» Babyboom på gården!

Nu har vi både kycklingar och nyfödda lamm på gården! I Ilas jobb som vallhund/gårdshund/bonnhund ingår att vara snäll och hjälpa till att ta hand om gårdens små. Och är det något Ila är bra på så är det att vara snäll och tålmodig! Förbered er på bildbomb och sötchock...
 
Lammen
Vi har Ryafår på gården, en svensk utrotningshotad lantras. Det är fyra tackor och de har tillsammans fått nio supersöta lamm!
 
En liten nyfödd, ullig bäboll kikar fram i ladugården..
 
Puss brorsan!
 
 Både Ila och lammet är nyfikna på varandra
 
 
Friden med de nyfödda är dock kortvarig för det dröjer inte många dagar innan det är full fart på lammen. Snart kommer det vara lammrace i full fart runt husknutarna!
 
Blivande busfrö! Snart hänger benen med tillräckligt bra för att rusa fram i krumsprång.
 
Kycklingarna
Kycklingarna är av rasen dvärgwelsumer. Årets kycklingar är inte födda på gården utan köptes när de var två veckor gamla för att tillföra lite nya avelslinjer till oss. Därför har de inte någon hönsmamma utan måste bo inomhus med värmelampa tills de är tillräckligt gamla för att flytta ut till de vuxna hönsen. Den stora, fluffiga värmedynan Ila är mycket uppskattad som vikariehönsmamma.
 
Mys i soffan. Vi passar på att hantera kycklingarna mycket så de blir riktigt tama. :)
 
 Blivande avelstuppen har gosat ner sig bakom örat.
 
 Kycklingar överallt! Ila rör sig mycket försiktigt för att inte råka klämma någon
 
Ila med förra årets kycklingar
 
 
Nu har kycklingarna hunnit bli fem veckor gamla och börjar bete sig som dryga tonåringar. Om en vecka är de tillräckligt stora för att flytta ut. Till och med Ila börjar få ett trött uttryck i ansiktet och tycker de är lite väl påflugna så hon kommer nog tycka att det är ganska skönt.
 
5 veckor gamla. Med trygghet från Ila får de följa med på små turer utomhus.
 
 
Och ett stort GRATTIS till min finaste, klokaste, snällaste Ila som fyller tre år idag!

» Planer inför den nya säsongen.

2015 var ett händelserikt år som passerade fort. Massor med vallningsträning, dock inga kurser, en Skottlandsresa (med vallning) och ett godkänt vallhundsprov.
 
Ila är nu en fullt användbar vallhund och börjar dessutom få erfarenhet av olika sorters får. Hon klarar allt arbete med mina får hemma och jag känner också att vi skulle klara att hjälpa andra fårägare med olika arbetsuppgifter.
 
 
Ila på besök hos kattkompisen Aslan
 
Nu har det varit lågsäsong och vintervila men våren börjar kännas i luften och jag känner mig full av inspiration inför den kommande säsongen! Vi är långt ifrån fullärda och det är snarare så att ju mer jag lär mig om vallningsträning desto högre hamnar målen i träningen.
 
Här är en kompilation av mina favoritklipp 2015. Det är en längre video som är en stilstudie i både fråndrivning, hönsvallning, närarbete och några korta hämt där fåren är klurigt placerade nära eller bakom staketet. Så sätt inställningen på HD och njut av min snygga hund! ;)
 

 
Mål 2016:
Under 2016 har vi tre huvudsakliga mål.
  • Starta i nästa tävlingsklass i vallning, IK-1. Förhoppningsvis utan att skämma ut oss helt i början av säsongen och förhoppningsvis med känslan av rutin och något hyfsat resultat i slutet av säsongen. ;)
  • Visslingskommandon! Just nu känner vi av begränsningen med att bara ha röstkommandon. Vissling ger mer precision och tydlighet på längre avstånd. Men jag vill ha full kontroll över visslan innan jag börjar använda den på hunden och jag är snaart där. Vänsterpipet sitter, fram och stopp funkar för det mesta, men högerpipet har jag en del jobb kvar på.
  • Nötvallning! I år ska vi testa nötvallning. Vi har många duktiga nötvallare och snälla "nötter" i min lokalklubb som vi kan få proffsig hjälp av. Om det känns som något som passar mig och Ila så vore det ju kul att testa att göra ett vallningsprov... :)
Ila är en hund som vet hur man kopplar av under lågsäsong
 
Jag vill verkligen satsa mycket på vallningen i år! Samtidigt får jag inte sätta för stor press på oss för jag vet att jag kommer ha mycket att göra det kommande året. Jag går nu i femte året på Veterinärprogrammet. Tentorna har haglat den senaste tiden men nu börjar man se ljuset i tunneln. På onsdag skriver vi vår sista salstenta! :D Men resten av terminen är det skola från 8-17 varje vardag och en hel del plugg utöver det. För i sommar ska jag få jobba min första sommar som veterinär! Det kommer bli jättekul men innebär också att mer tid och energi kommer gå till jobb i sommar än vad det har gjort tidigare år.
Till hösten ska jag skriva mitt examensarbete och då kommer jag äntligen kunna vara hemma och styra över min egen tid igen.
 
Vi blickar mot framtiden.
 
2016 kommer minst sagt bli ett spännande år, både för mig och Ila!
 

» ILA GODKÄND VALLHUND!

Äntligen så kom dagen. Den största dagen i en Border collies liv. 
 
Ila och jag har ju haft lite otur när det gäller vallhundsprov. När vi startade för ett år sedan så var Ila orutinerad (för att inte tala om matte..) och det var gränsfall i fall hon var redo. Ändå tog vi oss på något sätt igenom hela banan, men poängen räckte inte riktigt hela vägen. När jag ser tillbaka på det så är jag grymt nöjd att vi ändå klarade alla momenten och både jag och Ila behövde det som en erfarenhet. Jag blir ju så sjukt nervös i sådana där sammanhang.
 
Min fina, fina vallhund. De här bilderna togs i januari. 
 
 
Nu är hon 2,5 år gammal. Vi tränar hemma på ungefär IK1-nivå, har börjat en del med delning och look back.Vi var i Skottland i sommar och tränade hos Mosse Magnusson där Ila gick riktigt bra på de skotska flyktiga fåren och till och med gjorde ett dolt hämt på 250 meter. Vilken känsla! Men jag har fortfarande inte lärt mig att vissla ordentligt och med muntliga kommandon så blir avstånden begränsade. :(
 
 Ila i Skottland. Det var helt fantastiskt! 
(Fåren är av en ras som fäller ullen själva, därav det lustiga utseendet)
 
Ila gör ett dolt hämt i Skottland. Utan kommandon (eftersom hon ändå inte hör mig på det avståndet :P)
 
När vi kom hem från Skottland så kände vi oss kaxiga efter alla våra erfarenheter och jag anmälde oss hastigt och lustigt till en IK1 några dagar efter hemkomst. Ila var övertaggad, matte nervös, och från att ha gjort långa hämt i Skottland så verkade inte Ila kunna hämta alls. Jag fick hjärnsläpp och bara stod vid stolpen utan att veta vad jag skulle göra och det slutade med att Ila drev upp fåren i transporten där domaren satt. Vi bröt och jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.. :P 
Nu i efterhand så tror jag det kunde bero på en efterreaktion på all den hårda träning hon fick i Skottland, en lång resa och dåligt stöd från mig på tävlingen. Eller bara en dålig dag helt enkelt, vem vet...
 
