» Ila är tyvärr inte dräktig...

Två Relaxintest i rad har nu kommit tillbaka negativa. Så Ila är tyvärr inte dräktig. De tecken hon har visat har uppenbarligen bara hört till vanlig skendräktighet.
 
En besvikelse blev det såklart, både för mig och de förväntansfulla valpköparna. Vi var många som trodde på den här kombinationen.
 
 
 
Det är risken man tar när man väljer en så pass oerfaren hane. Mac hade inte riktigt koll på vilken del av parningen som var viktigast och det blev osäker fullbordan och ingen hängning. Men vi hade ändå hopp in i det sista då hans förra tik blev dräktig med tre valpar trots osäker parning även där. Man tar ju på något sätt givet att den naturliga biten bara ska fungera, men det är nog inte helt lätt att vara hundkarl ändå. ;)Sedan går ju 1/5 tikar tomma även vid helt normala parningar så säker kan man aldrig vara.
 
Ila löper bara var 8:e månad och det var det här löpet som passade bäst med både säsong och ålder. Om man parar henne nästa löp så blir det vintervalpar vilket inte känns riktigt lika kul. Å andra sidan har ju valparna då hela våren och sommaren framför sig under sin unghundstid. Jag ska fundera på om vi ska göra det. Troligtvis blir det ett försök till i alla fall, nästa löp eller det därpå. Det gäller ju att hitta en till hane som jag tycker lika mycket om också. :)
 
 
Hälsningar från en skendräktig Ila och en matte som tydligen får börja fundera på en kommande tävlingssäsong i stället.
 
 
 

» Tecken på dräktighet

Jag börjar på allvar tro att Ila är dräktig. Med reservation för att det kan vara önsketänkande.. ;)


Hon är nu på dag 24 efter parning. Spenarna har blivit svullna och rosa. Idag noterade jag även att hon har en liten flytning, vilket är helt normalt om hon är dräktig. 

Hon var dessutom klen i aptiten för ett par dagar sedan och hoppade över några måltider. Det kan de bli när tre veckor har gått, men så kan Ila göra även i vanliga fall så det är inte ett lika säkert tecken.

Inget är gjort för att säkert konstatera dräktighet än, men allt hittils talar för det. :D



» Mac har varit på besök

Fina Ardagh Mac har bott hos oss i två veckor. Då hans matte skulle på semester och Ila precis började löpa då så passade vi på att vara hundvakt under hela resan. Det har bara varit trevligt att få lära känna honom riktigt ordentligt. :)

 
 
 
Mac var väldigt okomplicerad att ha, precis så som jag hade uppfattat att han skulle vara. Han anpassade sig fort och var en i familjen direkt. Lös på promenaderna, lyssnar på allt man säger och glad i alla han träffar. Han var dessutom en riktig gentleman mot Ila under hela löpet. 
 
 
 
Nu återstår att se om Ila har blivit dräktig! 
 
Dessutom så har mitt kennelnamn blivit godkänt!
 
 
 
 
 

» Påbörjat löp - Valpar i mars?

Så, då kom den efterlängtade dagen då Ila började löpa. Jag gick genast upp i spinn och började läsa om alla mina anteckningar från reproduktionskursen, men övriga i familjen här hemma tar det lite mer chill. ;)

Har vi tur så blir det alltså valpar i mars. Men innan det har chansen att bli något med det så är det mycket som ska klaffa med parning, dräktighet och valpning. 
 
 
 

» IGS-normal!

Imerslunds-Gräsbäcks syndrom (IGS) är en sjukdom som kan förekomma hos border collie. Symptomen orsakas av att hundar med sjukdomen inte tar upp vitamin B12 normalt och alltså får brist på vitamin B12.
 
Frekvensen av sjukdomen i rasen är inte hög, men den är relativt lätt att testa för så många väljer ändå att testa de hundar som de avlar på. Testet är ett DNA-test för att se om hunden bär på mutationen. För att en hund ska bli drabbad behöver den bära mutationen i dubbel uppsättning - alltså få den från både mamman och pappan.
 
