» Om PennHIP.
Vi har nu fått Ila´s resultat från hennes PennHIP-röntgen.
Som jag lovade så kommer här ett inlägg som förklarar den här röntgenmetoden som man kan använda som komplement till, eller i stället för, SKK´s höftledsröntgen. PennHIP-resultatet blir inte registrerat via SKK så vanligast är att man använder det som ett komplement för att få mer information om sin hunds höfter.
Höftledsdyspasi
Höftledsdysplasi är en ärftlig, genetisk sjukdom hos våra hundar. Dysplasi betyder ungefär "onormal utveckling". Sjukdomen innebär alltså en felaktig utveckling av höftleden vilket kan ge upphov av förslitningar av brosket i höftleden och sedan benpålagringar. Höftledsdysplasi karakteriseras av en överdriven slapphet i ledkapseln och dess ligament samt att ledkulan inte är normalt placerad i leden.
Hundvalpen föds inte med höftledsdysplasi men om den bär på generna för sjukdomen så kan det leda till att höfterna inte utvecklas normalt - höftledsdysplasi. Men det är inte bara genetiken som styr detta, utan även miljöfaktorer kan påverka om hunden utvecklar tillståndet och i vilken allvarlighetsgrad. Övervikt och obalanserat näringsinnehåll i fodret orsakar inte höftledsdysplasi - det gör anlagen som hunden bär på - men dessa miljöfaktorer kan förvärra höftledsdysplasi.
Ila charmade alla i väntrummet.
Genetik
Det är flera gener i samverkan som styr utvecklingen av sjukdomen. Till skillnad från de egenskaper som styrs av enstaka gener så kan man inte klart kategorisera höftledsdysplasi i de två kategorierna "finns" eller "finns inte". Därför måste man dela in röntgenresultaten i olika klasser/grader. Det förklarar också varför man inte bara bör ta hänsyn till den enskilda avelshundens höfter, utan även dess nära släktingar. Om avelshunden har ett syskon med C-höfter så kan även den bära på en del gener som kan ge höftledsdysplasi trots att avelshunden själv har A. SKK har börjat utveckla HD-index för en del raser vilket är en skattning av individens avelsvärde som också tar hänsyn till dess släktingar. Det finns än så länge inte för rasen Border Collie.
Norbergs vinkel
När SKK läser av röntgenbilder på höfter tar man hänsyn till formen på ledkulan och ledytan, utrymmet där emellan, förekomst av artros och Norbergs vinkel. Norbergs vinkel mäts utifrån röntgenbilden och beskriver ledkulans position i förhållande till ledytan. Större vinkel visar på djupare ledyta och mer tätslutande höftleder.
PennHIP
Vid SKK-metoden tas bara en röntgenbild, med benen kraftigt bakåtsträckta. Norbergs vinkel fungerar inte som mätinstrument på en del raser, t.ex. Drever. Vid PennHIP tas tre olika bilder av hundens höftled, varav en är densamma som tas vid SKK-metoden. PennHIP är inte någon nya metod utan det ligger tio års forskning bakom och metoden har använts i 11 år i hela världen. Inte ett enda fall har konstaterats gett fel avläsningssvar. Med PennHIP-metoden kan man få ett korrekt svar när man röntgar hunden så tidigt som vid fyra månaders ålder. De hundar som har haft tajta höfter då har haft tajta höfter även när de obducerats efter sin död som gamla hundar.
Olika raser har olika lätt att utveckla artros så svaret är rasanpasset. Man får svaret i ett Distraction Index (DI)-värde. Skalan går från 0 till 1 där 0 är tajtast och 1 är slappast och man får svaret med två decimaler vilket innebär en skala med 100 olika värden till skillnad från SKK´s femgradiga skala A-E. Man kan jämföra sin hunds DI-värde med rasens medianvärde. Höfter med ett värde som ligger under det värdet hör till de tajtare höfterna i rasen.
Veterinären som utför PennHIP-röntgen måste vara specialutbildad och bilderna läses sedan av i USA. Nu kan man röntga på fem olika ställen i Sverige.
Vid PennHIP-metoden tas följande tre bilder (som alla föreställer Ila´s höfter):
1. Utsträckta höfter.
Likadan bild som vid SKK-metoden. Den kan även avläsas på samma sätt.
2. Komprimerade höfter
Här använder man sig av hjälpmedel för att trycka ihop höfterna från sidorna. Vid Ila´s fall användes tunga dunkar. Lårbenen hålls i 90 graders vinkel, alltså ungefär som om hunden skulle stå upp på benen. Ledkulan är intryckt i ledytan.