Ila och jag vilade helt från vallningen i två veckor och efter det så kändes hon som sig själv igen.
 
Ila i somras. Mer vuxen i både kropp och knopp.
 
I augusti skulle en vän åka i väg och göra ett vallhundsprov med sin hund och eftersom Ila känts fantastiskt fin i träningen under sommaren så vågade vi lämna tryggheten på hemmaplan för att starta igen. Speciellt som vi precis kommit trea i lokalklubbens KM och började få lite självförtroende tillbaka.
Banan var fin, fåren var lite nervösa men gick bra så länge man höll hunden på tillräckligt avstånd. Ila gör ett något tajt hämt men ett bra upptag och resten av banan gick galant. Full poäng på både fösning, drivning och fålla in! :D Jag började pusta ut. Nu skulle fåren bara ut ur fållan.
Det var då det hände... Ila rundar fåren lite snabbt och innan jag hunnit förstå vad som händer så har tre tunga köttrastackor klämt sig förbi mig ut genom grinden och försvinner i galopp. Jag blev paralyserad i vad som kändes som en evighet innan jag hade vett nog att släppa ut hunden från fållan och skicka henne efter de tre rymlingarna som försvann bakom backkrönet. Ila kommer tillbaka med dem och samlar ihop hela flocken men skadan var redan skedd. Fåren hade lämnat banans gräns med några meter vilket innebar en diskning för "tappade djur". Snacka om att snubbla på mållinjen efter något som skulle varit en superrunda! :(
 
Gårdsbackens Caol Ila utanför "sitt" destilleri i Skottland. :)
 
 Sugna på revansch så anmälde vi oss till ytterligare ett vallhundsprov och tränade noggrant på alla momenten hemma. Nu skulle inga misstag göras! 
Vi hade en sen startplats så vi hade möjlighet att se många ekipage innan. Banan var fin men fåren bjöd på en utmaning. De hade starkt drag mot utgången och stack så fort hunden släppte guarden åt det hållet. De kunde också stanna och utmana de mjukare hundarna och många fick problem med att få in dem i fållan. Våran plan var att aldrig släppa sidan mot draget och helst hålla fåren i jämn rörelse hela tiden så de inte fick stanna och få anledning att ifrågasätta hunden. 
Ekipage efter ekipage innan oss blev diskade eller fick bryta så jag började få kalla fötter... Eller nej, jag var panikslagen och om det inte vore för att min syster var med och peppade oss så skulle jag strukit oss och åkit hem. 
 
Framme vid startstolpen! Jag skickar Ila åt vänster och hon börjar en fin utgång men buktar sedan bakåt och går åt fel håll. Hon har inte sett fåren! Istället går hon mot där hon senast sett får, vilket var där de förra fåren gått ut. Jag ropar desperat mitt inåt-kommando vilket jag aldrig behövt använda i en kritisk situation förut men som vi som tur var hade tränat på. Ila svarar fint, och efter några fler styrande kommandon så ser hon fåren och kan börja en ny utgång. Men här tappade vi tyvärr 10 poäng. Upptaget gör hon fint (10/10!) och under framdrivningen så håller jag henne mycket på högersidan dit fåren vill dra för här har vi sett flera ekipage tappa fåren. 19/20 poäng på framdrivningen vilket jag är mycket stolt över eftersom jag tidigare haft problem med att styra henne där. 
Hon rundar stolpen fint och vi börjar fösningen vilket har varit en av de mest kritiska punkterna då den går mot fårens utgång och flera hundar tappat fåren även här. Jag håller henne strikt på dragsidan men ändå buktar fåren åt höger vilket gör att vi precis missar grinden. Jag väljer att låta henne korsa fårens väg och skickar runt henne åt fel håll vilket kostar oss en del poäng men gör att fåren inte får chansen att sticka. 
Drivningen går riktigt bra och vi passerar drivningsgrinden med alla fåren. 
Jag springer fram i förväg för att öppna fållan så inte fåren stoppas upp onödigt mycket när Ila kommer med dem. De stannar ändå i grindöppningen och är inte sugna på att gå in. Utan att andas så ger jag Ila många, små styrningar och håller stenkoll på fårens minsta signaler. Framför allt en tacka ser länge ut att tveka och vilja springa bredvid grindöppningen. Hade Ila gjort någon överilad rörelse eller tagit ett steg för mycket här så skulle vi tappat henne men hon skötte sig utmärkt och plötsligt är alla fåren övertygade att gå in i fållan. 10/10 poäng på fålla in!
På filmen ser ni hur lättad jag är när jag stänger grinden! :D
Att fålla ut går fint men jag glömmer först att stänga grinden vilket gör att vi tappar ytterligare några poäng. Klantigt.
 
Tyvärr så är inte hela provet med då jag hade glömt ladda batteriet i kameran så den stängde av sig hela tiden...
 
ILA BLEV GODKÄND! Med beröm, från domare Ingela Uhlås. 
13/27 hundar blev godkända den här dagen, trots att det var många fina hundar och duktiga förare där. När det gäller vallning är det många faktorer som ska klaffa helt enkelt, och jag tror man behöver en gnutta tur också. ;) 
Vi fick poängen 39/72 (39 på hämtet och 72 totalt) och trots att det inte är några jättehöga poäng så var det femte bästa resultatet den dagen! Hade vi inte tappat 10 poäng i utgången för att Ila inte såg fåren så skulle vi hamnat på delad förstaplats! Jag är omåttligt stolt över min hund!
 Jag fick dessutom ett bra råd från domaren. Tydligen så stod jag själv och tittade åt helt fel håll vid stolpen innan jag skickade Ila, så jag visade med hela kroppen att fråen var någon annanstans än där de faktiskt var. Något att tänka på.
 
 
Nu ska vi bara njuta ett tag och träna hemma. Sedan är det inte omöjligt att vi anmäler oss till en IK1, men jag tror vi ska träna mer på delningar först. Nu var hon ju riktigt styrbar även på bortaplan vilket gör mig väldigt glad! Men hon är fortfarande lite hetare och snabbare än vad hon är hemma så därför vågar jag inte ha henne på benen så mycket utan lägger henne en del. 
 
Närmaste mål: 
Lugnare hund på bortaplan. 
Delningar även i trånga luckor
Lära oss visslor!
 
Min guldhund <3
 
 
 
 

» Nytt halsband från Vibri

Ila hade vuxit ur sina gamla halvstryphalsband som hon hade som unghund. Därför beställde vi nu ett nytt, och provade Vibri.com.
 