Ila fick resultatet NORMAL. Hon bär alltså inte på mutationen över huvud taget och ingen av hennes valpar kan bli sjuk i IGS.
 
 

» Ua på ögon!

Ila är ögonlyst med resultat UA. Nu är det fritt fram att börja löpa!


» Halloweenpumpa med finaste motivet

Såklart det var Ila som fick stå modell för årets halloweenpumpa. Hon lyckas till och med se lite läskig ut! :)
 
 

» Beskrivning av Ilas mentalitet

Allmänt om Ilas mentalitet
Jag brukar kalla Ila för min "partner in crime". För hon är mer än bara min hund, hon är min partner som är med mig på nästan allt, hela tiden. En riktig drömhund som passar mig som handen i handsken.
 
En av de egenskaper jag värdesätter mest hos Ila är hennes otroligt bra av och på-knapp. Hon är en högenergisk hund som ger allt om man ber henne om det men är lika bra på att vila och ta det lugnt där emellan. Det gör hon dessutom självmant och i vilken stimmig miljö som helst. Ända sedan hon var en liten valp så trodde många att hon var äldre än vad hon egentligen var för hon hade ett lite "lillgammalt" sätt att vara. Lugn, klok och väldigt mån om att göra rätt och vara till lags. Hon har ett mycket charmigt sätt att bete sig mot människor utan att vara för påträngande. Hon tar ögonkontakt direkt och känner precis hur hon ska bete sig för att charma in sig (och kanske få komma upp i knäet..). Det gör att även mina mindre hundvana, eller rent av lite hundrädda, vänner aldrig har problem med att jag har med mig Ila när jag hälsar på dem.
 
 
Koppel har hon ytterst sällan på sig. Det känns liksom lite förnedrande och konstigt att sätta ett snöre runt halsen på Ila. Så det används bara som livlina i t.ex. vältrafikerade miljöer eller för att visa respekt mot andra som förväntar sig att jag ska använda koppel.

Jag är uppväxt med Border collie men Ila är min första egna hund. Därför är jag i stort sett nybörjare inom de flesta hundsporter och tänkte prova på det mesta. I början fastnade jag för klickerträning/shejping. Ila är en mycket klickerklok hund men det visade sig vara en utmaning att hon inte alls är intresserad av godis. Som tur var så har hon stort föremålsintresse och gick lätt att belöna med kamplek. Så småningom kunde vi bygga upp värdet för godis också och nu går det fort att lära henne nya saker med hjälp av klicker. Hon tycker det är jätteroligt! Vi har tränat in några av lydnadsmomenten samt flera trick för skojs skull. Hade jag haft intresset att tävla i lydnad eller rallylydnad så kunde jag inte önska mig en bättre partner än Ila.

Film när Ila tänder och släcker lampan: https://www.facebook.com/FeliciaAspTauni/videos/10202325934489700/

Viltspår är också ett av våra större intressen. I början tyckte Ila att blodet och klöven var lite läskiga, men precis som i allt annat så tycker hon det är så kul att vara till lags och lära sig något nytt att det övervinner allt. Nu tycker hon viltspår är superkul. Hon är en mycket spårnoga hund och dessutom skottfast så jag skulle gärna göra anlagsprov med henne så snart tid finns till det.

 
Vallning är sedan det som har tagit över det mesta av vår tid och vi har både egna får samt tränar och tävlar så mycket jag hinner. Men mer om hennes vallningsegenskaper kan ni läsa i ett annat inlägg.

Jag har aldrig känt mig begränsad av min hund, hon klarar allt det som jag klarar av.

