. Klantigt.
Tyvärr så är inte hela provet med då jag hade glömt ladda batteriet i kameran så den stängde av sig hela tiden...
ILA BLEV GODKÄND! Med beröm, från domare Ingela Uhlås.
13/27 hundar blev godkända den här dagen, trots att det var många fina hundar och duktiga förare där. När det gäller vallning är det många faktorer som ska klaffa helt enkelt, och jag tror man behöver en gnutta tur också. ;)
Vi fick poängen 39/72 (39 på hämtet och 72 totalt) och trots att det inte är några jättehöga poäng så var det femte bästa resultatet den dagen! Hade vi inte tappat 10 poäng i utgången för att Ila inte såg fåren så skulle vi hamnat på delad förstaplats! Jag är omåttligt stolt över min hund!
Jag fick dessutom ett bra råd från domaren. Tydligen så stod jag själv och tittade åt helt fel håll vid stolpen innan jag skickade Ila, så jag visade med hela kroppen att fråen var någon annanstans än där de faktiskt var. Något att tänka på.
Nu ska vi bara njuta ett tag och träna hemma. Sedan är det inte omöjligt att vi anmäler oss till en IK1, men jag tror vi ska träna mer på delningar först. Nu var hon ju riktigt styrbar även på bortaplan vilket gör mig väldigt glad! Men hon är fortfarande lite hetare och snabbare än vad hon är hemma så därför vågar jag inte ha henne på benen så mycket utan lägger henne en del.
Närmaste mål:
Lugnare hund på bortaplan.
Delningar även i trånga luckor
Lära oss visslor!
Min guldhund <3