 
Svart band, fodrad med brun fleece och broderat med Ilas namn och några får såklart!
 
Fåren såg lite klumpiga ut, men vi är nöjda ändå. Det är mjukt och fint och verkar ha god kvalité.
 
 
 
 
Ila har fällt ur nästan all päls nu på sommaren när det var så varmt. Hon ser ganska annorlunda ut men det har varit praktiskt och hon har klarat värmen mycket bra. Nu har hon till och med mindre päls än mammas korthåriga Border Collie! det är bara på svansen som det är långt fortfarande.
 
Ila: "Ehm matte, ska katten verkligen vara med när jag blir fotograferad?"
 

» Ila har A-höfter! - Vi är tillbaka från blogguppehåll.

Vi är tillbaka efter ett längre blogguppehåll under den härliga våren och sommaren.
 
En av de härliga nyheterna är att Ila nyligen röntgat höftlederna med resultatet A/A!
 
Ila demonstrerar sina utmärkta höftleder på havrefältet
Hennes vänstra höft är ju något grundare än den andra vilket syntes på hennes PennHIP-röntgen. Men även den var tydligen tillräckligt bra för att få graderingen A. Det visar att SKK's femgradiga skala är ganska klumpig att använda och att PennHIP-röntgen ger mer information.
 
Men vi gläder oss såklart åt de fina höfterna! Nu ska det bli spännande att se vad hennes kullsyskon får för resultat. Vi förväntar oss inte något annat än bra. ;)
 
 
 
 
 

» Att sy en egen WP-sele...

Nu när Ila har blivit äldre så skulle jag vilja prova på lite weight pull-träning på vardagsnivå. Då hon har energi så det sprutar ut ur öronen så tror jag hon skulle tycka att det var en kul uppgift under de kortare promenaderna.
 
Men weight pull-selar måste vara anpassade till den individuella hundens mått för att få rätt dragpunkt och minska skaderisken. Att köpa måttbeställa selar är riktigt dyrt och vi har ju heller inga höga ambitioner inom sporten. Så jag har bestämt mig för att sy en egen! En kompis till mig ska börja med sin korthåriga tax också så jag har beställt hem material åt både Ila och hennes taxkompis.
 
Nu: Soffhund. Snart: WP-hund!
 
Jag har åtminstone varit en hyfsad sömmerska och jag har en symaskin som klarar tuffare material, men det var ett bra tag sedan den dammades av och användes... Jag har dessutom gjort lite efterforskning och tycker mig börja få bra koll på hur en WP-sele ska sitta... Så vi får väl se hur det går. ;)
 
Ila´s ska ha brunt band med guldpasspoal och vara fodrad med svart fleece.
 
En materialfråga:
"Pinnen" som är längst bak på selen. Vilket material brukar den vara i?

» Om PennHIP.

Vi har nu fått Ila´s resultat från hennes PennHIP-röntgen.
Som jag lovade så kommer här ett inlägg som förklarar den här röntgenmetoden som man kan använda som komplement till, eller i stället för, SKK´s höftledsröntgen. PennHIP-resultatet blir inte registrerat via SKK så vanligast är att man använder det som ett komplement för att få mer information om sin hunds höfter.
 
Höftledsdyspasi
Höftledsdysplasi är en ärftlig, genetisk sjukdom hos våra hundar. Dysplasi betyder ungefär "onormal utveckling". Sjukdomen innebär alltså en felaktig utveckling av höftleden vilket kan ge upphov av förslitningar av brosket i höftleden och sedan benpålagringar. Höftledsdysplasi karakteriseras av en överdriven slapphet i ledkapseln och dess ligament samt att ledkulan inte är normalt placerad i leden.
Hundvalpen föds inte med höftledsdysplasi men om den bär på generna för sjukdomen så kan det leda till att höfterna inte utvecklas normalt - höftledsdysplasi. Men det är inte bara genetiken som styr detta, utan även miljöfaktorer kan påverka om hunden utvecklar tillståndet och i vilken allvarlighetsgrad. Övervikt och obalanserat näringsinnehåll i fodret orsakar inte höftledsdysplasi - det gör anlagen som hunden bär på - men dessa miljöfaktorer kan förvärra höftledsdysplasi.
 
Ila charmade alla i väntrummet.
 
Genetik
Det är flera gener i samverkan som styr utvecklingen av sjukdomen. Till skillnad från de egenskaper som styrs av enstaka gener så kan man inte klart kategorisera höftledsdysplasi i de två kategorierna "finns" eller "finns inte". Därför måste man dela in röntgenresultaten i olika klasser/grader. Det förklarar också varför man inte bara bör ta hänsyn till den enskilda avelshundens höfter, utan även dess nära släktingar. Om avelshunden har ett syskon med C-höfter så kan även den bära på en del gener som kan ge höftledsdysplasi trots att avelshunden själv har A. SKK har börjat utveckla HD-index för en del raser vilket är en skattning av individens avelsvärde som också tar hänsyn till dess släktingar. Det finns än så länge inte för rasen Border Collie.
 
Norbergs vinkel
När SKK läser av röntgenbilder på höfter tar man hänsyn till formen på ledkulan och ledytan, utrymmet där emellan, förekomst av artros och Norbergs vinkel. Norbergs vinkel mäts utifrån röntgenbilden och beskriver ledkulans position i förhållande till ledytan. Större vinkel visar på djupare ledyta och mer tätslutande höftleder.
 
PennHIP
Vid SKK-metoden tas bara en röntgenbild, med benen kraftigt bakåtsträckta. Norbergs vinkel fungerar inte som mätinstrument på en del raser, t.ex. Drever. Vid PennHIP tas tre olika bilder av hundens höftled, varav en är densamma som tas vid SKK-metoden. PennHIP är inte någon nya metod utan det ligger tio års forskning bakom och metoden har använts i 11 år i hela världen. Inte ett enda fall har konstaterats gett fel avläsningssvar. Med PennHIP-metoden kan man få ett korrekt svar när man röntgar hunden så tidigt som vid fyra månaders ålder. De hundar som har haft tajta höfter då har haft tajta höfter även när de obducerats efter sin död som gamla hundar.
Olika raser har olika lätt att utveckla artros så svaret är rasanpasset. Man får svaret i ett Distraction Index (DI)-värde. Skalan går från 0 till 1 där 0 är tajtast och 1 är slappast och man får svaret med två decimaler vilket innebär en skala med 100 olika värden till skillnad från SKK´s femgradiga skala A-E. Man kan jämföra sin hunds DI-värde med rasens medianvärde. Höfter med ett värde som ligger under det värdet hör till de tajtare höfterna i rasen.
Veterinären som utför PennHIP-röntgen måste vara specialutbildad och bilderna läses sedan av i USA. Nu kan man röntga på fem olika ställen i Sverige.
 