 

ILA I EN BETEENDESTUDIE

När man har en matte som är veterinär får man som hund ställa upp som försöksdjur då och då. Mest har hon varit med som frisk hund i kontrollgrupper för olika studier, men ett lite roligare projekt var en beteendestudie där de ville ha Border collie och Tax och skulle undersöka hundens relation till ägaren under några påfrestande moment.

Momenten var:
Visuell överraskning (från BPH)...
Skum främling närmar sig (BPH)
Spöke närmar sig (MH, fast bara ett spöke)
Plötsligt ljud/skrammel (från MH)
Hur hunden beter sig vid separation och återförening med ägaren.
 
 
Visuell överraskning: En träskiva flänger plötsligt upp framför oss när vi är på "promenad". Ila reagerar knappt alls, går fram och nosar på den och ger den sedan inte en enda blick till.
Spöke: En människa i vitt lakan närmar sig oss långsamt rakt framifrån och vi är placerade stilla. Ila tittar först på spöket, sedan på mig (som är neutral) och lägger sig sedan lugnt bredvid mig (!). Testledaren sa att hon inte mindes att någon hund lagt sig under momentet tidigare. Ila ligger kvar medan jag sedan går fram till spöket. När jag får kalla på henne så hämtar hon glatt en pinne som hon trycker upp i spökets knä. XD
Främling: En människa i lång rock, solglasögon och hatt gör skrämmande ljud och närmar sig sedan långsamt och "hotfullt". Ila tittar på främlingen och viftar frågande på svansen. När hon inte får gensvar från varken främlingen eller mig så blir hon osäker, men går sedan och nosar på lite fallfrukt och ignorerar oss tills jag fick gå fram till främlingen och ropa på henne. Då kommer hon fram och hälsar trevligt. :D
Plötsligt ljud/skrammel: Ila går bredvid mig när det plötsligt skramlar till bredvid henne, hon skyggar in i mig som snubblar över henne och håller på att ramla. Ila slog sig lite, såg ledsen ut och gick iväg och satte sig bredvid testledaren för att få tröst. När jag ropar på henne så kommer hon fram och nosar på skramlet och avreagerar fort. Hon blev mer skrämd av kollisionen med mig än av ljudet i sig.
Lämnad i främmande rum: Jag lämnar Ila i ett kalt rum med filmkameror. Det enda som händer under de tre minuterna jag är borta är att hon lägger ner hakan och vilar. När jag kommer tillbaka rullar hon över på rygg för att bli kliad på magen.
Underbara, coola hund!

 


» IK-1 i Almunge

Säsongens sista tävling (åtminstone för vår del) gick av stapeln i Almunge, i Uppsala.
 
Det var en endagars IK-1 och Bobby Dalziel var domare vilket kändes extra kul då han är ett stort namn inom vallhundsvärlden internationellt. Tävlingen var på Hagby gårds fantastiska marker och deras rörliga fina gotlandsfår. Men tyvärr så småregnade det och var kallt.
 
Ila var taggad när vi gick ut till stolpen. Utgången och upptaget var näst intill perfekta. På framdrivningen fick vi en liten böj men träffade grinden. Hämtpoängen blev 45 (50 max) vilket är riktigt bra!
Fråndrivningen gick i ett lagom tempo och Ila fick ett fint grepp om djuren trots att det var lite drag. Här slappnade jag av lite väl mycket och lät henne sköta det mesta själv så vi fick någon krok på vägen men träffade även här alla grindar. Drivningen gick också bra, Ila kom med dem på en rak linje. Vid rännan stannade fåren tillfälligt upp men eftersom jag höll ena sidan och Ila den andra så gick de strax igenom (10/10 poäng).
 
Vid delningen var jag lite nervös då de här fåren hade sett svårdelade ut tidigare under dagen. Men plötsligt fick jag en lucka, kallade in Ila lite väl ivrigt, hon kom in men missuppfattade sedan och sprang ut igen. Som tur var hann jag kalla in henne en andra gång innan luckan var borta och då gjorde hon det bra. Men här förlorade vi flera poäng. Slutsumman blev 78 poäng (100 max) vilket poängmässigt är ett 2:a pris. Ila kändes verkligen görfin och var en fröjd att köra banan med. Hon är i toppform nu så det var lite synd att jag slarvade bort några poäng för oss, men resultatet blev riktigt bra ändå!
 
