» Första vardagsträningen
Då Ila har betett sig väldigt bra och okomplicerat så har jag försökt ha träningen lika okomplicerad och positiv. En sak som jag tror är viktigt är att inte tjata ut ordet "Nej". Då förlorar ordet lätt sin verkan och i en del situationer som till exempel om hunden springer fram mot en bil så är det väldigt viktigt att ha ett väl fungerande "Nej". "Nej" ska för Ila betyda att hon direkt ska avbryta vad hon än håller på med just då. Då är det allvar.
Jag har istället försökt förebygga att Ila gör fel och försökt få henne att bygga goda vanor redan från början. Hon måste alltid ha och ges alternativet att kunna göra rätt. Sedan när hon blir äldre och vet hur man ska bete sig så kan man ställa större krav på henne och förvänta sig att hon gör rätt.
Att tugga på saker
Ila har väldigt många leksaker framme som hon får tugga på. En valp kommer vilja tugga då det kliar mycket i munnen på dem, och då det är ett beteende som växer bort så är det bättre att se till att hon tuggar på rätt saker i stället för att bli sur på henne varje gång.
Om hon har tuggat på en sko så har vi plockat undan den och i stället gett henne en av sina leksaker. Hon har då snabbt bytt och skon har varit bortglömd.
Hon har även ett stort tuggben som är väldigt populärt även i fall hon är för liten för att kunna tugga i sig det på riktigt.
Om vi åker iväg och besöker någon så brukar jag alltid se till att ha med mig en leksak eller ett ben för att spara på den bekantes möbler eller skor...
Enda gångerna vi säger ifrån är när hon tuggar på våra händer, då "morrar vi till" och hon brukar sluta direkt och titta förvånat på oss.
"Krokodilen..."
Att inte få hoppa på folk när hon hälsar
Detta har inte varit ett så stort problem med Ila. Här har jag snarare fått lära de människor hon möter än henne själv, och nu för tiden så hälsar hon oftast trevligt med alla fyra tassarna i marken.
En gång så satt en person i en stol och pratade glatt och jollrande med henne när hon fick syn på honom. Ila sprang fram och hoppade upp mot hans ansikte, han knuffade snabbt ner henne och sa "Nej!" varpå hon snopet lommade därifrån. Jag bad honom att nästa gång han ber henne hälsa genom att prata sådär med henne, åtminstone räcka ner en hand mot henne då hon kommer att vilja söka kontakt med händer eller ansikte. Nu gav han henne ingen annan möjlighet än att göra fel, och han visade henne inte heller hur hon skulle göra genom att hälsa på henne på marken efter att han knuffat ner henne.
Promenader
Den största fördelen med att vi bor på landet är att vi enkelt kan ha hunden lös utan att det stör någon. Risken med detta är att man blir bekväm och glömmer bort koppelträning så att man får problem när hunden väl behöver ha koppel på sig.
Ila går oftast lös på våra promenader. Jag har passat på att sätta koppel på henne ibland när hon varit lite trött, till exempel på sista promenaden innan läggdags. Det har inte funkat att koppelträna när hon är på bushumör för då har hon bara bitit i kopplet. När hon var trött så märkte hon inte ens att hon hade det på sig utan ville bara kissa och bajsa och gå in och sova. Då vi gjorde detta upprepade gånger så vande hon sig vid kopplet så nu kan vi ha det på henne oavsett vilket humör hon är på, och hon biter mycket sällan i det.
Jag försöker vara konsekventa med att hon ska gå med slakt koppel. Sträcker hon det så stannar jag bara. När hon vänder tillbaka så kopplet slaknar så fortsätter vi gå. Jag försöker också vänja henne vid att gå vid min vänstra sida utan att egentligen träna så mycket på det.
Ila på skogspromenad
Inkallning
Även här har jag en stor fördel med att Ila redan medfött har viljan att ta kontakt och följa med oss. Jag har aldrig ropat på henne om jag inte varit helt säker på att hon kommer att komma, för jag vill inte att hon ska komma på att hon inte behöver komma när jag ropar... Därför så har jag inte ropat om hon är fullt upptagen av att titta på något väldigt intressant, utan passat på att kalla på henne nästan när hon redan är på väg att komma till mig. Det är i alla fall min tanke, sedan så har jag säkert instinktivt ropat på henne vid fel tillfällen någon gång...
När hon sedan kommer så har jag antingen satt mig ner och tagit emot henne med bus och gos (godsaker är hon inte så intresserad av) eller så har jag inte ens väntat på henne utan bara fortsatt gå vilket gjort henne väldigt mån om att hänga med, när hon sedan kommit ifatt så har jag berömt henne.
Nu har jag haft Ila i två veckor och hon är väldigt duktig på inkallning. Jag vågar även ropa på henne när hon är i fullt bus med någon annan hund och det har gått bra. Det är viktigare för henne att få följa med om vi ska gå någonstans än att fortsätta busa med den andra hunden.
Sitt och ligg
Jag tror inte man har så många fördelar av att börja tidigt med dessa saker och om man gör det så ska det hållas ganska kravlöst och positivt. Det ska vara kul att göra rätt. Jag har mest gjort det för att Ila ibland har varit i en sinnesställning då hon inte är superbusig men ändå för pigg för att sova. Då brukar hon mest svansa efter mig i huset och tydligt vilja hitta på något. Vi har provat lite med klickerträning och med den enda godsaken som hon visar ett intresse för - Mamma Scan's köttbullar.
Hon lär sig väldigt snabbt men orkar inte koncentrera sig så länge så vi har tränat i korta etapper och gjort träningen till en del av leken. Då tycker hon att det är roligt.
Det som är lite svårt med Ila är att hon är så mån om att göra rätt att hon inte gärna provar sig fram, utan hon sitter gärna och väntar tills hon förstått helt vad hon ska göra innan hon utför beteendet.
Ila hänger med mig på gräsmattan när jag försökte plugga i det vackra vädret.
Trackback