Vid PennHIP-metoden tas följande tre bilder (som alla föreställer Ila´s höfter):
 
1. Utsträckta höfter.
Likadan bild som vid SKK-metoden. Den kan även avläsas på samma sätt.
 
 
 
 
2. Komprimerade höfter
Här använder man sig av hjälpmedel för att trycka ihop höfterna från sidorna. Vid Ila´s fall användes tunga dunkar. Lårbenen hålls i 90 graders vinkel, alltså ungefär som om hunden skulle stå upp på benen. Ledkulan är  intryckt i ledytan.
 
 
 
3. Distraktionsläge.
Här placerar man ett hjälpmedel mellan benen där bredden kan ställas in för individen. Lårbenen hålls även här i 90 graders vinkel. Sedan trycker man lätt in benen så att ledkulan lätt dras ut från ledytan via hävstångseffekt. Det handlar inte om någon stor belastning, utan ska motsvara hur hundens vikt belastar höftleden när hunden står upp.
 
Hjälpmedlet är inställt så det ligger över höftlederna. När man sedan trycker lårbenen lätt mot det så dras ledkulan ut från ledytan.
 
 
Kavitation
Kavitation sker om man vid den tredje bilden skulle råka dra ut hundens ledkula för mycket. Har du någon gång "knäckt" dina knogar så har du orsakat kavitation. Då vet du också att det inte är smärtsamt.
Om höftkulan dras ut för mycket så kan det bildas vakuum i ledvätskan som ligger mellan ledkulan och ledkapseln. Dessa utrymmen med vakuum syns som små luftbubblor på röntgen. Det syns alltså på röntgenbilden om kavitation har skett och bilden blir då ogiltig eftersom det kan påverka resultatet.
 
Avläsning
Vid PennHIP-metoden använder man sig främst av bild 2 och 3 vid avläsning. Avstånden från mitten av ledkulan på bild 2 (när höften är intryckt) till mitten av ledkulan på bild 3 (när höften är utdragen) mäts. Det värdet kallas d. d är ett mått på höftens slapphet. Men ju större hund, desto större värde på d skulle man kunna tänka sig, eftersom de har större ledkulor. Man normaliserar därför värdet genom att dividera det med ledkulans radie: r. Då får man svaret i ett indexvärde oberoende av hundens storlek. Distraction Index (DI) = d/r.
 
Svaret man får i ett DI-värde är ett mått på höftledens slapphet. Det leder inte till ett godkänt/icke-godkänt resultat.
 
Ila's resultat
 
 
Ila har två friska höfter. Ingen ledsjukdom eller kavitation kunde ses. Hennes vänstra höft var något slappare än den högra (vilket syns på bilderna med blotta ögat), men det är inget fel på den. Hon har låg risk att utveckla artros. Vänster höft (den sämre) fick DI-värdet 0,47 och höger höft DI-värdet 0,41. Ju lägre siffra, desto tajtare höfter. Ett värde under 0,3 är spektakulärt tajt.  
 
 

Den andra delen av svaret baseras på hennes sämsta höft, den vänstra. Pilen på skalan visar vart den höften ligger i förhållande till alla andra röntgade Border Collies. Medianvärdet för Border Collies ligger på 0,45 och där ligger nästan precis hennes vänstra höft medan hennes högra höft är något tajtare än medianvärdet. Resultatet visas även i percentiler. Ila´s höft ligger inom 50:de percentilen vilket innebär att hon har tajtare höfter än 50% av alla Border Collies. Ju högre upp på skalan desto bättre.
 
Skulle jag gissa, så skulle jag tro att Ila kanske röntgas med en A och en B-höft när det är dags för SKK-röntgen. Men det får tiden utvisa. 
 
Avel baserat på PennHIP
PennHIP kan vara bra att göra även för de som inte är intresserade av att avla på sin hund, utan bara vill aktivera den. I och med att man kan få ett resultat vid så tidig ålder som fyra månader så kan man upptäcka en begynnande slapphet i tid för att kunna sätta in ett åtgärdsprogram tillsammans med sin veterinär för att minimera dysplasin.
PennHIP är tydliga med att de inte ger några avelsrekommendationer. Men ska man avla mot tajtare höfter i rasen bör man inte välja hundar som ligger på den högra halvan av skalan (sista bilden). Ju längre till vänster hunden ligger, desto mer selektivt avelsarbete.
 
 Efter röntgen var Ila en trött hund...
 
Källor
"Förebyggande och behandling av höftledsdysplasi hos hund" Ett kandidatarbete av Emma Floberg för Sveriges Lantbruksuniversitet. http://stud.epsilon.slu.se/4539/7/floberg_e_120709.pdf
Svenska Kennelklubben, SKK. http://www.skk.se/uppfodning/halsa/halsoprogram/kontroll-av-leder/
Djurdoktorn i Linköping. http://www.djurdoktorn.se/vara-tjanster/pennhip/
PennHIP. http://info.antechimagingservices.com/pennhip/
 
 
 

» Ila har börjat löpa!

Under helgen började Ilas första löp, under hennes 11-månaders dag. Vi hade allt börjat fundera över när hon skulle börja.


Löpet verkar ganska okomplicerat, hon blöder inte mycket och är duktig på att städa sig. Men hon är generellt lugnare, inte alls lika intresserad av att bus med hundkompisar utan vill mest sova eller nosa runt. Jag har inte ens försökt stt träna henne, men nu har jag i och för sig inte tränat över huvud taget på väldigt länge då vi haft fullt upp med flytten. 

Inomhus på kvällarna så får hon ha på sig sina trosor då vi gärna vill ha henne i soffan fortfarande. Hon verkar inte bry sig särskilt över dem och de sitter bra, Hurttas Breezy tikskydd. 
Hon går därför unde r nya smeknamn: "Trosan" och "Speedo" nu. ;)

Ila börjar bli en stor tjej nu. Jag måste nog sluta kalla henne för min valp. :)

För er som undrar om hennes PennHIP-röntgen så hade veterinären krångel med att skicka bilderna till USA så svaret har dragit ut på tiden. Men den senaste uppgiften jag fick var att vi skulle få svar denna vecka. :)



» Bokat tid för PennHip - höftledsröntgen

Den 14 februari klockan 11.00 ska vi röntga Ilas höfter med PennHipmetoden. Det gör vi hos Djurdoktorn i Linköping för det görs bara på några få ställen i Sverige.
 
Mitt lilla hjärta.
 
Kort om PennHip
Vid denna röntgenundersökning tar man tre bilder på höften varav en bild är den klassiska utsträckta bilden som man tar vid vanligt höftledsröntgen. Man kan röntga hunden redan från fyra månaders ålder. PennHip tar hänsyn till hundens ras till skillnad mot vanlig höftledsröntgen. Man får svaret i ett Distraction Index-värde där man ser vart ens egen hund ligger på en skala över rasens olika värden. Vid ett avelsurval så ska man välja en hund med ett värde under rasens medelvärde. Ju lägre värde, desto hårdare selektion för rasen.
Man ska få veta sin egen hunds benägenhet att utveckla artros med relativt hög säkerhet. Det ser man inte på den vanliga höftledsbilden.
Röntgenbilderna läses av i USA och bilderna tas av specialutbildad veterinär. Metoden är inte ny utan har använts i 11 år över hela världen med 10 års forskning bakom.
 