Resultatet blev en femteplats med poängen 45/78, bland 25 fina hundar i startfältet. Ila avslutar säsongen med flaggan i topp!
 
 
 

» Ardagh Mac

Mac är hanhunden som planeras att användas vid parningen våren 2017.
Hans svenska registreringsnummer är REGV1410/2015 och hans ISDS-nummer är 328878.
 
 Foto: Josefine Engman
 
Ardagh Mac är en frisk Border collie som har HD A, väger 23 kg, och är importerad av Jonas Gustafsson från Joe Doherty, Ardagh Sheepdogs i Irland när han var valp. Hans föräldrahundar är P J Dohertys Rock ISDS287545 och J Dohertys Queen ISDS00/314414.
 
Foto: Louise Karlgren
 
Foto: Sanna Krans
 
Mac ägs nu av Sofia Palmqvist som är ny förare inom vallning. Trots det så gjorde hon godkänt vallhundsprov och debuterade i IK-1 inte långt efter att hon köpt honom.
Jag träffade Mac första gången som unghund för flera år sedan på en kurs för Jonas G som då visade honom. Jag la honom direkt på minnet då han var så social och trevlig samt en naturlig talang i fårhagen. En wow-hund! När jag nu såg att han var tillgänglig för parning så kändes han direkt aktuell och jag åkte för att få se honom i vuxen ålder.
 
Mac, 12 v gammal i Irland. En otränad bäbis med vallning i blodet.
 
Mac har precis de egenskaper jag söker hos en Border collie. Han är social, trevlig, stabil, och skottfast. Genomsnäll.
I vallningen är han mjuk och lättränad. Han har från tidig ålder varit cool och lugn, tappar inte huvudet hos fåren. Dessutom så är han en råtalang med djurkänslan i blodet. Han har en lugnande inverkan på djuren och har mjuka, fina rörelser. Enn mycket rolig hund att både träna och ha som arbetskamrat!
Sofia känner att hon alltid kan lita på honom, både i vardagen och i vallningen. Han kan vara med överallt och anpassar sig snabbt, ingen stress och inga rädslor.
 
Mac, 7 månader gammal, tränas av Jonas Gustafsson
 
 
Vallhundsprovet med Sofia
 
Mac är inte använd tidigare men hans kullbror Pete har gjort en del parningar 2016. Mac är gentestad CEA-normal och ögonlyst UA.
 
Macs stamtavla.
 
Det kommer fler filmer på Mac i vuxen ålder.

» Beskrivning av Ilas vallningsegenskaper

Djurslag: Hon är framför allt fårhund men vallar även nöt och fjäderfä. Hon anpassar naturligt stil efter djurslaget.
 
Utgångar: Utgångarna är en av Ilas starkaste sidor. Nu, som vuxen hund, är hon varken för tajt eller för vid. Hon är öppen och tänkande under utgångarna och går lätt att styra om det skulle behövas. Hon följer gärna naturliga gränser när hon söker efter djur och buktar sedan ut till en fin båge för att få ett bra upptag när hon lokaliserar djuren.
 
Upptag: Ila har alltid bra upptag och presenterar sig fint för djuren för att sedan starta dem lugnt. Hon anpassar gärna upptaget efter draget om hon inte blir styrd av föraren.
 
Framdrivning: På snabba får tenderar Ila att kunna bli lite keen då hon ogärna tappar djur. Hon balanserar bra och är mycket dragkänslig. Mycket mån om att ta djuren till föraren.
 