3. Distraktionsläge.
Här placerar man ett hjälpmedel mellan benen där bredden kan ställas in för individen. Lårbenen hålls även här i 90 graders vinkel. Sedan trycker man lätt in benen så att ledkulan lätt dras ut från ledytan via hävstångseffekt. Det handlar inte om någon stor belastning, utan ska motsvara hur hundens vikt belastar höftleden när hunden står upp.
Hjälpmedlet är inställt så det ligger över höftlederna. När man sedan trycker lårbenen lätt mot det så dras ledkulan ut från ledytan.
Kavitation
Kavitation sker om man vid den tredje bilden skulle råka dra ut hundens ledkula för mycket. Har du någon gång "knäckt" dina knogar så har du orsakat kavitation. Då vet du också att det inte är smärtsamt.
Om höftkulan dras ut för mycket så kan det bildas vakuum i ledvätskan som ligger mellan ledkulan och ledkapseln. Dessa utrymmen med vakuum syns som små luftbubblor på röntgen. Det syns alltså på röntgenbilden om kavitation har skett och bilden blir då ogiltig eftersom det kan påverka resultatet.
Avläsning
Vid PennHIP-metoden använder man sig främst av bild 2 och 3 vid avläsning. Avstånden från mitten av ledkulan på bild 2 (när höften är intryckt) till mitten av ledkulan på bild 3 (när höften är utdragen) mäts. Det värdet kallas d. d är ett mått på höftens slapphet. Men ju större hund, desto större värde på d skulle man kunna tänka sig, eftersom de har större ledkulor. Man normaliserar därför värdet genom att dividera det med ledkulans radie: r. Då får man svaret i ett indexvärde oberoende av hundens storlek. Distraction Index (DI) = d/r.
Svaret man får i ett DI-värde är ett mått på höftledens slapphet. Det leder inte till ett godkänt/icke-godkänt resultat.
Ila's resultat
Ila har två friska höfter. Ingen ledsjukdom eller kavitation kunde ses. Hennes vänstra höft var något slappare än den högra (vilket syns på bilderna med blotta ögat), men det är inget fel på den. Hon har låg risk att utveckla artros. Vänster höft (den sämre) fick DI-värdet 0,47 och höger höft DI-värdet 0,41. Ju lägre siffra, desto tajtare höfter. Ett värde under 0,3 är spektakulärt tajt.
Den andra delen av svaret baseras på hennes sämsta höft, den vänstra. Pilen på skalan visar vart den höften ligger i förhållande till alla andra röntgade Border Collies. Medianvärdet för Border Collies ligger på 0,45 och där ligger nästan precis hennes vänstra höft medan hennes högra höft är något tajtare än medianvärdet. Resultatet visas även i percentiler. Ila´s höft ligger inom 50:de percentilen vilket innebär att hon har tajtare höfter än 50% av alla Border Collies. Ju högre upp på skalan desto bättre.
Skulle jag gissa, så skulle jag tro att Ila kanske röntgas med en A och en B-höft när det är dags för SKK-röntgen. Men det får tiden utvisa.
Avel baserat på PennHIP
PennHIP kan vara bra att göra även för de som inte är intresserade av att avla på sin hund, utan bara vill aktivera den. I och med att man kan få ett resultat vid så tidig ålder som fyra månader så kan man upptäcka en begynnande slapphet i tid för att kunna sätta in ett åtgärdsprogram tillsammans med sin veterinär för att minimera dysplasin.
PennHIP är tydliga med att de inte ger några avelsrekommendationer. Men ska man avla mot tajtare höfter i rasen bör man inte välja hundar som ligger på den högra halvan av skalan (sista bilden). Ju längre till vänster hunden ligger, desto mer selektivt avelsarbete.
Efter röntgen var Ila en trött hund...
Källor
"Förebyggande och behandling av höftledsdysplasi hos hund" Ett kandidatarbete av Emma Floberg för Sveriges Lantbruksuniversitet. http://stud.epsilon.slu.se/4539/7/floberg_e_120709.pdf
Svenska Kennelklubben, SKK. http://www.skk.se/uppfodning/halsa/halsoprogram/kontroll-av-leder/
Djurdoktorn i Linköping. http://www.djurdoktorn.se/vara-tjanster/pennhip/
jenny
Tack snälla. Ska ph mina tikar.
Trackback