Den bruna vargen
 
Varför gör jag det här?
Jag kommer med största sannolikhet att ta en vanlig höftledsröntgen också när Ila har passerat ett års ålder för att få uppgifter skickade till SKK. Men en vanlig röntgen ger bara en ögonblicksbild av hundens höfter och en PennHip ger mer information än så. Det är i alla fall vad jag har läst.
Jag måste erkänna att en stor anledning till att jag gör det här är för att jag är just en veterinärstudent som är särskilt intresserad av avel och genetik. En nörd helt enkelt som vill använda det bästa på marknaden. Jag kommer vara med och röntga och ser det som ett värdefullt tillfälle att lära mig om metoden.
Många använder det på hundar som har blivit diagnostiserade med höftledsfel vid vanlig röntgen för att få reda på mer om sin hunds höfter. Ett värde på en skala från 0-1 med två decimaler säger mer än en femgradig (A-E) skala som det är vid traditionell höftledsröntgen.
 
När röntgen är gjord och vi får resultat så kommer jag förklara mer om PennHip samt publicera Ila´s bilder och resultat med förklaringar.
 

» Ilas utrustning

 Jag är en prylnörd
Det är inte så att jag vill ha väldigt mycket grejer. Men om jag köper någonting så ska det vara riktigt bra, gärna det bästa. Ibland så måste man ju kompromissa med sig själv på grund av ekonomin och det tycker jag inte om.. ;)
 
Det här är de grejer som vi använder absolut mest till Ila. Utöver dessa så är det mest leksaker, tugg och godis.
 
Hurtta Lifeguard Twilight: Jag är supernöjd med denna västen. Orbiloc Pet Safety Light har jag fäst fram på bringan. Den här västen används dagligen. På kvällspromenaden och även vid andra tillfällen. Hon springer obehindrat i den, färgen syns bra i dagsljus och reflexerna reflekterar ordentligt. Orbiloc-lampan är också oslagbar, ingen lampa syns så väl på långt håll inne i den mörka skogen.
 
Ruffwear Roamer Leash: Det här kopplet är multifunktionellt och elastiskt. Går att använda både med vanligt handtag eller runt midjan. Används i kombination med Ilas selar. Antingen vid vanlig promenad eller om jag är ute och springer med henne.  
 
Läderkopplet: Ett vanligt läderkoppel som jag använder antingen med VGW-bältet eller hennes halsband. Smidigt att ha i fickan och koppla på vid behov.
 
VGW-bältet: Har vi haft stor nytta av i våran koppelträning. Man fäster kopplet i D-ringen framme på bringan. Det är ergonomiskt och om Ila drar framåt så tappar hon kraft och vänds mot mig. Ila går mer avslappnat i detta jämfört med halsband och speciellt om vi har det elastiska kopplet runt midjan så är jag mer avslappnad också. Dessutom så springer hon lätt i selen när hon är lös.
 
Trixie Y-sele: Vårt senaste köp, för att ersätta Hurttas Y-sele som vi hade förut och som inte satt så bra över bröstbenet. Tanken är att hon ska ha denna när hon kanske drar, t.ex. om vi springer eller cyklar. Hon är inte en sådan draghund att hon behöver en riktig dragsele, inte än i alla fall. Denna satt helt klart bäst på Ila av de selar som vi provat i affär, men jag hade inte hört talas om den tidigare. Jag kan tänka mig att det mysiga fleecefodret kan innebära en nackdel i stället för neoprenfodring då det borde bli smutsigare.
 
Hurtta Outdoors regntäcke: Används för min egen bekvämlighets skull då det är opraktiskt med en dyblöt hund i ett litet studentrum om det regnar ute. De gånger Ila har varit ute i ösregn så har hon alltid varit torr närmast skinnet på grund av sin päls så jag tror inte hon bryr sig något vidare om regn. Detta täcket rör hon sig helt obehindrat i och hon verkar inte bry sig om att hon har det på sig. Men jag tycker att det prasslar ganska mycket.
 
Hon har ju såklart vanliga halsband också. Jag föredrar halvstryp (utan strypeffekt) som man lätt kan sätta på, men hon är väldigt snygg i sitt läderhalsband också. ;)
 
Från definity.se

Från Beltanimal design
På önskelistan har vi nu ett lite varmare täcke. Inte för värmens skull egentligen, det behöver hon inte. Utan ett täcke som isolerar, andas och låter musklerna kylas av långsammare vid denna kalla årstid efter att hon sprungit mycket. Eller om hon ska sitta i bilen ett tag, då har jag märkt att hon kan frysa.
 
Vi funderar på Obtrack Skrylle X+. Det ska ha väldigt bra passform och rörelsefrihet vilket är viktigast med min lilla hund som vill springa mycket. Isolerar, andas, vattenavstötande och tunt fodrat. Men svindyrt förstås...
 
Bild från Obtracks hemsida.
Som sagt, jag är en riktigt prylnörd.. Det finns ju inget roligare att shoppa än grejer till hunden. :)

» Vad äter Ila för foder?

Grunden i Ilas utfodring är Halla Medium 26-20 som torrfoder. Halla är ett svenskt märke, och de råvaror som produceras i Sverige kommer från Sverige.
 
 
 
 
När hon var valp så åt hon Royal Canin och fungerade bra på det. Royal Canin tycker jag är ett bra foder men då jag själv är noga med att äta svenskt så ville jag hitta ett svenskt hundfoder som höll samma kvalité och liknande sammansättning som Royal Canin. Jag tycker att jag hittat det i Halla. Enda egentliga skillnaden på Ila var att avföringen blev mörkare och hon bajsade mindre. Det är dessutom otroligt prisvärt! Alla svenska foder håller ju generellt lägre pris än de internationella märkena. Jag tror inte att priset alltid har med kvalitétsskillnad att göra (Ibland har det givetvis det. Köp ej Euroshopper...) utan för att märken som Royal Canin lägger betydligt mer krut på marknadsföring (t.ex. till oss veterinärstudenter). Sedan så ska ju det fodret fraktas över halva världen också.
 
Nu funderar jag på att byta till Halla Aktiv som innehåller mer protein. Men det innehåller i stället vete och jag gillar Medium för att det är vetefritt. Så jag har inte bestämt mig än.
 
Som komplement till sitt torrfoder har Ila börjat få Brit Köttkorvar med 95% kött i. Hon får en fjärdedels korv om dagen på kvällsmaten, och lite mindre torrfoder då i stället. Brit köttkorvar är ett helfoder i våt form. Det är dock inte svenskt, vilket gör mig lite motsägelsefull. Men att Ila fungerar bra på fodret är viktigast.
 