Drivning och Flankering: Jag skulle varken klassificera Ila som en drivande eller flankerande hund då hon som unghund gärna både flankerade och gick in för att flytta djur. Eventuellt att hon är snäppet mer åt det flankerande hållet. Men hon har lätt för båda och gör det man ber henne om helt enkelt.
 
Eye: Ila är en hund som har gott om eye vilket ger henne en härlig stil och koncentration, utan att hon för den delen låser sig.
 
Bett: Ila har mycket långt till bett och gör det ogärna. Som unghund hittade hon ALDRIG på något dumt som att bita eller rusa in i flocken. På kommando kan hon lite halvhjärtat snappa till i luften och hon kan även göra det självmant om djuret går på henne. Det är fullt tillräckligt på får, men när man vallar nöt kan hon vara lite för snäll. Men om hon t.ex. vaktar ett grindhål och ett får gör en rusning för att ta sig förbi henne så gör hon vad som krävs för att stoppa det. Hon håller sin mark.
 
Träningsbarhet: Mycket god! Hon lär sig fort, är sammarbetsvillig och mjuk. Hon har även mycket lätt för att lära om vilket jag tycker är en stor fördel. Även om jag så har gjort på ett sätt under ett helt års tid så lär sig Ila det nya sättet fort. Även om hon är lyhörd för föraren så släpper hon aldrig sitt fokus på djuren.
 
Allmänt: Ila är en snabb och intensiv vallhund med mycket driv. Hon har hög styrbarhet och reagerar fort på både kommando eller om ett djur sticker. Hon har många växlar och kan naturligt röra sig både mjukt, förtroendeingivande och nära djuren eller med stort tryck på längre avstånd.
Hon är öppen, mjuk och sammarbetsvillig men har också ett stort kontrollbehov över fåren vilket är utmärkt om man kan nyttja det till sin fördel. Som förstahund var hon perfekt eftersom hon gjorde rätt om jag gjorde rätt, men också gärna tog saken i egna tassar om jag gjorde fel vilket utvecklade mig som förare. Hon går som bäst på flyktiga djur då hon brukar få bra grepp om dem och ogärna tappar djur. Utmärkt djurkänsla och balansering. Hon är verkligen en hund som kan läsa får!
 
I arbete: Ila förstår fort sin uppgift och går helhjärtat in för den. Oavsett om det är att vakta ett grindhål, att lasta djur, fålla in, vara utställarhund etc. När hon förstått uppgiften går hon inte bara på kommandon utan kan ta egna initiativ. Hon går inte hem förrän jobbet är gjort. Hon samarbetar även gärna med andra hundar.
 
 
 

» Höstträning

Vackra höst! Oktober kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt.
Vi ägnade helgen till vallningsträning. Sommarens träning på stora ytor med snabba får har varit nyttig men också byggt upp en del spänningar. Våra ryafår är snabbfotade, ger ingenting gratis och sticker om de får en chans. Ila passar utmärkt vid sådana förutsättningar då hon är naturligt snabb och dragkänslig, men jag har märkt att hon blivit ovillig att släppa draget vid närarbete vilket kan behövas ibland, t.ex. vid delningar. Den här helgen passade vi i stället på att träna närarbete och att hon skulle slappna av nära djuren igen.
Jag tror ofta att det är nyttigt att ibland backa tillbaka till "valpträning" och gå igenom grunderna även för den äldre hunden.
Jag provade även att kalla in henne igenom flocken som vid en delning, trots det trånga utrymmet. Det gick bra!
 
 
Sedan tragglade vi även med visselsignalerna, men där går det inte lika bra. Ila har gått under muntliga kommandon under hela sitt 3-åriga liv och förstår inte vad jag menar nu när jag försöker vissla. Hon ligger helt passiv och stänger av öronen när jag ger visselsignalen. Det känns som att hon bara väntar på att matte ska sluta med oväsendet och ge det "riktiga" kommandot. Förhoppningsvis lossnar det snart.
 
 
 
 

» Valpar planeras våren 2017, Border collie.