Egentligen så köpte jag dessa först för att jag letade efter en ersättning till Ilas älskade favoritgodis "Oskar´s" som också var ett helfoder i korvform men som slutade tillverkas. Brit´s korvar var nästan lika smakliga men betydligt kladdigare för mig att hantera så jag började ge dessa som komplement till maten i stället. Jag ville ju ändå ge henne mer protein och det här har fungerat jättebra. Det är dessutom kul att ge hunden något den verkligen gillar och både Brit´s köttkorvar och Hallas torrfoder har väldigt hög smaklighet. Däremot så har jag inte räknat på hur ekonomiskt det är att ge henne det här än...
 
Slutligen så får hon även laxolja på maten. Den här varianten kommer från Djurapoteket och vi har precis börjat med det nu inför fällningen så jag kan inte uttala mig om resultatet ännu.
 

Ila är en ung, frisk hund så fodertillskott är egentligen onödigt. Men jag vågar påstå att alla hundar (och människor) mår bra av lite extra laxolja.. ;) Ibland får hon också matrester, men det blir inte så mycket matrester hemma hos mig. Jag tror lite variation är bra i kosten, särskilt hos unga hundar. Om de är friska.
 
Jag erkänner villigt att detta pysslandet med hennes foder kan vara överdrivet. Men jag har tiden, intresset och tycker det är kul att försöka skräddarsy hennes utfodring. Jag är intresserad av näringslära och försöker lära mig allt jag kan. Man får dock vara försiktig när man läser om detta på nätet för det mesta är skrivet av entusiaster med tveksamma källor. Använd sunt förnuft helt enkelt och SE på din egen hund vad den mår bra av. Det är väldigt individuellt. Vad som  fungerar på en hund är inte bäst för alla och man kan dessutom behöva ändra i olika livsstadier.
 
Ila är pigg ute, lugn inne, frisk, har fin päls och muskler. Hon är inte svår att hålla i hull utan blir varken för smal eller tjock. Dessutom tycker jag knappt hon bajsar någonting och när hon gör det så är det mörka, fasta och "fräscha" korvar som inte luktar mycket alls. Hon fiser inte heller, förutom om hon ätit mycket tjurmuskel...
 
När man läser om foder nu så finns det mycket information om färskfoder och BARF. Förespråkarna är ofta väldigt entusiastiska. Jag gillar både färskfoder och BARF-utfodring. Men jag tror också att det finns bra torrfoder nu för tiden som hundar kan må minst lika bra av. Det är som sagt individuellt. Hundar äter kött, men på veterinärhögskolan får vi lära oss att de är omnivorer (allätare) fast mer åt kötthållet än vi människor. De är framförallt inte strikta carnivorer som vår vän katten, där utfodringen verkligen kan behöva ses över.
Att Ila inte får färskfoder beror framför allt på att jag inte har frysmöjligheterna där jag bor i studentkår och att jag reser mycket så jag tycker det är osmidigt. När jag reser nu så får hon bara sitt torrfoder. Annars så skulle det mycket väl kunna vara så att jag skulle gett henne färskfoder.
 
En del förespråkar färskfoder vid olika hälsotillstånd som t.ex. allergier. Jag håller delvis med om det. Foderallergier är vanligt men hundarna kan vara allergiska mot olika komponenter i fodret så det beror givetvis på vad. Men om en hund är allergisk mot spannmål t.ex. så skulle jag kunna rekommendera ett färskfoder. Det tror jag på. Sedan så finns det såklart olika allergifoder i torr form också, beroende på vad hunden är allergisk mot.
 
Nu har jag delat med mig av mina fodertankar. Under min fortsatta utbildning  och sedan arbete som veterinär så ska jag fortsätta att försöka lära mig mer om foder. Det finns många tillstånd som kan avhjälpas med rätt foder och näringslära är inte något som prioriteras i vår utbildning utan vi får för det mesta förlita oss på foderföretagen. Men det är såklart många veterinärer, särskilt hudveterinärer, som har tagit reda på mer på egen hand.
 
Jag tror de flesta människor bryr sig om att utfodra sitt husdjur väl. Om de inte gör det så beror det oftast på okunskap. Att det är en spridd vetenskap med flera olika läror gör det inte lättare. :)

» Promenad i Hågadalen

Helgen tillbringade jag i Uppsala och när det var så fint väder så beslöt vi oss för att åka ut till naturreservatet Hågadalen för att gå en långpromenad med hundarna. Det var jag, Isak, en vän och tre hundar. Uppsala har fin natur och många naturreservat som ligger nära till hands.  
 
 
 
 
Min långbenta unghund. Som byggd för att springa :)
 
Jaktlabradoren Mezzo är en tik som är en av Ilas allra bästa lekkamrater. De älskar varandra och leker väldigt lika. Det blir ofta en tafattlek och de är förvånansvärt jämna i snabbhet. Ila har lite längre ben men Mezzo vinner på mer muskelmassa och explosivitet. Än så länge... ;)
 
 
 
 
 
För snabba för kameran...
 
 
 
Jag har köpt en ny kompaktkamera, en Canon Powershot SX240 HS. Jag hade inte råd med en värstingmodell men är än så länge nöjd med denna. Den tar inte så bra bilder på snabba motiv (som ovan) men dess styrka är en superzoom och att den filmar i fin HD-kvalité vilket jag kan använda mig av när jag vallar. :) Jag är dessutom ingen fotonörd så jag skulle inte kunna använda mig av en kamera med mer avancerade funktioner ändå.
 
 
Ila lurar på att Mezzo ska springa förbi. Hon gör ganska ofta så i snabba lekar och jag misstänker att det är ett vallningsbeteende, men jag ser också att det bara är lek och inte någon mani eller allvar bakom. Så länge hon leker så lägger jag mig inte i. :)
 
 
Även den lilla blandrasen Henry var med. Men eftersom Ila och Mezzo är ett sådant starkt team så blev det lite av en två mot en-situation när Henry skulle vara med och leka. Även om Mezzo och Ila inte var dumma utan bara busade så märkte vi att Henry tyckte det var jobbigt att bli jagad av de två stora hundarna samtidigt. Därför fick han senare leka med dem en och en och då blev det en mer jämn lek.
 
 
 
Här är en film när alla tre leker tillsammans och Ila och Mezzo "mobbade" ut lilla Henry. Spela gärna upp den i HD-kvalité så ser ni ordentligt. Han fick som sagt leka med dem en och en senare. Det tyckte han var roligare. :)
 

» Akta er!

Akta er för spökhunden som härjar i skogen på Kronåsen! ;)
 

Om ni är oförsiktiga så kan ni bli överfallna och få massor med pussar i ansiktet!

» En uppdatering

Det är dags för en liten uppdatering från oss känner jag. :)
 
Ila
Ila är en vacker dam på 17 härliga kilo och viktkurvan har stannat av där. Hon är nio månader nu och full av energi. Jag tycker hon eventuellt har lite mer "spöken" i huvudet. Hon kan bli osäker och skälla lite på mötande hundar, eller bara ut i mörkret vid altandörren vilket hon inte har gjort tidigare. Jag oroar mig inte särskilt för det för jag tror det går över. Det finns ju något som folk kallar för "spökåldern", kanske är det här det. 
Hon har börjat ta lite väl stora svängar från mig när vi går promenader så jag har fått gömma mig för henne någon gång och låta henne "tappa bort mig" i några sekunder innan jag gett mig till känna. Det har gjort att hon har börjat hålla bättre koll på mig igen och inte försvinna utom synhåll.
 
Jul och nyår
Hon charmade såklart hela släkten under julhelgen. Nyårsafton tillbringade hon hemma tillsammans med en trygg hundkompis. Det smäller väldigt lite hos oss, vi kunde bara höra några dova smällar i fjärran vid tolvslaget. Ila var helt oberörd och jag var hemma och rastade henne med jämna mellanrum eftersom jag var i närheten.
 
Träning
Vi håller på med grundkursen för Klickerklok fortfarande, men det har blivit lite dåligt med träning över jullovet. Vi ska försöka ta igen det nu.
Men träningen fungerar fint. Hennes styrkor är snabba övningar som involverar leksak och att interagera med föremål med sina framtassar eller nos. Det som är svårast är framförallt bakdelskontrollen men också stadgeövningar. Hon håller stadgan så länge jag har en retning (framför allt med leksak), men har svårt när jag är mer passiv. Jag lägger upp ett par träningsfilmer här som vi har skickat till våra tränare.
 
 
Vår senaste träningsfilm. Här ska Ila vända om tvärt på kommando mitt i en inkallning.
 
 
Här tränar vi stadga i sitt, ligg och stå. Lite vingligt. ;) 
 
 
 Här är de förste tre träningspassen i bakdelskontroll. Hon ska stå med frambenen på klossen och snurra runt med bakdelen. I sista träningspasset så lossnade det lite och verkade inse att hon hade bakben! ;) Jag är lite oprecis med klickern men jag gillar verkligen hennes attityd i träningen. Nu har jag stora förhoppningar inför nästa träningspass.
 
Vallning
Jag är så himla taggad på vallningen nu och letar massor med kurser till våren. Nu försöker jag hoppa på en unghundskurs som min klubb håller som en förberedelse för vårens kurser, mest för att få träningstillfällen. Senast vi vallade var i mitten på december. Nu har ju den dumma snön kommit! Fast Ila tycker i och för sig att den är väldigt rolig att leka i. Det ska bli otroligt spännande när vi kommer igång med träningen på riktigt. År 2014 ska helt klart gå i vallningens tecken!
 
 God fortsättning allihopa!
 

» Julklapp från Gårdsbacken

Helt plötsligt trillade ett mystiskt paket ner i brevlådan...
 
 
Det var en julklapp från Ilas uppfödare på Gårdsbacken! Tänk vilka engagerade och fina människor de är! Ila fick en väldigt lång nos när jag hanterade paketet... Och mycket riktigt, inuti fanns en påse med hundgodis. Men det fanns också ett fint inramat fotografi på Ila som liten valp tillsammans med sin mamma och mormor. Tre generationer fina Border collies. Jag blev så rörd när jag såg bilden så det kom en liten tår ur mitt öga. Tack så mycket Dan och Paula!!!
 
 
Jag fotade ett tackkort på Ila som jag skickade tillbaka:

 
Chokladnosen har ju blivit så mycket större nu. Det är bra att bli påmind om att det inte var länge sedan hon bara var ett litet fluffigt knyte. Hon har ju alltid varit så vuxen i personligheten! :)
 
 

» Sista dagen med Dell

I morgon kommer mamma hem från Thailand och ska hämta sin hund. Det känns lite vemodigt, jag har snabbt vant mig vid att ha två hundar. Dell är ett trevligt sällskap till Ila och en lätt hund att ha och göra med. För det mesta. Hennes stora nackdel är att hon ibland drar iväg och jagar rådjur på promenaden. Det går inte att lita på henne helt, vilket är ovant för mig med Ila som har noll viltintresse.
 
 
Ila och Dell tigger grisklövar som jag hade med mig från Hundmässan.
 
Dell är väldigt bra på att gå i koppel och det har nog varit nyttigt för Ila att gå som en parhäst bredvid henne. Det har nog blivit mer koppelträning än någonsin nu när jag varit hundvakt.
Sedan så är ju Dell en ganska bortskämd hund också så det har automatiskt blivit mer tid i soffan, godare mat, mindre regler och lite andra friheter för båda hundarna under den här tiden... ;)
 
 
Söta BC-brudar
 
 Ila HOPPAR på min vän Frida. I bakgrunden Dell och Frida´s whippet Indra.
 
 
Ila har aldrig varit en hoppig hund och den ovanan försvann fort redan som liten valp. Hon hoppar nästan ALDRIG på folk utan brukar hälsa ståendes på alla fyra tassarna.
Men min stackars vän Frida har hon hoppat på sedan hon var liten valp. Bara Frida. Det är ju ett glatt och lekfullt hoppande, men ganska jobbigt såklart.
Jag undrar varför det är så? Även Frida säger att det inte bara är Ila som hoppar mot henne utan de flesta hundar. Kan det vara något med kroppsspråket?  
 

» Hon är en bortskämd liten hund.. ;)

 Idag har jag varit och shoppat lite till Ila. Det var en kompis som tog med mig till en hundbutik i Uppsala som jag aldrig varit i förut. Jag är lite av en prylnörd och saknar helt disciplin när det gäller att hålla mig från att köpa en del grejer.. Så det här köpte jag idag till Ila: Nytt träningsgodis, ett tikskydd (grönt såklart) inför kommande löp, och...
 
..ett nytt koppel!
 
 Ruffwear Roamer Leash
 
Har varit sugen på det här kopplet ett tag. Ila går ju nu i en VGW-sele vilket har fungerat bra, men hon är fortfarande ganska spänd i koppel och jag tror problemet ligger i att jag också är så spänd och hela tiden håller koll på hur hon går. Det här kopplet är elastiskt, det har ett säkerhetshandtag framme vid knäppet och ett handtag i änden som man lätt kan förstora för att ha det kring midjan. Mångsidigt helt enkelt.
´
När jag kom hem nu så gick jag en tur med Ila i VGW-selen och det elastiska kopplet runt midjan samt Dell i ett vanligt koppel och halsband. Det gick bra, jag var betydligt mer avslappnad och jag tyckte Ila anpassade sig bra till mig och Dell. Hon drar inte så mycket egentligen, det är mer så att hon har bråttom och far lite fram och tillbaka för att nosa på saker. Jag brukar få tjata på henne en del och det är det jag vill komma ifrån.
Jag tyckte hon anpassade sig bra till det elastiska kopplets mjuka stopp. Tanken är att det kopplet i kombination med selen ska förenkla vår koppelträning maximalt så att jag kan slappna av mer med henne i koppel, vilket jag tror är nyckeln i hennes fall. Vi behöver få mer rutin i koppel.
 
..en ny bädd!
 