Edit: Ila blev parad med Ardagh Mac, REGV1410/2015, men gick tyvärr tom. Förhoppningsvis blir det ett nytt försök  vid nästa löp.
 
Ila
 
Ila
 
Ila är en frisk Border collie som har HD A och väger 18 kg. Hon går mycket bra i vallningen och har börjat samla på sig meriter trots att jag som förare är nybörjare, vilket säger en hel del om hennes träningsbarhet. Hon är godkänd vallhund på både får och nöt samt har förstapris och vinst i IK-1 på får. Nästa säsong hoppas vi på att hinna starta IK-2, efter valpkullen. En utförligare beskrivning av hennes vallningsegenskaper finns HÄR.
Bland Ilas kullsyskon är 6/7 godkända vallhundar, tre stycken utöver Ila tävlar IK-1, en tävlar IK-2, en arbetar på en fårgård med 350 tackor och tre stycken tävlar agility klass 3.
Hennes stamtavla innehåller fina, gamla linjer från bl.a. Moel (Moel Tess, Moel Eira och Moel Hugo), Bwlch (Bwlch Hjalmar), Kelliegården, Somollis (Somollis Vicki), och Nisses.
Hennes absolut största styrka är ändå hennes mentalitet. Hon har en fantastisk av-knapp och är lika bra soffhund som hon är arbetshund. Social och stabil, älskar folk och är trygg med barn. Genomsnäll mot både folk och fä. Skottfast. En utförlig beskrivning av Ilas mentalitet (med film) kan ni läsa HÄR.
CEA-fri via sina föräldrar. IGS-normal. MDR-1-normal.
Mer om Ila (med bilder och vallningsfilm) kan ni läsa HÄR.
 
Ilas stamtavla.
 
Ardagh Mac är en frisk Border collie som har HD A och väger 23 kg. Han är importerad av Jonas Gustafsson från Joe Doherty, Ardagh Sheepdogs i Irland när han var valp. Hans föräldrahundar är P J Dohertys Rock ISDS287545 och J Dohertys Queen ISDS00/314414. Mac ägs nu av Sofia Palmqvist som är ny förare inom vallning. Trots det så gjorde hon godkänt vallhundsprov och debuterade i IK-1 inte långt efter att hon köpt honom.
Jag träffade Mac första gången som unghund för flera år sedan på en kurs för Jonas som då visade honom. Jag la honom direkt på minnet då han var så social och trevlig samt en naturlig talang i fårhagen. Mac är inte använd tidigare men hans kullbror Pete har gjort en del parningar 2016. Mac är gentestad CEA-normal och ögonlyst UA.
Mer om Mac, med bilder och filmer, kan ni läsa HÄR.
 
Macs stamtavla.
 
Inavelsgraden mellan Ila och Mac är 0%.
 
Mac
 
 Mac. Foto: Josefin Engman
 
 
Målsättningen med valpkullen är mentalt stabila och sociala vallhundar med mycket samarbetsvilja och naturlighet i vallningen. Man ska kunna träna hunden utan onödiga konflikter. Sedan är det inte heller kul att ha en bra vallhund utan att det fungerar i vardagen. Och allt detta vill jag ha utan att tumma på kvalitén!
 
 
 
De som är intresserade av en eventuell valp efter Ila och Mac är välkomna att höra av sig, det är inte bindande för varken dig eller mig.
 
feas0001@stud.slu.s

» VINST i IK-1!

Wohooo! Så hände det som vi inte hade vågat hoppas på: Ila kammar hem ett första pris i IK-1 och dessutom en förstaplacering! :D
 
Helgens tävlingar var i Sorunda. Det var nu ganska länge sedan vi startade i en fårtävling. Senast var under försommaren. Då hade vi en formtopp och det gick riktigt bra för oss. Men förutsättningarna den helgen var ganska svåra så poängen räckte bara till ett 3:e-pris.
 
Under sommaren har vi vallat desto mer på nöt eftersom det inte har varit så mycket fårtävlingar på lämpligt avstånd från oss. Det har gått förvånansvärt bra på nöt, men nu när vi återgått till får så har jag kännt att formen inte riktigt är som den har varit. Det lilla fintrimmet på kommandona som krävs inför fårtävling har vi slarvat bort.
 
Ila är laddad.
 
Men vi bestämde oss ändå för att komma igång igen och jag anmälde oss till helgens tävlingar i Sorunda. När vi kom dit på lördagen kände jag direkt att Ila var speedad. Hon var förkomligt överlycklig över att vara tillbaka på fårtävlingsbanan!
Banan och fåren var jättefina men busiga Ila var överengagerad. Hon tog kommandona men gjorde det något överdrivet och fort. På något sätt tog vi oss genom banan och träffade alla grindar men det gick fort och krokigt. Jag fick hålla i bromsen på den glada lilla hunden hela tiden. Lördagens poäng var 60/31, vilket inte ger en bra placering. Första siffran (60) är totalpoängen och där är 100 max. Andra siffran (31) är hämtpoängen och där är 50 max. Maxpoäng är alltså 100/50.
 
Jag bestämde mig för att åka dit igen på söndagen för skojs skull, mest för att det var en trevlig bana och fina får.
Ila kändes fortfarande för snabb, men lyssnade betydligt bättre redan vid framdrivningen så idag fungerade bromsen. ;) Vid stolpen tog jag en andningspaus. Flankerade Ila lite fram och tillbaka för att känna att hon tog kommandona som hon skulle så att vi åtminstone skulle få ett bra träningstillfälle av det hela. Sedan körde vi igenom hela banan med någorlunda flyt. Fåren gick lugnt och fint på linjen, men jag fick styra Ila ganska mycket då flankerna fortfarande var lite slarviga. Delningen var lite strulig men gick på första försöket, fast med lite poängtapp. Rännan gick smooth. Jag tyckte det kändes som vi haft bättre kontroll än under gårdagen och fick till ett bra lugn och tempo hos fåren, men Ila var fortfarande inte riktigt på topp. Tji fick jag när sekreteraren sedan kom fram och sa att vi låg i ledning med 89/48!!! Vilket lyft! Ledningen räckte hela vägen trots att många duktiga ekipage var kvar och vi vann! :D
 
Ila struntar fullomligt i prisutdelningen och har bara ögon för fåren.
 
Minns ni årets tävlingsmål? Det var att vi skulle starta IK-1 med någorlunda resultat, prova på nötvallning, samt prova ett VP på nöt. Nu har vi ett förstapris i IK-1 och fick ett godkänt vallhundsprov på nöt så även målen som jag knappt vågat hoppas på har nåtts! Vi provade t.o.m. nästa tävlingsgren på nöt, NN-1, men det var lite för svårt för oss så vi får träna mer nöt innan vi ger oss på det igen.
 
Matte var chockad men hunden hade en mer världsvan attityd och sov på husses fötter inför prisutdelning.
 
 

» Några bilder på Ila från Abisko

I sommar har jag jobbat mycket. Men i slutet av sommaren hade jag några dagar semester och då passade vi på att åka upp till Abisko för att hälsa på min syster som har jobbat på fjällhotellet.
 
Det blev bara några korta turer på fjällen innan vi fick åka söderut igen. Men jag tog en del bilder på Ila som jag kan dela med mig av här. Hon håller precis på att fälla så pälsen visar sig tyvärr inte från sin bästa sida, men hon är vacker ändå! <3 Dessutom är de inte av bästa kvalité då jag lämnade den stora systemkameran hemma.
 
 
Lapporten i Abisko
 
 
 
 
Abiskojokka
 
 
 
 
Söt tågluffarhund. (Ila bar alltså inte den packningen undr fjällvandringen)
 
 
 
 
<3