 JH Collection
 
Bädden köpte jag inne på Hööks som vi stannade till på innan vi åkte hem. Den var ett rent impulsköp. Jag tyckte bara den såg så mysig ut! Ila har en vanlig grå BIA-bädd sedan tidigare. Den har fungerat bra, och ska ha en stor eloge för att inte ha gått sönder under valptiden. Men den ser inte så rolig ut längre och har många bitmärken på sig. När jag la ner den här bädden på golvet i butiken så gick Ila direkt och la sig i den vilket jag tyckte var ett så gott betyg från henne att jag var tvungen att köpa den.
När hon ska lägga sig i BIA-bädden så bäddar hon länge innan hon kommer till ro, i den här så lägger sig ner direkt. Det var tydligt vilken hundarna favoriserade. Kvalitén och tvättbarheten vet jag mindre om, där har ju BIA-bädden stora fördelar...
 
 Dell la genast beslag på nya bädden.
 
 
Efter ett Dell flyttat på sig så var Ila genast där.
 
 Den gamla BIA-bädden. Den kommer få en ny plats hemma i Värmland. Man kan inte ha nog med hundbäddar! :)
 
 

» Ilas första snö!

Igår kom stormen Sven till Uppsala och idag tog han även med sig.. SNÖN! Det är faktiskt den första snön som Ila ser förutom lite frost en del morgonar.
 
Så jag var tvungen att fota lite, men det var inte de bästa förutsättningarna. Snön var blöt, det blåste och var mulet och jag fotade med mobilen. Så det blev både suddiga och mörka bilder. Men jag publicerar dem ändå, det är ju ändå Ilas första snö!
 
Snö!
Täcket har hon bara på sig i Uppsala när det regnar/snöar mycket. Det är enbart för min egen bekvämlighets skull, Ila skulle inte bry sig ett skvatt om hon blev blöt. Det är för att det är så opraktiskt med en blöt långhårshund när man bor i ett litet studentrum. Hon hinner knappt torka innan det är dags att gå ut igen.
 
Täcket är från Hurtta och sitter riktigt bra på henne. Hon springer lika ohämmat med det som om hon vore utan. Dessutom så är det bra reflexer på det.
 
En långsvansad rumpa på bild..?
 
Reflexvargen.
Dell lånade Ilas reflexväst då jag ville ha någon reflex på båda hundarna. Den västen är jag riktigt nöjd med, Ila använder den i stort sett dagligen! Färgen lyser upp bra, den reflekterar jättebra och jag har dessutom fäst en grön lampa fram på bröstet som är utmärkt att tända när Ila går lös i skogen under de mörka kvällarna.
 
Suddiga busungar
 
 
 
 

» En fårbesättning

Jag, mamma och Kåre har haft lite planer på att skaffa får igen. Vi har även varit iväg och kollat på en trevlig besättning med Gotlandsfår som vi gillade. Det var en besättning med 23 tackor, en bagge och 14 ungtackor.
 
Tyvärr så lyckas fårägaren och vi inte riktigt komma överens om priset, så det kanske inte blir just den här besättningen. Men vi har fortfarande ögonen öppna efter andra möjligheter.
För visst vore det mysigt med får igen! Bara lukten av får tar mig tillbaka till så många barndomsminnen! Även de två Border collie-tjejerna, Dell och Ila, skulle nog inte tacka nej till en egen grupp får tror jag. ;)
 
Ett ryalamm från min sista tacka.
 
När jag var liten så hade vi Ryafår. Det var en liten grupp på ungefär 10 tackor och efter några års avel så hade vi verkligen en besättning att vara stolta över. De var en del av familjen och vi barn var mycket i fårhuset. Alla hade personliga namn och var handtama.
Om en tacka fick lamm så döpte vi dem till namn som började på samma bokstav som moderns namn och kunde på så vis lätt följa linjerna. Ullrika, en av våra finaste tackor någonsin, fick till exempel Ulli (min egna tacka), och hennes dotter hette i sin tur Umpa och var vår sista ryatacka som dog förra året, nio år gammal. Nu är det pappa som har fåren i familjen och han är inte intresserad av avel så de är korsningsfår som bara har lite av vår gamla Ryastam i sig.
 
Följa, min systers tacka. Inte den vackraste, men gav alltid så trevliga och lätthanterade lamm.  
 
 
Mamma kommer hem från Thailand om en vecka och då ska vi ha ett nytt möte om får, sedan får vi se hur det blir.
 
Apropå får så ska jag och dogsen åka iväg till pappa nu för att valla på hans tjuriga grupp får. Jag tänkte att Dell skulle få börja valla in dem. Det är ju inget som görs i en handvändning, men bara det förenklar lite för min och Ila´s framtida träning så är jag nöjd. Jag måste ju passa på när jag har händerna på en sådan fin vallhund som Dell. :)

» Den senaste veckan..

Efter att ha skrivit terminens största tenta i ämnet farmakologi och toxikologi så tyckte jag att jag förtjänade lite ledigt. Så jag har tillbringat senaste veckan hemma i Värmland tillsammans med pojkvännen och djuren. Det är ju ändå där som både Ila och jag trivs som bäst. :)
 
 
En stolt BC som ibland får sitta i förarstolen i traktorn när husse matar korna.
 
Vädret har varit kallt men fint så det har blivit mycket pyssel utomhus och långa hundpromenader. Bland annat så tog jag hand om trädgården för att få bort alla löven inför vintern. Jag vet att jag är lite sent ute, men det är bara så mycket löv! 
På sommaren så älskar jag våra stora lönnar men på hösten är det inte lika kul. I vanliga fall brukar vi ta hjälp och vara ganska många som krattar i ett par dagar, men i år var jag den enda som kunde så då använde jag faktiskt den nyligen införskaffade lövblåsen. Det fungerade fint och jag kunde faktiskt få bort löven från åtminstone halva trädgården innan det blev mörkt. Ila tyckte det var buskul med lövblåsen och fick "eld i brallan" som vi säger här i Värmland. ;)
 
 
 Ila busar galet i löven. Speciellt en minut in i filmen undrar man vad hon tänker... 
 
 
Nu är jag hundvakt åt mammas hund Dell i tio dagar då hennes matte har åkt till Thailand. Dell är Ilas stora idol och sent omsider så har Dell faktiskt börjat tycka att Ila är ganska kul också. Så de leker riktigt bra tillsammans och Dell är ett lugnt och trevligt sällskap till Ila.
 
 
"Det är ekorrar i trädet!"
 
Det har varit sådana härliga dagar men nu är det dags att återgå till verkligheten, åka tillbaka till Uppsala och ta igen det jag missat i skolan. Men helt tråkigt ska vi inte ha, för nu när jag har Dell till hjälp så tänkte jag passa på att åka förbi pappa några gånger och valla in hans får så att det ska bli lättare för Ila att träna där. Det ser både jag och BC-brudarna mycket fram emot!
 
 
Ett suddigt bildbevis på att flickorna till och med delar bädd.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg